• De islamistiska attackerna mot Spanien, Finland och Tyskland belyste det centrala problemet: Pacifismen kommer inte skydda Europa mot varken islamisering eller terrorattacker. Faktum är att Spanien och Tyskland var bland de länder i Europa som mest av alla motsatte sig en aktiv roll i koalitionen mot ISIS.

  • Den spanska pressen deltog inte i diskussionen om Muhammedkarikatyrerna; ingen spansk skribent blev anklagad för "islamofobi" och ingen spansk personlighet sattes under polisbevakning för att ha "kritiserat islam". Det verkade som om Spanien inte ens hade något intresse för det som stod på spel vid islamistiska attacker mot Europas existens. Ingen spansk stad nämndes i rubrikerna för sina multikulturella getton, som i Frankrike och Storbritannien. Attacken i Barcelona borde ha satt stopp för denna illusion. Terrorister behöver ingen ursäkt för att slakta "hedningar".

  • Den ledsamma slutsatsen verkar vara att jihadister inte behöver någon "anledning" att döda västerlänningar. De attackerar både Frankrike, som utför militäroperationer i Mellanöstern och Nordafrika, och länder såsom Spanien och Tyskland som är neutrala.

Spanien blev på 24 timmar utsatt för två stora terrorattacker. En terrorcell dödade 15 personer i Barcelona och vid badorten Cambrils. Under det senaste året var Tyskland det andra Europeiska landet som drabbats hårt av islamister. Först körde en jihadist in en lastbil på en julmarknad i centrala Berlin och dödade 12 personer. Sedan mördade en man som drog kniv en person i en attack i en mataffär i Hamburg.

En dag efter blodbadet i Barcelona ägde ännu en terrorattack rum i Turku, Finland. Två kvinnor mördades på ett torg i landets äldsta stad. Jihad – i Finland?

Jihad – i Finland? Terrorister behöver ingen ursäkt för att slakta "hedningar". Den 18 augusti mördade en islamistisk terrorist två kvinnor i Turku, Finland, under en knivattack på stadens marknadstorg. På bilden: Aurafloden i Turku. (Bildkälla: Arthur Kho Caayon/Wikimedia Commons)

De islamistiska attackerna mot Spanien, Tyskland och Finland belyste det centrala problemet: Pacifismen kommer inte att skydda Europa mot varken islamisering eller terrorattacker. Faktum är att Spanien och Tyskland var bland de länder i Europa som mest av alla motsatte sig en aktiv roll i koalitionen mot ISIS.

John Vinocur från Wall Street Journal definierade nyligen Tyskland som "ett land där armén och flygvapnet i princip inte strider". Och spanska politiker har sedan tågbombningarna år 2004 avstått från att stödja USA:s och NATO:s operationer i länder som Libyen och Mali. Spanien har beskrivits som en "motvillig partner" i koalitionen mot ISIS.

Spanien och Tyskland bidrar mindre än andra till NATO:s åtgärder. USA:s president Donald Trump har klargjort att NATO:s existens är beroende av att medlemsländerna uppfyller kravet på att spendera 2 % av BNP på försvar enligt överenskommelse. Spanien bidrar med mindre än hälften – 0,91 procent. Tyskland gör bara lite bättre ifrån sig med sina 1,19 procent. Finland är inte ens medlem i NATO.

Den finska elitens bestörtning över attacken i Turku noterades av The Financial Times:

"Det nordiska landet med 5 miljoner invånare förekommer generellt sett inte i jihadistiska skymford mot väst. Trots att Finlands väpnade styrkor ibland har stöttat NATO-uppdrag i Afghanistan och Irak har landets långvariga, alliansfria och fredliga militärstatus isolerat det från de flesta konsekvenserna av kriser i Mellanöstern."

År 2004 kunde al-Qaida för första gången påverka en regimförändring i Europa efter att ha begått terrordåd på tågen i Madrid. Kort efter dessa bombningar förvandlades valet i Spanien till en omröstning för landets inblandning i Irakkriget. Socialistpartiets dramatiska vinst följdes av ett tillbakadragande av spanska trupper i Irak. Sedan dess har Spanien knappt deltagit på den internationella arenan. Man antog förmodligen att pacifismen skyddade landet från terrorattacker och man såg på Spanien som "den bortglömda fronten i Europas ISIS-krig".

Den spanska pressen var ofta likgiltig mot all debatt om yttrandefrihet, både då och nu under attack från islamister i Europa. Den spanska pressen deltog inte i någon diskussion om Muhammedkarikatyrerna; ingen spansk skribent anklagades för "islamofobi" och ingen spansk personlighet sattes under polisbevakning för att ha "kritiserat islam". Det verkade som om Spanien inte ens var intresserade av vad som stod på spel i de islamistiska attackerna mot Europas existens. Attacken i Barcelona borde ha satt stopp för denna illusion. Terroristerna behöver ingen ursäkt för att slakta "hedningar".

Tyskland, det mest generösa landet i Europa när det gäller att välkomna muslimer, gick mot samma öde som Spanien. Den tyska regeringen slöt en gemytlig överenskommelse med Turkiet angående migranter, och när komikern Jan Böhmermann skämtade om en muslimsk politiker lät den tyska regeringen sitt rättssystem dra komikern inför rätta.

Den ledsamma slutsatsen verkar vara att jihadisterna inte behöver någon "anledning" för att döda västerlänningar. De attackerar både Frankrike, som utför militäroperationer i Mellanöstern och Nordafrika, och länder som Spanien och Tyskland som är neutrala. Det är tillräckligt för dem att ett land, enligt den islamistiska doktrinen, som en gång varit under muslimskt styre för alltid ska styras av Islam. Eftersom Spanien ("Al Andalus" enligt islamisterna) var under islamskt styre fram till den kristna Reconquistan (som inleddes år 722) och muslimerna sedan utvisades år 1492, tillhör landet permanent islam enligt muslimska extremister, och måste därför tas tillbaka.

Den franska filosofen Pascal Bruckner kommenterade massakern i Barcelona:

"Ingen är immun... Bilden som dyker upp för mitt inre är Pesten av Albert Camus: ett gissel som drabbar en oskyldig stad. Den jihadistiska kampens förlängning är universal. Terroristerna anklagar hela världen för deras misslyckande. De slår till där de kan. Det är fåfängt att försöka tillfredsställa dem, det är vår existens som är outhärdlig för dem."

För att parafrasera Trotsky kan man vara ointresserad av att bekämpa jihadismen, men jihadismen är intresserad av att bekämpa dig.

Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.

Näraliggande ämnen:  Spanien
Tidigare artiklar av
få det senaste via mejl: prenumerera från det fria gatestone institutes mejlinglista.

sv