De hjärtskärande bilderna av muslimska flyktingar som försöker nå Europa har intensifierat en kontroversiell och viktig fråga: Frågan om den muslimska invandringen och hur världen ska hantera den.
"20 miljoner flyktingar väntar vid tröskeln till Europa", sa Johannes Hahn, EU-kommissionär med ansvar för grannskapspolitik och utvidgning.
Många hävdar att Europa, när man står öga mot öga med den kris som skapas av det enorma inflödet av muslimska invandrare och flyktingar som flyr främst Syrien och Irak, ska öppna sina dörrar. Med om man utgår från verkligheten i Europa och den muslimska världen kan detta förslag vara skadligt såväl för Västvärlden som för den muslimska världen.
Ett av de vanligaste argumenten är att Europa inte gör tillräckligt för muslimska flyktingar och faktiskt är ansvarigt för oroligheterna i Syrien, liksom i resten av den muslimska världen.
De nuvarande krigen i Mellanöstern är dock inte Västvärldens fel. Uppenbarligen måste Obama-administrationen och de europeiska regeringarna göra mer för att stoppa blodbadet i den muslimska världen, men att påstå att krigen här beror på västerländsk intervention eller andra västerländska "komplotter" visar bara hur ovetande och okunniga om islams historia de människor är som påstår detta.
Islamiska skrifter uppmanar muslimer att föra krig mot andra religioner för att få dem att underkasta sig islam. Muhammed, islams grundare, sa att han fått "order från Allah att bekämpa människor tills de vittnar om att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är hans budbärare":
I Mecka förespråkade Muhammed "la iqra fiddin" [det ska] inte finnas något tvång i religionen". Men när hans gåva i form av islam inte accepterades började han avfärda fredlig samexistens, hans budskap blev allt mer intolerant och han tillgrep militära metoder.
När Muhammed flyttade till Medina, efter ett mera välvilligt liv i Mecka, förvandlades islam till en militär kraft som uppenbarligen hade för avsikt att styra alla aspekter av samhället, inklusive sådana sedvänjor som sexslaveri, barnäktenskap, tvångskonverteringar, hustrumisshandel och befallningar att "döda de vantrogna". Särskilt i de senare delarna av Koranen uppmanar Muhammed till fullo våld mot icke-muslimer och deras eviga fördömelse.
Sorgligt nog lämnade islams grundare inte efter sig några humanitära meddelanden om att respektera människor av andra religioner, eller att stå på jämlik fot med dem. När Muhammed bodde i Medina förespråkade hans nya religion öppet dominans av andra genom underkastelse, våldtäkter, mord och tvångskonverteringar. Folk som följde hans lära blev först våldsamma mot fredliga samhällen och sedan mot andra människor omkring dem.
Att Muhammed underlät att utnämna en tydlig efterträdare, provocerade snabbt fram våld. Under första åren efter hans död började hans egna familjemedlemmar kriga mot varandra. I ett slag mellan Aisha, en av Muhammeds många fruar, och Ali, hans adoptivson, dog tusentals muslimer. Därför bör de som känner till islams historia inte bli chockerade över det nuvarande våldet av muslimer mot muslimer. Men den främsta måltavlan för muslimska arméer har vanligtvis varit icke-muslimer, och människor från Nordafrika, Mellanöstern, Europa och Asien har varit utsatta för islamiskt våld under de senaste 1 400 åren. Tyvärr löper dessa våldsamma, förtryckande och intoleranta sedvänjorna inom islam – mot icke-muslimer, kvinnor och vissa sekter inom islam – fortfarande amok i den muslimska världen, och den djupa schismen mellan sunni och shia fortsätter än i dag.
Den senaste utvidgningen av denna våldstradition pågår just nu i Syrien och Irak. Det som Islamiska staten (IS) och andra barbariska grupper gör mot sina folk är fruktansvärt bortom ord, men det följer till punkt och pricka de islamiska skrifterna. Det är inte Väst som skapar dessa mänskliga tragedier – det är islam och muslimer.
Olyckligtvis har många människor i Mellanöstern en sådan förkärlek för politisk islam att de inte inser att politisk islam är roten till deras problem. Den inställningen är antagligen det främsta skälet till att de inte kan bli av med sina bakvända och våldsamma regimer, eller göra kulturella och vetenskapliga framsteg.
