Paris den 2 december 2023. 21.00. En man som ropar "Allahu akbar!" ("Allah är störst!" knivhögg en tysk turist som promenerade längs Seinefloden i närheten av Eiffeltornet, ett område som anses vara säkert. Offret avled på vägen till sjukhuset. Mördaren, som återigen ropade "Allahu akbar!" attackerade två andra personer, vilket resulterade i allvarliga skador, innan polisen grep honom. Ett statligt pressmeddelande nämnde snabbt att mördaren var en fransk medborgare, född i Frankrike, med det ytterst franska förnamnet Armand.
Sedan slog verkligheten till. Visst föddes Armand i Frankrike 1997, men hans ursprungliga förnamn var Iman (fullständigt namn: Iman Rajabpour-Miyandoab) – fram till 2003, då hans iranska föräldrar, som flytt från den islamiska republiken, blev franska medborgare och bytte hans namn till Armand. År 2015-2016 förkunnade han sin lojalitet till Islamiska staten (IS) och via sociala nätverk kontaktade han ett stort antal islamister som begått terrorattacker i Frankrike under denna tidsperiod, och så planerade han en terrorattack i Paris.
År 2016, innan han kunde verkställa sin plan, greps han och dömdes till fem års fängelse. Han släpptes fri efter fyra år och sattes på statens lista över särskilt farliga individer. På eftermiddagen den 2 december, 2023, spelade han in ett filmklipp i vilket han meddelade att han ville "hämnas för muslimerna" och döda otrogna – vilket var precis vad han gjorde några timmar senare. Inrikesminister Gérald Darmanin kommenterade attacken och insisterade på att mördaren hade varit under "noggrann bevakning" och "psykiatrisk behandling", och han talade om ett "psykiatriskt misslyckande".
Det rapporterades flitigt om mordet. Många journalister noterade att mordet på en turist i Paris av en islamistisk före detta intagen skulle kunna skapa panik bland utländska besökare, och det faktum att en islamistisk extremist som ansågs farlig av myndigheterna gick lös skulle kunna skapa ännu mer oro, särskilt i samband med omnämnandet av "psykiatrisk behandling". Det kan jämföras med Kobili Traoré, som mördade Sarah Halimi år 2017 och skickades till mentalsjukhus, som nyligen förklarades icke ansvarig för sina handlingar och som snart kommer att gå fri.
Det som borde orsaka oro i Frankrike är dock den utbredda ökningen av islamistiskt våld. Officiell statistik visar att varje dag i Frankrike inträffar i genomsnitt 120 knivattacker, varav många resulterar i dödsfall.
Trots att handlingar som är fulla av islamistiskt hat mot icke-muslimer blir allt fler förblir de flesta av dem okommenterade. Vissa är dock så fruktansvärda att mainstreammedierna inte kan ignorera dem. Mordet i Marseille, till exempel, på Laura Paumier och Mauranne Harel, två unga studenter som slaktades och tömdes på sina inälvor med en slaktarkniv av den illegala invandraren Ahmed Hanachi framför en förskräckt publik år 2017, var särskilt chockerande. Det påminner om en annan händelse i Marseille 2022, när Mohamed L., en radikaliserad droglangare, skar halsen av Alban Gervaise, en militärläkare, inför hans två små barn när han hämtade dem i skolan. Att slakta en pappa inför hans barn tycktes särskilt chockerande och barbariskt. Vid båda tillfällena ropade mördarna stolt ut "Allahu akbar".
Jean-Baptiste Salvaing och Jessica Schneider, två poliser, torterades och slaktades framför sin lilla son i deras hem i närheten av Paris år 2016, av Larossi Abballa, en islamist.
Mordet på Fabienne Broly Verhaeghe, en 68-årig sjuksköterska, i Lille den 18 oktober, nådde också en nivå av omänsklighet som är svår att föreställa sig: Mohamed B., en 17-årig illegal invandrare född i Elfenbenskusten, bröt sig in i hennes lägenhet för att sedan våldta, skalpera och avlägsna inälvorna på henne, samt skära av hennes händer.
