Traditionell kinesisk kultur, tusen år gammal, är fylld med vackra konfucianska filosofier, släktskapsritualer, konstnärlig symbolik, mytologi och regelbunden hängivenhet till förfäder. För att observera dessa forntida seder personligen är det dock Taiwan – inte Kina – som man ska åka till. När kommunister från fastlandet körde över Kinas rika kulturarv, och Mao Zedongs "kulturrevolution" rensade ut de "fyra gamla" – gamla seder, kultur, vanor och idéer – från det kinesiska samhället, så blev Taiwan den sista tillflyktsorten för en av världens äldsta framstående civilisationer.
Kinas traditionella levnadssätt hade överlevt i tusentals år av återkommande inbördeskrig, utländsk aggression, svältperioder och västerländskt sabotage. Men när kommunismens virus slog rot i landet blev Kinas livfulla historia utplånad inom en generation. För två och ett halvt årtionde sedan gjorde ett flertal akademiker ett lovvärt försök att beräkna kommunismens kostnader på tjugohundratalet i The Black Book of Communism: Crimes, Terror, Repression. Medan detta verk på ett skickligt sätt katalogiserar hur kommunistregeringar systematiskt mördade hundra miljoner medborgare och torterade många fler så har det knappt börjat beskriva den enorma destruktiva inverkan som kommunismen hade på det kinesiska folket.
Om den västerländska civilisationen hade varit med om en liknande "kulturrevolution" så hade det varit som om alla de stora idéerna från grekisk demokrati, romersk republikanism, judisk-kristen teologi, upplysningsteori, den vetenskapliga revolutionen och bevarandet av individens frihet hade gått upp i rök över en natt. Tänk dig att radera Aristoteles, Cicero, Augustin, Aquinas, da Vinci, Michelangelo, Shakespeare, Locke, Jefferson och alla andra tänkare, författare, konstnärer, uppfinnare och statstjänstemän däremellan totalt från historien. Det är omfattningen av det kulturella folkmordet som kommunismen har begått mot det kinesiska folket utöver de tiotals miljoner offer som slaktats och utplånats ur det kollektiva minnet.
Det är då bisarrt att se så många internationella institutioner idag som ser till Kina för global vägledning. Världshälsoorganisationen apade i mångt och mycket efter Kinas drakoniska lockdown-politik under COVID när man offentliggjorde instängningsmetoder som påverkade varje aspekt av livet i Väst. Grundaren av World Economic Forum (WEF), Klaus Schwab, berömmer rutinmässigt Kinas övervakningsstat för dess förmåga att ge medborgarna en "lätt knuff" mot laglydnad. När Kinaförsvarare vänder blindögat till den kommunistiska enpartistatens pågående folkmord mot kristna, tibetaner, uigurer, Falun Gong-utövare och andra minoriteter så hyllar de maskineriet av Kinas teknokratiska totalitarianism som en förebild för resten av världen. Det är djupt oroande att se en civilisationsförstörare uppburen som framtiden för den globala civilisationen.
Det är dock precis vad WEF:s "Stora återställning" ser framför sig. Trots all betoning på forskning och teknologi, och trots dess bländande framtidsvisioner, så går den "Stora återställningen" i Kinas kulturförödelses fotspår. Schwabs inflytelserika organisation försöker återskapa ett kinesiskt system där en liten elitgrupp basunerar ut order och vanliga medborgare pliktfyllt lyder. Den jagar en dyster existens där fritt tänkande ses som "farligt" och statens dogm omfamnas av tro. Den önskar att konstruera en civilisation utan en livlig kultur där former av artificiell intelligens bygger ut världen och mänsklig innovation tynar bort. Den "Stora återställningen" är en tjugohundratalets "kulturrevolution", avsedd för att befria Väst från sina "gamla seder".
