Trots att svenskarna chockeras över att invandrade flickor könsstympas, planerar den svenska regeringen att låta sjukhus skära bort fullt fungerande könsorgan på barn som tror att de egentligen tillhör det motsatta könet. 2011 visade att en svensk studie från Karolinska institutet att självmordsfrekvensen bland dem som bytt kön är betydligt högre än för andra människor. Andra studier visar att 70-80 procent av de barn som lider av könsdysfori tappar dessa känslor efter några år.
2014 avslöjades att ett 60-tal flickor i Norrköping var könsstympade. I en klass med nyanlända somaliska flyktingar var alla 30 flickorna stympade, 28 med den värsta formen, infubilation: när klitoris och blygdläppar skärs bort, och kanterna sedan sys ihop för att förhindra samlag. Det var skolhälsovården som upptäckte den grova misshandeln genom att ställa frågor till flickorna – en åtgärd som initierats av regeringen som säger sig vilja arbeta aktivt för att hitta och förebygga att flickor könsstympas. På goda grunder misstänker man nämligen också att somaliska (och andra) flickor födda i Sverige, könsstympas under resor till föräldrarnas hemland.
Men trots högljudda protester mot denna grymma och osvenska sedvänja, planerar regeringen att lagstifta om ett annat slags könsstympning för barn: Könsbyten, det som på politiskt korrekt språk kallas "könskorrigerande kirurgi". [1]
Svenska ungdomar får inte rösta förrän de är 18 och inte köpa alkohol förrän de fyllt 20 år, men nu planerar man att låta så unga barn som 12-åringar ansöka om juridiskt könsbyte. I stället för det kön de fötts till ska barnen få lov att i id-handlingar betraktas som det motsatta könet – och snabbt ska det gå. Dessutom ska processen för att få detta tillstånd vara snabb, föreslår utredningen.
Utredningen, som tillsattes av den svenska regeringen för att undersöka frågan om könsbyte för barn, skriver:
"Processen att ändra juridiskt kön ska vara snabb, enkel och transparent. Vidare är det viktigt att de lagar som reglerar den juridiska ändringen inte uppställer några direkta eller indirekta krav på medicinsk vård och behandling för att den enskilde ska få till stånd en ändring av det juridiska könet. Ingen ska tvingas genomgå någon form av medicinsk eller psykologisk behandling, process eller prövning på grund av könsidentitet."
Ja, det står faktiskt så: "Ingen ska tvingas genomgå medicinsk eller psykologisk behandling." Som om det vore av ondo att försäkra sig om att det inte är skadligt för barn att mixtra med sin könsidentitet, och i förlängningen få sina könsorgan bortskurna. Om förslaget blir lag betyder det att ett barn som har sina föräldrars tillstånd, inte behöver genomgå någon undersökning för att få sina nya id-handlingar.
Att låta sjukvården bedöma om barnet faktiskt har "fel" kön, lider av en psykisk störning eller har påverkats av trendiga föräldrar, klassas i utredningen som tvång: "För ändrad könstillhörighet tvingas den enskilde [med dagens lagstiftning] till kontakt med hälso- och sjukvården."
Utredarna har helt negligerat den studie från Karolinska institutet som publicerades 2011.
Studiens slutsats var:
"Personer med transsexualism har, efter könsbyte, betydligt högre risker för dödlighet, självmordsbeteende och psykiatrisk sjuklighet än befolkningen i övrigt. Våra fynd tyder på att könsbyten, även om de lindrar könsdysfori, inte räcker som behandling för transsexualism och borde inspirera förbättrad psykiatrisk och somatisk vård efter könsbyte för denna patientgrupp."
Men förbättrad psykiatrisk vård är det inte tal om i Sverige, tvärtom refererar utredningen till en femton år gammal artikel i Läkartidningen där det står:
"En person med könsdysfori sägs lida av störd könsidentitet. Det går inte att ändra en persons könsidentitet. I stället är den lösning som finns tillgänglig att så långt det är möjligt få personens kropp att likna det kön som personen uppfattar sig tillhöra, vilket innebär att man genomför en hormonell och kirurgisk könskorrigering. Könskorrigering är för närvarande den bästa hjälpen för transsexuella eller personer med könsdysfori."
Dock hoppar utredarna över att författarna till artikeln i Läkartidningen är mycket bestämda på att en omfattande utredning måste göras innan man låter någon byta kön. Det handlar om EEG, könskromatinbestämning och hjärnavbildning med särskilt fokus på hypofysområdet. Läkartidningen varnar dessutom för att en del av dem som uppfattar sig som tillhörande motsatt kön kan vara schizofrena med vanföreställningar – ett tillstånd som ska behandlas med antipsykosmedel.
