På sistone har allt fler unga palestinska män, kvinnor och barn lämnat sina hem och gett sig ut för att knivhugga israeler. Företrädare för Palestinska myndigheten (PM) hävdar att våra barn självständigt fattat detta beslut och att ingen har skickat ut dem för att utföra terrorattacker. Men i själva verket vet varenda palestinier att bakom dessa påstått "självständiga", "spontana" attacker finns en organiserad, medveten uppvigling från både politiker och genom fatwor [religiösa dekret] utfärdade av prästerskapet.
En sådan skriftlärd, shejk Yusuf al-Qaradawi, sitter på tryggt avstånd i Qatar och skickar palestinska barn i döden. Moskéer och skolor under Palestinska myndigheten och på Gazaremsan, och deras sociala mediekanaler, utnyttjar ofta skamlöst palestinska barn – som kanske är lite känslomässigt vilsna och längtar efter beundran genom en storslagen, "heroisk handling" utförd för en stor romantisk "sak".
Tragiskt nog, eftersom de israeliska styrkorna sällan låter sådana angripare komma undan, slutar många av morden dessa barn begår också som meningslösa "passiva" självmord.
Våra perverterade ledare uppmuntrar inte bara unga palestinier att begå mord. När dessa barn blir dödade då de begår mord, påstår både PM och Hamas att israelerna har "avrättat" dem. Sedan kallar de våra barn martyrer (shuhadaa), glorifierar dem och gör dem till förebilder för andra förlorarbarn. Sedan betalar de ut enorma bonusar till familjerna.
De skickar minderåriga att göra skitjobbet, fullt medvetna om att de sannolikt kommer att dödas av israeliska säkerhetsstyrkor. Hur kan vi rättfärdiga detta inför oss själva? Vad har vi tillåtit hända med det goda förstånd Allah har gett oss? Vad hände med vår moralkänsla?
Det är plågsamt att se hur dessa ungdomar förvandlas till avlagda loppisprylar. Det är barnaoffer för ett cyniskt palestinskt ledarskap som främjar en mörk kultur av mord och död.
Om palestinierna verkligen vill starta bråk med Israel, varför skickar man då barn att utkämpa det "heliga kriget" i stället för att utkämpa det själva, som män?
Inget gott har kommit – eller förväntas komma – från dessa dödsfall på båda sidor. Har situationen "förbättrats" vad gäller al-Aqsamoskén? Är den inte längre "i fara"?
Problemet är att al-Aqsamoskén aldrig har varit i fara. Det har heller aldrig funnits några giftresistenta råttor, förment utsläppta av israelerna, så som den officiella palestinska nyhetsbyrån Wafa påstått, för att driva arabiska Jerusalembor ifrån sina hem. Som en arabisk reporter torrt påpekade: "Det är oklart hur råttorna tränats att hålla sig borta från judar som också råkar bo i Gamla staden." Inte heller har det någonsin funnits något tuggummi spetsat med afrodisiaka av israelerna för att göra våra män och kvinnor moraliskt depraverade. Har en meter palestinskt land någonsin befriats? Flyr judarna verkligen "i skräck" från Israel? Tvärtom så flyr Europas judar till Israel. Trots att judarna verkar splittrade och bråkar inbördes, så har vi ironiskt nog bara stärkt deras sammanhållning.
På något sätt verkar israelerna alltid övervinna alla kidnappningar, självmordsbombare, mord och terrorism vi palestinier skickar deras väg. De drar sig aldrig tillbaka – de rycker framåt.
Det finns två uppgifter som framstår som akuta. För det första måste vi snabbt bestämma oss för om vi verkligen vill ha ännu en väpnad konflikt med israelerna. För det andra behöver vi få bort våra barn från slagfältet. Den som skickar unga människor – varav många troligen är känslomässigt störda – att mörda och bli mördade, är själv mördare som kommer att förgöras till slut.
