"Vem kunde inte se det komma? Just det ... politikerna", konstaterade "The Great Gats" på X.
Den franska regeringen uppges ha blivit "tagen på sängen" när studenter för omkring två veckor sedan började göra upplopp i protest mot förhållandena på sina skolor – överfulla klassrum, förfallna byggnader, skadedjur och råttor, brist på uppvärmning och luftkonditionering samt lärarbrist.
"Men", skriver den amerikanske journalisten Michael Shellenberger, "franska skolor har i dag mer pengar per elev än någonsin tidigare ... Den franska regeringen lägger 4,5 procent av bruttonationalprodukten på utbildningsinstitutioner, medan Tyskland lägger 3,7 procent."
De våldsamma upploppen, som började i Île-de-France-regionen kring Paris och spred sig över hela landet, tycks enligt utredningar ha anstiftats av det franska politiska partiet La France Insoumise (Det okuvade Frankrike), som leds av Jean-Luc Mélenchon, en yttervänsterpolitiker som kandiderar i det franska presidentval som ska hållas våren 2027. La France Insoumise förnekar anklagelserna, men enligt Shellenberger "visar bevisen tydligt att La France Insoumise (LFI) ... anstiftade och ledde protesterna".
"Protesterna hade 'redan från början stöd av folkvalda företrädare för La France Insoumise och utomparlamentariska vänstergrupper', uppgav en anonym säkerhetstjänsteman för Le Point. En sammanfattning av premiärministerns krismöte den 1 oktober, som en person i hans närhet lämnade till Reuters, beskrev rörelsen som 'en aktion organiserad av LFI (Det okuvade Frankrike) och dess allierade på yttersta vänsterkanten'. Enligt sammanfattningen var detta underrättelsetjänsternas 'gemensamma bedömning' ..."
"Föräldrar, aktivister inom La France Insoumise, mobilisera er och ingrip mot polisens brutalitet", sade Mélenchon och lade skulden för våldet på polisen snarare än på eleverna ...
"I Marseille tvingade hundratals ungdomar brandmän att fly från sin brandbil utanför ett gymnasium och satte sedan eld på den. I Paris jagade ett tiotal demonstranter en polisaspirant, kastade omkull henne och sparkade henne samtidigt som de skrek 'Döda henne!' ..."
"Vi är inte ens helt säkra på att de gripna personerna själva är gymnasieelever", sade Frankrikes justitieminister ..."
"Den franska vänstern har förklarat krig mot skolorna samtidigt som den har byggt upp en allians med islamistiska ledare som vill förändra dem i grunden. För båda sidor börjar kampen i skolan. 'Det är tydligt att religiösa och politisk-religiösa organisationer försöker påverka dessa elever, ibland redan från lågstadiet, liksom deras familjer, sociala miljö och bostadsområden. Vissa försöker också vända eleverna mot skolan', konstaterades det i en rapport från juni 2004 om religion i skolan, utarbetad av det franska utbildningsministeriets inspektionsmyndighet."
"Det som förenar islamisterna och den revolutionära vänstern är deras avsikt att rasera den västerländska civilisationen. I en rapport från maj 2025 beskrev det franska inrikesministeriet Muslimska brödraskapets projekt i Frankrike som 'en långsiktig process för att erövra politisk makt', där man 'systematiskt prioriterar satsningar på lokal nivå'."
"Barn till muslimska invandrare är ofta mer radikala än sina föräldrar. 'Det handlar först och främst om ett generationsuppror', skrev den franske islamforskaren Olivier Roy 2015 om franska jihadister ..."
"LFI försöker öppet vinna muslimska väljare, och enligt en parlamentarisk utredning har detta gjort partiet till en måltavla för islamistiska nätverk ..."
"LFI:s satsning på en strategi som går ut på att vinna muslimska väljares stöd genom att tillgodose deras särskilda intressen kan ha gjort partiet till en särskilt attraktiv måltavla", sade Matthieu Bloch, föredragande i en parlamentarisk utredning om politiska partier och islamistiska nätverk, i december 2025 ...
"'Alla opinionsundersökningar visar att [Mélenchon] skulle förlora stort mot Le Pen i en avgörande andra valomgång', konstaterade BBC."
Hittills har omkring 2 000 elever gripits och över 1 000 skolor påverkats. Våldsamheterna har bland annat omfattat "skolor som satts i brand och lärare som misshandlats och överösts med bensin".
