Om USAs president Barack Obama hade varit obildad, om hans stab hade bestått av personer som aldrig hade läst historia i skolan, om regeringen hade bestått av barbarer som precis dykt upp från Amazonas regnskog – då hade vi på något sätt kunnat "rättfärdiga" deras okunnighet om Medelhavets och Mellanösterns folks historia.
Men så är det inte. Detta bakhåll mot Israel i FN:s säkerhetsråds resolution 2334, som anser att det judiska folket är "ockupanter" i deras egen forntida huvudstad och dess heligaste stadsdel, är en jihadistisk handling och en politisk våldshandling – som begås av regeringar för att uppnå politiska mål.
Resolutionen dök inte slumpmässigt upp i ett historiskt ögonblick, eller som ett resultat av politiska val som baserats på rimliga kriterier för att skapa fred och stabilitet i regionen. Den hjälper inte heller de araber som bor i de omstridda territorierna – Judéen, Samarien och Gazaremsan – eller israelerna i några fredsprocesser. Det är en hämndaktion mot den judisk-kristna civilisationens grundpelare och bör behandlas som sådan. Den judiska nationen har all rätt att se denna attack som en krigshandling mot den. Det är säkerligen en krigshandling mot judarnas historia och mot friheten, demokratin, de mänskliga rättigheterna, pluralismen och den rättsstat som Israel representerar i Mellanöstern.
President Obama och hans regering vände sig mot den grekiska nationens historia med samma politiska aggression i början av deras tjänst för åtta år sedan. Obama fick chansen att göra detta när han besökte det turkiska parlamentet den 6e april, 2009.
Ledsamt nog erkände han inte den turkiska arméns folkmord av grekerna under Mustafa Kemal Ataturk. Mellan 1913 och 1923 blev miljontals greker som bott i Turkiet sedan före det mäktiga kristna Bysantinska riket antingen slaktade eller utdrivna. Enligt vissa grekiska historiker slaktades mellan 800 000 och 1 200 000 greker under denna period, och varje år den 14e september hedrar den grekiska staten officiellt minnet av de som dog i Anatolien.
Istället försvarade Obama det turkarna gjorde genom att säga följande vid det turkiska parlamentet den 6e april, 2009: "Ni befriade er själva från utländsk kontroll, och ni grundade en republik som kräver respekt från USA och omvärlden".
Den "utländska kontrollen" som president Obama refererar till är fredskonferensen i Paris 1919, där Nationernas Förbund etablerades. [1]
President Obama "glömde", i sin uppenbara entusiasm att smickra Turkiets nuvarande president Recep Tayyip Erdogans ego, att nämna några viktiga händelser under denna era. President Obama "glömde" helt bort folkmordet av grekerna och de kristna i Anatolien av Mustafa Kemals Ataturks turkar. Barack Obama "mördade" metodiskt den historiska sanningen, genom att ignorera det faktum att den grekiska armén, efter Första Världskrigets slut år 1918, skickades till Anatolien under instruktioner från stormakterna och krigets segrare, för att skydda den kristna befolkningen från förföljelse, mord och våldtäkt av muslimska turkar. Den grekiska armén skickades inte som en ockupant utan som en beskyddare av mänskligt liv och mänskliga rättigheter.
President Obama verkar ibland så likgiltig inför den historiska sanningen att det ofta gränsar till antagonism. [2]
Det grekiska utrikesdepartementet svarade omedelbart med att säga att "historien kan inte skrivas om".
Det är detta president Obama har försökt göra igen: skriva om historien genom att påstå att Grekland, med hjälp från Första Världskrigets segrare, var en aggressiv, imperialistisk stat som endast brydde sig om att återuppbygga sitt imperium mot turkarna. Med andra ord verkade president Obama mena att Första Världskrigets segrare var några kristna länder som, genom Grekland, ville etablera ett kristet imperium, såsom det Bysantinska riket, och att de muslimska territorierna och det internationella samhället bör, eftersom han var ledaren av en så mäktig nation, "anta" hans syn på historien.
Idén om att antika nationer som inte är muslimska är ockupanter på deras egen mark upprepas i FN:s resolution 2334.
Obama berömde Turkiet för att inte ha återvänt till det Ottomanska riket, som officiellt upphörde år 1922.
Demokratin i Turkiet idag – det som finns kvar av den, vill säga – består av den militär och det rättsväsende som rensats från alla som trott på ett folkstyre. Bara sedan augusti har Turkiet gripit fler än 26 000 personer, inklusive 120 journalister, och stängt ned 150 nyhetskanaler.
