Europeiska unionens energipolitik har nått en nivå av ideologiskt självskadebeteende som till och med dess skarpaste kritiker knappast hade kunnat föreställa sig.

Den globala ekonomin fortsätter i hög grad att drivas av fossila bränslen. Transporter, elproduktion, tung industri, uppvärmning och plasttillverkning är alla beroende av dem.

Europeiska kommissionen erkände till slut denna verklighet i ett ögonblick av geopolitisk press. När spänningarna ökar i kritiska flaskhalsar som Hormuzsundet ansluter sig Bryssel till internationella uppmaningar om att hålla energiflödena öppna, vilket implicit medger att den moderna civilisationen inte kan fungera utan tillförlitliga leveranser av kolväten.

Den 19 mars 2026 utfärdade Europeiska rådet, som består av stats- och regeringscheferna från Europeiska unionens 27 medlemsländer, ett uttalande där det hette:

Läs vidare

I åratal har Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan bedrivit ett dubiöst dubbelspel: utåt mot väst framställt sig som en regional medlare och en ansvarstagande allierad inom NATO, samtidigt som han har förvandlat Turkiet till en fristad för Hamas terrorister utanför Gazaremsan.

Nya avslöjanden som framkommit genom israeliska säkerhetsutredningar har krossat varje illusion om att Turkiets relation till Hamas skulle vara begränsad till "politiskt stöd" eller "diplomatiskt engagemang". Bevisningen pekar i allt högre grad mot en betydligt mer alarmerande situation: Turkiet har blivit ett centralt operativt, logistiskt och finansiellt nav för Hamas globala terrorinfrastruktur.

Länder som möjliggör terrorism kan inte samtidigt behandlas som oumbärliga partner i kampen mot terrorism.

En färsk rapport från Israels public service-bolag KAN avslöjade att operatörer från Hamas öppet har deltagit i stridsträningsövningar på skjutbanor runt om i Turkiet.

Läs vidare

"Ryssland är utan tvekan ett hot i Arktis", sade Kanadas premiärminister Mark Carney tidigare i månaden vid Världsekonomiskt forum i Davos. "Utan tvekan gör Ryssland en hel del fruktansvärda saker."

Ryssland kan, trots alla fruktansvärda saker landet gör, inte utmana Kanada utan sin partner. Carney var snabb med att under en federal valdebatt i april peka ut Kina som det största säkerhetshotet mot sitt land. I Davos var han däremot inte villig att tala om Kina som ett hot mot Kanada.

Dessutom visade hans utrikesminister samma ovilja. På plats i Davos nämnde Anita Anand inga namn när reportrar bad henne ange vilket hot som är det största mot Kanada.

Carney hade rätt första gången: Kanadas största hot är Kina.

Innan han anlände till Davos reste Kanadas premiärminister till Peking, där han gick med på ett handelsavtal och talade om en "ny världsordning".

Läs vidare

Än en gång tycks stora delar av det internationella samfundet, från FN till centrala europeiska regeringar, antingen ovilliga eller oförmögna att konfrontera den grundläggande och obekväma verkligheten att den senaste upptrappningen av fientligheterna inte började med Israel. Den började med Hizbollah.

Denna tystnad – eller i bästa fall selektiva erkänsla – när raketer oprovocerat avfyrades mot Israel, står i skarp kontrast till den omedelbara upprördheten när Israel svarar. Den obalansen är inte bara ohederlig; den förvränger grunden för hur konflikter som denna förstås.

Läs vidare

Medan det internationella fokuset är riktat mot kriget med Iran har den palestinska terrorgruppen Hamas intensifierat sitt förtryck av den palestinska befolkningen som en del av sina ansträngningar att på ett mer aggressivt sätt återta kontrollen över Gazaremsan.

Hamas åtgärder strider mot USA:s president Donald J. Trumps plan för att få slut på kriget mellan Israel och Hamas, som bröt ut den 7 oktober 2023 när den Iranstödda terrorgruppen invaderade Israel och dödade fler än 1 200 israeler och utländska medborgare.

