30 januari 2024. Den franska nyhetstidningen Le Journal du Dimanche publicerar en ytterst övergripande och detaljerad undersökning om vad Frankrikes muslimer tycker. Resultaten är, föga överraskande, upprörande.
Den första frågan i undersökningen handlade om judar. 17 % av Frankrikes muslimer erkänner att de hatar judar. 39 % säger att de ser negativt, eller mycket negativt, på judendomen.
Frankrike är det enda landet på 2 000-talet i Europa där judar regelbundet har blivit mördade bara för att de varit judar. Sedan kidnappningen, tortyren och mordet på Ilan Halimi i januari 2006 har alla judar som mördats i Frankrike blivit dödade av muslimer. Sammy Ghozlan, ordförande för Nationella kontoret för vaksamhet mot antisemitism (BNVCA), som bokför antisemitiska handlingar och hjälper deras offer, har i över tjugo år understrukit att nästan alla våldsamma antisemitiska handlingar som begås i Frankrike begås av muslimer.
När det gäller Israel är resultaten ännu mer störande. Känslorna går djupare än hat. 45 % av Frankrikes muslimer säger att de vill se en total förstörelse av Israel. Ett motsvarande antal franska muslimer definierar Hamas massaker, våldtäkter, tortyr, halshuggningar och brännande av judar i Israel den 7 oktober 2023, som en "motståndshandling".
Så nästan hälften av en religiös grupp i en västerländsk demokrati är öppna med att de vill se en förintelse av en grupp människor som precis blivit utsatta för en massaker i ett annat land, och denna grupp är den största sedan slutet på Förintelsen.
19 % av Frankrikes muslimer säger att de har sympati för Hamas. Att så många franska muslimer sympatiserar med en organisation vars ledare säger att de kommer att upprepa 7 oktober-attacken om och om igen tills Israel är utplånat, och som ogenerat konstaterar att de vill se en folkmordsförstörelse av den enda judiska staten, bör fungera som en varningsklocka. Frankrikes judar, och icke-judar, befinner sig i en extremt farlig situation.
Andra siffror visade att 42 % av Frankrikes muslimer sätter respekt för islamisk sharialag före respekt för den franska republikens lagar (procentandelen uppgår till 57 % av unga muslimer mellan åldrarna 18 och 25).
Europadomstolen beslutade år 2003 att sharialag är oförenlig med demokratins värderingar. Sharialagen anger att Allah har dikterat alla regler som människor måste lyda, och att alla regler som går emot sharialag måste avvisas. 37 % av Frankrikes muslimer säger att de stöttar Muslimska brödraskapet – något som heller inte är överraskande: den största franska muslimska organisationen, Musulmans de France ("Frankrikes muslimer") är den franska grenen av muslimska brödraskapet.
Varje år arrangerar Frankrikes muslimer en konferens som drar till sig hundratusentals muslimer från hela Europa. Gruppen bjuder också in radikala imamer som talar till publiken.
Undersökningen visade även att 49 % av Frankrikes muslimer vill att katoliker ska konvertera till islam, och att 36 % vill att kyrkor ska förvandlas till moskéer. Vissa kyrkor har redan gjorts om. Undersökningen avslöjar också att 25 % av Frankrikes muslimer angav att de avfärdar ordet "Frankrike".
Dessa siffror ses och förstås bäst i samband med andra faktum.
Frankrike är ett av de få länder i västvärlden där män har blivit halshuggna av radikaliserade muslimer. (Det andra är Storbritannien, där två muslimer försökte halshugga den brittiska soldaten Lee Rigby år 2013.) Samuel Paty, en lärare, blev halshuggen den 16 oktober 2020. Herve Cornara, en småföretagare, blev halshuggen den 26 juni 2015 i Romans-sur-Isère, en småstad i sydöstra Frankrike. Och Fader Jacques Hamel fick sin hals uppskuren och halshöggs den 26 juli 2016 i Saint-Étienne-du-Rouvray, Normandie, under en mässa som han höll i en nästan tom kyrka.
