 Det råder en ersättning av civilisationen i Europa och media rapporterar inte ens om det. (Bildkälla: iStock) |
Det råder en ersättning av civilisationen och media rapporterar inte ens om det.
Sept pas vers l'enfer ("Sju steg till helvetet"), den nya boken av Alain Chouet, före detta nummer två i DGSE, den mäktiga franska kontraunderrättelsetjänsten, är en anklagelse mot den europeiska eliten. Chouet minns:
"Jag har varje år bjudits in för att föreläsa om problemen med den arabiska världen i Moulenbeek, en förort till Bryssel. En dag var jag där ... när Philippe Moureaux, stadens socialistiska borgmästare och chefen i det belgiska socialistpartiet, satte sig på främre raden tillsammans med två skrämmande livvakter i djellaba, skägg och vita mössor. Till publiken sa Moureaux att jag inte var kvalificerad att diskutera arabvärlden, eftersom jag kom från ett land som hade torterat muslimer i Algeriet. Hans resonemang är betydande i det avseende att sedan 1980-talet har den europeiska vänstern låtit sig besegras av den militanta salafismens sirener. Hanteringen av Molenbeek är ett typexempel på detta: auktoriseringar som enkelt berättigats utan kontroll av öppning och funktion av moskéer, islamistiska privatskolor, kultur- och sportklubbar som generöst subventionerats av Saudiarabien."
25 av 89 medlemmar i Bryssels regionala parlament är inte av europeisk härkomst.
Chouet fortsätter:
"Jag anklagar de politiska ledarna för att aldrig vilja förstå uppsvinget i det radikala islam och för att medvetet strunta i det på grund av väljarna och 'politisk korrekthet'. Jag anklagar dem för att tillåta att flera kommuner har utvecklat jihadistisk radikalism i åratal, till den punkt där en socialistisk tjänsteman berättade för mig: 'Vi känner till Molenbeeks problem, men vad vill du, det är en väljarkår som inte kan försummas.'"
Nu är det Frankrikes tur. "Är den muslimska rösten avgörande?" frågade den algeriska författaren Kamel Daoud i den franska veckotidningen Le Point.
Omvalet av Emmanuel Macron var förutsett. Den stora chocken från det förra franska presidentvalet var den radikala vänsterns genljudande smäll. Kandidaten för det invandrarvänliga partiet, Jean-Luc Mélenchon, från "La France Insoumise" ("det rebelliska Frankrike") gjorde stora framsteg jämfört med 2017. Han fick 22,2 % av rösterna, bara ett poäng efter Marine Le Pen. Värt att notera är att han fick 69 % av de muslimska rösterna.
"Mélenchon", sa den franska filosofen Alain Finkielkraut i en intervju med den franska tv-kanalen Europe 1 "satsar på Den stora ersättningen för att få större makt". Finkielkraut hade också nämnt "Den stora ersättningen" i januari, då han menade att ersättningen av det europeiska folket med afrikaner, asiater och mellanösterpersoner var "uppenbar".
"Detta är en faktisk fragmentering och ja, risken existerar, och i vilket fall som helst tror jag att den demografiska förändringen i Europa är enorm. Det historiska folket i vissa kommuner och regioner håller på att bli en minoritet."
Frankrikes förorter och stora städer med stor invandrarmängd har varit kärnan i Mélenchons politiska projekt, och där han fick 60 % av rösterna i valet. [1]
"Vad säger dessa siffror oss? Att många har hoppat på tåget med det politiska islam, och känslan av solidaritet och gemenskap har gett önskat resultat. Mélenchon, som deltog i "marscher mot islamofobi" och jämförde muslimer år 2022 med judar år 1942, förutspådde en "kreolisering" av Frankrike: "År 2050 kommer 50 procent av den franska befolkningen vara blandad."
"Jag är den enda som försvarade muslimerna", hävdar Mélenchon öppet. Han förebådades i arbetarklassområden, särskilt tack vare den muslimska rösten, enligt Le Figaro.
Även om andra kandidater också har stöttat det politiska islam "finns det en kategori som Jean-Luc Mélenchon är mycket stark i, där han är som starkast", varnade Brice Teinturier (Ipsos). "Dessa är franska muslimer, där han är mellan 45 % och 49 % ..."
Kort sagt kan en ny nationell dynamik skådas: demografi styr demokrati. Det gemensamma temat mellan anhängare av dessa kandidater och anhängare av islam verkar vara en motvilja till västerländska samhällen, som, med hjälp av progressivt språk och symboler för "woke" som de tydligen vill tränga undan – till synes för att införa ett mer "inkluderande" och "kosmopolitiskt" samhälle som skulle vara stramt, förbjudande och fundamentalistiskt.