Islamisk lag är ett teokratiskt system där inget annat än islamiska läror får följas. Och uppenbarligen har klassisk islam haft en betydligt längre livslängd och mer kraftfull effekt på regionen än någon annan religion. För inte så länge sedan erkände den mest framstående ledaren för Muslimska brödraskapet, Yusuf al-Qaradawi, att "dödandet av avfällingar har varit absolut nödvändigt för att islam har överlevt", annars skulle islam ha försvunnit.
2006 greps till exempel Rafiq Tagi, författare och journalist från Azerbajdzjan, efter att han publicerat en artikel med rubriken "Europa och vi", där han argumenterade för att Europas humanistiska och universella värderingar skulle gynna Azerbajdzjan bättre än islamiska värderingar.
Tio dagar efter att artikeln publicerats, utfärdade en iransk präst en fatwa som uppmanade till hans död. 2007 dömdes han till tre års fängelse. När han frigavs i december samma år, efter att presidenten benådat honom, knivhöggs han sex gånger av en okänd person i centrala Baku och dog fyra dagar senare på sjukhuset.
Medlemmar av en kultur som mördar intellektuella som försöker lägga fram idéer för att förbättra sina samhällen, har ingen moralisk rätt att skylla sin efterblivenhet och sin blodtörstiga kultur på Väst – ändå gör de det hela tiden. De skyller till exempel den nuvarande krisen i regionen på "USAs invasion av Irak".
USA har flera gånger intervenerat i latinamerikanska länder, som exempelvis vid statskupperna i Brasilien 1964 och i Chile 1973, men hur många människor från dessa länder sprängde amerikanska mål som hämnd? Ingen. För till skillnad från islam uppmanar deras religion inte till jihad, ett globalt kalifat, världsherravälde och död åt avfällingar. USA intervenerade också i Vietnam, men vietnameserna startade inte något inbördeskrig så fort USA lämnade landet. Inte heller koreanerna gjorde det.
Religioner har uppenbarligen ett avgörande inflytande på samhället. Regioner med låt oss säga kristendom och buddism är (vanligtvis) mer fredliga och humanitära än de islamiska. När det gäller att uppmana till våld är islam utan tvekan den mest våldsamma och diskriminerande. Vi talar här om skilda galaxer.
Till skillnad från Latinamerika och Asien har det pågått religiöst våld och mord utan ände i Irak, Afghanistan, Libyen och andra muslimska länder. Dessa platser var dock redan våldsamma och förtryckande långt före den amerikanska interventionen. Folket eller myndigheterna i dessa länder kunde ha samarbetat med den amerikanska regeringen för att främja liberala demokratier och gemensamma intressen – i stället kvävdes de i en ond cirkel av våld och oavbrutna kränkningar av mänskliga rättigheter. Och så har de gjort i århundraden.
Muslimska regimer och grupper behöver ingen utländsk intervention för att ta till våld och kränkningar av mänskliga rättigheter. Deras historia och kultur verkar ge dem tillräckliga skäl att dagligen begå dessa brott.
De muslimska staternas politiska historia – inklusive Turkiets – har ofta begränsats till två alternativ. De har antingen styrts av nationalistiska (sekulära) förtryckande regimer, eller av islamistiska förtryckande regimer. Det tredje alternativet, som vi nu ser, är en extremistisk folkmordsgrupp vid namn Islamiska staten.
Sanningen är att varken de tidigare "sekulära" eller islamistiska regimer som styrt muslimer skilt sig särskilt mycket från IS. Den "sekuläre" irakiske diktatorn Saddam Hussein, gasade till exempel kurderna i Halabja 1988, då tusentals människor dog eller skadades. Vi har sett liknande slaktscener i Syrien från president Bashar al-Assads "sekulära" regim. Och den "sekulära" regeringen i Turkiet har mördat tiotusentals kurder, och förföljt kristna, aleviter och judar.
Det som skiljer IS från andra islamistiska eller sekulära muslimska regeringar i Mellanöstern är att medan andra regimer försöker dölja sina brott, filmar IS sina brott och publicerar dem på internet.
