 I denna existentiella utmaning, en nedåtgående spiral i vilken européerna verkar dö ut långsamt genom att avstå från att föröka sig, så verkar det som att Europa också har förlorat allt förtroende för sina hårt förvärvade värderingar från Upplysningen, såsom personlig frihet, logik och vetenskap istället för vidskeplighet, och separation mellan kyrka och stat. Dessa är avgörande om Europa verkligen vill överleva. (Bildkälla: Pixabay) |
"Möjligheten att Europa kan komma att bli ett museum eller en kulturell nöjespark för globaliseringens nyrika är inte helt otänkbart." Denna idé om Europa som en stor kulturell nöjespark framställdes av den framlidne historikern Walter Laqueur, som för sin framsynta prognos om Europas kris har kallats för "den oumbärlige pessimisten". Laqueur var en av de första som förstod att det nuvarande dödläget som kontinenten befinner sig i går långt bortom ekonomin. Poängen är att Europas starka dagar är förbi. På grund av de låga födelsetalen krymper Europa dramatiskt. Om den nuvarande trenden håller i sig så kommer Europas befolkning om hundra år, enligt Laqueur, att "bara vara en bråkdel av vad den är idag, och om två hundra år så kan vissa länder ha försvunnit".
Ledsamt nog så kommer "Europas död" allt närmare, den blir allt synligare och den diskuteras allt oftare av populära skribenter.
"I en tid då litteraturen marginaliseras mer och mer i det offentliga rummet så erbjuder Michel Houllebecq en slående påminnelse om att romanförfattare kan ge insikt om samhället som förståsigpåare och experter missar", skrev New York Times om den kanske viktigaste franska författaren. Houllebecq "talar" genom sina bästsäljande romaner, såsom Underkastelse, såväl som vid sina föreläsningar. Den senaste konferensen som Houllebecq närvarade vid i Bryssel – vid Oswald Spengler-priset där författaren av The Decline of the West hedrades – tillägnades detta ämne. "För att summera", sa Houllebecq, "så begår västvärlden i sin helhet självmord".
Varför har Europa blivit så besatt av sin egen minskande demografi och en ökning av fertil invandring från Afrika?
Enligt Ross Douthat, som skrev i New York Times att "Försök till befolkningskontroll i utvecklingsländerna som stöds av västvärlden" håller på att "smyga sig in i diskussionen" av tre anledningar:
"För att de afrikanska födelsetalen inte har minskat lika snabbt som västerländska experter en gång förväntade sig, eftersom den europeiska demografin följer Macrons lag mot graven, och för att de europeiska ledarna inte längre är i närheten av lika optimistiska när det gäller att assimilera invandrare som för bara några år sedan."
Douthat hänvisar till två tal av den franska presidenten, Emmanuel Macron. År 2017 kallade Macron Afrikas problem för "befolkningsmässigt" och beklagade sig över att de "skaffar sju eller åtta barn per kvinna". I ett andra tal vid Gates Foundation förra veckan sa Macron: "Visa mig en välutbildad kvinna som har bestämt sig för att skaffa sju, åtta eller nio barn." Frågan som Macron implicit lyfte var: Hur kan Europa hantera sitt eget utbildade folk med de låga födelsetalen medan man konfronterar den enorma fertiliteten och invandringen från Afrika och Mellanöstern? Det verkar som att Europa befinner sig i en demografisk kamp med resten av världen som den bara kan förlora.
I denna existentiella utmaning, en nedåtgående spiral i vilken européerna verkar dö ut långsamt genom att avstå från att föröka sig, så verkar det som att Europa också har förlorat allt förtroende för sina hårt förvärvade värderingar från Upplysningen, såsom personlig frihet, logik och vetenskap istället för vidskeplighet samt separation mellan kyrka och stat.
Dessa är avgörande om Europa verkligen vill överleva. Den framstående historikern Victor Davis Hanson skrev nyligen:
"Att döma av de stora historiska bestämmande faktorerna för civilisatorisk makt – bränsle, energi, utbildning, demokrati, politisk stabilitet och militärmakt – så håller Europa på att försvinna. Det lägger ynka 1,4 % av sin kollektiva BNP på försvar ... Och med ett födelsetal som är mindre än 1,6 % så krymper och åldras Europa långsamt – därför är Angela Merkels invandringspolitik kortsynt och ser bara invandring som en lösning på den demografiska krisen och en genväg till billig arbetskraft."
Men, som Walter Laqueur skrev, "även om Europas nedgång är irreversibel så finns det ingen anledning att tillåta en kollaps."
Hur undviker man denna kollaps?
Vid ett EU-möte för inte så längesedan sa Matteo Salvini, som är Italiens inrikesminister och partiledare för antiinvandringspartiet Lega Nord, följande:
"Jag har hört kollegor säga att vi behöver invandring för att Europas befolkning blir allt äldre, men jag är av en helt annan åsikt ... Jag tror att jag sitter i regeringen för att se att våra unga får samma antal barn som de fick för några år sedan och för att inte transplantera det bästa av Afrikas ungdom till Europa. Kanske behöver de göra detta i Luxemburg, men i Italien behöver vi hjälpa folk att skaffa fler barn istället för att ta in moderna slavar (från Afrika) för att ersätta de barn vi inte skaffar."
