 Gulbahar Haitiwaji, en överlevande från Kinas "omutbildningsläger" i Xinjiang avslöjade nyligen vad som pågår där. "Det är förbjudet att tala uigur; det är förbjudet att be; det är förbjudet att hungerstrejka ..." Hon var tvungen att bajsa i en plasthink inför de andra. Hon var fastkedjad i sin säng i 20 dagar. På bilden: "Artux City Vocational Skills Education Training Service Center", ett omutbildningsläger där främst muslimska etniska minoriteter är fängslade, norr om Kashgar i Xinjiang. (Foto av Greg Baker/AFP via Getty Images) |
En chockerande utredning publicerades just av den franska veckotidningen Le Point om hur Beijing köper medhåll av västerländska universitet. En italiensk biträdande professor, Fabio Massimo Parenti vid Lorenzo de Medici International Institute i Florens, välkomnades till exempel i Xinjiang där upp till två miljoner uigurer uppskattas sitta inlåsta i "omutbildningsläger". Dessutom befinner sig många brittiska skolor nu på Kinas radar för inflytande och propaganda. Nigel Farage, partiledare för Storbritanniens Reform UK, twittrade nyligen att "kinesiska miljardärer med direkta kopplingar till Kommunistpartiet köper upp brittiska skolor – och svämmar över läroplanen med sin propaganda". Han räknade upp namnen på några i Storbritannien som är "under kinesisk kontroll".
"Abbots Bromley School
Bournemouth Collegiate
St Michael's School
Bosworth College
Bedstone College
Ipswich High School
Kingsley School
Heathfield Knoll School
Thetford Grammar
Wisbech Grammar
Riddlesworth Hall
Myddelton College
CATS Colleges"
Med start i september 2019 deltog Christian Mestre, hedersdekan på Strasbourgs universitets juridiska fakultet, i ett "internationellt seminarium om kampen mot terrorism, om avradikalisering och om skydd av mänskliga rättigheter" i Urumqi, huvudstad i uigurregionen i Xinjiang i västra Kina. Seminariet anordnades av Folkrepubliken Kina. Mestres uttalanden transkriberades av både statlig media, Xinhua nyhetsbyrå och av den nationalistiska nyhetstidningen Global Times.
"Jag hoppades att Frankrike och andra europeiska länder kan anta Xinjiangs lösningar", sa professor Mestre medan han besökte ett av "yrkesutbildningscentrumen", namnet som Beijing gett sina omutbildningsläger. "Dessa människor sitter inte i fängelse", intygade professorn, "utan har skickats på obligatorisk utbildning". Inget att se här, som man säger.
Det var början på en imponerande utredning av den franska veckotidningen Le Point om hur Kina har köpt många västerländska akademikers medhåll. "Det kan jämföras med Aragons resor till Sovjetunionen eller samarbetarna i Nazisttyskland", sa Marie Bizais-Lillig, en kollega till Mestre. Referensen handlar om Louis Aragon, den franska författaren som besökte Sovjetunionen under Stalin och återvände övertygad om kommunistsystemets genialitet, och som sedan ägnade sitt liv åt att försvara det.
En överlevande från Kinas omutbildningsläger i Xinjiang avslöjade nyligen vad som pågår där. Gulbahar Haitiwaji hade bott i Frankrike i tio år. Hennes make och döttrar hade politisk flyktingstatus, men Gulbahar föredrog att behålla sitt kinesiska pass för att besöka sin åldrande mamma. I november 2016 köpte hon en biljett till Kina, där hon hastigt deporterades till ett omutbildningsläger för hennes folk, uigurerna. Hon hölls där i två år innan hon släpptes efter påtryckningar från Frankrike. Tidigare i år publicerade hon en nedstämmande berättelse, "Rescapée du goulag chinois" ["Överlevande från en kinesisk gulag"].
Gulbahar är den första uigur som har släppts och repatrierats till Frankrike. "Xi Jinping, summerar hon, "vill ha Xinjiang utan uigurerna".
Hon flyttades från ett interneringscenter till ett annat. Först interneringcentrum före rättegång, med regler upphängda på väggen: "Det är förbjudet att tala uigur; det är förbjudet att be; det är förbjudet att hungerstrejka ... " Hon var tvungen att bajsa i en plasthink inför de andra.
Hon var fastkedjad i sin säng i 20 dagar år 2017. Hon togs till ett av de nya "yrkesutbildningscentrumen", det namn som regimen gett åt sina gulager. Baijintanlägret – tre byggnader "stora som små flygplatser" i utkanten av öknen – omges av staket med taggtråd ovanpå. Fångar ser inte längre dagsljus, bara neon. Kameror följer de intagnas varje rörelse.