Utredningen fokuserar helt och hållet på att tillmötesgå människor som upplever sig vara födda i "fel kön". Och det kanske inte är konstigt med tanke på hur dåvarande ministern med ansvar för hbt-frågor, Erik Ullenhag, uttalade sig om målet med utredningen. Till Svenska Dagbladet sa han 1 januari 2014:
"Jag ser att vi behöver ändra åldersgränsen för att byta juridiskt kön. För en 15- eller 16-åring kan ett år vara en väldigt lång tid i förhållande till hur man mår. Men det finns konflikter vi behöver reda ut, som vad som händer om en 16-åring har en åsikt och föräldrarna en annan."
Utredningen tillkom som en del av dåvarande regeringens "hbt-strategi", den första i sitt slag. Att man ansåg sig behöva en sådan strategi var resultatet av mångårig påverkan från de homosexuellas lobbyorganisation RFSL.
Bara ett år senare var utredningen färdig och överlämnades i januari 2015 till nuvarande socialminister Gabriel Wikström. Ingenstans i utredningen talas det om självmordsrisken eller andra negativa aspekter av att stympa friska ungdomar. Utredarnas syfte verkar ha varit att bana väg för en lagändring, inte att säkerställa barnens bästa.
De föreslår följande:
- 15-åringar ska själva ska få bestämma om de vill byta juridiskt kön.
- 15-åringar ska få genomgå ingrepp i könsorganen eller avlägsna sina könskörtlar, med föräldrarnas tillstånd.
- 12-åringar ska få byta juridiskt kön, med föräldrarnas tillstånd.
Men i fall där bara en av föräldrarna godkänner att deras 12-åriga dotter ska betraktas som pojke i alla officiella papper, eller att deras 15-årige son ska få sin penis amputerad, medan den andra motsätter sig det, tycker utredarna att myndigheterna ska få makt att köra över den trilskande föräldern:
"Om den unge har två vårdnadshavare måste båda samtycka till det aktuella ingreppet. För att oenigheter vårdnadshavare emellan inte ska drabba den unge, som har ett tydligt behov av ingreppet, föreslås ett tillägg i föräldrabalken. Detta förslag till tillägg syftar till att göra det möjligt för socialnämnden att besluta att tillstånd får ges utan den andra vårdnadshavarens samtycke, om det krävs med hänsyn till barnets bästa." [Författarens kursivering.]
Utredarna ser inga problem med detta, det enda de noterar som svårt är "att den unge aktivt väljer att gå emot de normer och föreställningar som råder i ett heteronormativt samhälle". De utgår från att föräldrar som inte vill låta barnen skära bort fullt fungerande könsorgan är dåliga föräldrar, som inte förstår sina barns bästa. Utredarna ägnar inte en rad åt funderingar kring om barn som vill byta kön i själva verket genomgår en fas, lider av psykiska problem, har problem därhemma eller senare kan komma att ångra en sådan drastisk och oåterkallelig handling.
En del kritiker av det nuvarande förslaget menar att transsexualism är en psykisk störning. Den amerikanske professorn i psykiatri Paul R. McHugh, vid Johns Hopkins University School of Medicine i Baltimore, har studerat människor som hävdar att de är transsexuella i fyrtio år, varav 26 som chefpsykiater på Johns Hopkins-sjukhuset. Han är starkt kritisk till könsbyten i allmänhet och för barn i synnerhet. Han har sagt att könsbyten är biologiskt omöjliga, och att personer som opererar sig inte blir det andra könet, utan snarare blir "feminiserade män eller maskuliniserade kvinnor".
Enligt McHugh gör sig människor som förespråkar könsbytesoperationer skyldiga till uppmuntran och främjande av psykiska störningar.
"Den intensiva känslan av att vara transsexuell utgör en psykisk störning i två avseenden. Den första är att tanken om könsförskjutning faktiskt är ett misstag – den överensstämmer inte med den fysiska realiteten. Den andra är att den kan leda till hemska psykologiska utfall."
"Transpersoner lider av en 'antagandestörning' som liknar andra störningar som är välkända för psykiatrer. För transpersoner gäller antagandestörningen att individen skiljer sig från det som tycks vara av naturen givet – nämligen ens manlighet eller kvinnlighet. Andra sådana antagandestörningar är anorexia och bulimia nervosa, där antagandet om att de avviker från den fysiska verkligheten utgörs av farligt tunna personers övertygelse om att de är överviktiga."
På Johns Hopkins-sjukhuset slutade man med könsbytesoperationer redan på 1970-talet. Efter att ha varit pionjärer upptäckte de att ingreppen inte ledde till några viktiga fördelar, och beslöt sig därför att sluta försöka byta kön på människor. Att de opererade blev "nöjda" men fortfarande hade problem, var helt enkelt inte ett tillräckligt bra skäl för att amputera normala kroppsdelar.
