Den 15 oktober. Kroppen tillhörande en 12-årig flicka hittas gömd i en stor plastlåda på en trottoar i östra delen av Paris. Offret hette Lola. Hon var dotter till vaktmästarna i byggnaden där mordet ägde rum.
Vittnen, fingeravtryck och bilder från övervakningskameror ledde snabbt polisen till att gripa en kvinna. Hon erkände men sa att hon absolut inte kände någon ånger. Detaljerna hon berättade, som bekräftades av obduktionen, handlar om att hon tejpade för Lolas mun, klädde av henne, band henne i en stol, våldtog henne med olika föremål, skar delvis upp hennes hals, hällde upp blodet i en flaska och drack det, rökte en cigarett för att sedan skära av hela halsen. Kvinnan knivhögg den döda kroppen flera gånger innan hon lade den i en plastlåda som hon bar bort en bit på gatan.
Kvinnan, en 24-årig algerian vid namn Dahbia B., kom till Frankrike på ett studentvisum men återvände aldrig efter att det gått ut år 2018. Hon hade redan gripits av polisen i augusti, blivit beordrad att lämna Frankrike – för att sedan släppas fri. Hon borde inte ha varit i Frankrike från början. Om hon hade blivit deporterad, och om den franska polisen och justitiedepartementet hade gjort sitt jobb, så hade Lola fortfarande varit i livet.
"Den misstänkta i denna barbariska handling borde inte ha varit på vårt territorium", sa Marine Le Pen, ledare i partiet Nationell samling. "För många brott begås av illegala invandrare som vi inte har varit villiga eller förmögna att skicka hem."
"När ska vi försvara våra barn mot attacker som begås av samma människor, alltid på bekostnad av samma människor?", frågade den före detta journalisten Éric Zemmour, ordförande i partiet Reconquête.
"Denna slapphet mot kriminell invandring gör mig äcklad", sa Éric Ciotti, en av de republikanska partiledarna.
I stället för att erkänna brister i polisprocedurer och lova att förbättra säkerheten erbjöd den franska regeringen Lolas föräldrar kondoleanser.
President Emmanuel Macron väntade i två dagar innan han kort tog emot offrets föräldrar. Han sa inte ett ord offentligt. Inga politiska beslut gällande illegal invandring och kopplingarna till ökad brottslighet i Frankrike meddelades, inga politiska beslut kommer att fattas.
Premiärminister Elisabeth Borne sa till de politiska ledarna att de inte hade visat någon respekt för offrets familjs smärta. Hon anklagade dem för "oanständighet" och bad dem vara tysta.
"Att använda ett 12-årigt barns kista som en språngbräda för att ägna sig åt hatisk retorik är skamligt", tillade justitieminister Eric Dupond-Moretti.
Advokaten Gilles-William Goldnadel föreslog att regeringen föredrog tystnad så att ingen skulle prata om hur extremt slapp invandringspolitiken och konsekvenserna av den är. Det var absolut nödvändigt att bemöta situationen direkt utan att titta bort, sa han.
Gränserna mellan Frankrike och andra europeiska länder är öppna, och precis som alla Europas gränser, porösa. Hundratusentals immigranter kommer till Europa illegalt varje år. Många beger sig till Frankrike och stannar där. De har sedan år 2 000 kunnat dra nytta av ekonomiskt bistånd och gratis sjukvård som inte ens fattiga franska medborgare har tillgång till. Om de grips, som Lolas mördare, beordras de att lämna landet, men de häktas inte. Detta gör att ordern, som aldrig verkställs, faktiskt inte är någon order. År 2020 utfärdades 107 500 order om att lämna Frankrike; mindre än 7 % följde dem.
Illegala invandrare i Frankrike är förövare i nästan hälften av de brott som begås i landet, enligt den nyligen publicerade L'ordre nécessaire ("Den nödvändiga ordern") av Didier Lallement, före detta polischef i Paris. Ungefär 48 % av alla brott som begicks i Paris år 2021, noterar han, begicks av illegala invandrare. Mord nästan lika fruktansvärda som Lolas – varav de flesta begås av illegala invandrare – förekommer nästan varje dag. Ingen nämner dem ens. Offren får ofta sina halsar avskurna. När mainstreammedierna rapporterar om morden så pratar de inte om avskurna halsar. De säger att offret blev "knivhugget i halsen".