Frankrikes president Emmanuel Macron, som sitter på sin andra mandatperiod och inte kan ställa upp för omval, närmar sig slutet av sin tid som president samtidigt som han möter ett utbrett missnöje bland befolkningen. Enligt en färsk opinionsundersökning stöder endast 21 procent hans politik, även om det är en ökning från 19 procent för några månader sedan.
Macrons låga opinionssiffror är inte förvånande. Han har gång på gång visat förakt för de fattigaste grupperna i det franska samhället.
Bara några veckor in på sin första mandatperiod, som inleddes i maj 2017, talade han om "de som har lyckats" och "de som inte är någonting". Mindre än ett och ett halvt år senare, i november 2018, höjde han Frankrikes redan skyhöga bensinskatter med hänvisning till klimatförändringar orsakade av människan. Beslutet utlöste omedelbart proteströrelsen "Gula västarna", då tusentals fransmän uppgav att de inte längre hade råd med både bränsle för att ta sig till jobbet och mat till sina familjer. Macron svarade att även om vissa människor hade svårt att få ekonomin att gå ihop, måste han ta itu med något viktigare: "risken att världen går under".
Gula västarna-rörelsen pågick i över ett år och avtog först i januari 2020, i samband med covid-19-pandemins utbrott. Under hela denna tid fortsatte Macron att visa förakt och bemötte fredliga demonstranters klagomål med hårda polisinsatser som ledde till dödsfall och bestående kroppsskador. Samtidigt tillät han vänsteraktivister som hade infiltrerat rörelsen att ställa till med upplopp och anlägga bränder utan att be polisen ingripa. Många i Frankrike uppfattade det som att Macron kunde vara skoningslös mot människor som uttryckte sin förtvivlan, men överseende med brottslingar så länge de hade den politiska inriktning han föredrog.
Under pandemin införde Macron några av Europas mest auktoritära restriktioner. Fransmännen beordrades att stanna inomhus och fick bara lämna sina hem en timme om dagen, inom en radie på knappt en kilometer, förutsatt att de fyllde i en blankett med namn, adress och tidpunkt för avfärd. Polisen var ständigt närvarande och grep tusentals människor och utfärdade höga böter enbart för att de hade rört sig något utanför det tillåtna området eller varit ute lite längre än en timme. Alla samtal utomhus var strängt förbjudna.
Macrons år vid makten har dessutom präglats av en djup ekonomisk nedgång i Frankrike och en kraftig försämring av levnadsstandarden. Under det senaste årtiondet har Frankrikes välstånd per capita sjunkit under EU-genomsnittet och ligger nu även efter Cyperns. För tio år sedan, 2016, låg Frankrike på 23:e plats i världen när det gäller BNP per capita. I dag ligger landet på 33:e plats. Arbetslösheten, som nu ligger på 8,3 procent, är på uppgång. Bland unga mellan 15 och 24 år är den hela 21,1 procent.
Avindustrialiseringen fortsätter i oförminskad takt. Hårda regleringar har tvingat fabriker att lägga ned. De ersätts inte av andra företag, utan av ett alltmer kostsamt välfärdssystem som nu står för över 40 procent av de totala offentliga utgifterna. År 2025 steg fattigdomen i Frankrike till 15,4 procent, vilket motsvarar 9,8 miljoner människor som lever på mindre än 60 procent av landets medianinkomst och som varje månad kämpar för att få råd med sina mest grundläggande behov.
Samtidigt har flera franska regeringar i rad ökat de offentliga utgifterna utan återhållsamhet. Medan Frankrikes BNP växte med sammanlagt 13,17 procent mellan 2016 och 2026 ökade de offentliga utgifterna med 35,6 procent under samma period. Denna enorma skillnad innebär att staten fortsätter att spendera betydligt mer än den får in i intäkter. Statsskulden, som har ökat kontinuerligt, uppgick till 117,5 procent av BNP i januari 2026 och väntas nå 119,3 procent vid årets slut. Räntebetalningarna på skulden har slukat en allt större del av landets årliga budget och överstiger nu, precis som i USA, försvarsbudgeten. Skillnaden är att USA fortfarande kan ha möjlighet att växa sig ur en sådan skuldfälla – med en statsskuld på 40 biljoner dollar och räntekostnader på 7,1 miljarder dollar om dagen – medan Frankrike, som tyngs av överreglering, inte har den möjligheten.
