Medan större svenska städer som Malmö har blivit kända som platser där judar är hotade så har antisemitismen i Sverige fått internationell uppmärksamhet. Förtjänar Sverige verkligen detta dåliga rykte eller har det skett ett missförstånd?
I december 2017 när USA:s president Donald J. Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad utbröt det demonstrationer i Malmö. Demonstranter, ofta personer med arabisk bakgrund skrek: "Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna". Ett kapell vid en judisk begravningsplats attackerades med brandbomber. I Göteborg attackerades stadens synagoga med brandbomber.
 Synagogan i Göteborg blev utsatt för brandbombsattentat 9 december 2017. (Foto: Lintoncat/Wikimedia Commons) |
Den lokala tidningen i Malmö, Kvällsposten, beskrev hur den judiska församlingen i Malmö, inte israeler utan svenska judar, försöker beskydda sig själva:
"Vid synagogan i Malmö har judiska församlingen satt upp stolpar som ska förhindra attentat med fordon. Dessutom skyddas byggnaden av ett högt staket runt byggnaden.
"Området bevakas sedan länge kontinuerligt av polisen. Så fort församlingen håller gudstjänst bevakas lokalerna av polis."
Man kan med rätta säga att judarna i Malmö befinner sig under belägring. Det finns även uppgifter om att judar i Malmö inte kan bära judiska symboler utan att riskera att bli attackerade.
Endast de mest extrema antisemitiska handlingarna rapporteras av svenska medier. Många organisationer vars antisemitism är underförstådd får ingen uppmärksamhet från varken svenska medier eller de så kallade "antirasistiska" rörelserna. Gruppen Youth Against Settlements (YAS) har sin bas i Hebron och besöker gymnasieskolor och håller seminarier i Sverige, samtidigt som de för en kampanj mot Hebrons judiska invånare. En elev beskriver vad som sades när YAS besökte Glokala Folkhögkolan i Malmö den 28 februari 2018:
"De pratade om att det skulle finnas checkpoints överallt i landet och att araber ständigt blir stoppade och nerslagna, dödade. De sa också att palestinierna lever i koncentrationsläger, lite som i andra världskriget. Och att Israel ser allt och hör allt. Som om de hade kameror överallt och observerar allt. Alltså det var bara en massa bullshit de sa. Mot slutet så var typ alla tvungna att vara med på bild med deras flagga. Jag fick låtsas att gå på toa bara för att slippa det. Helt sjukt!"
En annan elev sa följande om YAS besök:
"Det mest kontroversiella som nämndes var att judar kontrollerar USA och media."
Intervjuerna med eleverna genomfördes av bloggaren Tobias Petersson, som publicerade dem på sin blogg. Att folkhögskolor tar emot besök från en organisation som demoniserar Israel och gör falska och extrema antisemitiska uttalanden borde åtminstone utretts av medierna. Men svenska medier negligerade dessa kränkningar och varken verifierade eller förkastade denna information.
Istället så beskrevs de två individer som representerade YAS och turnerade i Sverige, Zleikha Al Muhtaseb och Anas Amro, som "fredsaktivister". På deras Facebook-sidor så hyllar dessa "fredsaktivister" knivattacker, martyrskap och intifada. Även YAS gav sitt stöd till de senaste upploppen vid Israel-Gaza gränsen, trots att dessa upplopp resulterade i att palestinier dödades, vilket förvärrade konflikten mellan israeler och palestinier. Dessa upplopp organiserades av Hamas, en antisemitisk terroristorganisation som vill förgöra Israel.
YAS var inbjuden för att hålla föreläsningar för offentliga institutioner i Sverige; och Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, besökte YAS när hon besökte Ramallah i december 2016. På det sättet blev YAS legitimerad av den svenska regeringen. När organisationer som YAS besöker Sverige och blir mottagna utan att ifrågasättas, av folkhögskolor och andra offentliga institutioner, så legitimerar denna sortens välkomnande en typ av antisemitism som presenteras som ett perspektiv på staten Israel.
Ännu en organisation som har antisemitiska tendenser och får stöd från offentliga institutioner i Sverige är Grupp 194. Dess namn kommer från FN:s generalförsamlings resolution 194 antagen den 11 december 1948, under Arab-Israeliska kriget 1948 – 1949 som utbröt efter grundandet av staten Israel. I resolution 194 kan man läsa bland annat:
"...the refugees wishing to return to their homes and live at peace with their neighbours should be permitted to do so at the earliest practicable date, and that compensation should be paid for the property of those choosing not to return and for loss of or damage to property which, under principles of international law or in equity, should be made good by the Governments or authorities responsible..."
Resolutionen används av många palestinier för att försöka bevisa internationellt erkännande för "rätten att återvända" till vad som idag är centrala Israel, för att radera Israel från kartan, som kartor av "Palestina" visar, och återkräva hem som inte längre är deras.
Grupp 194, en pro-palestinsk politisk organisation, har nära band med Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP), en terroristorganisation som har mördat minst 36 civila israeler och som stödjer Assad-regimen i Syrien. Det är därför det var märkligt när Arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö den 27 oktober 2017, beslutade att bevilja 132 000 kr till Grupp 194 och två andra organisationer som skulle nattvandra i förorten Rosengård, för att göra området tryggt. Som ledamot i Arbetsmarknads- och socialnämnden så röstade undertecknad och mina partikollegor emot förslaget, men majoriteten av nämnden gav sitt stöd till förslaget. Idag är det ett faktum att pro-palestinska organisationer är finansierade av Malmö stad.
Grupp 194 stödjer våldsbejakande extremism. På deras Facebook-sida kan man se bilder av minderåriga som håller kalashnikov-gevär. Det har även förekommit antisemitiska bilder på Grupp 194:s Facebook-sida, som en kränkande tecknad bild som visar en jude som dricker blod och äter ett barn. Varför stödjer Malmö stad en sådan organisation med skattemedel? Anledningen är att Malmö och Sverige har allvarliga problem när det gäller hur man hanterar importerad antisemitism från Mellanöstern. När svenska politiker på grund av okunnighet eller på grund av tolerans för intolerant beteende, accepterar antisemitism i en viktig svensk stad som Malmö så är det ett oacceptabelt problem. Det är även oacceptabelt när en majoritet av de lokala politikerna i Sveriges tredje största stad stödjer att skattemedel delas ut till en pro-palestinsk organisation som har gjort antisemitiska uttalanden och hyllar våld. Det avslöjar att alltför många svenska politiker uppenbarligen inte kan förstå hur antisemitism manifesterar sig och när och hur man tar ställning mot antisemitism. Vad ska svenska judar tycka om detta?
Grupp 194 tilldelades även ett pris av Malmö stad vid en gala som var organiserad av kommunen. Grupp 194 har även tilldelats stöd av flera olika kommuner i Sverige i flera år, bland annat Sundsvall och Landskrona, där kommunen har ett nära samarbete med Grupp 194. När Landskrona hade sin sommarfest var Grupp 194 en av arrangörerna.
Ship To Gaza är en organisation som vanligen får mycket mediepublicitet. När en av dess aktivister, Ferry Saarposhan, sa att Israels behandling av palestinier "är värre än Holocaust" så var svenska medier tysta. Videoklippet av hans uttalande är upplagd på Ship To Gazas officiella Facebook-sida, en sida som har mer än 35 000 "likes". Men ingen har bemött hans uttalande.
Olika faktorer stärker varandra som undertecknad redan har påpekat. De skapar en situation där arabisk och muslimsk antisemitism blir accepterad av svenska myndigheter. Dessa faktorer inkluderar:
- En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
- Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
- En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
- En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
- En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
- Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.
Idag har denna process gått så långt att många i Sverige har helt och hållet internaliserat denna importerade antisemitism från Mellanöstern och gjort den till en integrerad del av sin ideologi.
Idag i Sverige är det helt normalt att stödja organisationer som demoniserar Israel och sprider antisemitism. Det är inte ens något som diskuteras om inte ett extremt uttalande görs. Oldoz Javidi, en rikdagskandidat för Feministiskt initiativ sa att alla israeliska judar borde flytta till USA så "palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras". Endast efter att Times of Israel och andra medier utanför Sverige skrev artiklar om denna händelse så började vissa svenska medier skriva om händelsen och beskriva riksdagskandidatens uttalanden som antisemitiska. Kritiken från svenska medier tvingade Javidi att dra tillbaka sin kandidatur.
När det gäller att konfrontera importerad antisemitism från Mellanöstern verkar det finnas en rädsla för konflikt, och speciellt en rädsla för att kallas "rasist" eller "främlingsfientlig". Dessa rädslor verkar i bästa fall leda till en önskan om att på ett ytligt sätt hantera problemet genom att hålla "dialog" eller finna en "kompromiss".
I augusti 2017 så skrev Bassem Nasr, en representant för Miljöpartiet i Malmös kommunfullmäktige, en debattartikel som kritiserade antisemitismen inom pro-palestinska organisationer. Konstigt nog välkomnades Nasrs budskap av det svenska etablissemanget, som ofta utpekar alla som kritiserar arabisk eller muslimsk antisemitism, som rasister.
Nasr hade däremot en bakgrund som medierna inte nämnde. 2006 så bjöd han in den antisemitiska terroristorganisationen Hamas, till Malmö. Besöket ägde aldrig rum för att en av Hamas representanter fick inget visum för att komma in i Europa. Nasr förklarade däremot aldrig varför han överhuvudtaget bjöd in Hamas representanter. Han bad inte ens om ursäkt.
2008 så skrev Bassem Nasr felaktigt i en ledare:
"Faktum är att det inte finns [en] enda israelisk premiärminister genom historien som har haft så lite på blod på sina händer som den iranska presidenten."
När Nasr gjorde detta uttalande så var Mahmoud Ahmadinejad, som förnekade Förintelsen, Irans president. Att Iran är en islamistisk diktatur och att endast i Kina så genomförs det fler avrättningar än i Iran, och att även minderåriga avrättas i Iran, gör Nasrs uttalande ännu mer bisarrt.
Vad som passade det svenska etablissemanget var att Nasr hade inga förslag på hur man ska motarbeta antisemitism i Malmö eller i Sverige, förutom att det var "lärarnas uppgift". Att Nasr hade en gång i tiden bjudit in Hamas till Malmö och varit aktiv i pro-palestinska organisationer i flera år skapade tydligen en bekväm känsla av icke-konfrontativ "dialog" som många makthavare i Sverige föreställer sig kan motverka antisemitism.
En källa till antisemitism är de budskap som kommer från svenska moskéer. I april 2017 så bjöd en moské i Borås in en talare som hade blivit dömd i Tyskland för att ha uppmanat till mord på judar. I juli 2017 så sa en imam i en moské i Helsingborg att judar var apornas och svinens avkommor.
När regeringen efter flera skandaler kopplade till extremism i muslimska samhällen ville undersöka kriterierna för statens stöd till trossamfunden, så blev Ulf Bjereld, som har en historia av att försvara islamister i olika sammanhang, utnämnd till att leda utredningen. Bjereld är även ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Denna organisation har blivit kritiserad flera gånger för att ha ursäktat och legitimerat antisemitism, och är en del av regeringspartiet Socialdemokraterna.
Att utnämna någon som Bjereld för denna utredning visar att Sveriges nationella och lokala makthavare inte är förberedda att konfrontera arabisk och muslimsk antisemitism, och vill hellre ha en trevlig och lugn "dialog" om detta.
I Sverige så är importerad antisemitism från Mellanöstern finansierad av skattebetalarnas pengar. Så när skandaler sker, så är dessa skandaler ofta hanterade av samma människor som har möjliggjort spridandet av det antisemitiska budskapet.
Inga effektiva åtgärder tas just nu för att motverka spridandet av antisemitism i Sverige.
I december 2017 så lämnade undertecknad in en motion till Malmös kommunfullmäktige med förslaget att kartlägga och analysera antisemitismen i kommunen. Det är en åtgärd som skulle ge politikerna en tydligare bild av varför antisemitism har ökat i Malmö, så det kan tas rätt åtgärder för att rätta till situationen. Men detta förslag är impopulärt eftersom en sådan analys av antisemitismen i Malmö skulle tvinga myndigheter att inse att arabisk och muslimsk antisemitism är ett enormt problem.
Precis som europeisk antisemitism blev besegrad genom att ideologin blev förkastad och fördömd efter Andra världskriget och genom att dess förespråkare blev isolerade, så måste Sveriges "nya" antisemitism bli besegrad genom att isolera dess förespråkare och marginalisera alla organisationer som sprider dess idéer. Det innebär att all direkt och indirekt skattefinansierat stöd till dessa organisationer måste upphöra. Så länge detta inte äger rum kommer judar i Sverige fortsätta att leva i fruktan och osäkerhet.
Nima Gholam Ali Pour är ersättare i Malmö stads kommunfullmäktige. Gholam Ali Pour är författare till böckerna "Därför är mångkultur förtryck" och "Allah bestämmer inte i Sverige".