När Sonia Alvarez Campillo lämnade den katolska mässan 14 juli 2013 överfölls hon och andra medlemmar i hennes prodemokratiska organisation Damerna i vitt, av Raul Castros agenter.
Dessa "säkerhetsagenter" bröt Alvarez Campillos handled och hennes mans revben.
Söndag efter söndag har Damerna i vitt (Damas de Blanco) – en rörelse som startades 2003 av fruar och andra kvinnliga släktingar till fängslade dissidenter på Kuba – fredligt demonstrerat för frihet och rättigheter, i olika städer på Kuba. De har regelbundet trakasserats, misshandlatsoch fängslats i Raul Castros Kuba.
Under en attack för bara två månader sedan, blev Damerna i vitt-medlemmen Digna Rodriquez Ibañez bombarderad med tjära av regimens agenter.
Cuban Commission on Human Rights and National Reconciliation – en organisation för kubanska dissidenter som Castro-regimen betraktar som illegal – rapporterade att bara under 2014 greps 1 810 medlemmar av Damerna i vitt. Fängslandena av dessa extraordinära kvinnor är en del av de totalt 8 899 frihetsberövanden som uppenbarligen syftar till att krossa politiska dissidenter. Detta är en ökning från föregående år med 27 procent.
Oswaldo Paya och Harold Cepero var ledare för Kristna Frihetsrörelsen, ett politiskt parti som är i opposition till Castros Kommunistiska parti.
I juli 2012 mördade enligt uppgift kubanska säkerhetsanställda Paya och Cepero genom att köra in i deras bil och preja dem av vägen, och de kraschade och dog. [Med i bilen fanns också dåvarande ordföranden i svenska Kristdemokraternas ungdomsförbund, Aron Modig, som överlevde men hölls i förvar i flera dygn, övers anm.] Den kubanska regeringen hävdar officiellt att det rörde sig om en bilolycka. Men amerikanska utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter har dokumenterat att David Gonzalez Peres, en annan ledare för Kristna Frihetsrörelsen, greps och i fängelset fick en varning om det som hände Paya.
Paya och Cepero mördades troligtvis för att de försökte förändra ett system där alla 612 kandidaterna i förra valet var medlemmar av Kommunistpartiet, och ställde upp helt utan opposition. Alla andra kandidater hade avvisats av regimen.
Kuba är fortfarande ett brutalt ställe med Raul – snarare än hans bror Fidel – som den diktator som gör allt han kan för att behålla makten.
Vita huset har förklarat att president Obama planerar att stryka Kubafrån listan över länder som sponsrar terrorism. Kongressen har 45 dagar på sig att se över och ändra detta beslut. Av oerhörd vikt är Kubas relationer med Iran – världens ledande sponsor av terrorism. Amerikanska utrikesdepartementets senaste lista, från 2013, över länder som sponsrar terrorism visar i detalj Irans enorma stöd för terroraktiviteter – bland dem stöd till Assads brutala regim i Syrien där 100 000 [nu många fler] civila har dött i inbördeskriget, stöd till otaliga terrorgrupper som regelbundet attackerar Israel, stöd till rebeller som försöker störta regeringen i Jemen [nu genomfört] och Bahrain, samt ökar sin närvaro i Afrika.
Både Iran och Hizbollah, en av dess främsta terrorismutförare, ströks chockerande nog förra månaden från den årliga hotrapporten till Kongressen, undertecknad av James Clapper, chef för National Intelligence.
De iransk-kubanska relationerna är starka. Varje år hålls ett iransk-kubanskt ekonomiskt toppmöte. Även om datumen antyder att informationen är gammal och kanske obsolet, kan detta mycket väl pågå fortfarande. 2008 godkände till exempel den förre iranske presidenten Ahmadinejad 500 miljoner euro till den kubanska regimen och Kuba utbildar iranska vetenskapsmän och skickar forskare och vetenskapsmän till Iran. Syftet har uppgivits vara bioteknologi. Är dessa kubanska vetenskapsmän involverade i Irans biologiska vapen- eller till och med kärnvapenprogram?