Det palestinska samhället verkar regrediera tillbaka till den mörka era som kallas jahiliyyah, innan islam tog oss in i ljuset. I stället för att utbilda våra barn, som man gör i Väst, till att bli en del av en Nystartsgeneration, så följer vi utvecklingen i mörkaste Afrika där barn beväpnas med automatvapen och skickas ut för att mörda andra barn. Vi är inte ett dugg bättre än iranierna, som skickade barn utrustade med "nycklar till paradiset" i plast för att plocka isär minor under Iran-Irakkriget. Varför är inte detta krigsbrott?
Varje dag dricker våra barn från internets förgiftade brunn och lär sig hur man halshugger och korsfäster och skär av halsar. Vi återvänder till jahiliyyah och offrar våra söner och döttrar i Allahs namn, som om Allah var en hednisk staty med ett altare och måste blidkas med barnablod. Detta är i stora drag palestinsk terrorism i dag. De som försummar sina barns utbildning ska komma ihåg att oskyddade flickor som i dag lämnar sina hem utan sina föräldrars vetskap för att knivhugga en israel i dag, kan i morgon bringa vanära till sitt hem. Ett sådant samhälle kommer inte att skrämma judarna eller någon annan. Det kommer antagligen att sluta med att vi uppfostrar halsavskärande fundamentalister och förgör oss själva.
Vi lever i ett sjukt samhälle nu, där självbevarelsens lagar kräver mord och hämnd. Under våra högtider tittar barn på när vi slaktar får, så att de vänjer sig vid knivar, avskurna halsar och blod som forsar. De ser videor där människor bränns till döds och dränks i Irak och Syrien. I Väst får ett husdjurs död, till och med en guldfisk, ett barn att sånär bryta ihop totalt. Våra barn ser på när får skriker i dödsångest utan att röra en min.
Islam förbjuder att man dödar kvinnor, barn och gamla, men palestinierna tar emot fatwor från radikala islamister som uppmanar dem att mörda dessa ändå – bara de är judar, till och med spädbarn. "I morgon är de soldater", säger palestinierna.
Sådana här fatwor förvränger och förvrider själva grunden i vår islam då man skickar barn i döden. Hamas, palestinska Islamiska jihad och IS – alla de radikala terrororganisationerna – förruttnade och växte ur samma Muslimska brödraskaps-provrör. Palestiniernas knivar skiljer sig inte från IS knivar. De halshugger barn, journalister, fattiga arbetare och andra oskyldiga offer i Allahs namn – sedan utför de terrorattacker i resten av världen. Enda skillnaden är att IS medlemmar själva utför morden, medan palestinierna skickar sina unga.
Den som tror att Palestinas framtid kan byggas på barnmördares ryggar är inte bara på väg att förstöra det palestinska samhället, utan också på väg mot helvetets eldar.
Profeten Muhammed (fvmh) och hans följeslagare högg också huvudet av otrogna – men det var på 600-talet. Det höjs fler och fler röster bland hängivna muslimer för reformer.
Så sent som förra veckan sa den framträdande författaren, professor Ibtihal Al-Khatib på universitetet i Kuwait, i ett teveinslag. "Om vi inte reformerar oss själva, kommer vi att dö ut. Nationer som håller fast vid principer som går stick i stäv med civilisationens framsteg kommer att falla. Sådana nationer kan inte överleva. Alla försök att rättfärdiga eller legitimera terrorism är terroristiska idéer – idén och tanken är lika farliga."
Al-Khatibs uttalande avslöjade omedelbart att hon låg ljusår före USAs utrikesminister John Kerry, som idiotiskt hävde ur sig att en del terrorattacker har "en legitimitet... en rationalitet". För denna kommentar blev han friskt och rättvist förlöjligad. De ursäkter terrorister hittar på för att rättfärdiga mord på oskyldiga är oändliga till antalet, obegränsade i sin omoral, och de fördärvar våra samhällen.
