Några veckor efter att Tyskland öppnade sina gränser för över en miljon flyktingar från Mellanöstern, Afrika och Asien sade den ungerska premiärministern Viktor Orbán att migrantkrisen skulle "destabilisera demokratier". Han stämplades som demagog och främlingsfientlig. Två år senare har Orbán fått upprättelse. Som Politico nu förklarar, "De flesta EU-ledare håller med Ungerns premiärminister" och den ungerska premiärministern kan nu hävda att vår ställning långsamt håller på att bli en majoritetsställning."
Många i Europa verkar ha förstått vad Ivan Krastev, ordföranden för Center for Liberal Strategies i Sofia och medlem av Institute of Humanities i Wien, nyligen förklarade för Le Figaro:
"Migrantkrisen är EU:s motsvarighet till 11 september-attackerna. Den dagen år 2001 förändrades allt i USA. På en minut upptäckte USA sin sårbarhet. Migranterna har haft samma effekt i Europa... Det är inte deras antal som destabiliserar kontinenten... Migrantkrisen underminerar kraftigt idéerna om demokrati, tolerans och framsteg samt de liberala principer som utgör vårt ideologiska landskap. Det är en vändpunkt i den politiska dynamiken i det europeiska projektet."
 Tusentals migranter anländer till fots på en tågstation i Tovarnik, Kroatien, 17 september, 2015. (Foto av Jeff J Mitchell/Getty Images) |
Migrationen har en betydande inverkan på till exempel Europas ekonomi. Ta de två länderna som påverkats mest av det. Tysklands federala regering spenderade 21,7 miljarder euro år 2016 för att hantera det. Det har också rapporterats att Tysklands säkerhetsbudget detta år kommer att öka med minst en tredjedel, från 6,1 miljarder till 8,3 miljarder euro.
I Italien meddelade nyligen finansministern att landet kommer att spendera 4,2 miljarder år 2017 på migranter (en sjundedel av Italiens totala budget för 2016). Spanien meddelade nyligen att stängslet i Nordafrika, runt enklaverna Ceuta och Melilla, som håller migranter borta från spansk mark, kommer att finansieras med ytterligare 12 miljoner euro. Överallt i Europa allokerar länder extra resurser för att kunna hantera migrantkrisen, som också har förändrat Europas politiska landskap.
Valsegrarna för Sebastian Kurz i Österrike och Andrej Babis i Tjeckien kan potentiellt ha förstorat gruppen av central- och östeuropeiska länder som går emot Bryssel – läder som inte vill ta emot det antal migranter som EU kräver. Invandringspolitiken splittrar Europa på ett ideologiskt plan. Inte bara staket utan rivalitet, misstro och hat splittrar det europeiska projektet på ett djupare plan än någonsin. Den europeiska allmänheten ser nu på EU:s institutioner med avsmak. De uppfattar dem – under multikulturalism och invandring – inte bara som likgiltiga inför de egna problemen, utan också som en del av dem.
Ett annat politiskt jordskred med kopplingar till migrantkrisen är "socialdemokratins nedgång i väst", som Josef Joffe, redaktör och publicist av Die Zeit, nyligen kallade det. Överallt i Europa har migrantkrisen slagit hårt mot socialdemokratiska partier som länge uppfattats som oförmögna att hantera krisen. För tjugo år sedan styrde dessa vänsterliberala partier överallt – i Spanien, Storbritannien, Tyskland, till exempel – men nu är de en del av oppositionen i många länder. Från Norge till Österrike leds Europa nu av konservativa regeringar.
Mer än hälften av terrorhandlingarna i Tyskland sedan början av migrantkrisen år 2014 har innefattat migranter, enligt rubrikerna samt en studie som gjorts av Heritage Foundation. Dessutom, ända sedan den islamiska staten, som nu besegrats i Raqqa, utnyttjade destabiliseringen som orsakats av Syriens inbördeskrig för att bli en stor anledning till migrantkrisen har migration varit ett stort problem för Europas säkerhet. ISIS har från dess erövrade territorium utfört stora terrorattacker mot Europa.
Migrationskrisen har också lett till det strategiska stärkandet av den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan. Han har utpressat europeiska länder genom att hota med att om flera miljarder euro och särskilda politiska eftergifter inte tilldelas honom kommer han att öppna Turkiets gränser för att släppa in flera miljoner ytterligare migranter som kommer att svämma över Europa. Erdogan har inte bara krävt att man ska fängsla skribenter och journalister i Europa, utan också försöka påverka valet i Nederländerna och Tyskland genom att påverka hans Turkiska valkrets där.
En rapport från Pew Research visar hur migrationen stöper om de europeiska länderna. Bara år 2016 växte Sveriges befolkning med mer än 1 %. Ökningen tillskrivs massmigrationen, som varit den andra största inom EU. Antalet invandrare ökade från 16,8 % till 18,3 % av Sveriges befolkning mellan 2015 och 2016.
Österrike och Norge, två andra länder med stora invandrarbefolkningar (minst 15 % år 2016), hade en ökning på 1 % jämfört med 2015. Tidningen Die Welt rapporterade nyligen att 18,6 miljoner tyska invånare – en femtedel av Tysklands totala befolkning – nu kom från invandrarbakgrunder.
Centro Machiavelli i Italien rapporterade i en studie, "Hur invandring förändrar Italiens demografi" att en förändring "som saknar motstycke" i Italiens demografi har ägt rum på grund av migrantkrisen.
Den demografiska revolutionens Pandoras ask har öppnats.
För två år sedan var den ungerska premiärministern Viktor Orbán den enda rösten i Europa som talade om behovet av att hålla Europa "kristet". Nu har en av hans största motståndare, Donald Tusk, ordförande i Europeiska rådet, sagt:
"Vi är ett kulturellt samhälle, vilket inte betyder att vi är bättre eller sämre – vi är helt enkelt annorlunda jämfört med den yttre världen... vår öppenhet och tolerans kan inte innebära att vi lämnar vårt arv bakom oss."
År 2015 fördömdes samtal om "kultur" som "rasistiska". Nu börjar de bli en del av normen.
Europa har vänts upp och ner i sin strävan efter att hantera islamisternas krig mot västerländsk politik, kultur och religion, samt den kulturella krocken de har skapat.
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.