• Hur illa detta än är finns det en ännu mörkare sida av berättelsen: Under sharialag har den andra maken ingen skyldighet att ge sin fru en snabb skilsmässa – vilket gör att han kan ha kvar henne som sexslav så länge han önskar.

  • Om man undrar hur allt detta hänger ihop med brittisk lagstiftning så är svaret att det inte gör det.

  • Storbritannienbaserade NGO, ett muslimskt kvinnonätverk, skrev ett öppet brev med 100 avsändare till den brittiska regeringen och utskottet för inrikesfrågor i vilket de krävde att shariarådet skulle utredas för att avgöra huruvida dess praxis rättar sig efter brittisk lagstiftning. I utbyte stämplade shariarådet brevet som "islamofobiskt" och anklagade det muslimska kvinnonätverket för att vara en antimuslimsk organisation.

  • Det är den brittiska lagen, inte sharialagen, som skyddar muslimska individer och par precis som den skyddar alla andra medborgare. Till skillnad från vad apologeterna för denna travesti säger bör muslimska kvinnors svåra situation behandlas som en fråga om mänskliga rättigheter.

Den senaste skandalen med anknytning till islamistiska religiösa ledares sexuella utnyttjande av muslimska kvinnor i Storbritannien är ytterligare ett bevis på hur landet bortser från fruktansvärda sedvanor som pågår mitt framför näsan på dem.

En utredning av BBC om "halala" – en ritual som gör det möjligt för en frånskild muslimsk kvinna att gifta om sig med sin make genom att först gifta sig med någon annan, fullborda äktenskapet, och sedan skiljas från honom – avslöjade att imamer i Storbritannien inte bara uppmuntrar detta utan också tjänar pengar på det. Detta sedefördärv har lett till att många sådana kvinnor har hållits gisslan, både bokstavligen och bildligt talat, av män som mottagit betalning för att bli deras andra makar.

Denna ritual, som anses vara en misstolkning av islamistisk sharialag, till och med av extremistiska shiiter och saudiska salafister, utövas av vissa islamistiska sekter, såsom hanafi, barelvi och deobandi. När en make upprepar det arabiska ordet för skilsmässa – talaq – tre gånger inför sin hustru anser dessa sekter att ett muslimskt äktenskap är upplöst. För att en kvinna ska tillåtas återvända till maken som förvisat henne måste hon först gifta sig med någon annan – och ha sex med honom – innan den andra maken skiljer sig från henne.

Dessa skilsmässoriter, oavsett vad landets lagstiftning anger, är vanliga i Indien, Bangladesh, Pakistan och andra asiatiska länder där en majoritet av befolkningen tillhör hanafi-, barelvi- eller deobandisekterna. Trots detta för lokala seminarier, moskéer och webbaserade tjänster öppna kampanjer för att ostraffat uppmuntra till halala. Sedvanan är accepterad av samhället och granskas sällan av statliga myndigheter.

I Storbritannien har halala blivit en växande industri, med hemsidor och sociala medier som erbjuder kvinnor andra makar för enorma summor pengar. Hur illa detta än är finns det en ännu mörkare sida av berättelsen: Under sharialag har den andra maken ingen skyldighet att ge sin fru en snabb skilsmässa – vilket gör att han kan ha kvar henne som sexslav så länge han önskar.

En muslimsk kvinna som ångrade sig och inte längre ville gå igenom halala efter att ha satt sig in i processen berättade för BBC att hon kände till andra som gjort det och blivit utsatta för sexuella övergrepp under flera månader av den andra maken som mottagit betalning för att gifta sig med dem. Enligt en rapport i The Guardian hävdar Storbritanniens shariaråd att de hanterar hundratals skilsmässor årligen.

Detta ökända råd bär indirekt ansvaret för det som i grund och botten har blivit en våldtäktspandemi, eftersom det inte gör något för att stoppa eller vederlägga halala. Faktum är att det tillkännager att sedvanan är helt tillåten under sharialag. Deras enda protest är att imamerna som har hand om detta inte följer riktlinjerna, enligt vilka det andra äktenskapet och skilsmässan inte bör vara uppsåtligt utan istället inträffa naturligt.

Om man undrar hur allt detta går ihop med brittisk lagstiftning så är svaret att det inte gör det. Men muslimska samfund i Storbritannien avskräcker sina unga från att gifta sig via det brittiska systemet, och uppmanar även till att deras bröllop ska utföras av imamer och registreras av shariaråd. De par som följer dessa uppmaningar hamnar i de islamiska myndigheternas händer, vilket också gäller för skilsmässor.

På grund av dess ofta oetiska praxis som utförs i den religiösa lagstiftningens namn har shariarådet ofta granskats. Förra november, till exempel, skrev det Storbritannienbaserade kvinnonätverket NGO ett öppet brev – med 100 avsändare – till den brittiska regeringen och utskottet för inrikesfrågor i vilket man krävde att shariarådet skulle utredas för att avgöra om dess praxis rättar sig efter brittisk lagstiftning.

Som gensvar stämplade shariarådet brevet som "islamofobiskt" och anklagade det muslimska kvinnonätverket för att vara en antimuslimsk organisation. Dessutom kom parlamentsledamoten Naz Shah från Labourpartiet till shariarådets försvar genom att förkasta förslaget om granskningen, på grund av att fler kvinnor skulle vara fast i kränkande äktenskap om man gick emot shariaråden.

Samtidigt som hon erkände att dessa råd kunde användas som ett verktyg för att förneka kvinnor deras rättigheter, sade Shah att de också fungerar som värdefulla medlare i äktenskapliga dispyter.

Hennes uttalande saknar helt grund. Det är den brittiska lagstiftningen, inte sharialagen, som skyddar muslimska individer och par, precis som den skyddar alla andra medborgare.

Haitham al-Haddad är en brittisk domare vid shariarådet och sitter i styrelsen för det islamistiska shariarådet. I anknytning till hanteringen av fall av våld i hemmet sade han följande i en intervju: "En man bör inte förhöras om varför han slår sin fru eftersom detta är mellan dem två. Lämna dem ifred. De kan reda ut sina problem själva." (Bildkälla: Videoskärmdump från Channel 4 News)

Om den brittiska regeringen hade adresserat shariarådets försummelse när den först avslöjades hade vi inte haft den pandemi vi har idag. I motsats till vad apologeter för denna travesti säger bör muslimska kvinnors svåra situation behandlas som en fråga om mänskliga rättigheter.

Det är dags för den brittiska regeringen att vakna och gå hårt emot sådana oetiska och förmodligen olagliga system. Och det så snart som möjligt, annars kan hela shariarådssystemet gå under jorden och göra det omöjligt att skydda tusentals kvinnor från övergrepp.

Khadija Khan är en Pakistanbaserad journalist och reporter.

Näraliggande ämnen:  Storbritannien
Tidigare artiklar av
få det senaste via mejl: prenumerera från det fria gatestone institutes mejlinglista.

sv