De röster som ropar på reform tystas ofta av dem som fruktar att deras makt, inflytande och fina jobb – som de fått tack vare ert zakat [tionde] – kanske hotas. De flesta av oss vill inte gärna bli av med bekvämligheter och förmåner. Många muslimer vill inte ge upp sedvänjan att hålla slavar – inte bara i Mauretanien, utan i absoluta toppen av det muslimska samhället.
Men det finns ingen ursäkt för terrorism. Fransmännen, som så enkelt rättfärdigat terrorism mot judar i Mellanöstern, står nu inför samma situation på hemmaplan. Den enda överraskningen är att de är så överraskade.
Bilden av islamisk global terrorism klarnar allt mer. Här vill islamisterna "befria" Jerusalem från den sionistiska/korsfararockupationen. Härnäst kommer de att vilja "befria" det ockuperade Spanien, en gång muslimska Andalusien, och återföra det till Islams hus. Efter det vill de ockupera Vatikanen och etablera det islamiska emiratet på kristendomens ruiner, så som de en gång gjorde under sin "guldålder" när de tillfångatog Konstantinopel, Bysans huvudstad.
Judarna excellerar i att förbättra jordbruket, vinna Nobelpris, uppfinna livräddande medicin, dra igång nya projekt och överlag främja banbrytande global vetenskap och teknologi. Under tiden är vi palestinier i raketfart på väg tillbaka in i jahiliyyah, och har inte lyckats ge världen något annat än terror och död.
Även innan palestiniern Abdullah Azzam blev Osama bin Ladens mentor, förde palestinierna en global terrorkampanj. Palestinsk terror kom igång ordentligt på 1970-talet. I maj 1972 massakrerades passagerare på Lodflygplatsen (nu Ben Gurion International Airport) i Israel. I september 1972 slaktades israeliska idrottsmän under München-OS. I maj 1974 slaktades israeliska barn i Maalot. 1976 kapades ett Air France-plan på väg från Tel Aviv till Paris, och judiska passagerare valdes ut som gisslan. 1978, på kustvägen i Israel, massakrerades civila på en buss. 1985 kapades skeppet Achille Lauro på väg från Egypten och man slängde "hjältemodigt" en 69-årig rullstolsburen man överbord.
Listan är lång – från självmordsbombningar på bussar, caféer, hotell, förskolor, shoppingcentrum och diskotek, oftast riktat mot civilbefolkningen – till dagens våg av attacker mot israeler på gatan, i bilar och i synagogor.
Och nu då? Våra palestinska ledare försvarar dessa minderåriga knivviftare genom att förklara att de försöker döda judiska civila på grund av "ockupationen", eller för att "al-Aqsamoskén är i fara" – falska påståenden som slutligen avfärdades av en palestinsk opinionsundersökning förra veckan.
Och medan våra barn manipuleras att begå självmord finns det fortfarande Fatahledare, som Abbas Zaki, gammal aktivist inom Fatahorganisationen, som inbillar sig att det finns någon vinst med att inleda ännu en värdelös intifada eller att sluta koordinera säkerheten med Israel. Han och andra likasinnade bör komma ihåg att säkerhetskoordination med Israel först och främst ligger i deras eget intresse. Det förhindrar att Palestinska myndigheten kollapsar: Det skyddar våra ledare från att mördas av Hamas, vilket hände med Fatahledare på Gazaremsan. Det är den enda garant vi har för att en palestinsk stat eventuellt ska kunna etableras.
Vi bör också komma ihåg utkomsten av de två första intifadorna. Hundratals, kanske tusentals palestinier dog, men israelerna rörde sig inte en meter. Vi utför terrorkampanj efter terrorkampanj, och våldet för oss ingenstans och ger oss ingenting – inte från Israel och inte från det internationella samfundet.
Om vi verkligen vill ha en palestinsk stat, kan vi få det i morgon. Det enda vi behöver göra är att ändra vår image som terrorister.
Bassam Tawil är akademiker baserad i Mellanöstern.