När staden Grenoble, till exempel, nyligen godkände användandet av burkini i offentliga simbassänger berättigade borgmästaren förändringen som en form av socialt inkluderande. "Borgmästaren av Grenoble", skrev Céline Pina i Le Figaro, "antar argument och retoriska formler från Muslimska brödraskapet: de talar om friheten att införa sexism."
Detta "woke"-prat låtsas vara "inkluderande", men det utesluter noggrant hela grupper på den uppenbart rasistiska grunden av hudfärg (vita) eller etnicitet (judar). Wokeism, fyllt med progressivt, rasistiskt prat, låtsas inte vara rasistiskt men är samtidigt genomsyrat av en rasistisk ideologi om "mångfald" – vilken förespråkar att ersätta ett samhälle med invandring. Den förespråkar också politisk korrekthet, ett dödligt virus som förlamar västvärldens vitala reflexer. Wokeism är den perfekta grunden för det politiska islams debut i Europa.
France Strategy, en självstyrande institution som rapporterar till premiärministern, publicerade en chockerande studie förra oktober, som visade att det finns 25 städer i Frankrike där andelen icke-europeiska unga personer ligger på 70 % och 79 %. Mer än 70 % bor i fyra Seine-Saint-Denis-städer.[2]
"Det finns ett extraordinärt samband mellan Mélenchons röster och andelen invandrare av icke-europeiskt ursprung i Parisregionen", skrev analytikern Sylvain Catherine.
I Montpellier "finns det fler praktiserande muslimer än praktiserande kristna, och medan kyrkorna inte är särskilt välbesökta är moskéerna fulla", rapporterade nyhetstidningen Midi Libre. Där fann Mélenchon en enorm röstreserv. I Créteil, till exempel, en symbolisk stad för invandring i Marnedalen, fick Mélenchon 40 %.
Erwan Seznec, författare av boken Nos élus et l'islam ("Vår valda och islam) berättade om hur så många franska ledare har låtit islamismen blomstra i dessa städer. Från Denain till Perpignan har stora antal valda tjänstemän tvetydiga relationer med sina muslimska väljare. I utbyte mot röster håller de koll på deras hem, jobb och bönerum. Islamistiska aktivister kämpar i utbyte för att deras stöttande politiker blir omhändertagna. Bernard Rougier, författare av boken Les territoires conquis de l'islamisme, ("Territorierna som övervunnits av islamismen") varnade för två år sedan för att "i nästa val kommer det i Mélenchons parti finnas kandidater från denna islamistiska struktur ..."
Mélenchon fick 61 % i centrum som Trappes, en symbol för islamiseringen i småstäder:
"70 % muslimer, 40-50 olika nationaliteter som tar på sig rollen som några slags libanesiska orter, mikrovärldar som är instängda i parametrarna av andra religiösa verkligheter och civilisationer. Balkans etniska rutmönster är inte heller långt borta."
I Roubaix, en stad som redan är 40% muslimsk, fick Mélenchon 50 % av rösterna. I Mulhouse, den elsassiska staden som utvalts av Macron för att sjösätta ett projekt för att stoppa det politiska islam, vann Mélenchon 36 % av rösterna. I Nîmes, där Mélenchon kammade hem en enkel vinst, ökar icke-europeisk invandring och enligt Le Monde "steg andelen invånare födda utanför Europa från 7,3 % till 16,3 % av befolkningen mellan 1990 och 2017."
I den andra omgången av valet röstade de flesta Mélenchon-väljarna på Macron. Under Ramadan anordnade till och med Paris stora moské en iftar-middag för Macrons omval. Christophe Castaner, Macrons före detta inkrikesminister och ordförande för hans parti, närvarade. Rösterna på Macron vällde in. Trappes röstade 74 % på Macron, 20 poäng över landets genomsnitt; I Roubaix 70 %; i Grigny, 70 %; i La Courneuve, 77 %; i Bondy 74 %; i Colombes, 80 %; i Les Lilas, 83.5 %; i Bobigny, 75.5 % ... Dessa är symboliska städer för Saint-Denis.
I norra distrikten av Marseille, som i stor utsträckning hade röstat på Mélenchon i första omgången vann Macron stort. Dessa är områden som är hem till en stor del av det islamiska samfundet – 30 % av den totala befolkningen i staden och en fjärdedel av alla invånare i staden. "De norra distrikten av Marseille", skrev Le Figaro, är "en 'liten stad' där kommunitarism är en daglig verklighet ..."
