Idag omfamnar Tyskland ideologierna med "grön energi" och ett koldioxidfritt samhälle – ett samhälle som inte längre släpper ut CO2. Tyskarna verkar mena allvar med ideologin; de verkar mena allvar med allt. När de väl köper en ideologi så kanske det är svårt att få dem att ändra sig.
Det var så kansler Angela Merkel kom till makten (2005-2021). Många glömmer att hon inte kom från den extremgröna vänstern, även om man kanske skulle kunna tro det med tanke på hennes historik. Faktum är att hon kom från CDU/CSU, Tysklands "mitten-höger"-parti.
Merkels historik talar sitt tydliga språk: 1) den demografiska islamiseringen av Tyskland genom att man öppnade dörrarna för en översvämning av migranter som var främmande för Tysklands kultur, och tydligen helt utan intresse av att rätta sig efter den; 2) Tysklands energis underkastelse för Ryssland, 3) förstörelsen av Tysklands kärnkraftsarv. Om Merkel hade varit en agent för den ryska regimen – som utbildade henne – så kanske hon inte hade agerat annorlunda.
Med Merkel ur vägen befinner sig Tyskland på en accelererande kurs mot fattigdom. Enligt to Süddeutsche Zeitung förutspår det tyska finansdepartementet nu en 0.2 % minskning av BNP år 2024, vilket är en vändning från den tidigare uppskattningen om en tillväxt på 0.3 %. Tyskland står också inför en industriell förintelse.
BASF, till exempel, ett flaggskepp för Tysklands industriella sektor sedan 1865, symboliserar nationens tillverkningskapacitet. Med nästan 400 produktionslokaler i 80 länder finns kärnan kvar i Ludwigshafen, Tyskland, där det driver ett enormt komplex med 200 anläggningar och 39 000 anställda. Detta nav har dock nyligen blivit en brännpunkt för BASF:s utmaningar.
Under de senaste två åren har företaget stängt ner en av sina två ammoniakenheter och satt flera andra på tomgång på grund av bristande konkurrenskraft, vilket har resulterat i förlust av 2 500 jobb, förklarar Chemical and Engineering News. BASF upplevde också en betydande minskning år 2023, med försäljningar som minskade med 21,1 % och det justerade resultatet som gick ner med 60,1 %. För att göra saken ännu värre tillkännagav BASF nyligen sina planer på att skära ner på kostnaderna med ytterligare 1,1 miljard dollar i Ludwigshafen, vilket tyder på ytterligare personalnedskärningar.
Som resultat av denna industriella katastrof konfronterar det tyska etablissemanget en demokratisk revolt genom ökande klyftor bland folket, något som var tydligt i det senaste regionala valet i Thüringen, Sachsen och Brandenburg, där det högerextrema partiet AfD ökade kraftigt. Detta tyder på att det krävs av Tyskland att man tar farväl av myterna om grön energi som förstör industrin.
Man kanske hade hoppats på att den tyska högern skulle lära sig en läxa av Merkel-katastrofen. Det har den inte. Federala opinionsundersökningar och de senaste regionala valen verkar instämma och förutspår en katastrof för vänstern, medan CDU/CSU i mitten-högern och högerextrema AfD är på uppgång.
Medan logiken kräver att mitten-högern och högern, som tillsammans har en stor majoritet, ska styra så är de politiska konvergenserna många – oavsett om det handlar om migration eller energi. Mitten-högern har varit tydliga med sin vägran att på alla tänkbara sätt styra tillsammans med AfD.
Detta tvingar CDU att fundera på att styra morgondagen med ... De gröna, Europas mest radikala extremvänster (tillsammans med de belgiska och franska miljöpartisterna) – det parti som ligger längst ifrån CDU vad gäller frågor om migration, miljön och prioritering av kärnkraft. Rörelsen som bär ansvar för att ha förstört Tysklands energiresurser, och som är en direkt medbrottsling till den ryska regimen – De gröna – som skrev under på och firade nedrustandet av Tysklands kärnkraftverk mitt i kriget i Ukraina efter förstörelsen av gasledningen Nord Stream 2; kärnkraftverk som fortfarande var i drift och som hade kunnat fortsätta producera billig energi i åratal.
Förbereder sig CDU verkligen på att stänga gränserna tillsammans med de som vill avskaffa gränser; skicka tillbaka ointegrerbara migranter trots De grönas motstånd till deportering; sänka energipriserna med de lagstiftare som fick priserna att explodera från första början, och motverka islamismen med hjälp av en av dess mest hängivna allierade?
Samarbetet underlättas av en enorm ideologisk konvergens: både CDU och De gröna tror att Energiewende ("energiövergången") är nödvändig. Eliminering av fossila bränslen och kärnkraft ska ersättas med de "förnybara energierna" – främst vind och sol – som är periodiska, ofta dyra och begränsade i praktiken. Vind och solenergi påverkas enormt mycket av väderförhållanden. Solcellspaneler producerar mindre på molniga dagar och vindturbiner genererar mindre under lugna perioder. Denna variation gör det svårt att säkerställa en konsekvent energiproduktion.
Mitt-högern CDU stöttar marknadsekonomin, den atlantiska alliansen och den tyska industrin – men rättar sig också efter miljöpartisternas ideologi. Detta synsätt förklarar delvis varför Europeiska folkpartiet (EPP), den största politiska gruppen i Europaparlamentet – i vilken CDU är medlemsparti – pekade ut Ursula von der Leyen som Europeiska kommissionens ordförande. Under hennes ledarskap av EU håller ekonomin på att kollapsa, industrin försvinner och islamismen sprider sig. Allt detta ska tydligen inte spela någon roll, för européerna har den heliga graalen: "energiövergången" till ett koldioxidfritt Europa, och fler föreskrifter än alla andra civilisationer tillsammans.
Tyvärr är denna politik en total myt. Ett "koldioxidfritt Europa", vilket är en fysisk omöjlighet, kommer aldrig att ske. Även om det gjorde det så skulle det inte göra någon skillnad för den globala explosionen av CO2-utsläpp. Europa står för endast 8% av de globala CO2-utsläppen. Även om Europa upphörde att existera så skulle det inte göra någon stor skillnad för de globala CO2-utsläppen. De skulle fortsätta öka på alla de fem kontinenterna. Förstörelsen av europeisk industri av den tyska högern skulle inte ha någon effekt på klimatet – noll.
Idag, med miljöpartisterna som tjatar om "koldioxidfritt samhälle" och "100 % förnybar energi" har Tyskland målat in sig i ett hörn av myter som knappast är bättre än Lebensraum från det förra århundradet.
Idag, precis som igår, riskerar dessa myter att bidra till inte bara Tysklands, utan hela Europas fall.
För att få upp Tyskland och Europa ur detta träsk, skulle det inte vara mer konstruktivt för CDU att fundera på att styra tillsammans med AfD?
Drieu Godefridi är en jurist (University Saint-Louis, University of Louvain), filosof (University Saint-Louis, University of Louvain) och doktor i juridisk teori (Paris IV-Sorbonne). Han är en entreprenör, VD för en europeisk privat utbildningsgrupp och chef för PAN Medias Group. Han är författare av The Green Reich (2020).