Den 16 oktober 2020 fick halshuggningen av Samuel Paty i närheten av gymnasieskolan som han undervisade vid, utförd av Abdoullakh Anzorov, en 18-årig tjetjensk flykting, president Emmanuel Macron att utlova aktioner för att lärare skulle kunna arbeta i säkerhet. Inget gjordes. En annan lärare, Dominique Bernard, fick sin hals uppskuren där han undervisade, i Arras den 13 oktober 2023. Mördaren, Mohammed Mogouchkov, var en 20-årig ingush-flykting som väntade på utvisning.
Antisemitiska attacker i Frankrike blir också allt vanligare, och de har exploderat sedan de fruktansvärda attackerna i Israel den 7 oktober av terrorgruppen Hamas. År 2022 registrerades 436 antisemitiska handlingar officiellt i Frankrike. Under veckorna mellan den 7 oktober och 1 december registrerades 1 518 antisemitiska handlingar, varav många av dem fysiska attacker. Efter att ha undersökt polisanmälningarna som gjorts av Frankrikes nationalbyrå för vaksamhet mot antisemitism, BNVCA, är det sorgligt nog uppenbart att samtliga utfördes av islamistiska antisemiter. Från mordet på Sébastien Sellam år 2003 till Mireille Knoll år 2018 har samtliga mord på judar i Frankrike begåtts av radikaliserade muslimer.
Judar i Frankrike kan inte längre bära kippa eller en Davidsstjärna på gatorna. De avlägsnar sina namn från brevlådorna. "För första gången sedan 1945", sa den franska författaren Elisabeth Badinter, "är många franska judar så rädda att de gömmer sig."
Etniska muslimska gäng gör räder i köpcentrum och på fester på landsbygdsorter. Många av dessa övergrepp nämns aldrig i medierna. Ett av dem drog dock nyligen åt sig uppmärksamhet: På en fest den 19 november i rådhuset i Crépol, en by med femhundra invånare, kom medlemmar i ett muslimskt gäng beväpnade med långa slaktarknivar från den intilliggande orten Romans-sur-Isère. De ropade "vi kommer för att döda vita människor", och gick till attack. Thomas Perotto, 17 år gammal, fick sin hals uppskuren och avled. Sjutton andra personer skadades, en del allvarligt. Kriminologen Xavier Raufer kommenterade att räder som dessa äger rum i landet varje vecka.
Regeringen dolde namnen på angriparna och gjorde uppenbarligen allt de kunde för att mörklägga vad som hade hänt. En konservativ journalist, Damien Rieu, fick tag på namnen och avslöjade dem. Trots att den ansvariga åklagaren i fallet fick flera vittnesmål om att angriparna sagt att de "kom för att döda vita människor" hävdar myndigheterna att motivet för attackerna är "okänt".
Den 25 november greps en grupp unga "högerextrema" fransmän som hade planerat att demonstrera i Romans-sur-Isère av polisen när de anlände och drogs inför rätta. Domaren anklagade dem för en "avsiktlig rasistisk attack" och dömde dem omedelbart till sex till tio månaders fängelse. De hade inte attackerat någon. På banderollen de tagit med sig stod det bara: "Rättvisa för Thomas". Det enda offret för våld den dagen var en av de franska demonstranterna som lyckades undkomma polisen. Han jagades genom byn och hittades sedan naken och medvetslös, med rivsår på kroppen, i entrén av en byggnad.
Den 29 november förkunnade den franska premiärministern Elisabeth Borne att de unga människorna som satts i fängelse förtjänade det och att de hade förkroppsligat ett "allvarligt hot mot demokratin" i Frankrike: "ultra-högern". "Ultra-högern, tillade hon kryptiskt, var ännu farligare än "extremhögern". Dock inte ett ord om islamistiskt våld.
Den franska regeringen är uppenbart medveten om att islamistiska "no-go-zoner" växer och att kravaller kan bryta ut när som helst. I juni 2023 ledde ett trafikstopp av polisen som gått fel till döden för Nahel Merzouk, en 17-årig muslimsk brottsling, och resulterade i tre veckors kravaller och skadegörelse som spred sig till många orter. Även om de franska myndigheterna förbjöd Hamasvänliga demonstrationer som planlagts i oktober och november så ägde de rum ändå, med judefientliga och Frankrikefientliga slagord. Polisen beordrades att inte ingripa.
De franska mainstreammedierna har talat mycket om "den extrema faran som ultra-högern utgör". Återigen inte ett ord om islamistiskt våld.
