• Normalt sett under fastegudstjänster är det högtidlig åminnelse av helig nåd gentemot världens syndare som är i centrum för de kristna. Dock inte i det här fallet. I stället ägnade man sig åt att synda genom ondskefullt tal: Man torgförde en lögn om vattenbrist bland palestinier, orsakad av israelerna. Lögnen är en synd som samtliga medlemmar i Kyrkornas världsråd bjudits in att delta i.

  • Dessa protestantiska ledare, vilka agerar som politiska propagandister, använde predikstolen i Jerusalem orättfärdigt för att uppmana protestanter över hela världen att lyssna på det palestinska vattenförtalet mot staten Israel.

  • Gudstjänsten missbrukade de bibliska texterna för att blåsa nytt liv i det likaledes falska Kairosdokumentet, där det påstås att Israel stulit landet Palestina och inte har någon rätt att finnas där det gör.

  • Vid en närmare titt hittar man ingen vetenskaplig analys, varken vad gäller vattendistribution eller vattenpolitik i de områden som kontrolleras av Israel och Palestinska myndigheten.

  • Att palestinierna upplever en vattenkris är helt sant – frågan är i vilken utsträckning de själva bär ansvaret för den, och hur mycket deras egna ledare är ansvariga för att de ska fortsätta vara offer i den internationella "marknadsföringen".

Den palestinske lutheranske biskopen Munib Younan drog 10 februari (askonsdagen i den kristna kalendern) igång Lenten Campaign of the Ecumenical Water Network i Kyrkornas världsråds, WCC, regi. Under rubriken "Seven Weeks for Water" ("Sju veckor för vatten") presenterades kampanjen i den (tyska) lutheranska Frälsarens kyrka i Jerusalems gamla stad. Younan, en av upphovsmännen till det ökända dokument som publicerades av Kairos Palestina 2009, flankerades av andra Palestinavänner, välkända för sin agitation mot Israel:

  • Dr. Antje Jackelén, Sveriges ärkebiskop
  • Pastor Dr. Olaf Fykse Tveit, generalsekreterare för WCC (den organisation som genererade Kairos Palestina och fortsätter vara dess huvudsponsor)
  • Hind Khoury, nuvarande generalsekreterare för Kairos Palestina, palestinsk ekonom från Betlehem och PLO-delegat i Frankrike 2006-2010
  • Dinesh Suna, koordinator för Ecumenical Water Network

Frälsarens lutheranska kyrka i Jerusalem, Israel. (Bildkälla: Wikimedia Commons)

Det var alltså en imponerande grupp garvade Palestinaaktivister som samlades för att avverka en tiosidig liturgi under en timslång gudstjänst. Åhörarna skulle bli varse en påstådd orätt mot det palestinska folket – det förmenta undanhållandet av rättmätiga kvantiteter vatten, utfört av de elaka israelerna. Mitt i flödet av förvrängd information hade man stoppat in en liten rest av den kristna fastehögtiden – alla deltagare fick ett kors av aska ritat på pannan.

Normalt sett under fastegudstjänster, under sju veckor före påsk, är det högtidlig åminnelse av helig nåd gentemot världens syndare som är i centrum för de kristna. Dock inte i det här fallet. I stället ägnade man sig åt att synda genom ondskefullt tal: Man torgförde en lögn om vattenbrist bland palestinier, orsakad av israelerna. Lögnen är en synd som alla närvarande bjöds att utföra dagligen under de kommande sju veckorna, en synd som samtliga medlemmar i Kyrkornas världsråd bjudits in att delta i.

Dessa protestantiska ledare, vilka helt obehindrat agerar som politiska propagandister, använde predikstolen i Jerusalem orättfärdigt för att uppmana protestanter över hela världen att lyssna på det palestinska vattenförtalet mot staten Israel. Gudstjänsten missbrukade de bibliska texterna för att blåsa nytt liv i det likaledes falska Kairosdokumentet, där det påstås att Israel stulit landet Palestina och inte har någon rätt att finnas där det gör.

WCC-lärjungarna som samlades i Frälsarkyrkan vill sprida denna propaganda genom ett förvirrande nätverk av på ytan självständiga organisationer, som vid närmare påseende alla visar sig vara underavdelningar till WCC.

Två organisationer lyftes fram: Pilgrimage of Justice and Peace (PJP), som skapades på WCCs tionde konvent 2013 i Sydkorea. PJP i Jerusalem höll sig med tre strategiska stödgrupper: "Teologiska studiegruppen", "Referensgruppen" och den "Internationella forskningsgruppen". Den andra organisationen som uppmärksammades var Ecumenical Water Network (EWN), ett nätverk av kyrkor och kristna organisationer som skapades 2008 för att hålla koll på vattentillgången. Man kan förledas att tro att PJP och EWN är separata organisationer, men så här lät det när WCC drog igång sin Seven Weeks for Water-kampanj:

"... en pilgrimsfärd för vattenrättvisa i Mellanöstern, särskilt i relation till Palestina. De biblisk-teologiska reflektionerna och materialet under de kommande sju veckorna kommer att bygga på vattenkrisen i Mellanöstern, och ha rättvisa och fred i åtanke."