Medan dessa krig i Mellanöstern eskalerar försöker folk i regionen fly till andra ställen. Under tiden gör de rika arabiska länderna – Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Oman och Bahrain – ingenting för att hjälpa sina muslimska bröder.
Dessa stater är inte bara rika, de är också geografiskt och kulturellt nära de utsatta krigszonerna, men de har inte erbjudit någon ekonomisk hjälp, möjlighet att bosätta sig eller att ta in några flyktingar.
Doktor Abbas Kadhim skrev på Twitter:
"Vi vet att Iran är pro-Assad, men varför har inte någon "godhjärtad" arabisk anti-Assad-stat (till exempel Saudi) tagit emot några syriska flyktingar?"
"Borde inte länder som lagt miljarder på att beväpna militanta (inklusive terrorister) för att "befria" syrierna, ta emot flyktingar?"
"De enda syriska flyktingar som får uppmärksamhet i Gulfstaterna är de sårbara, minderåriga flickor de köpt för äktenskap."
BBC rapporterade också att "det finns en utbredd uppfattning att många Gulfstater har oskrivna restriktioner som gör det svårt för syrier att i praktiken få visum". Verkligen? Skulle det inte vara intressant att få veta vilka dessa "oskrivna restriktioner" är?
Dessa rika länder är alltså inte direkt oskyldiga när det kommer till mord och förföljelse i Syrien. De har investerat i den syriska konflikten och gett ekonomiskt stöd åt islamistiska terrorgrupper som strider mot Assadregimen.
Med tanke på den kulturella, språkliga och religiösa bakgrund flyktingarna har, kan man ju tycka att många av dem skulle kunna bo med sina muslimska vänner i dessa arabländer. Saudiarabien sägs ha 100 000 luftkonditionerade tält uppställda, som står tomma största delen av året, som kan rymma tre miljoner människor.
Trots att stora medieföretag i Väst tenderar att avstå från att bevaka de problem som orsakas av muslimska invandrare och flyktingar i Väst, har det olyckligtvis visat sig att en del muslimer våldtar kvinnor i Europa, försöker etablera parallella sharia-system i sina egna bostadsområden, kräver att få dömas i egna sharia-domstolar, utnyttjar det sociala bidragssystemet i stället för att söka arbete och ibland till och med mördar just de människor som öppnat dörrarna till sina länder och erbjudit dem ett privilegierat liv som de aldrig skulle kunna få i sina hemländer i den muslimska världen.
När en illegal invandrare till exempel knivhögg två svenskar till döds förra månaden, skrev den framstående svenska journalisten Ingrid Carlqvist:
"På sociala medier flödade frågorna: Vad är det för människor som släpps in i Sverige? Hur många av dem är inte alls oskyldiga offer för krig, utan i själva verket krigsbrottslingar eller andra kriminella som passar på att gömma sig i flyktingströmmarna? Och ska vi verkligen betala miljarder i skatt för att ge andra länders medborgare skydd och bidragsförsörjning, samtidigt som en del av dem försöker döda oss?"
Samma frågor gäller för de nya flyktingarna vid Europas gränser: Hur många av dem är inte oskyldiga offer för krig, utan i själva verket krigsbrottslingar och andra kriminella som gömmer sig i flyktingströmmarna?
Europeiska regeringar måste skydda sina medborgares säkerhet liksom deras kulturella identitet och frihetsrättigheter. Den holländske parlamentarikern Geert Wilders har föreslagit att folk som har pass från ett islamiskt land, utöver det holländska, ska skriva under en anti-sharia-deklaration. Den skulle slå fast att de inte vill införa sharia (islamisk lag) i Nederländerna, och att de tar avstånd från alla våldsamma delar i Koranen.
"Om de inte gör det, sa Wilders, så finns det enligt mig ingen plats för dem i Nederländerna. ... Vi kan inte ha hundratusentals människor i Nederländerna som vill införa sharia. De måste acceptera den holländska demokratin och avsvära sig sharia. Jag vill att de går ut offentligt och deklarerar det.
