Tvångskonvertering till islam av kristna och hinduiska flickor, vissa under 12 år, verkar vara en vardagsföreteelse. Det verkar som att detta inte spelar någon roll för de som har makten att stoppa denna sedvana. Det går nästan inte en dag utan att man hör om dessa händelser. (Bildkälla: iStock) |
Tvångskonvertering till islam av kristna och hinduiska flickor, vissa under 12 år, verkar vara en vardagsföreteelse. Det verkar som att detta inte spelar någon roll för de som har makten att stoppa denna sedvana. Det går nästan inte en dag utan att man hör om dessa händelser.
Detta stora och växande problem i Pakistan påverkar religiösa minoriteter. Människorättsorganisationer som arbetar med denna fråga uppskattar att 1 000 hinduiska och kristna flickor tvingas konvertera till islam – en siffra som i själva verket kan vara mycket högre eftersom många fall aldrig anmäls. Oftast blir dessa flickor lockade av mycket äldre män som utlovar ett bättre liv, och ibland blir de tvingade in i prostitution eller till och med sålda.
Covid-19-pandemin har gjort att detta har blivit allt vanligare: vissa löntagande familjer hade inte längre någon fast inkomst, och tvingades att låta sina unga döttrar arbeta på fabriker eller i butiker. Det slutade med att de förlorade sina döttrar till tvångskonvertering till islam och påföljande giftermål.
Familjer har bönfallit rättssystemet att ge dem sina döttrar tillbaka, men pakistanska myndigheter ignorerar oftast dessa förfrågningar. På grund av myndigheternas passivitet stämplar anser sig minoriteter vara andra klassens medborgare i Pakistan.
Statliga myndigheter är medskyldiga i sin tystnas och döljer människorättskränkningar.
Statliga och brottsbekämpande myndigheter är medvetna om problemet, men de accepterar det inte officiellt. Istället hävdar de att islam inte har någon minimumålder för konvertering, så om en flicka vill konvertera till islam av egen fri vilja så kan ingen göra något åt det. Genom att konstatera detta läggs all skuld över på offren och de avsäger sig själva från allt ansvar. De anklagar också minoriteter och icke-statliga organisationer för att de gör ett problem av saken och hävdar att det är en falsk anklagelse för att framhäva sin egen betydelse.
Nyligen, i juni, försökte Ayesha Arshads föräldrar göra en anmälan, men polisen vägrade ta itu med frågan och lämnade istället över Ayeshas konverteringsbevis några dagar senare. Hennes pappa, Arshad Masih, drabbades sedan av en hjärtattack, och på grund av polisens inaktivitet bestämde sig familjen för att lägga ner ärendet.
Kiran Bashir, 15, blev den 8 mars 2021 kidnappad på väg hem till sin mamma, Hameeda Bibi. Två män tog Kiran, kastade in henne i baksätet på en bil och körde iväg. Återigen, när polisen inte gjorde något, deltog familjemedlemmar i en sittande demonstration framför polisstationen, men inte heller det fungerade. När Hameeda förklarade att hon tänkte tända eld på sig själv registrerade polisen dock en första informationsrapport om Kirans bortförande. Dagen därpå, när familjen kom till polisstationen för en uppdatering, sa polischefen till dem att Kiran hade konverterat till islam och att de därför inte kunde göra något förutom att snart få hennes konverteringsbevis. Istället för att hitta flickorna stöttar polisen kidnapparna.
Domarkåren verkar ha samma tankesätt. I den senaste tidens fall med Nayab Gill, 13, som fick internationell uppmärksamhet, skickade högsta domstolen i Lahores domare Sheram Sarwar Chowdhury iväg Nayab med sin så kallade make, Saddam Hussain. Detta ägde rum trots B-blanketten, ett registreringsbevis som utfärdas av Pakistans regering för barn under 18 år, och hennes skoldokument som visade att hon var 13 år och sju månader gammal. Hennes konverterings- och vigselbevis, båda falska dokument, satte hennes ålder till 19. Domaren accepterade ändå dem istället för hennes B-blankett och skoldokument.