2003 gav Kuba Iran tillträde till en plats på kubanskt territorium som tydligen behövs för att blockera USA-stödda farsi-talande sändningar till Iran – ungefär som om någon skulle ha blockerat Radio Free Europe under Kalla kriget.
Kuba har också sedan länge en allians – och delar underrättelsekapacitet – med Venezuela, som förra månaden förklarades som ett nationellt säkerhetshot av den amerikanska regeringen – följt av en rad sanktioner mot venezuelanska topptjänstemän.
Det finns uppgifter om att Tarcek Zaidan El Aissami Maddah (en man med starka band till Mellanöstern som nu är guvernör för den venezuelanska delstaten Aragua), kan stå i centrum för denna iransk-kubanska allians och att han har byggt "en kriminell terrorist-pipeline för att ta in militanta islamister till Venezuela och närliggande länder, samt sända illegala medel från Latinamerika till Mellanöstern".
Underrättelsetjänstemän i regionen tror dessutom att hans organisation har använt teknologi de fått från Kuba för att ge 173 Mellanösternbor nya venezuelanska id-handlingar.
Castro och Kuba fortsätter också att vara en fristad för FARC, den colombianska terrororganisationen som varit centrum för det 50 år långa inbördeskrig som kostat mer än 220 000 människor livet och tvingat 5,7 miljoner på flykt.
FARC är drivande i Colombias droghandel och har tagit tusentals människor som gisslan – bland dem en colombiansk presidentkandidat och tre amerikaner som räddades i en våghalsig operation 2008. De har också tvingat barn att bli soldater.
Ovanpå FARCs dödstal bör man lägga de tusentals amerikaner som dött av kokainöverdoser på grund av de enorma mängder kokain som FARC har pumpat in i USA.
Under de senaste 15 åren har USA investerat 9,3 miljarder dollar i Plan Colombia för att stärka den colombianska regeringens ansträngningar för att stoppa narkotikan och lamslå FARC.
Utrikesdepartementets årliga rapport om statsstödd sponsring av terrorism pekar varje år ut Kuba som en fristad för FARC. Rapporten för 2011 skriver särskilt om "medicinsk och politisk hjälp" åt FARC.
Kubasympasitörer hävdar att det inte finns några rapporterade bevis för finansiellt eller militärt stöd de senaste åren, och att Kuba bör få beröm för att de ordnat fredssamtal mellan FARC och den colombianska regeringen.
Men utrikesdepartementets terrorrapport för 2008 slår fast att Kuba har "ett av världens hemligaste och minst transparanta nationella banksystem", som gör det svårt att övervaka flödet av resurser till FARC eller andra terrororganisationer.
Otroligt nog deklarerade Castro så sent som i januari 2014 att Kuba skulle frysa banktillgångar som kunde kopplas till al-Qaida. Kan detta vara en indikation på att Castro känt till att al-Qaida-tillgångar flödat genom hans land? Vilka andra får pengar genom Kubas "hemliga banksystem"?
2013 hindrades en illegal kubansk båtlast med vapen från att avsegla till Nordkorea. I början av detta året stoppades ett kinesiskt fartyg med enorma mängder sprängmedel i Panama på väg till Kuba. Vid samma tidpunkt stoppades en sändning ryska luftvärnsvapen på väg till FARC, genom Kubavänliga Ecuador, av den colombianska militären. Alla dessa incidenter ställer frågan om kubanska vapen går till terroristgrupper.
Kuba har varit värd för fredssamtal mellan Colombias regering och FARC – som alla har misslyckats. De nuvarande fredssamtalen har pågått i mer än tre år och FARC-ledarna vägrar att överlämna sina vapen eller riskera fängelse.
Trots att fredssamtal mellan den colombianska regeringen och FARC pågår, fortsätter Colombia sina militäroperaioner mot FARC – som har använt tidigare vapenvilor till att återuppbygga sig. FARC kidnappade också en colombiansk general i november (men släppte honom igen). Den 15 april avrättade det Kubavänliga FARC brutalt elva colombianska soldater -- mitt under fredssamtalen som Kuba stod värd för och som prackas på världen som bevis för ett "bättre" FARC.
Den amerikanska regeringen har efterlysningar ute på alla uppsatta FARC-ledare – som ska gripas och ställas inför rätta för narkotikahandel.