Med andra ord – PJP och EWN är nära sammanflätade. Faktum är att båda grupperna är hängivna palestiniernas sak och bäst kan förstås som delar av det WCC-sponsrade nätverk som driver Kairos Palestinas agenda.

Vid en närmare titt på EWNs webbsajt hittar man ingen vetenskaplig analys, varken vad gäller vattendistribution eller vattenpolitik i de områden som kontrolleras av Israel och Palestinska myndigheten (PM). Man ser heller inga referenser till de existerande vattendistributionsanalyser som gjorts i Israel (se här och här). Inte heller nämns den väldokumenterade misskötseln av vattnet under Palestinska myndigheten, och inte Israels rättvisa och generösa kvotsystem vad gäller vattenstöd till PM-kontrollerade områden.

Vattenkampanjens mål har av allt att döma tillkommit genom en orättvis och ogrundad diskriminering av staten Israel, såsom Kairos Palestina-dokumentet propagerar för. Avsikten med Seven Weeks for Water-kampanjen framgick tydligt i Olaf Fykse Tveits predikan:

"Precis som WCCs Pilgrimage of Justice and Peace fokuserar på frågor i Mellanöstern, särskilt i år, så hoppas vi att era historier och er kamp för rättvisa och fred kommer att bli det som kyrkor runt om i världen kämpar för. Låt fastesäsongen bli en hjälp för oss att reflektera över dessa frågor på ett djupare plan. Må dessa Sju veckor för vatten under fastan hjälpa oss att sätta fokus på vattenkrisen i Palestina och på andra håll i världen där man desperat behöver rent vatten."

En kort tid innan gudstjänsten i Frälsarkyrkan, hade dylika palestinska verklighetsbeskrivningar samlats in under biskop Younans överinseende, när "Internationella forskningsgruppen" träffades i Betlehem. Dinesh Suna skrev på sin Facebooksida:

"IRG-mötet om WCCs Pilgrimage of justice and Peace började i dag i Betlehem. För att sätta tonen i diskussionen, gick vi för att lyssna på historier om kampen för att få slut på den israeliska ockupationen av Palestina. Det var riktigt rörande för oss att få höra dessa historier..."

Träffade dessa människor även israeler? Gjorde "Internationella forskningsgruppen" någon research kring de otaliga akademiska vattenanalyser som finns gratis tillgängliga på nätet? Inget tyder på detta.

I stället får vi veta att WCCs PJP organiserade "två strategiskt viktiga grupper" i det "Heliga landet" 9-17 februari. Den ena var PJPs "Teologiska studiegrupp" i romersk-katolska S:t Anna-kyrkan i Jerusalem 9-11 februari, för att "fördjupa teologin för PJPs följeslagare". Den andra var PJPs "Referensgrupp" i Betlehem 12-17 februari, med all sannolikhet i syfte att låta fler "ögonvittnen till vattenkrisen" träda fram. Att palestinierna upplever en vattenkris är helt sant – frågan är i vilken utsträckning de själva bär ansvaret för den, och hur mycket deras egna ledare är ansvariga för att de ska fortsätta vara offer i den internationella "marknadsföringen".

Tveit och hans WCC-personal gjorde båda grupperna sällskap. Poängen med dessa kostbara resor för välavlönade präster/politiker har aldrig varit att faktiskt lösa några problem. Snarare handlar det, vilket Tveit påpekade i sin predikan, om att: "Vi hoppas att era historier och er kamp för rättvisa och fred kommer att bli det som kyrkor runt om i världen kämpar för."

Kort sagt, WCC bjuder in hela den kristna världen att delta i deras angrepp på staten Israel. Detta är det faktiska underliggande budskapet hos såväl Kairos Palestina som PJPs Seven Weeks for Water-kampanj.

Sannolikt kommer WCCs PJP-projekt att locka till sig massor av unga, entusiastiska, okunniga och naiva kristna följare som man lätt kan lura. Och den lutheranska Frälsarkyrkan i Jerusalem är en perfekt plats för fler och fler liknande initiativ. Mycket egendomligt.

Egendomligt är också att den tyska protestantiska kyrkan, som äger Frälsarkyrkan i Jerusalem och är hängiven försoning med Israel, verkar tolerera WCCs attityd mot Israel, i den lokale palestinske biskopens regi. Är biskop Younan kanske bara ett villigt fikonlöv för den tyska protestantiska kyrkans agitation mot Israel? Eller vet inte den tyska protestantiska kyrkan vad som pågår i deras egna lokaler i Jerusalem?

Thomas Smith är akademiker baserad i Mellanöstern.

Näraliggande ämnen:  Tyskland, Israel, Palestinska Myndigheten få det senaste via mejl: prenumerera från det fria gatestone institutes mejlinglista.

sv