Om WEF faktiskt var intresserat av att projektera upplysningsideal, västerländsk idealism och demokratiska normer över hela jorden så skulle det outpekade organet av aristokrater göra allt i sin makt för att övertyga kinesiska ledare om den grundläggande vikten av yttrandefrihet, religionsfrihet, privat egendom, rättsstaten och respekt för integritet. Att de inte gör något sådant indikerar att WEF:s lojalitet är mer i linje med det kinesiska Kommunistpartiet än Schwabs ideologiska följare är villiga att ge sken av.
"Den tekno-totalitära regimen som Kommunistpartiet finslipar i Kina kommer inte att stanna där", har USA:s rep. Michael Gallager, ordförande i House Select Committee on the Chinese Communist Party varnat för. "Det är en modell som de i allt större utsträckning vill exportera till omvärlden." Med tanke på hur synkroniserade kinesiska Kommunistpartiet och World Economic Forum fortsätter att vara verkar det som att Schwab är mer än villig att hjälpa Kina att exportera sin totalitära polisstat över hela världen.
Det finns en sjuk ironi i denna händelseutveckling. Runt samma tid som The Black Book of Communism blottlade den rena fasan i Kinas brott mot mänskligheten banade politiker i USA en gyllene väg för enpartipolisstaten att gå med i World Trade Organization och bli en tillverkningsjätte. Ett av de största rättfärdiganden för att man förbisåg Kinas långa historia av människorättskränkningar när den dåvarande presidenten Bill Clinton och en tvåpartisk kongress gav kommuniststaten statusen "Permanent Normal Trade Relations" år 2 000 var den tvivelaktiga övertygelsen om att det skulle göra Kina mer likt USA. "Det amerikanska folket stöttar denna överenskommelse", hävdade USA:s rep. Bill Archer vid den tiden, "för de vet att det är bra för arbetsmarknaden i USA och bra för mänskliga rättigheter och utvecklandet av demokrati i Kina." Två och ett halvt årtionde av jobbförluster i USA, fortsatt förföljelse av kinesiska minoriteter och det kinesiska Kommunistpartiets ökande makt har visat att detta uttalande var anmärkningsvärt naivt.
Att ursäkta Kinas totalitarism och att ge kommunistnationen nyckeln till att berika sig själv genom lukrativa globala marknader kan komma att visa sig vara det utrikespolitiska felsteget med störst konsekvenser på århundraden. I stället för att resultera i större välstånd för amerikaner, som den dåvarande presidenten Clinton och statssekreterare Madeleine Albright lovade då, så har normaliserandet av handelsrelationer med Kina förstört USA:s en gång robusta industri- och tillverkningssjälvständighet, gjort arbetarklassen fattigare över hela landet och vanliga amerikaner beroende av en ofta fientlig geopolitisk fiende vad gäller råmaterial och färdiga produkter.
Medan amerikanska jobb stadigt exporteras till andra sidan världen och amerikanska löner spenderas på kinesiska importer töms USA på välstånd som i stället sätts in som kapital under kinesiska Kommunistpartiet och dess militärs kontroll. Kina fortsätter att kringgå internationella lagar eller normer som kan hindra dess expanderande makt eller ekonomiska resultat. Man har också använt handelsrutterna för att smuggla fentanyl och annan dödlig narkotika in i USA. Precis lika skrämmande är att Kommunistpartiet också har smugglat in grupper av män i militärålder "i aldrig tidigare skådad omfattning" – förmodligen under order om att sabotera USA:s infrastruktur om USA skulle försöka stoppa Kina från att beslagta Taiwan. En enorm ökning av kinesiska illegala invandrare med bekräftade kopplingar till Folkets befrielsearmé har fått USA:s rep. Mark Green att dra slutsatsen: "Det här är ett flerstämmigt försök av kineserna att destabilisera USA, att skada vårt samhälle och att underlätta det grundläggande utförandet av deras version av den globala världsordningen."