Castro vill att Kuba tas bort från terrorlistan så att vissa sanktioner – bland dem gränser för lån i Världsbanken och utvecklingshjälp – ska lyftas från hans land. Detta skulle också innebära början på normaliserade relationer med USA och Castro hoppas säkert på ännu fler borttagna sanktioner gällande amerikanska handels- och reseembargon.
Kongressledamoten Jeff Duncan, ordförande för House Subcommittee on the Western Hemisphere, har sagt att minskade sanktioner bara skulle "säkra större tillgångar för den kubanska regeringen och lämna medelkubanen med ytterst små ekonomiska förbättringar". Castros kommunistregim kontrollerar den kubanska ekonomin, och i princip alla företag och produktionsmedel tillhör regeringen. Detta betyder att medelkubanen bara tjänar på sanktionslättnader om Castro bestämmer sig för det.
Terror mot Damerna i vitt och andra brott mot kubanska dissidenters mänskliga rättigheter räknas tydligen inte när det handlar om att ta bort Kuba från listan över länder som sponsrar terrorism. Liksom man inte räknar mänskliga rättigheter i Iran, eller de fyra amerikaner som fängslats och torterats i iranska fängelser. Deras öden hölls medvetet borta från kärnsamtalen med Iran, enligt Vita husets pressekreterare Josh Earnest. Beslutet om vilka som finns på listan över länder som sponsrar terrorism baseras uppenbarligen bara på stöd för medlemmar av officiellt utpekade terrororganisationer.
Vid det nyligen genomförda toppmötet Summit of the Americas, rättfärdigade Castro faktiskt sitt stöd för terrorism. "Ja", sa han, "vi har visat solidaritet med andra folk som skulle kunna ses som terrorism."
Rättfärdigade Castro Kubas tidigare stöd för brutala kommunistrevolutionärer över världen eller försökte han rättfärdiga sitt nuvarande stöd för FARC och andra med kopplingar till terrororganisationer?
Rättfärdigar Castro fortfarande sitt stöd för Joanne Chesimard, medlem i Black Liberation Army, som dömdes för mord på en polis i New Jersey 1973, men lyckades fly ur fängelset och länge har haft en fristad på Castros Kuba? Chesimard är fortfarande på FBIs lista över de mest eftersökta terroristerna.
Rättfärdigar Castro fortfarande sitt stöd för William Morales (medlem i FALN, en terrorgrupp från Puerto Rico), som flydde till Kuba när han riskerade åtal för ett bombdåd i New York 1975, där fyra människor dog?
Kommer Castro att rättfärdiga sitt skydd av terroristerna i baskiska ETA, vars organisation har dödat mer än 800 människor i Spanien med bomber och attacker? Spanien har bett den amerikanska regeringen om hjälp för att pressa Kuba att återlämna två baskiska terrorister.
Damerna i vitt visar oss vilken brutalitet Castro-regimen använder. Det är dem vi ska vända oss till, uppmuntra och stödja – inte Raul Castro.
Det enda normaliserade relationer med Kuba leder till nu är att Castros diktatur kan fortsätta suga ut och våldföra sig på dess folk.
Att berika och konsolidera denna diktatur just nu hindrar det kubanska folket från att skapa bättre liv åt sig själva genom allmänna val inom några få år. Och detta nu när de äntligen är framme vid målsnöret, nu när Castrobröderna snart är 90 år och bara skulle kunna lämnas åt sina naturliga, ofinansierade öden. I en sådan här diktatur gynnas bara diktatorerna.
Låt oss i stället stå upp för Damerna i vitt och familjerna till offren för Chesimard, Morales, ETA och FARC-mördarna.
Låt oss inte ge Castro de resurser han behöver i form av sanktionslättnader så att han kan fortsätta den 56-åriga terrorn mot sitt eget folk, och hans stöd för terrorister, terrorstater och dem som skyddar terrorister. Behåll Kuba på listan över länder som sponsrar terrorism.
George Phillips var tidigare medhjälpare till kongressledamoten Chris Smith från New Jersey och arbetade med frågor om mänskliga rättigheter.