På ett annat område har Macron, trots att han 2020 fördömde "islamistisk separatism" inte gjort någonting för att förhindra, eller ens bromsa, islamisternas erövring av Frankrike. Under det senaste årtiondet har islamiseringen av landet fortsatt med oförminskad kraft. Miljontals människor från den muslimska världen har bosatt sig i Frankrike, både lagligt och olagligt. Omkring 2016 uppskattades antalet muslimska medborgare och utländska muslimer bosatta i Frankrike till cirka 5,7 miljoner (8,8 procent). I dag uppskattas antalet officiellt till omkring 7 miljoner av en befolkning på ungefär 67 miljoner, men de verkliga siffrorna är utan tvekan högre. De flesta muslimer i Frankrike assimileras inte, och en växande andel – omkring 38 procent – sätter den islamiska sharialagen framför republikens lagar. Bland muslimer i åldern 15–24 år är andelen ännu högre: 57 procent.
Lagarna mot olaglig invandring efterlevs inte. Varje år utvisas endast endast 7 procent av de personer som vistas olagligt i Frankrike och som av polisen har fått ett beslut om att lämna landet, ett så kallat OQTF (Obligation de quitter le territoire français). Denna släpphänthet innebär att över 93 procent blir kvar i landet. Många av dem är kriminella. Några av de mest fruktansvärda morden i Frankrike under Macrons tid vid makten har begåtts av personer som vistats olagligt i landet och ignorerat sina utvisningsbeslut. Tolvåriga Lola Daviet våldtogs, torterades och mördades exempelvis i en lägenhet i Paris av Dahbia Benkired, en algerisk kvinna som ägnade sig åt stölder och tillfällig prostitution. Den 21 augusti 2022 hade Benkired gripits, fått ett beslut om att lämna Frankrike och därefter släppts. Två månader senare, den 14 oktober, mördade hon flickan.
Sedan 2016 har antalet så kallade no-go-zoner, där radikala imamer och muslimska gäng har makten, ökat. Sådana områden finns nu i förorterna till Frankrikes storstäder. Medlemmar i muslimska gäng genomför räder och plundringar flera gånger om året, särskilt i samband med fotbollsmatcher där franska lag deltar, och senast under VM 2025. Polisen har order om att ingripa så lite som möjligt. Poliserna har sett hur deras karriärer och liv kan raseras om de skadar eller dödar en muslimsk brottsling. Den 27 juni 2023 vägrade Nahel Merzouk, en ung muslimsk brottsling, att lyda en order från en polis, varpå polisen av misstag sköt honom. Upplopp bröt ut över hela landet och började lugna ner sig först när polisen, Florian M., häktades i väntan på rättegång och åtalades för mord. Han riskerar nu upp till 20 års fängelse.
Den "högerextrema" antisemitismen har i stort sett försvunnit och ersatts av en exceptionellt hätsk islamistisk och vänsterorienterad antisemitism.
Efter Hamas massaker i Israel den 7 oktober 2023 organiserades inom loppet av några dagar islamistiska och vänsterorienterade demonstrationer till stöd för Hamas och det "palestinska motståndet". La France Insoumise beskrev massakern den 7 oktober som "en väpnad offensiv av palestinska styrkor", utan att överhuvudtaget nämna att Hamas är en terrororganisation. En av LFI:s ledande företrädare, Rima Hassan, som är fransk medborgare, beskriver sig själv som "fransk-palestinsk" snarare än fransk. Hon anklagar ständigt och felaktigt Israel för "folkmord" och hävdar att "Hamas handlingar är legitima".
Den kraftiga ökningen av antisemitiska angrepp, hot och förolämpningar har fortsatt ända fram till i dag.
Under de senaste åren har Macron också i allt högre grad inskränkt yttrandefriheten, bland annat genom Arcom – en myndighet som han inrättade 2022 för att reglera och övervaka franska radio- och tv-medier. År 2025 stängde Arcom tv-kanalen C8. Det angivna skälet var "bristande åsiktsmångfald", eftersom alltför många konservativa debattörer hade bjudits in att uttala sig. Den 15 juni 2026 fick även tv-kanalen CNews en formell varning från Arcom, som också anklagade kanalen för "bristande åsiktsmångfald". Även CNews riskerar nu att stängas ned. Det är den sista stora tv-kanalen i Frankrike som fortfarande bjuder in borgerliga debattörer som inte längre får komma till tals i andra kanaler. CNews bötfälldes två gånger under 2026: den ena gången för att en gäst hävdade att den globala uppvärmningen inte orsakas av människan, den andra för att en gäst påstod att "historien visar att islam fortfarande är en erövringsreligion".