I en debattartikel för The Witherspoon Institute, publicerad i juni 2015, skrev McHugh:
"Våra ansträngningar hade dock mycket liten inverkan på framväxten av denna idé om kön, eller på ökningen av antalet 'transsexuella' bland unga och gamla."
...
"Under denna tid har jag sett fenomenet förändras och utvidga sig på anmärkningsvärda sätt. Det som var några sällsynta fall av män – både homosexuella och heterosexuella, inklusive några som ville opereras för att de blev upphetsade vid tanken på sig själva som kvinnor – har nu spritt sig till såväl kvinnor som män. Till och med unga pojkar och flickor har börjat presentera sig själva som tillhörande det motsatta könet. Under de senaste femton åren har detta fenomen ökat, till synes exponentiellt. Nu har nästan alla hört talas om eller träffat en sådan person."
I Sverige har de homosexuellas organisation RFSL under de senaste åren blivit landets i särklass mäktigaste lobbyorganisation. Och till skillnad från i USA, där det råder strikta regler om lobbyorganisationer och hur de tillåts påverka beslutsfattare, så är det i Sverige staten själv som finansierar RFSL. Stat, kommuner och myndigheter betalar varje år ut tiotals miljoner kronor till RFSL – som organisationen använder för att påverka just stat, kommuner och myndigheter. Ingen verkar känna till hur mycket pengar det rör sig om eftersom RFSL är en ideell förening som inte lyder under Offentlighetsprincipen, och själva vägrar berätta hur många miljoner de får in i statliga och kommunala bidrag.
RFSL får sedan 2008 också in stora pengar på att sälja så kallade hbt-certifieringar (kurser för all personal på bibliotek, vårdcentraler, kommuner etc). Som utomstående är det nästan omöjligt att få insyn i vad som lärs ut på kurserna, men flera som deltagit i dem har för artikelförfattaren berättat att det handlar om att alla "ska tänka på samma sätt". RFSL ställer som krav att alla i personalen måste gå kursen för att arbetsplatsen ska bli certifierad, och vartannat år måste certifieringen göras om – varpå nya pengar strömmar in till RFSL.
Förra året kunde Dispatch International avslöja att RFSL efter certifieringen utser ett par personer på varje arbetsplats som ska agera angivare. Om en anställd drar ett bögskämt i fikarummet, rapporteras denne genast till RFSL som därefter kan vidta åtgärder mot arbetsgivaren, som i sin tur kan ta den anställde i örat eller avskeda honom.
RFSL har också i princip fri tillgång till landets skolo. RFSL- aktivister tillåts använda klassrummen för att propagera mot det man kallar heteronormativitet, och främja alla slags sexuella uttryck – utom heterosexualitet. Eftersom barn är mycket påverkbara kan man inte låta bli att undra om det är denna skolkampanj som lett till att rekordmånga barn nu söker vård på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. I år beräknas sjukhuset ta emot 100 barn med könsdysfori – en tredubbling sedan 2013.
I en artikel som publicerades i The Wall Street Journal skriver professor McHugh att "när man följde barn som gett uttryck för transsexuella känslor utan att behandla dem medicinskt eller kirurgiskt, vid såväl Vanderbilt University som London Portman Clinic, förlorade 70-80 procent av dem spontant dessa känslor". Det finns dessutom behandlingar vars syfte är att få barnen att känna sig bekväma i sitt biologiska kön i stället för att underblåsa deras könsdysfori. Psykologen och könsidentitetsspecialisten Ken Zucker på Center for Addiction and Mental Health i kanadensiska Toronto, ägnar sig åt just sådan behandling. Även på hans klinik har man noterat en ökning av antalet könsförvirrade barn.
2008 publicerade hans klinik en studie om 25 flickor som kommit dit som barn – bara tolv procent av dem hade fortfarande könsdysfori som vuxna. Samma siffror gäller för pojkar. Enligt Zucker kan barnen ledas in i en könsdysforisk identitet när de bara träffar terapeuter och andra som förutsätter att de faktiskt tillhör det motsatta könet.
Den svenska regeringen kan alltså vara på väg att leda in tusentals barn i könsförvirring och icke nödvändiga operationer vars resultat sällan blir bra. Utredningen har varit ute på remiss och svaren ska sammanställas i november. Efter det ska den svenska regeringen ta ställning till om och hur den ska gå vidare med dessa förslag.
Gatestone Institute står bakom de artiklar som skrivits av Ingrid Carlqvist till dags dato, men har inte längre någon koppling till henne.
[1] Så kallad transsexualism ska inte förväxlas med de barn som föds med DSD, disorder of sex development, det vill säga oklart kön. Att födas med någon form av genital anomali drabbar 5-10 barn om året i Sverige, och målet är att så fort som möjligt fastställa barnens kön. Operation görs vid lämpligaste tillfälle.