Översättning av denna artikel:

  • Det är viktigt att notera att alla dessa händelser hände i ett land där ordet "massinvandring" vanligtvis kritiseras enbart för att det låter rasistiskt. Det är bara antisemitism som inte får kritiseras. I Sverige kritiseras alla andra former av rasism. Även saker som enligt många skulle kunna definieras som rasism, kritiseras hänsynslöst.

  • Här har man en av de viktigaste svenska medierna (TV4) som beskriver antisemitism som helt enkelt "olika åsikter".

  • Följande hände på Komvux i Helsingborg. En lärarvikarie försvarade fakta kring Förintelsen när en student hade ifrågasatt om Förintelsen hade ägt rum. Skolledningen kritiserade lärarvikarien med följande argument: "Du får också ha i bakhuvudet att det vi betraktar som historia är den historia som vi har tagit del av. När vi har andra elever som har tagit del av andra historieböcker är det ingen idé att vi diskuterar fakta mot fakta."

  • När uppgifter kom i mitten av november att den svenska utrikesministern, Margot Wallström, hade sagt att "judarna kampanjar mot mig" blev det inte någon stor nyhet i Sverige.

Den 9 november skulle en antirasistisk demonstration hållas i Umeå till minne av Kristallnatten 1938. Under Kristallnatten mördades 400 judar i Tyskland, och 30.000 judiska män greps och deporterades till koncentrationsläger. Judarna i Umeå var inte inbjudna till den antirasistiska demonstrationen. Anledningen till detta var, enligt en av arrangörerna, Jan Hägglund, att demonstrationen skulle kunna "upplevas som en ovälkomnande eller otrygg situation för dem".

Vägen till denna surrealistiska situation, där en antirasistisk demonstration i Sverige till minne av Kristallnatten skulle kunna uppfattas som ett hot mot judarna, har varit lång. Denna demonstration var av viss betydelse. Arrangörerna bakom demonstrationen var inga extremister. Fyra av den svenska riksdagens åtta partier var inblandade i att organisera demonstrationen.

Denna antirasistiska demonstration och de märkliga händelserna kring den representerar en väl etablerad process som tyvärr har pågått i Sverige under en lång tid. En ny typ av svensk antisemitism har växt sig stark; Malmö stad har varit dess flaggskepp.

I januari 2009 attackerades en pro-israelisk demonstration i Malmö av araber som ropade "jävla judar". Polisen kunde inte skydda de pro-israeliska demonstranterna från äggen och flaskorna som kastades mot dem. Den pro-israeliska demonstrationen fick tillfälligt stoppas när araberna började skjuta fyrverkerier mot de pro-israeliska demonstranterna.

I januari 2009, bombarderade en arabisk mobb en fredlig judisk demonstration med flaskor, ägg och rökbomber. Polisen drev judarna, som hade tillstånd för demonstrationen, in i en gränd.

Under 2010, blev synagogan i Malmö attackerad för första gången. Det skulle inte bli den sista gången synagogan blev utsatt för attacker. Samma år började Simon Wiesenthal Center varna judar att inte åka till Malmö, "på grund av trakasserier mot judiska medborgare".

Idag är Malmö en stad känd för antisemitism och kännetecknas av den. Judar i Malmö kan inte offentligt visa att de är judar utan att utsättas för trakasserier. Många judiska familjer som levt i Malmö i århundraden, har flytt. I oktober 2015 deltog två ledamöter från Sveriges riksdag i en pro-palestinsk demonstration i Malmö, där människor ropade antisemitiska slagord och hyllade de palestinska knivattackerna som då ägt rum mot israeler.

Anledningen till att ett land som Sverige plötsligt har blivit drabbad av extrem antisemitism beror till stor del på invandringen från Mellanöstern. Den arabiska och muslimska världen - och sedan 1979, även Iran - har i sina statskontrollerade medier demoniserat judarna. Den arabiska och muslimska världen gör detta, delvis för att motivera sin konflikt med staten Israel. Delvis tror delar av etablissemanget och vissa medborgare i dessa länder på antisemitiska konspirationsteorier och de förtal, som upprepas varje dag och varje vecka i dessa länders medier och moskéer. Många som anländer till Sverige från Mellanöstern överger inte denna antisemitiska världsbild som har sitt ursprung i Mellanöstern, trots att de har bosatt sig i Sverige. Många, särskilt invandrare som lever i invandrartäta områden som Rosengård i Malmö, tittar regelbundet på arabiska medier som förmedlar antisemitiska budskap.

Samtidigt är medlemmar av denna population välkomna att rösta i svenska val, vilket resulterar i att svenska partier fokuserar på de arabiska väljarna. Denna uppvaktning av de arabiska väljarna är en ren demografisk fråga. Det finns färre än 20.000 judar i Sverige medan mer än 20.000 syrier fick uppehållstillstånd i Sverige, enbart 2014.