Fransmännen lever nu i ett klimat av generaliserat våld. Maurice Berger, psykiatriker, talar om "ogrundat våld": våld som utövas av ingen annan anledning än nöjet i det. Han rapporterar att i Frankrike inträffar ogrundat våld som resulterar i skada eller död i genomsnitt varannan minut. I Frankrike anmäls över tvåhundra våldtäkter om dagen. Berger noterar, i Sur la violence gratuite en France ("Om ogrundat våld i Frankrike") att angreppen oftast har en rasistisk dimension: offren är alltid vita personer, förövarna är nästan alltid araber eller afrikaner – detaljer som utelämnas av kommentatorerna. Opinionsundersökningar visar att den franska befolkningen upplever ett starkt ökande våld: 68 % av fransmännen säger att de känner att deras liv är allt mer osäkra, och 75 % säger att Macron och regeringens brottsbekämpning är dålig. 70 % anser att den illegala invandringen är ett allvarligt problem. Trots detta valde en majoritet av väljarna om Macron och avvisade kandidater som lovade att bekämpa brottslighet och illegal invandring.
I ett försök att förklara detta märkliga resultat menade många kommentatorer att den franska befolkningen nu förväntar sig förfall av sitt land. De citerar undersökningar, som utförts år efter år, som visar att den franska befolkningen är världens mest pessimistiska. En överväldigande majoritet av fransmännen tror uppenbarligen att framtiden kommer bli värre än nutiden. En opinionsundersökning som publicerades i april 2022 anger att 77 % av fransmännen tror att den globala situationern kommer att förvärras på grund av klimatförändringar och att det inte finns någon framtid för planeten. I L'archipel français ("den franska skärgården") som publicerades år 2019 skriver sociologen Jérome Fourquet om ett franskt "kollektivt nervsammanbrott och det franska samhällets "förfall". Han noterar att fransmännens religiösa och historiska förtöjningar håller på att försvinna: kyrkorna är tomma, viktiga ögonblick i landets historia pratas inte längre om i skolorna. Han tillägger att Frankrikes muslimska befolkning, å nadra sidan, upprätthåller sin kultur, sina seder och traditioner, assimileras allt sämre in i det franska samhället, och verkar mer och mer fylld av förakt och hat mot Frankrike, som många anklagar för att kolonisera den muslimska världen och exploatera muslimska arbetare.
Att tala om ett "stora utbytet" för Frankrikes befolkning är tabu. Den som gör det demoniseras omedelbart och beskrivs som en konspirationsteorist. Men siffrorna är tydliga. Den före detta statssekreteraren för utländsk handel, Pierre Lellouche, sa nyligen att "40 % av barnen i åldern 0 till 4 är invandrare eller har invandrarbakgrund enligt den senaste folkräkningen". Utöver det hundratusentals illegala invandrare som redan befinner sig i Frankrike kommer ungefär 400 000 ytterligare från Afrika och arabvärlden till Frankrike varje år. Samtidigt emigrerar hundratusentals fransmän från Frankrike årligen. År 2018, det senaste året med redovisade siffror, lämnade 270 000 fransmän. Under de senaste 20 pren har antalet fransmän som bor utomlands ökat med 52 %.
Att tala om de 750 no-go-zoner ("zones urbaines sensibles") som växer i utkanterna av alla Frankrikes stora städer, och som styrs av islamistiska gäng och radikala imamer, är också tabu. Många böcker beskriver situationens allvar. I sin bok Les territoires conquis de l'islamisme ("islamismens övervunna territorier") som publicerades år 2020, skrev sociologen Bernard Rougier:
"Islamistiska nätverk lyckades etablera enklaver i hjärtat av arbetarklassområden ... ideologiska och institutionella centrum i arabiska mellanöstern och Maghreb kan framgångsrikt sprida sitt islamiska koncept där."
De detaljerade uppgifterna i boken resulterade inte i något svar från den franska regeringen. När någon grips, skadas eller dödas av polisen i eller i närheten av en no-go-zon så bryter upplopp ut. När ett gripande blir våldsamt blir polisen ombedd att låta brottslingar söka tillflykt i en no-go-zon. Regeringen är uppenbarligen rädd att en större incident ska inträffa.
Sedan början av september har våldsamma händelser ägt rum framför gymnasieskolor i Paris förorter: Fransk lag förbjuder religiösa symboler i skolan, och grupper av muslimska gymnasietjejer gör anspråk på rätten att bära islamisk hijab på lektioner. Gymnasierektorer, som är skyldiga att lyda lagen, förbjuder det. Grupper av unga muslimer (främst pojkar) svarar med plundringsbrott.
I klassrummen, i gymnasie- och grundskolor, är det franska utbildningssystemet utsatt för islamistisk skrämsel. År 2002 publicerade historikern George Bensoussan Les territoires perdus de la république ("republikens förlorade territorier"), i vilken han avslöjade att det nu var omöjligt att tala om Förintelsen i Frankrikes gymnasieskolor. År 2017 publicerade han Une France soumise ("Ett underlägset Frankrike"), som visar att situationen hade blivit ännu värre. Det var inte längre möjligt, på Franska gymnasie- och grundskolor, att tala om sekularism och tolerans. En lärare, Samuel Paty, talade om secularism, och den 16 oktober 2020 betalade han med sitt liv.