Enligt Trumps fredsplan, som tillkännagavs sent förra året:

Läs vidare

Den 7 oktober blev Israel inte bara attackerat. Avsikten var att krossa det.

Massakern var inte bara utformad för att döda oskyldiga, utan också för att sända ett budskap: att terror kunde förödmjuka Israel, traumatisera landet, isolera det och tvinga det till reträtt. Under timmarna och dagarna som följde, mitt i scener av slakt, kidnappningar och nationell sorg, kunde man höra en gammal föreställning återvända. Många röster, öppet eller i det tysta, antydde att massakern var början på slutet för Israel. De hade fel.

Israel kollapsade inte. Det reste sig. Det begravde sina döda, kämpade för sina gisslantagna och utstod en chock som skulle ha knäckt många nationer. Men Israel förstod också något avgörande: om den 7 oktober skulle förbli en isolerad tragedi och inte en förebild, räckte det inte att bara slå mot dem som utförde massakern. Källan måste konfronteras.

Inflytande genom ombud

Läs vidare

Som ett led i ett försök att övertyga USA och resten av det internationella samfundet om att palestinierna strävar efter att skapa en demokratisk stat "grundad på rättsstatens principer och mänsklig värdighet" publicerade den palestinska myndighetens ledning förra veckan ett utkast till palestiniernas tillfälliga "konstitution".

Det 162 artiklar långa utkastet till "konstitution" visar dock att om och när palestinierna får en egen stat skulle den i praktiken inte skilja sig från de två ministater de har haft under de senaste två decennierna: Hamasregimen i Gazaremsan och Palestinska myndigheten (PA) på Västbanken.

Båda de palestinska styrena har på ett beklagligt sätt misslyckats med att tjäna sitt folk, främst genom att beröva dem internationellt bistånd, demokrati, möjligheter, fria val och yttrandefrihet.

Läs vidare

Den spektakulära amerikanska militärinsatsen som tidigare i år avsatte Venezuelas president Nicolás Maduro har oundvikligen gett upphov till jämförelser bland strateger som söker lösningar på Iran-krisen.

Läs vidare

I 47 år har världen tvingats leva med en regim som konsekvent spridit terror, lidande och våld – både inom sina egna gränser och över hela världen. Den islamiska republiken Iran har sedan sitt tillkomstår 1979 byggt sin identitet på förtryck, brutalitet och export av radikal ideologi. Tiotusentals av dess egna medborgare har dödats, torterats eller fängslats enbart för att de har uttryckt avvikande åsikter eller krävt de grundläggande friheter som många av oss tar för givna. Regimen har slagit ner protester, tystat journalister och använt rädsla och hot för att behålla sitt grepp om makten. Hela generationer av iranier har levt under en statsapparat som behandlar mänskligt liv som förbrukningsbart. Ändå har det internationella samfundet i årtionden inte bara vänt bort blicken – det har dessutom aktivt finansierat och möjliggjort denna skräckföreställning som är ett halvt sekel lång. Detta är en regim som förkroppsligar terror på varje nivå, en regim vars brutalitet saknar motstycke i modern historia – och alldeles för länge har dess ondska fått fortgå utan att stoppas.

Läs vidare

FN slår nu ner på kritik mot det pågående klimatbedrägeriet: Vid FN:s klimatkonferens (COP30), som hölls i Brasilien i november 2025, ställde sig flera stater bakom FN:s "Deklaration om informationsintegritet kring klimatförändringar" – ett initiativ som uppmärksammar och försöker motverka ökningen av klimatdesinformation inom medier och politik.

Denna FN-deklaration utger sig för att vara ett åtagande att "bekämpa falsk information" om klimatförändringar.

"I desinformationens tidevarv förkastar obskurantister inte bara vetenskapliga bevis utan även det multilaterala samarbetets framsteg", sade Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva i sitt öppningsanförande vid konferensen. "De kontrollerar algoritmer, sår hat och sprider rädsla. De angriper institutioner, vetenskapen och universiteten. Det är dags att ännu en gång besegra förnekarna."