Frankrike råkar också vara det land i Europa med flest "no-go-zoner". Det finns minst 751 utsedda Zones Urbaines Sensibles ("känsliga urbana zoner") där det är muslimska gäng och radikala imamer som bestämmer. Icke-muslimer kan fortfarande bo där, på villkoret att de accepterar sin status som dhimmi (tolererade andra klassens medborgare), sänker sina huvuden och erkänner att de bor på ett territorium som styrs av islam. Medlemmar i muslimska gäng respekterar inte längre polisen. Om en incident mellan en polis och en gängmedlem utspelar sig så uppstår efterföljande kravaller, och polisen blir beordrad att inte gripa någon om situationen riskerar att eskalera.
Frankrike är ett land där över 70 % av fängelseinternerna är muslimer. Enligt rapporter så är brottsligheten bland den muslimska befolkningen hög.
För tre årtionden sedan hade Seine-Saint-Denis, ett franskt distrikt i Paris förorter, ett stort judiskt samfund. Nästan hela den judiska befolkningen i distriktet flyttade därifrån efter att ha utsatts för ständiga hot. De få judar som bor kvar döljer sin judiska identitet.
I hela Frankrike döljer judiska män sina kippor under hatt. Judiska kvinnor stoppar in sina halsband med Davidsstjärna innanför kläderna. Många judiska familjer sätter inte längre upp mezuzor vid sina ytterdörrar.
I över 20 år har det varit omöjligt att tala om Förintelsen i franska skolor. När Georges Bensoussan år 2004 publicerade The Lost Territories of the Republic, en bok som fördömer den muslimska antisemitismen som är utbredd i utbildningsetablissemang, så upplevde judiska elever redan trakasserier och diskriminering. Idag har de flesta judiska familjer i Frankrike som en försiktighetsåtgärd övergett det statliga utbildningssystemet och skrivit in sina barn i privatskolor. Sedan många år tillbaka, när en judisk elev blir mobbad på en statlig skola, så vidtar myndigheterna inga disciplinära åtgärder mot mobbarna; i stället ber de det judiska barnets föräldrar att sätta honom eller henne i en annan skola.
Kristna fransmän som bär sitt kors synligt på stan blir förolämpade. Varje år vanhelgas och plundras franska kyrkor.
Över 120 knivattacker inträffar i Frankrike varje dag, och de kan ske när som helst, var som helst. De flesta av dessa attacker begås av muslimska män som sedan säger till polisen att de gjorde det för att de avskyr otrogna och de avskyr Frankrike. Bara de knivattacker som resulterar i dödsfall rapporteras i tidningar; de andra håller man tyst om. I de stora franska städerna har rån och misshandel blivit vardagsmat. Det förekommer också över tvåhundra våldtäkter varje dag i Frankrike; de flesta begås av muslimska män som kommit in i Frankrike illegalt. Bara 7 % av de illegala invandrare som beordrats att lämna Frankrike deporteras.
Det blev inte många uttalanden om undersökningen i Le Journal du Dimanche.
Bara en fransk politisk ledare, den före detta journalisten Éric Zemmour, har vågat säga att situationen är alltmer alarmerande och att en växande islamistisk fara hotar Frankrike. Hans kommentarer har lett till att han blivit dömd att betala höga böter flera gånger för att han ska ha "provocerat fram diskriminering och hat mot det muslimska samfundet". I presidentvalet i maj 2022 fick han bara 7 % av rösterna; hans budskap blev tydligen varken uppfattat eller accepterat av särskilt många.
Partiledare för Rassemblement National (Nationell samling), Marine Le Pen, har begränsat sig till att fördöma närvaron av en "islamistisk ideologi som skiljer sig totalt från islam" i Frankrike, och insisterar på att säga att endast en mycket liten minoritet av muslimerna är anhängare till denna ideologi. Hon tillägger, kanske önskefullt, att islam är "fullständigt kompatibelt" med de franska institutionerna.
La France Insoumise ("Det okuvliga Frankrike"), det största vänsterpolitiska partiet i Frankrike, är våldsamt emot Israel. Partiledaren, Jean-Luc Mélenchon, kallar Hamas för en "motståndsrörelse". Han fick 21,9 % av rösterna 2022, men 69 % av de muslimska rösterna.
Flera medlemmar i Frankrikes nationalförsamling har fördömt La France Insoumise och Mélenchons hållning, men bara en, Meyer Habib, har uttalat sig om den vänstervridna och muslimska antisemitismen, samt de allt allvarligare hoten som riktas mot Frankrikes judar och Frankrike i sig. Som resultat har han mottagit dödshot i hundratal och hans familj lever nu under polisskydd dygnet runt.