Trots Kinas väldokumenterade beteende som valutamanipulatör och tjuv av intellektuell egendom har International Monetary Fund i princip bekräftat att man snart kommer att godta kinesisk yuan för skultåterbetalningar. I stället för att skapa en mekanism för att "demokratisera" en sluten kommuniststat har man genom att ta världsekonomin till Kinas tröskel bara stärkt dess järnhårda auktoritärism, uppmuntrat dess regionala sabelrasslande, utökat dess kapacitet att skada vanliga amerikaner, samt befäst dess geopolitiska inflytande. USA skriver i princip under på det kinesiska Kommunistpartiets barbariskhet, sammanfattar Tony Perkins, före detta ordförande i den tvåpartiska United States Commission on International Religious Freedom: "Kina är faktiskt mer repressivt idag än de var för två årtionden sedan, och anledningen är att man har råd att vara det eftersom amerikanska konsumenter finansierar deras undertryckande."
Politiker och handelsrepresentanter i Washington, D.C. kan ha trott att de kunde fånga den kinesiska draken i svansen, men ett kvartals århundrade senare råder det inget tvivel om att den eldsprutande besten bara har blivit farligare. Senator Marsha Blackburn går rakt på sak när hon beskriver Bidenadministrationens tendens att ignorera Kinas dåliga uppförande när förvirrade försök "att blidka en diktatur som begår genomgripande människorättskränkningar och förtrycker sitt eget folk." Det har gått över 80 år sedan den brittiska premiärministern Neville Chamberlains död, och återigen är blidkandet av brutala totalitära regimer på tapeten igen – allt för det där gäckande löftet om global fred.
Utöver förstörarna av sin egen urgamla civilisation, vad är det för slags människor som driver kommunistkina idag? Tja, det är precis den typ av auktoritära figurer som Davos-eliten paradoxalt nog fördömer när de upphöjer "demokratins" dygder. Kina skickar sina spioner över hela världen för att trakassera och skrämma avvikande som talar och skriver emot kommunistregimen. Man har satt miljontals dollar i skottpengar på de som har uttryckt opposition mot Beijings övertagande av Hongkong. Om man "utgör ett hot mot kinesiska Kommunistpartiet på något sätt", har USA:s rep. Carlos Gimenez varnat, "så blir man förföljd, satt i fängelse och kan ibland till och med mista sitt liv."
Många som stöttar normaliserandet av handelsrelationerna med Kina antog bara de bästa resultaten och struntade i möjligheten att en opålitlig aktörs position skulle stärkas ytterligare. Ett år efter att Clinton hjälpte till att ta in Kina i "fri handels-klubben" så hävdade även George W. Bush att "öppen handel är en kraft för frihet i Kina, en kraft för stabilitet i Asien och en kraft för välstånd i USA." Han struntade i återverkningarna av att mata ett farligt monster och fortsatte: "När vi öppnar handeln så öppnar vi våra sinnen. Vi handlar med Kina för att handel är god politik för vår ekonomi, för att handel är god politik för demokratin och för att handel är god politik för vår nationella säkerhet."
Alla dessa mål var berömvärda, men goda avsikter för ofta med sig katastrofala resultat. Om Bush hade vetat år 2001 att USA:s arbetarklass skulle försmäktas idag, att Kina skulle döda tiotusentals amerikaner varje år med fentanyl medan man stal amerikanska företags patenterade teknologi, och att globala institutioner såsom Världshälsoorganisationen och World Economic Forum aktivt skulle främja kinesiska Kommunistpartiets teknokratiska övervakningsstat så hade han kanske inte varit lika ivrig att stärka Kina genom obehindrad handel. Kanske hade han varit mer villig att tänka på huruvida demokrati, stabilitet, välstånd och nationell säkerhet till slut skulle minska. Kanske hade han erkänt att Kina kanske skulle lyckas med att exportera sin auktoritära filosofi till världen på ett ännu mer effektivt sätt än hur USA exporterar frihet.
Som många forskare i radikala rörelser har bekräftat: "En stor del av aktivismen som för när varande sliter sönder västerländska civilisationer drivs av idéer som kan spåras tillbaka till Maoismen." Kinas "kulturrevolution" har redan förstört en framstående civilisation; kanske borde Väst låta bli att importera en egen kulturrevolution innan det till slut blir för sent.
JB Shurk skriver om politik och samhälle, och är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute.