Sol- och vindkraftsproduktionen minskar drastiskt under ogynnsamma väderförhållanden. Faktum är att det sker varje år. Detta tillstånd har nu långtgående ekonomiska och miljömässiga återverkningar, vilket avslöjar bristerna i en energipolitik baserad på oregelbundna förnybara energikällor. Varför konsumerar nu Tyskland, samtidigt som man har ett av de största koldioxidavtrycken, nu den dyraste elektriciteten i Europa? Hur förlorade landet sin energisjälvständighet?
De senaste femton åren har Tyskland investerat jättesummor i sol- och vindkraft, och saboterat sina egna kärnkraftverk. År 2023 stod förnybar energi för 55 % av elproduktionen i landet. År 2022 var det bara 48 %.
Det största bidraget av förnybar energi har kommit från vindkraft, som utgör 31 % av den totala produktionen, följt av solenergi på 12 %, biomassa på 8 %, och andra förnybara källor såsom hydroelektricitet på de återstående 3,4 %. År 2024 stod förnybar energi för nästan 60 % av den tyska elproduktionen under första halvan av året. Denna produktionsnivå är dock utjämnad över tid och speglar inte krissituationer såsom "dunkelflaute".
Dunkelflaute
Dunkelflaute, som betyder "platt, mörkt lugn", präglas av en simultan brist på både vind och sol på vintern, när behovet av elektricitet i Tyskland är som störst. Dessa perioder håller i sig i allt från några dagar till flera veckor, med vind- och solenergiproduktionen som minskar till under 20 % av sin kapacitet, och ibland till ingenting. Den 12 december i år låg till exempel den tyska vind- och solenergiproduktionen på 1/30 av efterfrågan.
Den förnybara energipolitiken skulle vara uthärdlig om den var baserad på en hållbar energikälla – oberoende av väder – såsom kärnkraft. År 2011 beslutade sig dock Tyskland, i efterdyningarna av Fukushimakatastrofen, för att fasa ut kärnkraften och gradvis stänga ner fullt fungerande kraftverk. Detta beslut minskade landets kapacitet att producera stabil, förutsägbar elektricitet och gjorde i stället värme, kylning och så vidare smärtsamt sårbart för svängningar hos de förnybara energikällorna. Kort sagt, när det varken finns vind eller sol i Tyskland så slocknar lamporna.
Utfasningen av kärnkraft har gjort Tyskland oförmöget att vara självförsörjande när det gäller energi, särskilt under dunkelflaute. Landet importerar elektricitet i stor skala från Frankrike, Danmark och Polen, och måste använda sig av kol och brunkol för att producera elektricitet. Tysklands massiva import av elektricitet leder också till kolossala ökningar i elpriserna för grannländerna.
Priserna är häpnadsväckande. År 2024 var priset för hemelektricitet i Tyskland högst i Europa, på 400 euro/MWh, med toppriser på 900 euro/MWh under dunkelflaute-perioder, jämfört med ett mycket lägre europeiskt genomsnitt. Till exempel låg medelpriset på kärnkraftsdrivna Frankrike och Finland på 250 euro/MWh under samma period (2024). Och i USA är priserna 30 % lägre än i Frankrike. Hur är allt detta "hållbart" för Europa?
Men det här är väl "för planetens skull"? Inte ens i närheten. Trots engagemanget i så kallad grön energi har Tyskland fortfarande ett stort koldioxidavtryck på grund av att man i allt större mån förlitar sig på kol och brunkol för att kompensera för energibrist. År 2024 är landet fortfarande den andra största koldioxidutsläpparen per producerad energienhet i Europa, eftersom en stor andel av elektriciteten kommer från fossila källor. Tio gånger mer koldioxid per producerad energienhet än i Frankrike.
Ekonomiska och geopolitiska återverkningar
Tysklands höga elpriser leder till en förflyttning av landets industri, eftersom företag letar efter platser där energipriserna är mer överkomliga. Hur ska man kunna hålla sig vid liv när man betalar tre gånger mer för elektricitet än konkurrenterna? (Naturgaspriserna är ännu värre: fem gånger dyrare i Europa än i USA.)
Stora sjok av Tysklands stolta industri kollapsar. Vi kommer bara ihåg de stora namnen – VW, BASF, Mercedes-Benz – men varje stort företag som försvinner eller skär ner tar med sig en uppsjö av små och medelstora företag som också kollapsar. Energiintensiva sektorer såsom metallurgi och kemikalier är särskilt hårt drabbade.
Slutligen har Tysklands ökade beroende av sina grannar för energitillförsel skapat spänningar i Europa. De höga elpriserna i Tyskland sprids vidare till grannländerna, vilket gör elektriciteten dyr där och skapar växande frustration. Diskussioner uppstår i Europa om att dra sig ur vissa energiavtal, särskilt de som har med elimport att göra.
Kort sagt är dunkelflaute symptomet på en allvarlig energikris, som skapats av en ideologisk, auktoritär, irrationell och misslyckad energiövergång. Beroendet av opålitliga energikällor (vind, sol), kombinerat med den förhastade utfasningen av kärnkraft, har gjort Tysklands elektricitet till den dyraste i Europa. Den kompromissar med landets – och i slutändan kontinentens – energisjälvständighet. Konsekvenserna är många: miljömässiga, med stora koldioxidutsläpp; ekonomiska, med minskande industrier, och geopolitiska, med Tysklands grannländer som är trötta på det misslyckande energidiktatet.
Med tanke på Tysklands demografiska och ekonomiska vikt håller detta senaste tyska snedsteg på att bli ännu en europeisk katastrof.
Drieu Godefridi är en jurist (University Saint-Louis, University of Louvain), filosof (University Saint-Louis, University of Louvain) och doktor i juridisk teori (Paris IV-Sorbonne). Han är en entreprenör, VD för en europeisk privat utbildningsgrupp och chef för PAN Medias Group. Han är författare av The Green Reich (2020).