Raphael Israeli är professor emeritus i islamisk-, kinesisk- och Mellanösternhistoria på Hebrew University. Han har författat över 50 böcker inklusive Blood Libel and Its Derivatives: The Scourge of Antisemitism and Poison: Modern Manifestations of a Blood Libel.
"I den arabiska politiska världen används klassiska extremantisemitiska motiv som politiska verktyg. Dessa förtal har sitt ursprung i många länder, kommer till och med från intellektuella och dyker upp i ledande media. Ett exempel på detta är blodsanklagelsen. Detta påhitt hävdade ursprungligen att judar bortförde och mördade kristna barn för tillverkning av matzo (osyrat bröd) till den judiska påskhögtiden. Första gången blodsanklagelsen uppstod var år 1144 i den brittiska staden Norwich. Sedan dess har den upprepats på olika europeiska platser."
"Vidare introducerade kristna personer blodsanklagelsen till den islamiska världen. År 1840 hävdade den franska konsulen i Damaskus och några munkar felaktigt att en kristen präst i staden, Fader Thomas, hade mördats av judar som använt hans blod. Blodsanklagelsen främjades också av nazisterna. Deras antisemitiska publikation Der Sturmer utgav ett specialnummer år 1934. På framsidan syntes en illustration av en tysk pojke som låg på ett bord omgiven av judar med långa skägg och lockar vid tinningarna. De sög ut blodet ur hans kropp med hjälp av långa rör."
 Raphael Israeli |
"Den arabiska användningen av blodsanklagelsen manifesteras delvis av återvinnandet av Damaskusfallet. Till exempel skänkte Mustafa Tlas, som var den syrianska försvarsministern från 1972 till 2004, trovärdighet till blodsanklagelsen genom att skriva sin doktorsavhandling om den, som om den var ett historiskt faktum istället för ett antisemitiskt påhitt."
"En del tecknade serier använder blodsanklagelsen som motiv. År 1990 avbildades två fula, sionistiska soldater som högg ett (förmodligen arabiskt) barn till döds i den bahrainiska tidningen Al-Bayan. I serien utropar fru Shamir, den dåvarande israeliska premiärministern Yitzhak Shamirs hustru, "synd att ni slösar bort barnets blod. Jag behöver det för att baka matzo"."
"Dessutom främjas även nya versioner. År 1992 avbildade den egyptiska tidningen Al-Ittihad en jude som tömmer blodet ur det amerikanska folket med ett sugrör. År 1994 visade den jordanska dagstidningen Al-Dustur en ful jude som erbjuder en flaska med blod från palestinska barn till en dam (som personifierar sionistisk fanatism), och förklarar att det är en present till mors dag till "den käraste mamman i världen". Samma år avbildade den kuwaitiska tidningen Sawt al Quweit en judisk kannibal efter att han konsumerat arabers kroppar, vars benrester ligger kvar på bordet. Det är viktigt att notera att även när sådana arabiska tidningar är privatägda befinner de sig under en statlig kontroll som censurerar innehållet."
"År 2010 sände Hamas TV en tecknad serie med titeln "Bosättare dricker palestinskt blod". Den handlade om palestinska barn i en pöl av blod och en stereotypisk europeisk jude som slickade sina röda läppar efter att ha dödat dem. Hamas TV intervjuade också Dr. Salah Sultan, grundare av American Center for Islamic Research. Han återupplivade blodsanklagelsen från Damaskus genom att säga att Fader Thomas slaktades tillsammans med sin sköterska. Därefter knådades matzobröden med deras blod."
"Dr. Umayma al-Jalahma, en saudisk forskare från King Faisal University i Daman, uppfann en ny variant av den klassiska kristna blodsanklagelsen genom att fokusera på högtiden purim istället för den judiska påskhögtiden. Hon hävdade att under denna högtid måste judarna baka särskilda bakverk. Judarna måste tillhandahålla mänskligt blod för att deras religiösa figurer ska kunna tillverka dessa bakverk. Al-Jalahma förklarade att offret måste befinna sig i sena ungdomen och vara antingen muslim eller kristen. Hon gick sedan in på detaljer om mordmetoden och hur blodet tillagades. En rapport om denna "lärdom" publicerades i den saudiska regeringens dagstidning, Al-Riyadh."
"En av de mest prestigefulla arabiska tidningarna, den egyptiska Al-Ahram al-Iqtisadi, publicerade en artikel av en "vetenskapsman", Dr. Lutfi abd-al-Adhim, med titeln "Araber och Judar: Vem kommer att förinta vem?". Den innehöll följande passage: "Den enda skillnaden mellan olika judiska kretsar är huruvida man ska döda det arabiska offret under narkos eller attackera honom vildsint och dricka hans blod direkt... När det kommer till målet är alla judar överens.".
"Inte bara muslimska araber främjar blodsanklagelsen. Den välkända libanesiska poeten Marwan Chamoun beskriver levande hur man använde blodet från den kristna prästen år1840 i Damaskus till matzobröd som om han själv varit närvarande vid tillfället. Chamoun säger att istället för choklad ger han böcker om detta till nygifta par."
"Alla dessa exempel bör ses som en del av ansträngningarna i den arabiska och islamiska världen för att skapa en atmosfär där judarna inte anses vara helt mänskliga. Att blunda inför detta uppsåt uppmuntrar bara de mest extrema elementen av dessa samhällen till att blomstra okontrollerat samtidigt som det ökar deras politiska inflytande. Det finns sällsynta förnuftiga röster i den arabiska världen. Ibland har också de amerikanska påtryckningarna utövats. Trots detta har ingen lyckats skapa någon varaktig effekt."