Den 24 juli 2025 meddelade Frankrike sitt beslut att i september erkänna existensen av en "palestinsk stat". President Emmanuel Macron framställde detta som en handling i rättvisans och fredens namn. I själva verket utgör detta erkännande en geopolitisk fiktion – i strid med internationell rätt, uppenbart oförenligt med verkligheten och med djupt skadliga moraliska implikationer.
1. Vilken stat?
Internationell rätt – särskilt artikel 1 i Montevideo-konventionen från 1933 – fastställer kriterierna för statsskapande: en permanent befolkning, ett definierat territorium, en effektiv regering samt kapacitet att upprätthålla relationer med andra stater. Ingen av de två palestinska politiska enheterna uppfyller dock dessa kriterier.
På den ena sidan står den Palestinska myndigheten (PA), ledd av Mahmoud Abbas – svag och urholkad förvaltningsstruktur, demonstrativt korrupt, föraktad av sitt eget folk och utan demokratisk legitimitet. Något presidentval har inte hållits sedan 2005. PA:s begränsade makt sträcker sig enbart över delar av Västbanken, och även där utövas den med Israels godkännande och under noggrann övervakning av den israeliska militären – samma militär som PM är beroende av för sin egen säkerhet.
På den andra sidan finns Gazaremsan, som kontrolleras av den islamistiska organisationen Hamas – klassad som en terrorgrupp av Europeiska unionen, USA, Kanada, Storbritannien, Australien och Japan. Hamas, som låg bakom massakern den 7 oktober 2023, är ingen statlig aktör utan en teokratisk milis. Den för ett krig inte bara mot Israel, utan även mot Mahmoud Abbas Fatah-fraktion. År 2007 genomförde Hamas en kupp där man med våld fördrev den Palestinska myndigheten från Gazaremsan – en palestinsk inbördeskonflikt som under årens lopp har krävt hundratals liv.
Den "palestinska stat" som Frankrike säger sig vilja erkänna saknar en enhetlig regering, har inget våldsmonopol och utövar ingen faktisk suveränitet. Den existerar enbart i dokumenten hos några enstaka diplomatiska kontor – inte i verkligheten.
2. What territorium?
Att erkänna en stat innebär att erkänna dess kontroll över ett territorium – även om gränserna är omstridda i vissa delar. Men även här råder förvirring, och det med all rätt: de palestinska territoriella anspråken är allt annat än sammanhängande. Vapenstilleståndslinjerna från 1949 – ofta men felaktigt kallade "1967 års gränser" – har aldrig erkänts som internationella gränser, vare sig av Israel eller av centrala FN-resolutioner, däribland säkerhetsrådets resolution 242 från 1967. Den resolutionen förespråkar ett tillbakadragande till "säkra och erkända gränser" – men utan att definiera vilka dessa gränser är.
Hamas, däremot, avvisar varje idé om samexistens med Israel. I dess grundstadga från 1988 (reviderad 2017) krävs fortfarande uttryckligen Israels förintelse, och i 2017 års version gör man anspråk på hela området "från Jordanfloden i öst till Medelhavet i väst" – det vill säga hela Israel, Västbanken och Gaza. Denna vision innebär oundvikligen att staten Israel utplånas och att dess befolkning fördrivs – eller utrotas.
Att erkänna en stat utan definierat territorium – och vars territoriella anspråk innebär etnisk rensning – är att ge legitimitet åt ett folkmordsprojekt.
3. Vilken myndighet?
Sedan starten av Israels operation Swords of Iron, som svar på det jihadistiska massmordet den 7 oktober 2023, har Hamas förlorat kontrollen över stora delar av Gazaremsan. IDF bedriver nu dagliga operationer där och monterar systematiskt ned Hamas militära infrastruktur och administrativa struktur. Hamas så kallade "regeringen" har inte längre några fungerande ministerier, ingen budget och ingen nämnvärd logistisk kapacitet. Dess ledarskap är antingen döda, i exil eller gömda.
På Västbanken har den Palestinska myndigheten förlorat all trovärdighet. Den uppfattas allmänt som korrupt, auktoritär och underdånig gentemot Israel. Den kontrollerar varken gränser eller resurser och saknar förmåga att upprätthålla ordning i många områden, såsom Jenin och Nablus, som i praktiken har förvandlats till fästen för laglösa paramilitära grupper.
Sammanfattningsvis finns det ingen palestinsk myndighet som utövar suverän kontroll över något territorium.
En juridisk fiktion, en moralisk katastrof
Enligt internationell rätt är erkännandet av en stat en suverän handling – ett beslut som är diskretionärt, men inte godtyckligt. Det förutsätter i princip att det finns objektiva fakta som visar på en verklig stat i juridisk mening. Genom att välja att erkänna en "palestinsk stat" som uppenbart inte uppfyller dessa etablerade kriterier, avviker Frankrike från all internationell rätt. Macrons uttalande handlar inte om ett juridiskt erkännande, utan är en politisk gest – ideologisk och valstrategisk – förklädd till diplomati.
Tidpunkten gör bara saken värre. Ett år och åtta månader efter barbariet den 7 oktober 2023 – en massaker riktad mot civila, inklusive kvinnor, barn, äldre och till och med spädbarn – blir detta erkännande en belöning för terrorism. Det innebär ingen humanitär vinning. Som USA:s tidigare president Donald Trump uttryckte det: "Vad Macron säger är irrelevant – det kommer inte att förändra någonting." Det enda konkreta resultatet är den politiska legitimeringen av en jihadistisk, antisemitisk och folkmordsinriktad rörelse.
För den som fortfarande tvivlar på verkligheten har Hamasledare själva uttryckt sina mål med skrämmande tydlighet. I en intervju den 24 oktober 2023 med den libanesiska tv-kanalen LBC förklarade Ghazi Hamad, medlem av Hamas politiska byrå:
"Vi måste lära Israel en läxa, och vi kommer att göra det här om och om igen. Al-Aqsa-floden var bara första gången, och det kommer att bli en andra, en tredje, en fjärde – för vi har beslutsamheten, viljan och kapaciteten att slåss."
När han fick frågan om detta innebar Israels utplåning, svarade han utan att tveka:
"Ja, självklart".
Återigen befinner sig Frankrike på fel sida av historien. Inte på de mänskliga rättigheternas sida. Inte på fredens sida. Inte på fredens sida. Utan på lögnens, vanärans och samröret med mänsklighetens fienders sida.
Drieu Godefridi är jurist (Université Saint-Louis, Université de Louvain), filosof (Université Saint-Louis, Université de Louvain) och doktor i rättsteori (Paris IV–Sorbonne). Han är entreprenör, vd för en europeisk koncern inom privat utbildning och direktör för PAN Medias Group. Godefridi är även författare till The Green Reich (2020).