Några kommentatorer och politiska ledare har också uttalat sig. Krönikören Ivan Rioufol skrev:
"Rasutbrottet som i Frankrike följde med det sataniska blodbadet som Hamas åsamkat israeliska civila visade på slitningar inom nationen. Två oförenliga Frankriken konfronterar redan varandra mitt på ljusa dagen: Det franska Frankrike och det islamiserade Frankrike."
Éric Zemmour, partiledare för Reconquête, skrev:
"Två olika folk bor i Frankrike; ett av dem måste konstant fly från attackerna av en alltmer våldsam faktion av det andra – inte bara de attacker som begås med utrop om Allah akbar, utan denna riktiga dagliga jihad som fransmännen är drabbade av."
Marine Le Pen, partiledare för Nationell samling, sa:
"Många fransmän känner det nu: ingen går säker någonstans längre. En ny tröskel har överskridits. Vi bevittnar organiserade attacker som kommer från ett visst antal kriminella förorter i vilka det finns beväpnade 'miliser' som utför räder."
Medan inflytandet av det fundamentalistiska islam inte är lika anmärkningsvärt bland äldre muslimer menar 74 % av alla muslimer mellan åldrarna 18 och 25 i Frankrike att de värderar islamistiska sharialagar högre än den franska republikens lagar.
Tv-journalisten Christian Malard, som hade åtkomst till resultaten av konfidentiella undersökningar som utförts år det franska inrikesdepartementet, sa att de visar att över hälften av imamerna i Frankrike värderar islam högre än västerländsk kultur och känner ett behov av att islamisera Frankrike, även om detta skulle innebära användande av våld. Malard tillade att den största franska muslimska organisationen "Muslimer i Frankrike", vilken är den franska grenen av Muslimska brödraskapet – en rörelse som är förbjuden i Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Egypten – har monopol på utbildning av imamer i Frankrike och har infiltrerat franska universitet, idrottsklubbar och politiska partier.
"Vänstervridna" politiker och journalister, som försöker demonisera "högerextrema" partier genom att anklaga dem för antisemitism har svårt att få etiketten att fastna. Zemmour är en jude med starkt stöd för Israel. Le Pens parti stöttar också Israel och fördömer antisemitism utan minsta tvetydighet. Att anklaga Reconquête och Nationell samling för "islamofobi" har inte längre någon verkan; det islamistiska våldet som sprider sig över Frankrike har övertygat allt fler fransmän om att det är rimligt att vara rädd för islam.
Enligt undersökningar från den senaste tiden anser 78 % av alla fransmän att islamism utgör ett dödligt hot för Frankrike. 91 % säger att de är oroade eller mycket oroade för den kraftiga ökningen av våld i landet. De judefientliga grymheterna av Hamas den 7 oktober förstärkte misstron mot islam, och för första gången på åratal stöttar en majoritet av fransmännen Israels kamp i det pågående kriget.
Det största antisemitiska partiet i Frankrike är nu ett vänstervridet sådant, La France Insoumise. Dess partiledare, Jean-Luc Mélenchon, har anklagat Israel – inte Hamas – för folkmord, och hävdat att Hamas är en "motståndsrörelse". Han avslutade ett av sina möten på senaste tiden med "länge leve Gaza" och "evig ära åt de som gör motstånd."
Om ett presidentval skulle äga rum i Frankrike idag skulle Zemmour få fler röster än han fick år 2022, och Le Pen skulle leda den första omgången av röstningarna, med mellan 31 och 33 % av rösterna, vilket är mycket mer än år 2022. Vem som än skulle vara hennes motståndare i andra omgången skulle hon enkelt vinna.
En valseger för Le Pen skulle bekräfta att en enorm förändring fortfarande kan ta form i Europa. I Italien vann Giorgia Meloni det allmänna valet den 25 september 2022 genom att fördöma islamiseringen av Europa, och blev premiärminister. Den 22 november i Nederländerna vann Geert Wilders parti flest mandat i det allmänna valet.
Säkerhetsexperten Éric Delbecque, vars nya bok, Permanent Insecurity, som förklarar det ökande våldet som drabbar Frankrike, konstaterade nyligen: "Fransmännen verkar förstå att deras land kan dö. De börjar reagera."
Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare av 27 böcker om Frankrike och Europa.