Samma dynamik ses också i Tyskland. Forskning av MedienDienst Integration visade att 83 parlamentariker i den nyvalda tyska Bundestag – 11,3 % av alla – har utländskt ursprung. Andelen tyska parlamentariker av utländskt ursprung har ökat för tredje gången i rad sedan valet 2013 (med 5,9 %) och 2017 (med 8 %). 18 nya parlamentsledamöter är av turkiskt ursprung, och 24 har rötter från Balkan ... Antalet socialdemokratiska parlamentsledamöter (vinnarna i valet förra september) som har invandrarbakgrund gick från 10 % till 17 % på ett enda val.
Denna ständigt föränderliga procentandel turkiska, bosniska, kosovanska, iranska, irakiska politiker kommer ha allt större inflytande på valen som görs av den första europeiska makten vad gäller invandring och multikulturalism. Vänsterpartiet Die Linke har högst procentandel av parlamentariker med invandrarbakgrund: 28,2 %. Och imorgon? Herbert Brücker, chef för migrantforskning vid Federal Institute for Employment Research, sa till den tyska tidningen Die Welt:
"Just nu har en fjärdedel av folket i Tyskland invandrarbakgrund. Om 20 år kommer det vara minst 35 %, men det kan också överstiga 40 % ... Det vi ser i stora städer idag kommer vara normalt för hela landet i framtiden. I en stad som Frankfurt kommer vi ha mellan 65 och 70 procent."
"Resultatet av presidentvalet avslöjar att Mélenchons strategi som riktar sig till det muslimska samhället lönade sig", noterade antropologen Florence Bergeaud-Blackler. Men med vilka konsekvenser i framtiden?
"Mélenchons enorma väljarskara är bevis på att strategin med samhällsviktimisering som började på 1990-talet producerade det som man tänkt efter en eller två generationer. Mélenchon samlade en stor del av de muslimska rösterna, vilket uppenbarligen inte gör det till ett muslimskt eller islamistiskt parti, utan bara ett "gök"-parti. Precis som göken som kläcker sina ägg i bon tillhörande andra raser skyddar ett gökparti idéer som inte är deras egna. Muslimska brödraskapet har en strategi som de uttryckt i sina planer från 1980-talet: bilda en allians med de mest fogliga partierna för att främja sina idéer."
Vad kommer hända i Frankrike om fem år med demografin som vänts uppochner? Kommer det finnas ett scenario som i romanen Submission av Michel Houellebecq, med en "måttlig" muslimsk broder som väljs som president? Eller de med liknande politik som tar täten tack vare sin pakt med de muslimska samfunden?
"Idag", reflekterade filosofen Alain Finkielkraut, "finns det 145 moskéer i Seine-Saint-Denis jämfört med 117 kyrkor." De förstnämnda är överbefolkade, de sistnämnda är halvtomma.
Framtiden är redan här.
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.
[1] För att vara exakt fick Mélenchon 61,13 % i Saint-Denis, 17 poäng mer än år 2017. I Montreuil fick Mélenchon 55,35 %. I Bobigny, 60 % av rösterna. I Seine-Saint-Denis nådde Mélenchon 49,09 % - en dramatisk ökning jämfört med 2017, då han bara fick 34,02 %. I Argenteuil, den tredje största staden i Île-de-France, kom han på förstaplats med 49,89 %. I Île-de-France, den största franska regionen som även inkluderar Paris vann Mélenchon stort över Macron.
I det islamiserade Seine-Saint-Denis, vann Mélenchon i 37 av 40 städer. Mélenchon vann i Marseille (31 %), Le Havre (30 %), Lille (40 %), Lyon (31 %), Montpellier (40 %), Saint-Etienne (33 %), Toulouse (36 %), Strasbourg (35 %), Rennes (36 %) och Nantes (33 %). I Marseille och Lyon (andra och tredje största städerna I Frankrike) utgör muslimerna redan 30% procent av befolkningen, och en fjärdedel av eleverna på statliga skolor i Strasbourg är islamska. I Mulhouse utgör det muslimska samfundet redan 25% procent av befolkningen. I Paris kom Mélenchon på andra plats med 29 % av rösterna. I Aubervilliers hölls en folkomröstning. "Här arbetar kommunen med muslimerna för att bygga en stor moské", stod det på panelen som installerats på ett område i Rue Saint-Denis i Aubervilliers. Islamisk klientelism är synlig i "9-3", den franska regionen där 30 % av befolkningen nu är muslimsk.
[2] La Courneuve (64 %), Villetaneuse (73 %), Clichy -sous-Bois (72 %), Aubervilliers (70 %). I La Courneuve fick Mélenchon 64 % av rösterna, i Clichy-sous-Bois 60 %, och så vidare.