Efter terrorattackerna hör vi ofta av västerländsk media och politiker att vi måste acceptera terroristattacker som den "nya normen".
För västerländska invånare är denna fras farlig.
Islams doktrin av jihad, expandering och dawah (islamistisk räckvidd och spridning) förlitar sig i stor utsträckning på användandet av terror och lockelse. Targhib wal tarhib är en islamistisk doktrin som betyder "förförelse (lockelse) och terror" som ett verktyg för dawah, för att erövra nationer och tvinga medborgare att ge efter för islamistisk lag, sharia. Detta yttrar sig i manipulering av de instinktiva delarna av den mänskliga hjärnan med extrema motsättande känslor av behag och smärta – belönande, sedan allvarligt bestraffande – för att hjärntvätta människor till att rätta sig efter islam.
De flesta vanliga muslimerna känner inte ens till denna doktrin, men det har skrivits islamistiska böcker om den. Vanliga muslimska shejker såsom Salman Al Awda har diskuterat den på Al Jazeeras tv-kanal. I ett program med titeln "Sharia och Livet" rekommenderade Al Awda att man skulle använda extrema metoder "för att överdriva... belöning och straff, moralistiskt och materiellt, i båda riktningar". "Användandet av terror under denna doktrin", sade han, "är en legitim shariaförpliktelse".
Folk i västvärlden tänker på terror som en skada som islamistiska jihadister vållar icke-muslimer, och så är det. Men terrorn är också en mekanism som försäkrar underlydnad inom islam. Under islamistisk lag ska jihadister som undviker att utföra jihad dödas. Därigenom är terrorn hotet som håller jihadister kvar på sina uppdrag, och som gör att vanliga muslimer åtlyder sharia.
En webbaserad kurs för rekrytering av jihadister innehåller denna beskrivning:
"Individuell dawa förlitar sig på framkallande av känslomässig respons från rekryter (och uppbyggnad av en personlig relation). Abu A'Amrs tillvägagångssätt illustrerar ett rekryteringskoncept som kallas för al-targhib wa'l-tarhib, vilket är en morot-och-piska-teknik där aktioner upphöjs medan man förklarar de skrämmande konsekvenserna av overksamhet. Konceptet introducerades i Koranen och diskuteras av många islamistiska tänkare som utforskar de bästa sätten att få folk att ansluta sig till islam (flera vetenskapsmän har till exempel skrivit böcker med titeln al-targhib wa'l-tarhib). Enligt Abu 'Amr bör rekryterare tillämpa konceptet under hela rekryteringsprocessen, men särskilt understryka fördelarna med att agera tidigt i processen och overksamhetens konsekvenser senare."
Med andra ord; rekryterare av jihadister bör börja med att förstärka de "bra sakerna" först, "lockelsen" – den framtida äran, överhögheten och uppfyllelsen av varje lustfylld önskan, såsom jungfrur i himlen. Senare bör man hota rekryterna med "terror" och skam – konsekvenserna om de inte deltar i jihad.
En del av tarhib, eller den "terroriserande" sidan av denna doktrin, finns till för att göra ett grymt exempel av de som inte rättar sig efter islams krav. Detta är anledningen till att muslimska länder såsom Saudiarabien och Iran, och enheter såsom ISIS, utför avsiktlig, ceremoniell och offentlig halshuggning, misshandel och amputering av lemmar. Länder som Egypten, Jordanien och Turkiet är mer diskreta, men de tolererar och stödjer hedersmord; mord på avfällningar; misshandel av kvinnor och barn samt tortyr och mord i fängelsen. Denna doktrin av targhib och tarhib lever och mår bra, inte bara i islamistiska teokratier utan även i de så kallade "måttliga" muslimländerna.
Islam har använt dessa hjärntvättningsmetoder som innefattar "behag och smärta", och grymma och ovanliga straff, från starten fram tills idag. Medan Bibeln – den västerländska och judisk-kristna traditionen – är i harmoni med och vårdar den mänskliga naturens godhet gör islam det motsatta: den använder de mänskliga självbevarelse- och överlevnadsdrifterna för att bryta ned folkets vilja och hjärntvätta dem till slavisk lydnad.
Precis som majoriteten av världens muslimer hörde jag aldrig talas om denna grundläggande islamistiska doktrin när jag växte upp i Egypten, men jag har känt hur den har påverkat mitt liv, i alla aspekter av islamistisk kultur; i islamistisk predikande, i mina islamistiska familjerelationer, i hur islamistiska regeringar opererar och hur auktoriteter generellt sett behandlar de som står under dem.
Den islamistiska doktrinen av "lockelse och terror" har producerat en kultur av giftiga extremer: misstro och rädsla, stolthet och skam, tillåtelse att ljuga ("taqiyya"), och avsaknad av ansvar för ens egna handlingar.
Efter att ha levt den största delen av mitt liv under islam känns det ledsamt att säga att det folk som västvärlden kallar för "måttliga muslimer" ofta är medborgare som har lärt sig att leva med och accepterar terror som en norm. I århundraden har många hittat på ursäkter för terror, fördömt terroroffer, hållit tyst eller agerat tvetydigt, och till och med kompromissat med terroristerna för att överleva. Den islamistiska kulturen jag levde i såg bort när kvinnor blev slagna. När flickor blev utsatta för hedersmord var frågan "vad gjorde hon?" istället för "hur kan detta ha inträffat?". När kristna blev mördade och förföljda skyllde många på de kristna. Den normala islamistiska reaktionen på terror blev "det har inget med mig att göra".
Och nu har den islamistiska doktrinen Targhib wal Tarhib flyttat till västvärlden och har som mål att förändra den västerländska humanistiska kulturen. Den skulle ersätta respekten för de mänskliga rättigheterna, att bry sig om sin granne och värderingarna om frihet och fred, med värderingar som innefattar slaveri, terror, tyranni och rädsla.
Islamistisk jihad har alltid räknat med att folk på erövrad mark till slut ska vika sig, ge upp och acceptera terrorismen som en del av livet, i likhet med naturkatastrofer, jordbävningar och översvämningar.
Det tog inte lång tid förrän den islamistiska doktrinen Targhib wal Tarhib fungerade på västerländska ledare och media, som nu säger åt oss att leva med det som "den nya normen". Islam räknar med att konvertera alla till "måttliga" muslimer som till slut kommer att se bort när terrorn drabbar din näste.
 Den nya normen? Polisen hjälper överlevande efter terrorattacken på London Bridge, den 4e juni 2017. (Foto av Carl Court/Getty Images) |
Nonie Darwish, född och uppvuxen i Egypten, är författare till boken "Wholly Different; Why I chose Biblical Values Over Islamic Values."