För fyra kritiserades den australiensiska regeringen efter att man försökt avråda asylsökande från att resa till landet illegalt. "No Way", stod det på affischen. "Du kommer inte göra Australien till ditt hem. Om du sätter dig på en båt utan visum så kommer du inte hamna i Australien. Alla fartyg som försöker komma till Australien illegalt kommer att hejdas och avlägsnas från australiensiskt vatten på ett säkert sätt."
Det var ett mycket hårt meddelande, men det fungerade. "Australiens migrationssiffra är lägre än den varit på 10 år", sa Peter Dutton, Australiens inrikesminister. När Dutton gästade Today Show förra veckan tillade han att minskningen handlade om att "återupprätta integriteten vid våra gränser". Australiensarna är tydligen nöjda med det. En ny opinionsundersökning avslöjade precis att 72 % av väljarna stöttar premiärminister Malcolm Turnbulls invandringspolitik. Australien, som är en västerländsk demokrati, har i åratal försökt hantera en migrationskris till havs.
"Européerna tror att det är enkelt för Australien att kontrollera sina gränser, men de hittar bara på ursäkter för att de själva inte gör något", sa den pensionerade generalmajoren Jim Molan, medförfattare av Australiens asylpolitik.
År 2013 blev Tony Abbott vald till premiärminister under sin slogan "Stop the boats". "Stanna båtarna" är nu också slogan för Italiens nya inrikesminister, Matteo Salvini, som sedan bildandet av den nya regeringen förra månaden har fokuserat fullständigt på att kontrollera invandringen från "världens dödligaste" rutt: över Medelhavet.
Det verkar som att den bästa möjliga modellen för Europa att implementera är ett immigrationssystem baserat på färdigheter för att kontrollera det illegala systemet.
Förra året kom EU-tjänstemän till Australien för att få hjälp. Vid ett toppmöte som nyligen hölls gick EU-medlemmar med på att kopiera den australiensiska modellen som innebär att avvisa migrantbåtar och skicka dem till tredje världen-länder, till centrum där som drivs av lokala myndigheter, efter modellen vid Manus Regional Processing Centre i Papua Nya Guinea där man inhyste migranter som avvisats i Australien. Italien vill nu skapa liknande mottagningar vid Libyens södra gräns.
 Manus Regional Processing Centre i Papua Nya Guinea, dit Australien brukade skicka illegal invandrare som blivit avvisade från Australien. Det stängdes formellt den 31 oktober, 2017. (Bildkälla: Australiens departement för invandring och medborgarskap) |
François Crepeau, FN:s specialrapportör om migranters mänskliga rättigheter, uppmanade Europa att inte se Australien som ett föredöme. Han stämplade idén som "grym, inhuman och förnedrande". Att hindra migranter från att dö till havs är dock motsatsen till grymhet; det är humanitet. "Vi har hundratals, kanske tusentals människor som drunknar i försök att ta sig från Afrika till Europa", sade Abbott år 2015. "Faktum är att det enda sättet att hindra dödsfallen är att stoppa båtarna".
Australiens immigrationsminister, Peter Dutton, förklarade att "vi kommer inte ta emot folk som försöker komma till vårt land illegalt med båt." Humanisterna, som Abbott uttryckte det, hjälpte dem i den "missriktade altruismens" namn.
År 2013, under Julia Gilliard, Australiens före detta premiärministers regering, ströks till och med fastlandet från migrationszonen. Det innebar att migranterna kunde skickas till asylanläggningar utomlands även om deras fartyg hade lagt till.
Den australiensiska modellen är inte bara baserad på att man vill hålla gränserna säkra och prioritera invandrare med större färdigheter. Den kretsar också kring idén om ett kulturellt arv som migranterna måste omfamna. Premiärminister Turnbull säger att han vill ha ett prov för invandrare på "australiensiska värderingar", inklusive frågor om huruvida det är acceptabelt eller inte att slå sin maka, förbjuda utbildning för flickor eller utföra kvinnlig könsstympning. I det multikulturella Europa skulle ett sådant prov vara tabubelagt. Turnbull har uppmanat att man ska "försvara" dessa australiensiska värderingar. Att bevara nationsstaten och dess kulturella västerlänska tradition, menar han, är nödvändigt för att integrera migranterna. "Min långa erfarenhet inom australiensisk politik har visat att när en regering har invandringsströmmarna under kontroll så ökar folkets stöd för invandring, och när det motsatta inträffar så ökar fientligheten mot invandring", skrev den före detta australiensiska premiärministern John Howard.
Medan Italien för närvarande hanterar båtar från Afrika som försöker ta sig till deras kust kan det vara bra att påminna allmänheten om att Australien också började med "Tampaaffären": År 2001 stoppade Australien en norsk båt som hade räddat hundratals asylsökande i Indiska Oceanen och tänkte föra dem till Australien. Denna båt kallas för "båten som förändrade allt". Immigrationsministern vid denna tid, Philip Ruddock, varnade australiensarna för att 10 000 personer från Mellanöstern förberedde sig på att gå ombord på båtar från Asien till Australien. Den australiensiska regeringen ignorerade en förfrågan från FN om att låta flyktingarna sätta sin fot på deras ö. Allmänheten ställde sig bakom regeringen. Sedan den första vågen av "båtfolk" för flera årtionden sedan (1976–81) togs emot från Vietnam med sympati från allmänheten blev nya ankomster snabbt ett allt större problem, eftersom det nu inträffar i Europa. Sedan dess har Australiens policy för att lösa sin egen migrationskris varit "inga förflyttningar, inga båtar".
Efter Tampaaffären sattes de avgörande elementen för Australiens framtida policy på plats:
"Öar ströks från Australiens migrationszon för att förebygga asylsökandens visumansökan; asylcentrum implementerades på ön Manus och den lilla bankrutta republiken Nauru i Papua Nya Guinea; och en motvillig flotta sattes in för att stoppa och avvisa fartyg med asylsökande."
Italien står inför en potentiell våg på 700 000 migranter som för närvarande befinner sig i Libyen. Den italienska regeringen bör nu följa Australiens exempel.
Det är med tungt hjärta som jag framför dessa förslag. Det måste vara förkrossande att leva i ett land där regeringen i bästa fall är tveksam, och de ekonomiska möjligheterna begränsade, om ens det. Folk vet att de riskerar sina liv i jakten på ett bättre sådant. Men om västvärlden inte ska bli överväldigad så måste dessa problem hanteras på allvar.
Illegal invandring är dåligt för Europa – och det är även dåligt för migranterna.
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.