Nya asylsökande kanske också borde skriva under en sådan deklaration. Om de stödjer islamiska regler är Europa antagligen inte bästa stället för dem. Och om de begår brott – som våldtäkt, mord eller försöker införa shariaregler – ska de omedelbart utvisas.
Dessa krav utgör inte "diskriminering av muslimer", lika lite som kravet att ens gäster ska uppföra sig artigt skulle utgöra diskriminering av vänner. Detta är just så de styrande i Mellanöstern – saudierna och emiraterna exempelvis – betraktar utlänningar och besökare. Förslaget är ett rationellt och legitimt sätt att skydda den europeiska civilisationen och dess medborgares liv och frihet.
Varför förväntas Europa begå självmord och förvandlas till ännu ett muslimskt område där liv och friheter inte har något värde? Hur många fler "Charlie Hebdos" förväntas Europa uppleva för att bevisa att dess suicidala "mångkulturella tolerans" är självmordsbenägen om och om igen.
Europa måste utan att be om ursäkt skydda sig och sina friheter. Europas förfäder betalade under många år ett extremt högt pris för att ge sina ättlingar det de har i dag. Dessutom borde inte muslimer försöka göra Europa som varit så generöst mot dem till ännu mer muslimskt territorium. Vi har redan alldeles för mycket barbari, kvinnohat och förföljelse i den muslimska världen.
Muslimer skulle göra vårt folk en enorm tjänst om de i stället ansträngde sig för att göra de muslimska länderna mera lika Europa – så som kurderna har försökt göra.
I dag är kurderna den enda muslimska nation som på allvar bekämpar politisk islam – med sina liv. Den kurdiska regionala regeringen i Irak (KRG) har försökt skydda religiösa minoriteter. Tusentals kristna familjer har flytt våld och hot i andra delar av Irak och funnit en fristad i den kurdiska regionen. I KRG finns ett stort antal kristna av olika inriktningar, liksom tusentals yazidier.[1]
Om det funnits ett självständigt Kurdistan skulle kurderna ha kunnat göra regionen ännu bättre. Kurderna i fyra delar av Kurdistan – genom sin kamp mot IS och andra islamistgrupper – har bevisat att deras motstånd skulle bringa frihet inte bara åt kurderna, utan också åt andra förföljda minoriteter i regionen.
Men eftersom kurderna för det mesta har lämnats ensamma i sin kamp mot islamistiskt tyranni, försöker många i både Syrien och irakiska Kurdistan, ta sig till andra ställen som flyktingar. Om kurderna hade haft en självständig, egen stat hade de inte behövt leta efter andra platser att fly till när de blir anfallna av folkmordsgrupper eller –regimer.
Väst borde stödja Kurdistans kamp för självständighet. Ett sådant stöd skulle bli det viktigaste steget, inte bara för att frigöra en progressiv och heroisk nation men också för att hjälpa till att minska flyktingtragedin i regionen.
De främst ansvariga för den nuvarande flyktingkrisen i världen är de muslimska regimerna och massorna som gjort ytterst lite för att rädda sina länder från islamiskt våld och tyranni.
Det spelar ingen roll vart muslimer flyttar, det är muslimerna själva som måste kämpa och förändra sina samhällen till det bättre. Som historien visar kommer ett sådant företag att kräva mycket hårt arbete, nytänkande och självkritik. Om den azerbajdzjanske journalisten Rafiq Tagi hade fått leva, kunde han kanske ha bidragit med underbara insikter om vad muslimer kan göra för att stoppa förföljelsen i den muslimska världen, främja vetenskap och skapa bättre liv för alla muslimer i regionen.
Uzay Bulut, född och uppfostrad som muslim, är en turkisk journalist med bas i Ankara.
[1] I december 2014 uppmanade den kurdiske presidenten Massoud Barzani irakiska kristna offer för IS att "inte lämna Irak": "Humanitetens, fredens och samexistensens fiender vill inte att du stannar i detta land", sa han. "Mina kära bröder och systrar, var snälla och tänk inte på att lämna detta land. Ni måste hålla hoppet högt. Att stanna i Irak kommer att bryta terroristernas mål." För mer om religion i Kurdistan, läs boken "Kurdistan Land of God," av Francois-Xavier Lovat.