I december 2025 begärde Frankrike att EU skulle införa sanktioner mot två debattörer – Jacques Baud och Xavier Moreau– på grund av deras "pro-ryska uttalanden". Deras bankkonton och tillgångar inom EU frystes och deras kreditkort spärrades. De får inte längre resa inom EU. Den som ger dem ekonomiskt stöd riskerar också sanktioner. Dessa åtgärder har vidtagits utan domstolsbeslut, och det finns ingen möjlighet att överklaga eller få saken rättsligt prövad.
I EU-parlamentsvalet i maj 2024 led Macrons parti Renaissance ett nederlag. Medan Frankrikes största högerparti, Rassemblement National (Nationell samling), fick 31,37 procent av rösterna, fick Macrons parti endast 14,6 procent. Macron reagerade med ilska på resultatet, upplöste nationalförsamlingen och utlyste nyval. I den första valomgången fick Nationell samling över 33 procent av rösterna och såg ut att kunna vinna en majoritet av mandaten i den andra valomgången. Macron bildade snabbt en allians mellan övriga politiska partier i syfte att besegra Nationell samling. Han talade om en "republikansk front" och antydde att Nationell samling utgjorde ett hot mot republiken. Väljare som stödde mittenpartier eller den moderata högern uppmanades att rösta på en vänsterkandidat om denne hade störst chans att vinna. På samma sätt uppmanades vänsterväljare att rösta på en kandidat från mitten eller den moderata högern om denne hade bäst förutsättningar att vinna. Resultatet blev att Nationell samling fick störst andel av rösterna, men att partierna inom den "republikanska fronten" tillsammans fick flest mandat i nationalförsamlingen. Parlamentet splittrades mellan flera partier, varav inget kunde bilda en fungerande majoritet. Sedan dess har landet haft flera handlingsförlamade regeringar, och inga viktiga beslut har kunnat fattas. Macron gjorde landet omöjligt att styra.
Macron skulle kanske vilja se en efterträdare som fortsätter att driva hans politik, i den mån den har någon tydlig inriktning, men det verkar inte särskilt sannolikt. Marine Le Pen leder för första gången under sin politiska karriär i opinionsundersökningarna, som tyder på att hon skulle kunna vinna presidentvalet 2027. Övriga kandidater tillhör partier som numera förknippas med den katastrofala situation som Frankrike har hamnat i.
Le Pen åtalades till och med för att hon påstods ha låtit Europaparlamentariker från sitt parti använda sina parlamentsassistenter för arbete i Paris. När mittenpolitikern François Bayrou och vänsterpolitikern Jean-Luc Mélenchon anklagades för samma brott lades anklagelserna mot båda ned. Men inte mot Le Pen. Den 31 mars 2025 dömdes hon till fyra års fängelse och fem års förbud mot att inneha offentliga ämbeten, förmodligen i syfte att hindra henne från att kandidera i presidentvalet.
Efter att hon överklagat domen sänktes straffet den 7 juli 2026 till tre års fängelse, varav ett år skulle avtjänas i husarrest med elektronisk fotboja, samt ett 45 månader långt förbud mot att inneha offentliga ämbeten, varav 30 månader villkorligt. Den nya domen gör det möjligt för henne att kandidera i valet. Hon har överklagat till Frankrikes högsta domstol, och verkställigheten av domen har skjutits upp. Hon behöver därför inte bära fotboja under valkampanjen. Domstolen väntas meddela sitt beslut innan valet och kan då ändra den tidigare domen. Le Pen skulle i så fall tvingas bära fotboja under valkampanjens sista dagar och, om hon blir vald, även i Élyséepalatset när hon tillträder som president.
Hennes rättsliga problem verkar dock inte ha påverkat hennes väljare, som tycks inse att rättsväsendet i Frankrike numera har blivit politiserat.
