Advokaterna som försvarar två indiska läkare i Michigan och en av deras fruar, som det väckts åtal mot av en jury den 22a april efter anklagelser om att de stympat två sjuåriga flickors könsdelar, har för avsikt att lägga fram ett argument om religionsfrihet å deras muslimska klienters vägnar.
De svarande är medlemmar i Dawoodi Bohra, en islamistisk sekt som är baserad i deras hemland. Fallet är det första av sitt slag sedan kvinnlig könsstympning blev förbjudet år 1996. De svarande hävdar att sedvanan är en religiös ritual och bör därför vara skyddad av amerikansk lagstiftning.
Deras försvar avslöjar oavsiktligt de falska påståendena som hävdats av framstående muslimer – såsom den iransk-amerikanska religionsexperten/programledaren Reza Aslan och den palestinsk-amerikanska aktivisten Linda Sarsour som har insisterat på att kvinnlig könsstympning "inte är en islamisk sedvana".
Kvinnlig könsstympning, som också är känt som kvinnlig omskärelse, innebär att man avlägsnar klitoris och/eller blygdläpparna för att utesluta en flickas sexuella lust och njutning, för att garantera att hon kommer att vara oskuld fram till äktenskapet och vara trogen sin make efter att äktenskapet ingåtts. Enligt Världshälsoorganisationen:
Kvinnlig könsstympning har inga hälsofördelar och det skadar flickor och kvinnor på många sätt. Det innefattar skada på frisk och normal kvinnlig könsvävnad och det stör flickor och kvinnors kroppars naturliga funktioner. Generellt sett ökar riskerna med proceduren och dessa blir allt allvarligare.
...
Ingreppen utförs oftast på unga flickor som ibland befinner sig någonstans mellan barndomen och tonåren, och ibland på vuxna kvinnor. Det uppskattas att fler än 3 miljoner flickor riskerar att utsättas för kvinnlig könsstympning årligen.
Fler än 200 miljoner av världens flickor och kvinnor har blivit omskurna i 30 länder i Afrika, Mellanöstern och Asien där kvinnlig könsstympning är som vanligast.
Ökningen av invandrare och flyktingar som kommer från dessa delar av världen har lett till en dramatisk och farlig ökning av kvinnlig könsstympning i Europa och USA. Enligt nationell hälsostatistik utsätts minst en flicka varje timme bara i Storbritannien för en olidlig procedur – och detta nästan 30 år efter att det blev förbjudet där.
Dessutom avslöjade en rapport från EU-kommissionen att runt 500 000 kvinnor i Europa har genomgått kvinnlig könsstympning medan många andra riskerar att tvingas till det. I Tyskland öppnades till exempel en klinik år 2013 som erbjuder både fysisk och psykisk vård för de som fallit offer för ingreppet. Det uppskattas att 50 000 kvinnor i landet har blivit utsatta för det, och av dem finns cirka 20 000 i Berlin. Kliniken, som kallas för Desert Flower Center, drevs framåt av den somaliskfödda supermodellen/skådespelerskan Waris Dirie, en framstående anti-könsstympningsaktivist.
 Den somaliskfödda supermodellen/skådespelerskan Waris Dirie, en framstående anti-könsstympningsaktivist, grundade Desert Flower Center, en klinik i Tyskland som erbjuder fysisk och psykisk vård för offer för kvinnlig könsstympning. (Bild av Carlos Alvarez/Getty Images) |
Den 15e maj, i kölvattnet av fallet med läkarna i Michigan, godkände Minnesotas representanthus och Michigan senat en lagstiftning som skulle utöka den existerande anti-könsstympningslagen så att den innefattade flickornas föräldrar. Det är trots allt mammor och pappor som tvingar sina döttrar att genomlida ingreppet – eller som i den somaliskfödda författaren Ayaan Hirsi Alis fall, hennes mormor.
I en intervju med brittiska Evening Standard förklarade Hirsi Ali – en före detta muslim som avsade sig sin tro och blev en frispråkig kritiker av islam och sharia och särskilt den inverkan det har på kvinnor – varför det har varit svårt att dra familjemedlemmar som sysslar med könsstympning inför rätta:
Jag blev utsatt för det när jag var fem år gammal, och 10 år senare, till och med 20 år senare, skulle jag inte ha vittnat mot mina föräldrar", sade hon. "Det är en psykologisk fråga. De som utövar detta är pappor, mammor, mormödrar, farmödrar, fastrar och mostrar. Det finns ingen liten flicka som vill skicka dem i fängelse. Hur lever man med den skulden?"
Den viktigare frågan – som måste tacklas samtidigt som lagstiftningen – innefattar hur västerländsk multikulturalism har tappat förståndet. Ta till exempel beslutet av New York Times hälso- och vetenskapsredaktör Celia Dugger om att sluta använda termen "female genital mutilation (kvinnlig könsstympning)" på grund av att den är "kulturmässigt laddad".
"Det finns en avgrundsklyfta mellan de västerländska (och ibland afrikanska) aktivisterna som driver kampanjer mot ingreppet och de som utövar det, och jag kände att språket som användes ökade denna klyfta", skrev hon.
Kvinnlig könsstympning är inte mindre avskyvärt än våldtäkt och slaveri, men ändå håller självutpekade feminister i västvärlden – inklusive muslimer som Linda Sarsour och icke muslimska aktivister som försöker motverka "islamofobin" antingen tyst om dessa barbariska sedvanor, eller så förnekar de deras koppling till islam. Stöttar hon också slaveri, en annan sedvana som främjas av Islam och fortfarande utövas idag i Saudiarabien, Libyen, Mauretanien och Sudan, samt av Islamiska Staten och Boko Haram?
Detta är anledningen till att anti-könsstympningslagar, oavsett hur viktiga de är, ändå är otillräckliga. Det är dags att inte bara vara vaksam mot de som utövar ingreppet och föräldrarna till de som blir utsatta, utan också att avslöja och fördöma den som försöker försvara denna brutalitet.
Khadija Khan är en pakistansk journalist och kommentator som för närvarande är baserad i Tyskland.