Efter att president Donald Trump föreslog att man skulle flytta de arabisk-muslimska bosättarna som just nu bor i Gaza bröt ilskna protester ut bland politiker, aktivister och mediekanaler.
Protesterna skulle i stora drag kunna delas in i moraliska aspekter och praktiska. Den "moraliska" aspekten handlade om att det är "fel" att flytta befolkningen som just nu ockuperar Gaza, och den "praktiska" aspekten syftade till att detta skulle vara omöjligt att uppnå. Inget av argumenten håller.
Den judiska befolkningen i Gaza har flyttats två gånger, en gång efter den egyptiska invasionen och erövringen av Gaza under självständighetskriget 1948-49, och andra gången efter att "befriandet" utplånade 21 judiska samhällen och utvisade de familjer som bodde i dem.
Det var inte bara så att politikerna och media inte protesterade mot tvångsavlägsnandet av Gazas judiska samhällen, de firade det dessutom som ett steg framåt mot fred i regionen.
Många, om inte de flesta, "fredsplaner" föreslår ytterligare förflyttning av hundratusentals judar som bor i Judéen och Samarien för att ge plats åt en "palestinsk" stat. Även samtidigt som de protesterar mot att förflytta muslimer från Gaza i arabländer så hänvisar de till judar som bor på "Västbanken" som bosättare, deras samhällen som "bosättningar", och föreslår att de bör flyttas någon annanstans.
FN:s säkerhetsråds resolution 242 har tolkats av många politiker och medier som att Israel måste dra sig ur områden, inklusive delar av Jerusalem, där 450 000 judar bor. Samma människor som insisterar på att det är moraliskt fel och opraktiskt att flytta ut två miljoner muslimer ur Gaza hävdar också att det är moraliskt rätt och praktiskt att flytta nästan en halv miljoner judar i Israel.
Motståndarna till Trumps förslag anser inte att det är fel att flytta på en befolkning; de skulle bara hellre utvisa och flytta på judar i stället för att utvisa och flytta på den arabisk-muslimska koloniala befolkningen.
De är inte emot förflyttning, de stöttar terrorism.
Med den moraliska frågan ur vägen, vad kan man säga om den praktiska? Är det ens möjligt?
Vissa säger att Gazas arabisk-muslimska befolkning inte kan flyttas utan "dörr-till-dörr"-strider. Men Israels senaste erfarenhet i kriget efter den 7 oktober 2023 visar tydligt att det inte stämmer.
Trots de falska påståendena om folkmord höll israelerna civila förluster till ett minimum genom att evakuera så mycket av den "civila" befolkningen som möjligt från en del av Gaza till en annan.
Trots att man fått höra att det var omöjligt evakuerade israelerna hundratusentals Gazabor för att ge plats åt militära operationer. I början av kriget lämnade ungefär en miljon Gazabor norr för den södra delen av Gazaremsan, och FN skulle senare hävda att så många som 1,5 miljoner muslimska bosättare i Gaza hade fördrivits. De flesta av Gazaborna följde order och lämnade stridsplatserna.
Om vi ser på exempel utanför Israel så resulterade Svarta september-kriget mellan Jordanien och PLO år 1970 i dödsfall för ungefär 4 000 terrorister och så många som 25 000 civila, enligt Yassir Arafat, och ungefär 20 000 "palestinier" flyttades till "flyktingläger" i Libanon.
Efter Kuwaitkriget 1991 straffade Kuwait de "palestinier" som hade samarbetat med Iraks Saddam Hussein, genom att utvisa runt 280 000 av dem i en enorm utrensning som även Saudiarabien, Qatar och andra Gulf-allierade anslöt sig till, vilket av "Palestina"-förespråkare uppskattades resultera i 400 000 personer som fördrevs.
Kuwait skickade in dödsskvadroner i "palestinska" områden för att massakrera dem. Stridsvagnar och styrkor placerades ut, gränskontroller inrättades och de flesta "palestinier" fördrevs från Kuwait. Deras samhällen förintades. Delar av Hawally, där "palestinierna" brukade bo, jämnades med marken och förvandlades till en nöjespark.
Detta gjordes med stöd från George H.W. Bush-administrationen.
"Jag tror vi förväntar oss lite för mycket om vi ber folket i Kuwait att se med blida ögon på de som spionerat på deras landsmän som var kvar där, som hade brutaliserade familjer där, och liknande saker", sa Bush till reportrarna vid en presskonferens den 1 juli 1991.