De som hade trott att halshuggningen av Samuel Paty skulle få myndigheterna att vidta drastiska åtgärder blev motbevisade. Idag rapporterar lärare över hela Frankrike om alla hänsynslösa hot de får. I de anmälningar som görs säger många att muslimska elever hotar om att "göra en Samuel Paty" mot dem. Judiska lärare får antisemitiska hot och förolämpningar. Rektorn på en gymnasieskola i Paris förorter fick nyligen ett anonymt brev som hotade en lärare som råkade vara judisk. "Vi ska göra en Samuel Paty mot honom och hans pappa, den gamla sionistiska rabbinen", stod det i brevet. "Vi vill inte ha judar på gymnasieskolor. Stanna i era synagogor! Vi kommer att ta hand om läraren när han lämnar skolan." Rektorn gjorde en anmälan. Den kommer förmodligen inte resultera i någonting. År efter år leder 80 % av sådana anmälningar som lämnats in i Frankrike inte till vidare åtgärder.
Ekonomiskt sett är Frankrike på nedgång. Landets BNP har gått från femte i världen år 1980 till tionde idag, och BNP per capita har gått från femte i världen till tjugotredje under samma period. Frankrikes vikt i den globala ekonomin har fallit från 4,4 % år 1980 till 2,3 % dag. Frankrike är bland de europeiska länder som inför den tyngsta skattebördan för sin befolkning (45,2 % av BNP år 2022). Frankrike har också den högsta nivån offentliga utfigter i den utvecklade världen (57,9 % år 2022) och en allt större andel av offentliga utgifter går till ekonomiskt bistånd till invandrare, lagliga och illegala. "Vi har en av de mest generösa sociala modellerna i världen", sa Macron, "det är en styrka".
Skatterna är dock otillräckliga för att betala för dessa offentliga utgifter, så Frankrikes nationella skuld växer fort. De "gula västarnas" revolt, som ursprungligen handlade om bränslekostnader, påbörjades i november 2018 och höll i sig till utbrottet av coronaviruspandemin. Vid den tiden hade Frankrike 9,3 miljoner människor som levde under gränsen för fattigdom (en inkomst på max 1 063 euro per månad) och undersökningar visade att hundratusentals familjer led av undernäring. Eftersom de "gula västarna" inte var muslimska upprorsmakare reagerade säkerhetssryrkorna under Macron på deras protester med våldsamt undertryckande: ett tiotal demonstratörer förlorade ett öga, en hand eller fot, eller en del av sin hjärnfunktion efter skallfrakturer. Beslutet av den franska regeringen att låsa in alla fransmän i sina hem i månader i pandemins namn utrotade revolten (Frankrike hade en av de striktaste nedstängningspolitikerna i Europa). Dessa kontroller varade tills några dagar innan den första omgången i presidentvalet i april 2022. Den franska ekonomin blev lidande som resultat av nedstängningen. Antalet fattiga människor ökade kraftigt och står nu på 12 miljoner (18,46 % av befolkningen). Under det tredje kvartalet av 2022 stängdes 9 000 franska företag ner och 160 000 franska företag förklarade sig själva konkursmässiga mellan januari och juni 2022.
I Èric Zemmours Le suicide français ("Det franska självmordet") som publicerades år 2014 när han fortfarande var journalist skrev han att Frankrike var utdöende, och att om tappra, nödvändiga beslut inte fattades områdnde så skulle det inte överleva. Med ett budskap om att dessa beslut nu handlade om liv eller död för landet ställde han upp i presidentvalet år 2022 och fick enbart 7,3 % av rösterna.
Essäisten Célina Pina skriver att mordet på lilla Lola, reaktionerna på mördaren efter brottet och regeringens försök att tysta ner händelsen, är ännu ett steg längre i Frankrikes färd mot kollaps, barbariskhet och kaos:
"Den fruktansvärda fasa som detta barn fick genomlida, det faktum att hemskheterna ägde rum på dagen, i Paris, det faktum att den förmodade författaren av handlingen återigen är en utländsk person i en oregelbunden situation med krav på sig om att lämna fransk mark – alla dessa beståndsdelar betyder att bakom den särskilt fruktansvärda karaktären i detta mord finner vi återkommande element som relaterar till andra fall och en större situation ... Mordet på Lola avslöjar försvinnandet av alla civilisationsprestationer ..."
"Ännu värre än den ökande barbariskheten är känslan av att våra ledare är i förnekelse och oförmögna att ta de starka och effektiva beslut som skulle vara nödvändiga för att säkerställa befolkningens skydd. Barbariskheten sprider sig när myndigheterna inte längre vet hur de ska kunna garantera lag och ordning."
Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare av 27 böcker om Frankrike och Europa.