"Det finns ingen mer kritisk journalism, 90 procent av den fria pressen är direkt eller indirekt förstörd", enligt Erol Onderoglu, Turkiets representant för Reportrar utan gränser. "Utredande journalistik anses vara landsförräderi. Journalismen har stulits av regeringen".
Är detta den typ av hårda tag som européer till slut skulle vilja se här också?
Historiskt sett började muslimska styrkor invadera Syrien år 634, och avslutade med att erövra Konstantinopel år 1453.
De invaderade inte bara Turkiet och utplånade det mäktiga kristna Bysantinska riket, utan de fortsatte att erövra hela Nordafrika, Grekland, södra Spanien, delar av Portugal och Östeuropa, inklusive Ungern, Serbien och Balkan.
Kejsare Konstantin I flyttade det Romerska rikets huvudstad från Rom till Konstantinopel och lade grunden för kristendomen att bli den officiella religionen i den romersk-bysantinska staten och västvärlden överlag. Kejsare Konstantin gav medborgarna i det Romerska riket rätten till religiös tolerans, en liberal handling för 1700 år sedan; och idag säger många ledare i arabvärlden att de inte kan tolerera kristna kyrkor på deras territorier.
Grekerna ville under Första Världskriget återupprätta det Bysantinska riket, men den turkisk-muslimska världen förhindrade detta. Istället genomförde de ett folkmord som påbörjades år 1914-15 och varade fram till 1923 mot både armenierna och grekerna.
För närvarande består den grekiska samhällsgruppen i Turkiet av runt 3000 personer, och dessa tillåts inte gå i grekiska skolor.
För president Obama verkar den turkiska "segern" ha varit en sensationell seger mot den kristna västerländska världen, trots att det var denna värld som gjorde honom till president i USA.
President Obama "glömde" tydligen bort vittnesmålen från de amerikaner som hjälpte grekerna att fly från Kemals turkiska massakrer. Han "glömde bort" de 1,5 miljoner grekiska flyktingar som fördes bort från sina hem i Anatolien av den turkiska armén. Den turkiska "demokratin" som herr Obama beundrar så är byggd på hav av blod från andra människor som en gång bodde i dessa områden. Kanske är det bara de som är muslimer som är flyktingar enligt Obama och hans regering. Alla andra är "ockupanter"...
Men även om den grekiska armén intog Anatolien som ockupant – om vi antar den mest förvrängda synen på historien; vilka platser skulle de egentligen ockupera? Städerna som beboddes av grekerna från början av historien?
President Obama fick tydligen inte lära sig om det trojanska kriget i skolan; han läste tydligen aldrig Homeros för att lära sig att invånarna i Bosporen och en stor del av Anatolien var greker – på samma sätt har han tydligen aldrig läst Bibeln eller de grekiska och romerska historiska dokumenten om det judiska folket och deras huvudstad, Jerusalem.
Obamaadministrationen strävade efter att, genom Obamas vice nationella säkerhetsrådgivare Ben Rhodes, förflytta ansvaret för FN-resolutionen till Benjamin Netanyahus israeliska regering för att dölja presidentens skamliga bakhåll mot den judiska staten. Var slutar USAs demokratiska partis utförsbacke?
 USAs president Barack Obama talar vid FN:s generalförsamlings sjuttioförsta session, 20e september, 2016. (Bildkälla: FN) |
USA och FN – både säkerhetsrådet och UNESCO – bestämmer inte vad som, historiskt sett, är sant eller falskt. Dessa skamliga röster borde omvändas omedelbart; om inte bör all finansiering till FN dras tillbaka av USA och alla frihetsälskande demokratier. De håller nu på att, för att parafrasera Vladimir Lenin, "betala för repet från vilket FN:s medlemmar kommer att hänga dem".
Maria Polizoidou, en reporter, nyhetsjournalist och konsult för internationella affärer och utrikespolitik, är baserad i Grekland.
[1] President Obama sade också i samma tal: "Vid slutet av Första Världskriget hade Turkiet kunnat ge efter för utländska makter som försökte göra anspråk på dess territorium, eller sträva efter att återupprätta ett antikt imperium". Vilket "antikt imperium" som Obama refererar till är oklart – det ottomanska eller det bysantinska – och de "utländska makter som försökte göra anspråk på dess territorium" var Andra Världskrigets segrare, inklusive USA.
[2] Till exempel när han i flera veckor hävdade att en videofilm hade orsakat attackerna på den amerikanska ambassaden i Benghazi, Libyen; hans medvetet falska löften till sitt eget folk om effekterna av hans Affordable Care Act (även känt som Obamacare); lögner om den amerikanska skattemyndigheten; eller hans ändlösa lögner om "Iranaffären".