Om Le Pen väljs till president i vår kommer det att sända chockvågor genom hela Europa. Ett presidentskap under Le Pen skulle innebära en seger för ett politiskt parti som försvarar den västerländska civilisationens värderingar – ett parti som alla sittande ledare i Västeuropa, med undantag för Italiens Giorgia Meloni, försöker hålla borta från makten med alla till buds stående medel.
Den ekonomiska, finansiella och sociala situation som Le Pen skulle ställas inför om hon vann valet skulle vara mycket svår. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att Frankrike befinner sig på gränsen till konkurs på nästan alla nivåer. Att få landet på fötter igen kommer att bli en ytterst komplicerad och svår uppgift.
De flesta ledande företrädarna för LFI har redan förklarat att de vägrar acceptera en seger för Le Pen. Om hon vinner valet skulle de uppmana till uppror. Flera politiska analytiker tror att omfattande upplopp med deltagande av vänstergrupper och islamistiska gäng i så fall skulle kunna bryta ut över hela landet.
Flera andra franska politiker försöker också underblåsa paniken, och de kommer att trappa upp sina ansträngningar ända fram till valet. Det är dock långt ifrån säkert att dessa försök att sätta käppar i hjulet för Le Pen kommer att räcka för att besegra henne.
En färsk opinionsundersökning som beställts av den borgerliga tankesmedjan Foundation for Political Innovation visar att 78 procent av väljarna anser att "det franska sättet att leva, landets traditioner och levnadsvanor är hotade". Tillgängliga uppgifter tyder på att detta tyvärr stämmer. En annan färsk opinionsundersökning visar att 85 procent av väljarna anser att Frankrike befinner sig på tillbakagång. De har helt rätt. Frankrike befinner sig i kraftig nedgång, och en stor majoritet av fransmännen inser det.
Situationen i Frankrike skiljer sig inte nämnvärt från den allmänna situationen i övriga Västeuropa. Den politik som förs i de flesta andra västeuropeiska länder skiljer sig inte i grunden från den som Macron har bedrivit – och leder till samma resultat.
Många andra européer är lika missnöjda med sina ledare som fransmännen är. De ser alla den ekonomiska förödelsen, den pågående islamiseringen av sina länder, hotet från Kina om att konkurrera ut deras bilindustrier och hur det blir allt svårare att diskutera vissa ämnen utan att bli demoniserad eller ställd inför rätta.
Många européer ser hur islamiseringen vinner mark i deras länder och får stöd av marxister. Båda grupperna tror att den andra ska hjälpa dem till makten. De ser hur deras ledare inte gör någonting för att komma till rätta med en situation som blivit alltmer oroväckande. De tycks hellre vilja att den västerländska civilisationen skyddas och räddas.
Politiska partier i Västeuropa med en politik som liknar den som förs av Le Pens parti Nationell samling, exempelvis tyska Alternative für Deutschland (AfD), vinner allt större stöd trots att makthavare och medier försöker demonisera dem.
Den 6 september 2026 fick AfD 43,8 procent av rösterna i ett delstatsval i tyska Sachsen-Anhalt – dubbelt så mycket som fem år tidigare. I maj 2025 kom Tysklands förbundskansler Friedrich Merz till makten som ledare av en stor koalition vars enda gemensamma mål var att stoppa AfD:s framgångar. Hans koalition har inte gjort någonting för att motverka Tysklands djupa industrinedgång eller den alltmer bristande integrationen av muslimer som bor i landet. Situationen har nu förvärrats. Merz är för närvarande ännu mer impopulär i Tyskland än Macron är i Frankrike (endast 14 procent av tyskarna anser att han är lämplig som förbundskansler). AfD är nu det populäraste partiet i Tyskland på nationell nivå. En färsk opinionsundersökning visar ett rekordstort stöd på 30 procent.
I Storbritannien vann Reformpartiet många lokalval i maj 2026 och tillfogade både det regerande Labourpartiet och Konservativa partiet stora nederlag. Färska opinionsundersökningar tyder på att partiet skulle få flest mandat i parlamentet om ett parlamentsval hölls i dag.
En politisk folkrörelse håller på att växa fram i Västeuropa. De flesta kommentatorer i etablerade medier avfärdar den som "populistisk".
"Det de kallar populism är ett rop från människor som inte vill dö", wrote Éric Zemmour, tidigare kolumnist och ledare för högerpartiet Reconquête (Återerövring).
Dr Guy Millière, professor vid universitetet i Paris, har skrivit 27 böcker om Frankrike och Europa.