Saudiarabien deporterade över 50 000 "palestinier", Bahrain, Förenade Arabemiraten och Qatar, som sedan dess blivit en statlig sponsor av Hamas, började också avskeda, utvisa och deportera "palestinier".
Ingen av dessa händelser ledde till särskilt omfattande protester eller kommentarer. De inträffade med stöd från västerländska regeringar som, likt Bush, jämförde det med reaktionerna från fransmännen mot kollaboratörerna efter nazistockupationen, och livet fortskred som tidigare.
Förflyttningen av ett stort antal "palestinier" har inträffat förut i Mellanöstern. Även om förflyttningen av Gaza skulle äga rum på en större skala så skulle den inte vara mycket större än förflyttningarna under kriget eller efter Kuwaitkriget.
En sådan förflyttning är både praktisk och moraliskt försvarbar eftersom det inte finns några andra alternativ.
Det underliggande problemet i konflikten är att Israel har flyttat på ungefär 800 000 judiska flyktingar från den muslimska världen, medan arabisk-muslimska nationer som attackerat landet inte gjort det samma. Tillsammans med FN har de insisterat på att behålla dem under den falska identiteten "palestinier" som en ockupationsarmé som formats till terrorgrupper i ett oändligt krig med Israel.
"Man måste lära sig av historien. Man kan inte fortsätta begå samma misstag om och om igen", påpekade Trump.
Ständiga försök har gjorts för att skapa en "palestinsk" stat i över 30 år. Efter ett flertal fredsförslag, markavlåtelser, ändlösa förhandlingar och skattefinansiering via USAID (över 2 miljarder dollar till "palestinierna" bara sedan den 7 oktober) så har ingenting fungerat.
När Israel trädde ut ur Gaza 2005 och lämnade växthus och planer för nya industrier efter sig, tillsammans med betydande internationell finansiering, gjorde Hamas det till en krigszon.
Tvåstatslösningsanhängare fortsätter att argumentera för att om Israel skulle erbjuda ännu mer mark, utvisa och förflytta fler judar, så skulle de muslimska terroristerna till slut gå med på en permanent fred.
Men det har aldrig funnits minsta bevis på att det skulle fungera. Inga av de israeliska förslagen eller eftergifterna som vidtagits sedan slutet på 1980-talet har lett till någon slags fred. PLO och Hamas har gång på gång använt terrorism för att pressa fram fler israeliska eftergifter medan man inte gett något som helst tillbaka. Deras ledare har sagt om och om igen att de har som avsikt att förgöra Israel.
Efter den 7 oktober tar alla dem äntligen på orden.
Diplomater har insisterat på att fred inte kan komma utan utvisning och förflyttning av judar från Judéen och Samarien. Trump har vänt upp och ner på allt genom att föreslå att den inte kan komma utan en förflyttning av arabiska muslimer från Gaza. Vilket tycks mest rimligt?
Det pågår fortfarande en debatt om Trumps förslag om en amerikansk roll i Gaza. Många amerikaner och israeler ser detta som onödigt. De skulle föredra att låta Israel ta saken i egna händer med politiskt stöd från USA. Precis som när Bush den äldre gav politiskt stöd åt kuwaitierna för att utvisa den "palestinska" befolkningen ur sitt land.
Trump är en visionär och hans idé har omarbetat hela synen på konflikten, och även om det kanske bara är en öppning för ett förhandlingsläge, liksom hans prat om att annektera Kanada eller Grönland, så finns det inget tvivel om att det har rört om i grytan vad gäller den konventionella bilden av Mellanöstern. Hans grundläggande premiss, att Gaza är ett fint ställe som kommer att vara en källa till konflikter så länge det befolkas av islamistiska terrorister och dess anhängare, är i grund och botten förnuftig.
Protesterna mot det, både de moraliska och praktiska, saknar grund. Förflyttning är rimligt och moraliskt riktigt. Om kuwaitierna och jordanierna kunde flytta ut "palestinierna" ur sina länder på mycket mindre allvarliga grunder än illdåden den 7 oktober, så har israelerna definitivt rätt att göra det.
Politikerna, diplomaterna och reportrarna som förespråkade massförflyttningen av nästan en halv miljon judar har inga moraliska grunder för att motsätta sig en förflyttning av Gazas muslimer.
Och när man provat allt annat, efter decennier av misslyckade försök att sluta fred med terroristerna eller försöka samexistera med dem i fredens frånvaro, så är det dags att göra det som är mest logiskt för alla, och det enda som för med sig några som helst förhoppningar om fred i regionen.
Daniel Greenfield är en Shillman Journalism Fellow vid David Horowitz Freedom Center.