Var uppmärksamma nu, ni som vill se riktiga kvinnliga frihetskämpar. Ta en titt på Irans gator eller lyssna på schackmästaren Anna Muzychuk.
Iranska kvinnor har genom att riskera sina liv visat den rätta sidan hos de som försöker få burka och hijab till "symboler för frigörelse".
Det desperata iranska folket som väller ut på gatorna i protest mot den islamistiska regimen pekar på Irans medborgares bittra liv, särskilt kvinnornas, i vilket de i nästan fyrtio års tid har tvingats leva under islamistisk lag (sharia).
Dessa demonstrationer har även avslöjat de islamister som tar sitt eget folk som gisslan för att stilla deras törst efter makt – genom förtryck, fängelse, tortyr, avrättning – de tar till alla metoder som finns.
Iranska kvinnor är som många andra trötta på att leva i fångenskap.
Irans regim är uppenbarligen skakad av dessa demonstranters beslutsamhet: Irans ledare har lovat att mildra de misogyna lagarna genom att sluta fängsla kvinnor i Tehran som uppträder offentligt utan slöja.
Demonstranterna verkar dock inte köpa erbjudandet: de vill utplåna all extremism i landet. Det finns uppenbarligen ingen tillit kvar till denna regims löften.
Faktum är att skeptikerna har rätt. Det finns en hake. Trots att regimen har meddelat att den inte kommer att gripa kvinnor som sätter Irans strikta klädkod åt sidan har den ändå meddelat att dessa kvinnor behöver gå en särskild "moralkurs" som ges av shariapolisen.
Varför skulle en regim vilja ha det så? Kan det vara så att regimen då kan dokumentera dessa kvinnor och hålla ett öga på dem?
 Irans ledare har lovat att mildra sina misogyna lagar genom att sluta fängsla kvinnor som uppträder offentligt utan slöja. Istället får "de skyldiga" gå en särskild "moralkurs" som ges av shariapolisen. (Bildkälla: Wikimedia Commons) |
Iranierna försöker avskaffa exakt samma sak som det som organisationer såsom CAIR, och vapendragare till islamistiska regimer såsom Linda Sarsour, har försökt sälja in till västvärlden som symboler för "mode" och "frigörelse".
Sådana apologeter fungerar helt enkelt som talesmän för dessa extremistregimer, som inte bara förslavar sitt eget folk utan även stör den ekonomiska och intellektuella utvecklingen bland sitt folk genom ett suprematistiskt tankesätt och hat mot den globala arenan.
När arrangörerna för kvinnomarschen i USA noggrant valde ut sina frågor uteslöt de ett stort antal kvinnor som gick obemärkta och ovälkomna förbi, som har blivit utsatta för inhuman behandling i flera århundraden.
Faktum är att dessa så kallade "frigörare" för muslimska kvinnor orsakar en enorm skada för de kvinnor som är fångade i totalitära samhällen, såsom Iran och Saudiarabien. I den islamistiska lagens namn (sharia) implementerar dessa teokratier helt enkelt regler som går emot kvinnor.
Vi träffar sällan de riktigt heroiska kvinnliga aktivisterna, såsom den ukrainska schackmästaren Anna Muzychuk. Hon spräckte bubblan som blåsts upp av de kvinnliga demonstranterna som främjade bärande av hijab när hon vägrade delta i en turnering i Saudiarabien på grund av hur landet behandlar kvinnor:
"För exakt ett år sedan vann jag dessa två titlar och var den lyckligaste människan i schackvärlden, men den här gången känner jag mig mycket illa till mods. Jag är beredd att stå för mina principer och hoppa över evenemanget där jag om fem dagar förväntades tjäna mer än jag gör under två dussin evenemang tillsammans."
Modet som Ms Muzychuk uttryckt är en vederläggning till de religiösa konservativa samhällena och den bittra verklighet som de skapar. Det här kan inte tvättas rent av vackra ord, giriga klädhandlare eller ouppriktiga tal.
I sin vägran att rätta sig efter de muslimska extremisternas krav har denna modiga schackspelare gjort mer för kvinnliga rättigheter år 2017 än alla andra aktivister tillsammans.
De flesta muslimska kvinnor måste, oavsett var de bor, genomgå ett helvete för att bara få ett uns av jämställdhet, frihet eller respekt från sina egna samhällen. De utsätts för grovt diskriminerande juridiska och ekonomiska lagar. De är officiellt sett till exempel värda "hälften så mycket som män" om de vittnar i domstol (Koranen 4:11; Sahih International) eller vid arv (Koranen 4:11; Sahih International). De tvingas ofta till månggifte och blir en av upp till fyra fruar, och kan bli "trippel-talaq" (frånskilda genom att mannen sagt tre gånger "jag skiljer mig från dig" (Koranen, 2:222-286). De kan också bli bortgifta som förpubertala flickor, och stenade till döds för att de sägs ha varit "otrogna" om de har blivit våldtagna, såvida inte fyra manliga vittnen till incidenten framträder i domstol (hur troligt är det egentligen?)
Sådana lagar tjänar enbart de islamistiska snurrmästarna och andra extremistiska muslimer genom att implementera sina shariainspirerade planer i väst.
"Kvinnorättsdemonstranterna" i väst försvarade bärandet av hijab medan de ignorerade den dagliga misshandeln av muslimska kvinnor, till exempel hedersmord, manligt förmyndarskap, påtvingade äktenskap, kvinnlig könsstympning, kvinnomisshandel utförd av religiösa institutioner såsom shariaråd, som är så populära i Storbritannien, och bluffmakeri som halala.
På grund av de stränga och oföränderliga normerna i muslimska samhällen har dessa kvinnor blivit nekade sina grundläggande rättigheter till egenmakt och ett fritt liv.
Världen borde stötta de iranska demonstranternas kamp och mod till att utmana dessa extremister.
Irans folk försöker, till skillnad från folket i Egypten och Libyen, göra sig av med den strikta, totalitära teokratin och ersätta den med en demokrati.
För en mängd kvinnor i religiöst konservativa samhällen förblir frihet fortfarande en dröm. Det är hög tid för världen att börja tackla de riktiga problemen med kvinnors rättigheter.
Khadija Khan är en pakistansk journalist och kommentator som för närvarande är baserad i Tyskland.