Efter Irans "kärnsamtal" och efter att "Worldwide Threat Assessment of the US Intelligence Communities" bekvämt nog tog bort Iran från listan över länder som utgör terrorhot, har den Internationella kommittén mot avrättningar, ICAE, rapporterat omkring 55 avrättningar på mindre än tre veckor runt om i Iran.
Enligt Mina Ahadi, grundare av ICAE, kontaktade olika fångar och deras familjer hennes organisation flera veckor före dödandet. Fängelsechefer, sa de, hade berättat för fångarna att de fått order "uppifrån" om att "rensa ut" ett större antal fångar direkt efter P5+1-samtalen. De allra flesta av dessa fångar hade dömts till döden för icke-dödliga brott i rättegångar som enligt aktivister ofta låg långt under internationell standard.
I en intervju med Gatestone sa Mina Ahadi:
"De av oss som känner till regimen väl spekulerar över om regeringen känner att den på något sätt har kapitulerat inför Väst genom kärnavtalet, och är rädda för att framstå som svaga på hemmaplan. Som en följd av detta spänner de musklerna genom att öka dödandet – en upptrappning som är häpnadsväckande även för Islamiska republiken som redan har världsrekord i antal avrättningar per capita. Myndigheterna kan också vilja skapa rädsla så att landets olyckliga befolkning inte vågar revoltera, eller ens rikta kritik mot regimen under denna tid av upplevd svaghet. Det är viktigt att notera att den här regeringen har haft makten i 36 år enbart genom att systematiskt döda alla sina motståndare, såväl inom Iran som utomlands.
"Vi fick nyligen en rapport som är djupt oroväckande även för de mest rutinerade mänskliga rättighets-aktivisterna; den kom från Zabol-fängelset i iranska Baluchistan-provinsen. Pålitliga källor berättade för oss att de dödsdömda fångarna binds fast vid en påle och lämnas där utan mat och vatten ett dygn före hängningen. Ingen har hört talas om detta slags behandling förut. Regimen blir alltmer barbarisk för varje dag som går medan omvärlden håller tyst och vägrar hålla regimen ansvarig för brotten mot mänskliga rättigheter. Jag vet inte hur mycket mer som måste hända eller dokumenteras innan världen börjar bry sig. Frågan jag skulle vilja ställa till P5+1-förhandlarna är: Kan man över huvud taget lita på ett land med så utbredda och groteska brott mot de mänskliga rättigheterna?"
Mina Ahadi skrev också till Ban Ki Moon, FNs generalsekreterare, och till Martin Schulz, Europaparlamentets talman, i denna fråga:
Ers excellenser herr Ban Ki Moon och herr Shulz:
Några dagar efter Irans kärnavtal i Lausanne påbörjades en ny och större våg av avrättningar i Iran.
Den 11 april 2015 hade iranska myndigheter planerat att flytta 40 fångar i Centralfängelset i Karaj till isoleringsceller i väntan på avrättning i gryningen nästa morgon. Som ett direkt resultat av detta uppstod ett uppror i fängelset i protest mot avrättningarna. Dagen därpå, 12 april, samlades fångarnas anhöriga till en demonstration utanför domstolen i Karaj; en händelse som filmades. Den 13 april avrättades åtta fångar i detta fängelse.
Den 13 april kontaktade också fångar från ett annat fängelse i Karaj, Raja-Shahr-fängelset, ICAE för att informera oss om att elva fångar flyttats till isoleringsceller för att avrättas följande morgon. En rapport vi fick dagen därpå tyder på att dessa och andra fångar, uppskattningsvis 19 stycken, avrättades 14 april 2015.
I Zabol-fängelset (i Baluchistan-provinsen i östra Iran) hängdes en person och tre väntar nu på omedelbar avrättning. Den 10 april 2015 bands två fångar fast vid stolpar utan mat och vatten i väntan på avrättning.
Historiskt har regimen gjort sig känd för att öka antalet avrättningar efter att de kapitulerat för en uppfattad fiende. Så var det exempelvis efter vapenstilleståndet vid Iran-Irak-kriget 1988; som den dåvarande Högste ledaren och revolutionsledaren Ayatolla Khomeini såg som en kapitulation för fienden Irak; Khomeini gav order om en massutrensning av politiska fångar av vilka de flesta inte hade dömts till döden utan tvärtom nästan hade avtjänat sina straff. För en mer detaljerad rapport om 1988-massakrerna, var vänlig se bifogade 145-sidiga rapport från Mr Geoffrey Robertson QC (Queen's Counsel) i samarbete med Boroumand Foundation. Denna metod upprätthålls av nuvarande ledaren Ali Khamenei, efter det som regimen och den iranska allmänheten kan betrakta som en kapitulation inför västerländskt inflytande under kärnsamtalen. Genom att öka antalet avrättningar, gripanden och liknande undviker regimen att framstå som vek och ser till att hålla den missnöjda befolkningen i ständig skräck så att den inte revolterar. De som har studerat denna regim tror att det är med dessa metoder den väljer att visa styrka och makt inom Iran.
Under kärnsamtalen med P5+1 rådde absolut tystnad i förhållande till den höga andelen avrättningar och brott mot mänskliga rättigheter i Iran. På grund av denna tystnad, har saker och ting blivit värre.
Internationella kommittén mot avrättningar ber om ert omedelbara svar i denna brådskande fråga. Vi ber att ni kraftfullt fördömer dessa avrättningar. Terrorism uppnås inte bara genom bomber utan också genom att under generationer terrorisera medborgarna genom avrättningar. Är inte 700 hängningar sedan början av den "moderate" Mr Rouhanis presidentskap, vilket motsvarar två hängningar om dagen, en form av terrorism?
Vi vill att den islamiska republiken Iran ska hållas ansvarig inför det internationella samfundet och dessutom ber vi om att politiska sanktioner riktas mot regimen på grund av de många avrättningarna. Er tystnad i denna fråga är oacceptabel för de dödsdömda, deras familjer och mänskliga rättighetsorganisationer runt om i världen.
Var snälla och hjälp oss att stoppa avrättningarna i Iran. Historien blir, som alltid, vittne.
Mina Ahadi
www.icae-iran.com
Tel: 0049 (0) 1775692413
Under arbetet med denna artikel hängdes ytterligare fem personer i Centralfängelset i Karaj.