Trots att hennes advokat hävdade att Nayab under lagen om restriktioner för barnäktenskap från 1929 inte kunde ingå äktenskap innan 16 års ålder, och att hon som minderårig inte var kapabel att fatta självständiga beslut, verkade det inte spela någon roll för domaren. Han dömde till fördel för hennes äktenskap med Saddam Hussain och bröt därigenom mot principen om "barnets bästa" som står angiven i artikel 3 (1) i konventionen om barns rättigheter som befästes av Pakistan år 1990.
Det mest oroande är att den pakistanska högsta domstolen vägrar genomdriva landets existerande lagar som förbjuder äktenskap för barn under 16. Domare fattar sina beslut enligt islamiska principer om att man når puberteten, och därigenom vuxen ålder, när en flickas menscykel börjar. Domarna ignorerar inte bara nationella lagar, utan kränker också internationella lagar och standarder samt flickornas mänskliga rättigheter.
Flickornas vittnesmål ges under tvång
Domarna har också förlitat sig på flickornas vittnesmål istället för på utredningar, lagen och det faktum att tidigare fall visar att flickor ofta har gett sina vittnesmål under tvång. Maira Shahbaz vittnade om hon utan våld och påtryckningar hade konverterat till islam och gift sig med Muhammad Nakash Tariq av egen fri vilja, så hon skickades iväg med sin så kallade make Tariq. Några dagar senare, så fort hon fick chansen, rymde hon från sin tillfångatagare och berättade sanningen.
Det finns så många flickor som Maira: Mehwish, Farah Shaheen och Sadaf Masih som tvingades göra liknande uttalanden och som skickades av domstolarna att bo med sina så kallade makar. När de rymde ändrade de sina uttalanden inför rätten.
En växande extremism i Pakistan gör livet svårare än någonsin för religiösa minoriteter. Det är inte bara främlingar som kidnappar och konverterar dem till islam för att dölja sina brott; ibland är det deras egna arbetsgivare som tvingar dem att konvertera till islam, och deras föräldrar förlorar sedan vårdnaden om dem.
En 13-åring, Neha, konverterades till islam av sin muslimska arbetsgivare, dr Altaf. Enligt honom konverterade han henne eftersom de inte kunde tillåta att en icke-muslim gick in i deras kök och rörde vid mat och köksredskap. När hennes pappa bad familjen att lämna tillbaka hans dotter fick han höra att hon nu var muslim och anklagade även hennes pappa för att ha tagit 275 000 rupier (ca 15 000 kronor) i förskott. Myndigheterna borde ha ingripit, räddat flickan och dragit dr Altaf inför rätta. Istället samlade folk in pengar och betalade dr Altaf för att släppa barnet. På så sätt kunde han inte hålla unga Neha i livslångt slaveri.
Varför ignorerar myndigheterna detta problem?
Generellt sett tillåter islamiska lagar äktenskap mellan en muslimsk man och en kvinna eller flicka som är kristen eller judinna. Det kräver ingen konvertering, och tvångskonvertering är förbjudet enligt islamsk lag. Så varför blir minderåriga flickor tvingade att konvertera till islam innan giftermål?
Det är statens ansvar att stoppa denna sedvana, även om de måste introducera nya lagar för att säkerställa att minoriteter och barns rättigheter inte kränks. Det är också politikernas, domstolarnas, civilsamhällets och ulemas [det islamiska prästskapet] ansvar eftersom ett misslyckande med att genomdriva den lag som finns inte kan berättigas i religionens namn.
Staten bör inte låta kriminella besudla världens bild av Pakistan. EU har redan krävt att Pakistan ska ge plats för religionsfrihet, och U.S. Commission on International Religious Freedom (USCIRF) har utpekat Pakistan som ett "land som ger upphov till särskild oro" för brott mot religionsfriheten. Denna oacceptabla sedvana måste få ett omedelbart slut.
Nasir Saeed är chef vid Centre for Legal Assistance and Settlement (CLAAS).