Den franska presidenten Emmanuel Macron sa i oktober 2020 att han ville bekämpa det han kallade för "islamisk separatism", men han verkade inte vilja se att muslimer som frestas av islamism inte vill "separera" sig själva från resten av befolkningen, utan i stället besegra andra och låta dem underkasta sig. "Islam", tillade Macron, befinner sig "i kris". Hans uttalande gav upphov till häftiga protester från samtliga franska muslimska organisationer, och demonstrationer i flera av den muslimska världens länder. Sedan dess har han undvikit att tala om islam överhuvudtaget.
Ingen islamisk organisation verkar ha uppmanat någon att komma till demonstrationen mot antisemitism som ägde rum i Paris den 12 november 2023. Den enda reaktionen från imamen i stora moskén i Paris, Chems-Eddine Hafiz, på Hamas massaker den 7 oktober var: "Med alla dessa bomber, dessa dödsfall och denna frustration som genererats genom åren där borta, vad skapar vi? Hat mot den andre". Inte direkt en rungande fördömelse av massakern. Han anklagade sedan Israel för att ha attackerat civilbefolkningen i Gaza: "Islam fördömer fullständigt attacken mot civila i en väpnad konflikt."
Franska muslimska webbmagasin var mer virulenta. De baserade uppenbarligen det som publicerades på Hamas propaganda och anklagar Israel för att begå "folkmord" på Gazaremsan. De nämner aldrig att Hamas använder palestinska araber som mänskliga sköldar eller att Israels försvarsmakt gör sitt bästa för att undvika att döda civila medan de ofta sätter sina egna liv i stor fara.
Den franska journalisten Ivan Rioufol skrev i sin bok The Coming Civil War, publicerad år 2016:
"Frågan om muslimsk närvaro i Frankrike måste ställas utan konstigheter ... ökningen av strikt islam i Frankrike bör föra med sig nödbeslut. Om beslut inte fattas fort, och om den nästan generaliserade frivilliga blindheten hos landets ledare inte upphör, så kommer Frankrikes framtid att vara tragisk och våldsam."
Frankrike är det land i Europa med störst antal muslimer: omkring 10 % av en befolkning på 67,75 miljoner. År 2050 väntas siffran öka till 17 %, enligt en analys av Pew Research Center.
Situationen är liknande i andra västländer, där den muslimska befolkningen är mindre, men växer fort.
I Londonistan, en bok av den brittiska journalisten Melanie Phillips som publicerades år 2006, noterade hon existensen av shariastyrda zoner i London, och att "sextio procent av brittiska muslimer skulle vilja att sharialagen etablerades i Storbritannien". År 2019 skrev hon i brittiska Jewish Chronicle: "Ett skrämmande högt antal brittiska muslimer skriver under på extremistiska eller antisemitiska åsikter".
I Tyskland har shariastyrda zoner börjat uppstå. De har också uppstått i Belgien, Sverige och Nederländerna. Geert Wilders seger i det nederländska valet skulle kunna vara ett tecken på en vändpunkt och ett uppvaknande i Europa. Men det är för tidigt att dra slutsatser, och nästan tre månader efter hans seger har Wilders inte lyckats bilda en regering.
År 2015 beskrev den algeriska författaren Boualem Sansal i romanen 2084: The End of the World en totalitär framtid i vilken muslimska extremister etablerar ett förtryckande kalifat där tankefrihet och handlingsfrihet utrotas. När en tv-journalist frågade honom hur Frankrike enligt honom kommer att se ut år 2084 så blev hans omedelbara svar: "Frankrike kommer att vara islamistiskt". "Europa också", tillade han.
Den tidigare chefen för Tysklands underrättelsetjänst, Bundessamt für Verfassungsschutz, Hans-Georg Maaßen, sa i en färsk intervju att "européer kommer att ge efter för Islam".
Om européerna önskar att undvika en sådan framtid och behålla sin kultur så måste de börja tydliggöra detta resultat, inte bara med ord utan genom handlingar. Annars kan det vi ser mycket väl innebära slutet på den europeiska civilisationen som vi ser den idag.
Dr Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare av 27 böcker om Frankrike och Europa.