Det har aldrig tidigare funnits så många barnlösa politiker som leder Europa som idag. De är moderna, öppensinnade och multikulturella och de vet att "allt tar slut med dem". På kort sikt är det en lättnad att vara barnlös eftersom det innebär att man inte behöver lägga pengar på familjen, man behöver inte göra några uppoffringar och ingen klagar på framtida konsekvenser. Som i en forskningsrapport som finansierats av EU: "Inga barn, inga problem!".
Att vara mamma eller pappa betyder dock att man har en riktig insats i framtiden för det land man leder. Europas viktigaste ledare lämnar inte efter sig några barn.
Europas viktigaste ledare är samtliga barnlösa: Den tyska förbundskanslern Angela Merkel, den holländska premiärministern Mark Rutte och den nyvalda franska presidenten Emmanuel Macron. Listan fortsätter med den svenska statsministern Stefan Löfven, Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel och den skotska försteministern Nicola Sturgeon.
Eftersom Europas ledare inte har några barn verkar de inte ha någon anledning att oroa sig för sin kontinents framtid. Den tyska filosofen Rüdiger Safranski skrev:
"Att tänka på de kommande generationerna förlorar för de barnlösa relevans. Därför uppför de sig mer och mer som om de är sista i länken."
 De lever för dagen: Europas viktigaste ledare är samtliga barnlösa, bland dem den tyska förbundskanslern Angela merkel (vänster) och Mark Rutte (höger), premiärminister i Nederländerna. (Bildkälla: Minister-president Rutte/Flickr) |
"Europa begår självmord. Eller dess ledare har i alla fall bestämt sig för att begå självmord", skrev Douglas Murray i The Times. "Europa har idag inte någon direkt önskan om att föröka sig, stå upp för sig själv eller ens ta sitt eget parti i en diskussion." Murray kallade det i sin nya bok med titeln The Strange Death of Europé för "en existentiell civilisationströtthet".
Angela Merkel tog det ödesdigra beslutet att öppna Tysklands dörrar för en och en halv miljon migranter för att stoppa den demografiska vintern i sitt land. Det är inget sammanträffande att Merkel, som inte har några barn, har kallats för migranternas " medlidsamma moder". Merkel brydde sig uppenbarligen inte om att den enorma tillströmningen av dessa migranter skulle förändra det tyska samhället, förmodligen för alltid.
Dennis Sewell skrev nyligen i Catholic Herald:
"Det är idén om 'den västerländska civilisationen' som komplicerar den demografiska paniken enormt. Utan den hade svaret varit enkelt: Europa behöver inte oroa sig för att finna unga människor för att stötta den äldre befolkningen. Det finns massor av unga migranter som bankar på portarna, försöker klättra över taggtråden eller stiger ombord bräckliga båtar för att nå våra stränder. Allt vi behöver göra är att släppa in dem."
Merkels barnlösa status återspeglar det tyska samhället: 30 % av Tysklands kvinnor har inte fått barn, enligt statistic från EU, och siffran ökar till 40 % bland kvinnor med universitetsbakgrund. Tysklands försvarsminister Ursula von der Leyen sade att såvida födelsetalet inte går upp kommer landet att dö ut.
Enligt en ny studie som publicerats av Institut national d'études démographiques kan en fjärdedel av Europas kvinnor födda på 1970-talet förbli barnlösa. Europas ledare är inget undantag. En av nio kvinnor som är födda i England och Wales år 1940 var barnlösa vid 45 års ålder, jämfört med en av fem av de som föddes år 1967.
Den franska politikern Emmanuel Macron har avvisat president François Hollandes övertygelse om att "Islam utgör ett problem i Frankrike". Han är emot fråntagande av medborgarskap för jihadister och fortsätter, trots alla bevis, att insistera på att den Islamiska Staten inte är islamistisk: "Det som utgör ett problem är inte islam, utan en särskild typ av beteende som sägs vara religiöst och som sedan tvingas på personer som utövar denna religion."
Macron predikar om en sorts multikulturell buffé. Han talar om kolonialism som ett "brott mot mänskligheten". Han är för "öppna gränser" och för honom, trots alla bevis på motsatsen, finns det ingen "fransk kultur".
Enligt filosofen Mathieu Bock-Coté är den 39-åriga Macron, som är gift med sin 64 år gamla före detta lärare, symbolen för en "lycklig globalisering som är befriad från minnet av Frankrikes förlorade ära". Det är inget sammanträffande att "Manif Pour Tous", en rörelse som kämpade emot legaliseringen av samkönade äktenskap i Frankrike framhöll att en röst på Macron var en röst på "anti-familjekandidaten". Macrons slogan, "En Marche!" ("Framåt!"), förkroppsligar den globaliserade eliten som reducerar politik till en övning, en föreställning.
Det är därför den turkiska ledaren Erdogan uppmanade muslimer till att skaffa "fem barn" och islamiska imamer uppmanar troende till att "avla barn": för att övervinna Europa. Islamistiska suprematister är upptagna med att bygga upp en krock mellan civilisationer mitt i Europa, och de beskriver sina västerländska värdländers kollaps utan befolkning, utan värderingar och med en egen kultur som överges.
Om man tittar på Merkel, Rutte, Macron och andra – har dessa islamistiska suprematister verkligen fel? Våra europeiska ledare går i sömnen mot katastrofen. Varför skulle de bry sig om Europa vid slutet av deras livstid inte längre skulle vara Europa? Som Joshua Mitchell förklarade i sin uppsats: "'Att hitta oss själva' har blivit viktigare än att bygga en värld. Den långa länken av generationer har redan gjort det åt oss. Låt oss leka nu".
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.