Läs vidare

När Israels underrättelsetjänst Mossad i november 2025 offentligt avslöjade att den hade hjälpt europeiska länder att avslöja en Hamas-terroristisk infrastruktur "i Europas hjärta" – inklusive vapengömmor och planer på att slå till mot judiska och israeliska mål – bekräftade det helt enkelt vad underrättelseexperter har varnat för sedan den 7 oktober 2023: kriget i Gazaremsan är inte längre lokalt. Det har, i operativ mening, exporterats till europeisk mark.

Redan i december 2023 hade tyska, nederländska och danska myndigheter gripit Hamas-operatörer som anklagades för att ha förberett attacker mot judiska institutioner i flera europeiska länder. Åklagare beskrev dem som långvariga medlemmar av Hamas, med uppdrag att bygga upp vapengömmor i Berlin. Sedan dess har underrättelse- och säkerhetsrapporter talat om en "realistisk möjlighet" att kriget mellan Hamas och Israel kommer att sporra nätverk i hela Västeuropa att gå från propaganda till attacker med många dödsoffer.

Läs vidare

Den 14 december, under högtiden Chanukka – en tid för firande – ägde en massaker på oskyldiga judiska familjer rum vid Australiens berömda Bondi Beach i Sydney. Femton personer mördades och ytterligare 40 skadades. En av gärningsmännen, den muslimske immigranten Sajid Akram, sköts till döds av polis; hans son Naveed, den andre gärningsmannen, sköts av polis innan han greps.

Situationen kunde ha blivit ännu värre om det inte vore för insatserna från Sydneys poliskår och det snabba agerandet av en mycket modig obeväpnad åskådare, Ahmed El-Ahmed, en muslimsk man som gick till angrepp mot och avväpnade en av terroristerna.

Israels utrikesminister Gideon Sa'ar avslöjar att Australien hade "varnats för potentiella attacker mot judar" – utan resultat. Vissa israeliska tjänstemän lägger därför skulden på Canberra för att inte ha gjort tillräckligt för att bekämpa antisemitism. Sa'ar skrev:

Läs vidare

Delegationer från Qatar, Egypten och Turkiet sammanträdde i Kairo den 25 november för att diskutera genomförandet av den andra fasen i USA:s president Donald J. Trumps plan för att få ett slut på kriget i Gazaremsan, vilket utlöstes av den Hamasledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023.

Enligt medieuppgifter deltog cheferna för de egyptiska och turkiska underrättelsetjänsterna i mötet, tillsammans med Qatars premiärminister. De diskuterade "sätt att intensifiera det gemensamma arbetet för att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av planens andra fas", som omfattar avväpning av Hamas, inrättandet av en palestinsk övergångsstyrelse samt utplacering av en internationell stabiliseringsstyrka i Gazaremsan.

Läs vidare

Efter 12-dagarskriget får Iran väldigt lite uppmärksamhet, men hotet som landet utgör växer avsevärt. Medan det globala fokuset har förskjutits till andra kriser har Iran och aggressivt accelererat sin produktion av ballistiska missiler i rekordfart. Regimen i Iran tillkännager stolt att den tillverkar enorma mängder missiler, utökar sina produktionslinjer och skryter öppet om sin växande arsenal. Iran döljer inte dessa utvecklingar; landet skryter med dem. Trots en förlamande torka verkar regimen känna sig stärkt, uppmuntrad och målmedveten.

Läs vidare

Sedan sin tillkomst har det nuvarande iranska styret inte byggt på fred, utan på svärdet. Från första dagen efter revolutionen 1979 upprättade ayatollorna en teokrati vars kärnuppdrag inte bara var att styra landet, utan att exportera sin revolution över världen och påtvinga andra sin radikala shiamuslimska islamistiska doktrin. Regimens grundläggande ideologi bygger på att erövra människor och landområden genom terror, bedrägeri och våld.

Läs vidare