För att rösta i de viktiga kommunvalen, behöver du inte ens vara svensk medborgare. Dessa förhållanden är anledningen till att så få politiker i Sverige talar om den arabiska antisemitismen, trots att flertalet svenska rapporter och dokumentärer visar att den växande antisemitismen i Sverige har till stor del importerats från Mellanöstern.

Det är också därför de flesta antirasistiska organisationerna i Sverige hellre vill diskutera "islamofobi". Nästan alla svenska antirasistiska organisationer finansieras av skattebetalarna eller är på något sätt kopplade till de politiska partierna, vilket innebär att det finns en "överenskommelse" mellan de politiska partierna och antirasistiska organisationer om vad som ska uppmärksammas.

De flesta av de politiska partierna i Sverige favoriserar inte antirasistiska organisationer som talar om arabisk antisemitism. Sådana antirasistiska organisationer kommer att ha svårigheter att få ekonomiskt stöd, eller kommer bli av med sitt ekonomiska stöd. En annan konsekvens av att antirasistiska organisationer uppmärksammar arabisk antisemitism kan vara att styrelseledamöter avgår.

Trots att fler muslimer kommer till Sverige medan fler judar flyr från Sverige - eller kanske på grund av det - så anser de flesta av de antirasistiska aktivisterna i Sverige att "islamofobi" är ett allvarligare problem jämfört med antisemitismen. Den inflytelserika antirasistiska organisationen Expo har gjort flera kartläggningar av "islamofobi", men trots all intolerans mot judar, så har man inte gjort en enda kartläggning av antisemitismen i Sverige.

Om man gör en kartläggning av antisemitismen i Sverige, så blir man tvungen att diskutera invandringen från Mellanöstern. Inte många människor i Sverige vill göra det. De som diskuterar den arabiska antisemitismen kallas rasister.

Istället för en diskussion om den nya svenska antisemitismen får man anti-intellektuella debattinlägg där någon förmedlar budskapet om att människor ska prata mindre om Förintelsen i svenska skolor så att arabiska ungdomar inte ska bli kränkta. Helena Mechlaoui, gymnasielärare i historia, religion och filosofi, skrev följande om ett regeringsförslag, om att bekämpa antisemitism genom att tala mer om Förintelsen i skolorna:

"Om vi talar om elever från Mellanöstern kan det bero på att många av dem själva bär på traumatiska upplevelser som hänger ihop med antingen israelisk eller amerikansk politik. Och de båda staterna ses ofta som en, vilket inte är helt fel. De kan ha mist både ett och två syskon, kusiner, föräldrar eller kamrater i en israelisk eller amerikansk bombattack. En stor andel är ju här i Sverige för att de har tvingats lämna sina hem på grund av ockupation, krig eller misären i något flyktingläger. De kan ha skadade föräldrar som inte riktigt orkar med livet och de kan ha familj kvar i konfliktområden. Sannolikt har de själva någon gång råkat ut för fientlighet i Sverige. I det sammanhanget är det kanske inte så lägligt att börja med att prata om Förintelsen."

Den arabiska invandringen har grundligt påverkat hur majoriteten av svenskarna ser på antisemitism. Antisemitismen är inte längre något det svenska samhället fördömer. Flera svenska kändisar har nyligen gjort antisemitiska uttalanden och deras karriärer har inte drabbats alls. Den svenska rapparen, Dani M, sprider antisemitiska konspirationsteorier både på sociala medier och i sina låtar. Efter att flera medier i Sverige i slutet av 2014 och i början av 2015, redovisade i detalj hur Dani M sprider antisemitiska konspirationsteorier, syntes han i september i en dokusåpa, på en av de största och mest etablerade svenska kanalerna, TV4. När TV4 kritiserades, svarade TV4:

"TV4:s värdegrund är Nollrasism och har alltid varit det så länge jag kan minnas, men vi kan inte klippa bort människor som inte tycker samma sak. TV4 är en portal där människor med olika åsikter passerar och vi måste ha en bred acceptansnivå."

Här har man en av de viktigaste svenska medierna som beskriver antisemitism som helt enkelt "olika åsikter". Under samma period, använde en annan av TV4:s medarbetare "n-ordet" i ett YouTube klipp och hon fick sparken inom två månader. Så antisemitism är acceptabelt, men inte rasism mot afrosvenskar.