Sedan, när Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn avbröt så tillade Salvini:
"Jag besvarar lugnt och sansat din synpunkt som skiljer sig från min ... Om ni behöver ny invandring i Luxemburg så föredrar jag att behålla Italien för italienarna och börja tillverka barn igen."
Salvini ser uppenbarligen vad man kan förvänta sig av Italiens framtid. Under oförändrade förhållanden skulle Italiens befolkning kunna kollapsa, och nå precis över 16 miljoner invånare jämfört med 59 miljoner idag. Denna skrämmande beräkning framkom i år vid Italiens årliga "festival för statistik och demografi", där Roms universitets professor Matteo Rizzolli sa:
"Eftersom detta händer på hundra år, även om vi kommer att vara 8 miljoner personer färre om 20 år, om vi fortsätter som vi har gjort så kommer inget ske för att främja födelsetalet."
Europas etablissemang är därför uppdelade i så kallade "europeister" som anser att nya migranter är nödvändiga för att stoppa EU:s demografiska kollaps, och "euroskeptiker" som vill övervinna den på egen hand. Den ungerska premiärministern Viktor Orbán, till exempel, har uppmanat européer att avbryta den "demografiska nedgången" genom att investera mer i traditionella familjer. Under tiden har den italienska katolska ärkebiskopen Gian Carlo Perego sagt:
"Utmaningen för Italien är att återförena ett land som håller på att dö med unga personer som kommer från andra platser för att påbörja en ny historia. Om vi stänger vår dörr mot migranterna så kommer vi att försvinna."
Salvini föreslog ännu en idé i en intervju med The Times:
"Ett land som inte skapar barn är ämnat att dö ... Vi har skapat ett familjedepartement som ska arbeta med fertilitet, daghem, ett skattesystem som tar hänsyn till stora familjer. I slutet av detta mandat så kommer regeringen dömas efter antalet nyfödda mer än efter statsskulder."
Enligt Salvini så är det Italiens "tradition, historia och identitet" som står på spel – vänstern använder fertilitetskrisen som en "ursäkt" för att "importera invandrare".
En annan katolsk biskop, Andrew Nkea Fuanya från Mamfe, Kamerun, sa nyligen om det låga födelsetalet i Europa:
"Det är en mycket stor sak. Och jag vågar påstå att, särskilt med den islamska invasionen som bakgrund så om man ser till historien, där kyrkan sov, blev avledd från evangeliet, så drog islam nytta och kom in. Det är detta vi ser i Europa, att kyrkan sover, och islam smyger sig på ... Europa håller på att islamiseras, och det kommer att påverka Afrika."
Europas nedgång och förvandling är också tydlig i Frankrike. Enligt ny statistik som släpptes av det franska nationella institutet för statistik och ekonomiska studier så är nu Muhammed och flera andra traditionellt muslimska namn högst upp på listan över de mest populära barnnamnen i det franska området Seine-Saint-Denis (1,5 miljoner invånare). Det är värt att notera att två journalister från mainstreamtidningen Le Monde, Gérard Davet och Fabrice Lhomme, nyligen har publicerat en bok med titeln Inch'allah: l'islamisation à visage découvert (Om Allah vill: Islamiseringens exponerade ansikte"), en utredning av "islamiseringen" i området Seine-Saint-Denis.
Samtidigt visade en undersökning som publicerades i juli av veckotidningen L'Express att antalet barn i Frankrike "mellan 2000 och 2016 med minst en utländsk förälder ökade från 15 till 24 procent". Die Welt rapporterade att enligt det federala statistikkontoret så kommer 42 % av barnen i västra Tyskland under sex års ålder nu från en migrantbakgrund.
Okontrollerad massinvandring till Europa verkar ha gjort mer skada än nytta. Walter Laqueur skrev:
"... okontrollerad invandring var inte den enda anledningen till Europas nedgång. Men tillsammans med kontinentens andra malörer så ledde det till en allvarlig kris; ett mirakel kan komma att behövas för att hjälpa Europa ur denna allvarliga situation."
Både Matteo Salvini och Michel Houellebecq har påpekat att det åldrande och trötta Europa inte är en partisan- eller valfråga, utan en civilisatorisk sådan. Frågan kommer också att avgöra EU:s framtid som de öppna gränserna kan komma att utplåna.
Tiden börjar ta slut. Som Houellebecq sade i sitt tal vid Frank Schirrmacher-priset:
"Islams framsteg har bara börjat, eftersom demografin står på deras sida och eftersom Europa, som har slutat skaffa barn, har gått in i en självmordsprocess. Och det är inget långsamt självmord. När man väl har kommit till ett födelsetal på 1,3 eller 1,4 så går saker och ting väldigt snabbt i verkligheten."
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.