"Ryssland är utan tvekan ett hot i Arktis", sade Kanadas premiärminister Mark Carney tidigare i månaden vid Världsekonomiskt forum i Davos. "Utan tvekan gör Ryssland en hel del fruktansvärda saker."
Ryssland kan, trots alla fruktansvärda saker landet gör, inte utmana Kanada utan sin partner. Carney var snabb med att under en federal valdebatt i april peka ut Kina som det största säkerhetshotet mot sitt land. I Davos var han däremot inte villig att tala om Kina som ett hot mot Kanada.
Dessutom visade hans utrikesminister samma ovilja. På plats i Davos nämnde Anita Anand inga namn när reportrar bad henne ange vilket hot som är det största mot Kanada.
Carney hade rätt första gången: Kanadas största hot är Kina.
Innan han anlände till Davos reste Kanadas premiärminister till Peking, där han gick med på ett handelsavtal och talade om en "ny världsordning".
Han talade också om ett "nytt strategiskt partnerskap mellan Kanada och Kina, i en anda av ömsesidig respekt, jämlikhet och ömsesidig nytta, för att skapa fler positiva resultat för båda folken".
Vissa menar att Carney uppriktigt anser att hans land bör alliera sig med Kina, medan andra tror att resan till den kinesiska huvudstaden bara var ett förhandlingstaktiskt drag för att få USA:s president Donald Trump att backa från sina allt mer illavarslande handelshot. Oavsett vilket tonar den kanadensiske ledaren ned ett verkligt hot mot Kanada, särskilt i Arktis.
Högst uppe i världen är Ryssland och Kina nära samarbetspartners.
År 2024 flög de kinesiska och ryska militärerna för första gången gemensamma patrullflygningar nära Alaska. Kinesiska bombflygplan lyfte från och landade på ett ryskt flygfält.
Även detta skedde för första gången: kinesiska forskningsubåtar färdades under den arktiska isen förra sommaren. Kina studerar och kartlägger nu arktiska vatten för att hjälpa sina ubåtar att både navigera och undgå upptäckt.
Kina kommer inom några år att kunna skicka beväpnade ubåtar till Nordpolen. Där kommer de att befinna sig nära potentiella mål i Nordamerika.
Kina patrullerar också Arktis med kustbevakningsfartyg som, trots att de är målade i civilt vitt, liknar marinens gråskrovade fregatter.
Peking har haft Kanada i kikarsiktet under lång tid och har inte begränsat sina hotfulla aktiviteter till haven.
"Även om mycket av fokus på Kina och Arktis har handlat om maritima områden har Peking i åratal arbetat med att utveckla mellanmänskliga kontakter på land, till exempel med Kanadas First Nations, som äger eller kontrollerar enorma landområden", sade Cleo Paskal vid Foundation for Defense of Democracies till Gatestone tidigare i månaden. "Kineserna talade om gemensamma nämnare, bland annat möjligheten att vara 'släkt', eftersom de första kanadensarna tog sig över Berings sund från Asien."
Hösten 2008, rapporterar Paskal, reste mer än två dussin hövdingar och representanter för First Nations till Kina. Enligt delegationens ledare, hövding Calvin Helin, var det "helt otroligt och historiskt att bli mottagna på den nivå som vi blev".
Historiskt? Ja. Otroligt? Nej.
Kina har i ett antal länder uppvaktat ursprungsbefolkningar som ett sätt att skaffa sig ett fotfäste och därefter splittra dem. Kanada är ett av målen.
"Ottawas försummelse av sina arktiska folk har pågått länge, och det är just i sådana situationer som Kina frodas", säger Paskal.
Det är dessa människor som utgör ryggraden i Kanadas försvar i de arktiska områdena, vilka omfattar 40 procent av landets landyta och över 70 procent av dess kustlinje. Där förlitar sig Ottawa på de cirka 5 000 man starka Canadian Rangers, en paramilitär enhet som rekryteras bland inuiter, dene, cree, anishinaabe, métis och andra lokala invånare i avlägsna nordliga och kustnära regioner.
Som Charles Burton vid tankesmedjan Sinopsis säger till Gatestone förser Ottawa Canadian Rangers med endast "otillräcklig utrustning för de hårda förhållandena, såsom föråldrade gevär och snöskotrar för patruller över deras enorma frusna territorium."
"Kanada har tillhört de länder i Nato som spenderar minst på försvaret och har före de senaste utfästelserna bara avsatt omkring 1,4 procent av bruttonationalprodukten", påpekade Burton, författare till den nyligen utgivna The Beaver and the Dragon: How China Out-Maneuvered Canada's Diplomacy, Security, and Sovereignty. "Kanadas underfinansiering beror på självbelåtenhet efter kalla kriget, ett beroende av USA samt en prioritering av sociala program framför militärt försvar."
Kanadas främsta problem i Arktis är inte otillräcklig finansiering, utan likgiltighet. Fram till 2020 tränade den kinesiska och den kanadensiska militären tillsammans i vinterkrigföring vid CFB Petawawa, en armébas i Ontario, cirka 170 kilometer nordväst om Ottawa.
Kanadas vidsträckta arktiska region förblir oförsvarad, och i dag kan landets ledare inte ens säga högt var hotet kommer ifrån.
Denna ovilja är också ett problem för USA: i stora delar av Arktis är Kanada USA:s första försvarslinje.
Gordon G. Chang är författare till Plan Red: China's Project to Destroy America, framstående senior fellow vid Gatestone Institute och ledamot av institutets rådgivande styrelse.