"Tack till vårt framstående land. Tack till vår kära president Xi Jinping", måste de intagna upprepa från morgon till kväll.
Efter att ha fått nya namn (Gulbahar blev "Nummer 9") avlägsnas deras kläder och hår. Kinesisk omutbildning börjar sedan ta grepp om deras hjärnor. En lägervakt visar gruppen av fångar en vägg: "Vilken färg är den?", frågar han. "Vit", svarar de. "Nej, den är svart. Det är jag som bestämmer vilken färg den har."
Sedan kommer de märkliga "vaccinationerna". "Kvinnor fick inte längre mens. När jag återvände till Frankrike kände jag verkligen steriliseringens existens ..."
I Frankrike under de senaste 15 åren har 18 Konfuciusinstitut öppnats, uppenbarligen för att lära ut kinesiska och främja den kinesiska kulturen. I Europa 2019 tvingades rektorn på Konfuciusinstitutet vid Fria flamländska universitetet i Bryssel avgå efter att säkerhetstjänsten anklagat honom för att vara en spion.
Tibetexperten Françoise Robin vid National Institute of Oriental Languages and Civilizations (Inalco), kallar dessa institut för "propagandavapen". År 2016 bjöd Inalco in Dalai Laman för en konferens. "Vi har mottagit officiella brev från den kinesiska ambassaden som ber oss att inte ta emot honom", sa Robin.
I september 2014 stod Mestres juridiska fakultet vid Strasbourg universitet värd för en rad evenemang som handlade om Tibet, med föreläsningar, utställningar, danser och konserter som anordnats "efter begäran av Kinas generalkonsulat i Strasbourg", enligt ett mejl som skickats av dekanen. "Den inledande konferensen förvissade [alla] om att Tibet aldrig annekterats, [och] att det kinesiska ingripandet 1950 var efterfrågat av tibetanerna", mindes Nicolas Nord, professor i juridik.
The Economist föreslog nyligen vad den kinesiska regimen faktiskt gör i Tibet: utrotar inflytandet av buddhism från folks hjärnor.
Det kan vara därför den föreslagna nya chefen för CIA, William J. Burns, sa att om det var upp till honom skulle han stänga Konfuciusinstituten på västerländska universitet. I Storbritannien är de tydligen också oroliga – med rätta, verkar det som. Enligt Daily Mail har hundratals fristående skolor som drabbats ekonomiskt efter Wuhanviruspandemin sedan dess blivit kontaktade av kinesiska investerare. Kina försöker uppenbarligen expandera sitt inflytande i det brittiska utbildningssystemet, precis som i USA. Sjutton skolor i Storbritannien ägs redan av kinesiska företag, och denna siffra väntas stiga. Dessutom avslöjade The Times att Cambridge universitet mottagit en "generös gåva" från Tencent Holdings, ett av de största techföretagen i Kina som arbetar med statlig censur.
Tankarna går tillbaka till "Cambridge Five", det brittiska spionnätverket - Anthony Blunt, Donald Maclean, Kim Philby, Guy Burgess och John Cairncross – i Sovjetunionens tjänst som också var baserade vid det berömda brittiska universitetet. Kim Philby, som dog i exil i Sovjetunionen, ångrade aldrig sitt svek mot Storbritannien: "Det var bara mot slutet av min vistelse i Cambridge som jag tog det slutgiltiga beslutet att ägna mitt liv åt kommunismen."
Vid den tiden kunde många i Väst ärligt säga att de inte visste hur många som blivit dödade eller fängslade av den sovjetiska regimen. Idag vet vi mycket om Kinas grymheter, inklusive massmordet genom Wuhanviruset som det kinesiska Kommunistpartiet tvingade på världen, först genom att ljuga om att viruset inte kunde överföras från person till person, sen genom att stoppa inrikes flyg från Wuhan men låta internationella flyg fortsätta. Som konsekvens blev varje land på planeten drabbat, vilket har resulterat i mord på över 2,5 miljoner människor.
Vi känner också till antalet människor som har varit inlåsta i laogai, de kinesiska "administrativa fängelserna" (uppskattat till 50 miljoner). Vi känner till antalet kinesiska flickor som regimen hindrade från att födas när "ettbarnspolitiken" gällde (uppskattat till 30 miljoner). Vi känner till antalet människor som dödades vid Himmelska fridens torg, förra gången som regimen öppet utmanades av sina medborgare (uppskattat till 10 000).
"Platser som bebos av etniska minoriteter, som Xinjiang och Tibet, har stått ut som lysande exempel på Kinas framsteg inom mänskliga rättigheter", sa Kinas utrikesminister Wang Yi några timmar innan han talade vid FN:s råd för mänskliga rättigheters årliga konferens. Förmodligen hade inte ens Sovjetunionen kunnat hitta på något sådant.
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.