Ett annat exempel är den svenska TV-kändisen, Gina Dirawi, som 2010 skrev i sin blogg att Israels ageranden kan jämföras med Hitlers ageranden. Under 2012 rekommenderade hon på sin blogg att människor skulle läsa en bok som ifrågasatte Förintelsen. Bokens budskap var att när nazisterna förföljde judarna, agerade de i självförsvar. Dessa var bara två av de många antisemitiska uttalanden hon gjort på sin blogg. Idag är Gina Dirawi värd för flera TV-program på SVT - svensk public-service - och 2015 var hon SVT:s julvärd. Eftersom Dirawi är muslim, har detta val av julvärd höjt några ögonbryn. Hon kommer även att vara värd för Melodifestivalen 2016, ett av Sveriges mest populära musikevenemang.

Det är tyvärr uppenbart att i Sverige så är antisemitism inte något som skadar ens karriär. De svenska medierna, liksom regeringen, är inte heller så intresserade av Sveriges problem med antisemitism. När den svenska tankesmedjan Perspektiv På Israel lade fram bevis i maj 2015 att Islamic Reliefs country director i Sverige spred antisemitiska inlägg på Facebook, var svensk media inte intresserad av att skriva om det, trots att Islamic Relief får stöd av Sida, Sveriges biståndsmyndighet. De svenska medierna gav inte ens Perspektiv På Israel något utrymme att publicera en debattartikel där man redovisade vad man hade kommit fram till. Nyheter24, en av de svenska medier som inte publicerade Perspektiv På Israels information om denna händelse, skrev i ett e-postmeddelande till Perspektiv På Israel att deras "läsare är minst sagt ointresserade av just det här".

Som krönikör för tidningen Samtiden, nämnde jag Islamic Reliefs rasistiska uttalanden i en av mina krönikor och informationen presenterades också i The Jewish Press. Svenska medier visade inget intresse, trots att det fanns bevis för att en organisation som tar emot svenska skattemedel spred antisemitiska uttalanden i sociala medier.

Det är viktigt att notera att alla dessa händelser hände i ett land där ordet "massinvandring" vanligtvis kritiseras enbart för att det låter rasistiskt. Det är bara antisemitism som inte får kritiseras. I Sverige kritiseras alla andra former av rasism. Även saker som enligt många skulle kunna definieras som rasism, kritiseras hänsynslöst.

Även om den nya antisemitismen i Sverige har sitt ursprung i arabisk eller islamisk antisemitism, så är det en förenkling att tro att antisemitismen i Sverige idag bara är någonting som helt och hållet är en produkt av Mellanöstern. Antisemitismen i Sverige har blivit ett smörgåsbord som består av flera faktorer som förstärker varandra. Några av dessa är:

  • En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
  • Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
  • En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
  • En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
  • En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
  • Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.

En kombination av dessa faktorer skapar en situation där antisemitism kan växa utan att möta något egentligt motstånd eller kritik. Följande hände på Komvux i Helsingborg. En lärarvikarie försvarade fakta kring Förintelsen när en student hade ifrågasatt om Förintelsen hade ägt rum. Skolledningen kritiserade lärarvikarien med följande argument:

"Du får också ha i bakhuvudet att det vi betraktar som historia är den historia som vi har tagit del av. När vi har andra elever som har tagit del av andra historieböcker är det ingen idé att vi diskuterar fakta mot fakta."

Detta är en händelse som inträffade i februari 2015 i en större svensk stad. Det kunde ha hänt i vilken svensk stad som helst där den nya svenska antisemitismen växer. En svensk skola vet inte längre om det faktum att Förintelsen ägde rum är ett faktum värt att försvara. Det antisemitiska smörgåsbordet normaliserar antisemitismen i Sverige.

När uppgifter kom i mitten av november att den svenska utrikesministern, Margot Wallström, hade sagt att "judarna kampanjar mot mig" blev det inte någon stor nyhet i Sverige. Det var inte första gången en känd svensk politiker uttalat sig antisemitiskt och kommit undan med det, och det kommer inte att bli den sista gången.

Vi återvänder till 9 november, 2015 i Umeå och den antirasistiska demonstrationen för att minnas Kristallnatten, som judarna inte var inbjudna till. Vi återvänder till årets muslimska julvärd som flera gånger uttalat sig antisemitiskt och till skolor som inte är säkra på om de ska säga att Förintelsen ägde rum eller inte, och till ett land där normen är att inte bjuda in judarna.

Media rapporterar inte om det. Politikerna bryr sig inte om det. Och alla vet att i Sverige så kommer antisemiterna alltid undan.

Nima Gholam Ali Pour är ledamot i Malmö stads grundskolenämnd och är engagerad i flera tankesmedjor som arbetar med frågor som berör Mellanöstern. Gholam Ali Pour är också redaktör för den socialkonservativa sajten Situation Malmö.

Näraliggande ämnen:  Sverige
Tidigare artiklar av
få det senaste via mejl: prenumerera från det fria gatestone institutes mejlinglista.

sv