 Nya uttalanden av Hamas och Fatah har starkt fördömt arabländer för att de ska ha ha "jäktat" normaliseringen av relationerna till Israel innan Israel-Palestinakonflikten är löst. På bilden: Den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu skakar hand med Omans sultan Qaboos bin Said under Netanyahus officiella besök i Oman, 26 oktober 2018. (Bildkälla: Israels premiärministers kansli) |
I över tio år nu har Hamas och Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas regerande Fatahfaktion legat i krig med varandra. Försök av deras arabiska bröder, inklusive Egypten, Saudiarabien och Qatar att försöka lösa maktkampen mellan de två rivaliserande palestinska grupperna har än så länge misslyckats och ser inte ut att lyckas under den närmsta framtiden. Klyftan mellan Hamas och Fatah förblir lika djup som alltid: de två partierna avskyr varandra. Fatah vill återvända till Gazaremsan och Hamas säger högt och tydligt: nej. Fatah vill att Hamas ska avväpnas och lämna över kontrollen över Gazaremsan; Hamas säger nej.
Men när det gäller en specifik fråga så är de två sidorna rörande överens. I frågan om Israel så går det knappt att skilja på Fatah och Hamas.
Båda partierna använder sig av samma hårda språk när de talar om Israel och den israeliska regeringens politik och beslut. De dagliga uttalandena i vilka Israel fördöms som utfärdas separat av Hamas och Fatah låter nästan identiska. Båda hänvisar till Israel som "ockupationsstaten". De fortsätter också att driva på palestinierna och resten av världen mot Israel genom att anklaga landet för att ha begått "krigsbrott" mot palestinierna och för att de ska ha "brutit mot internationell lag".
De dagliga attackerna mot Israel av Hamas och Fatah har radikaliserat palestinierna till en punkt där många av dem inte skulle överväga någon form av kompromiss.
Under de senaste dagarna har de rivaliserande palestinska partierna återigen varit överens – denna gång om vad de uppfattar som försök att normalisera relationerna mellan Israel och vissa arabländer.
Normaliseringsförsöken vi talar om syftar till den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahus besök i Oman, ett arabland som inte har några diplomatiska relationer med Israel. De syftar också till israeliska idrottsmäns deltagande i en judotävling i Förenade Arabemiraten, ännu ett arabland som inte har några diplomatiska relationer med Israel.
Separata uttalanden som utfärdats av Hamas och Fatah har starkt fördömt arabländer för att de ska ha "jäktat" normaliseringen av relationer med Israel innan Israel-Palestinakonflikten blivit löst. Uttalanden är slående lika varandra i formulering och budskap.
Ta till exempel det Hamasledaren Ismail Haniyeh hade att säga om de uppenbara närmandena mellan Israel och vissa arabländer. Den 29 oktober citerades Haniyeh som ska ha sagt:
"Inga försök till normalisering kommer att förändra verkligheten. Det finns ingen plats för [den israeliska] fienden på kartan. Folket sänder ett argt budskap till alla de som ägnar sig åt normalisering [med Israel]."
Ett uttalande av Haniyes Hamasrörelse gick så långt att man fördömde normaliseringsförsöken som en "kniv i ryggen på palestinierna". I uttalandet anklagade man de araber som ägnar sig åt olika former av dialoger med Israel för att ha "övergivit palestinierna och deras sak".
Med andra ord så antyder Hamas att den arabledare som etablerar relationer med Israel kommer att ses som en förrädare mot palestinierna och deras sak. Haniyeh är brutalt ärlig med varför han och Hamas motsätter sig alla former av normalisering med Israel; det är för att de anser att det "inte finns någon plats" för Israel på kartan. I deras ögon har Israel ingen rätt att existera och det bör ersättas med en islamisk stat där judar skulle vara välkomna att leva som en minoritet.
Hamas rivaler i Fatah har gjort ett liknande ställningstagande mot den uppvärmda relationen mellan Israel och en del arabländer. Ett antal högt uppsatta Fatah-tjänstemän, inklusive Munir al-Jaghoob och Mohammed Shtayyeh, har fördömt Oman för att bjudit in Netanyahu. De har också fördömt Förenade Arabemiraten för att ha låtit israeler delta i judotävlingen.
"Fatah fördömer den offentliga normaliseringen mellan Israel och en del arabländer", kommenterade al-Jaghoub. Han hävdade också att Netanyahys besök i Oman var en del av den amerikanska presidenten Donald Trumps ännu inte offentliggjorda plan för fred i Mellanöstern. Palestinierna anser att Trumps plan, som ingen i Mellanöstern känner till än så länge, förutser etablerandet av fredsfördrag mellan Israel och arabländerna innan konflikten mellan Israel och Palestinierna är löst.
Hamas och Fatah motsätter sig en normalisering mellan Israel och arabländerna eftersom de är rädda för att deras arabiska bröder kommer att överge dem. De två palestinska rivaliserande partierna är rädda för att när arabländerna väl skriver under fredsfördragen med Israel så kommer de (araberna) att glömma bort palestinierna och fokusera på att skapa välstånd och stabilitet i arabländerna.
Palestinierna vill fortsätta hålla arabvärlden gisslan under sina egna orealistiska krav. De vill inte se arabländerna göra framsteg och bygga en bättre framtid för sitt folk. Denna taktik, som har fungerat under de senaste sju årtiondena, kommer snart inte vara lika användbar när det ena arablandet efter det andra öppnar dörren för israeliska ledare, politiker och idrottsmän.
Hamas och Fatah verkar vilja ha på sig offerkoftan ända in i kaklet. De har länge sagt sig vara offer för Israel. Nu vill de övertyga världen om att de är offer för någon slags israelisk-amerikansk konspiration för att sluta fred med Israel. I palestiniernas värld är fred mellan Israel och arabländerna lika med förräderi, en konspiration som kokats ihop av Israel och USA:s administration.
Istället för att omfamna de tinande relationerna mellan Israel och en del arabländer som en positiv utveckling som för med sig hopp och optimism till Mellanöstern är Hamas och Fatahs ledare upptagna med att fördöma araberna som "samarbetar" med Israel. Fördömningarna låter misstänkt likt direkta hot mot arabiska statsöverhuvuden och regeringar som vill göra affärer med Israel. Dessa hot kommer otvivelaktigt ha en negativ inverkan på en del arabländer som kommer att se dem som utpressning av palestinierna.
När Hamas och Fatah uppmanar den "arabiska gatan" att höja sina röster mot normaliseringsförsöken med Israel så uppmanar de i grund och botten folket i arabländerna att göra revolt mot sina ledare och regeringar. Det är svårt att se hur någon arabledare kommer att förbli passiv vid palestinska hot och fördömande.
Palestinierna agerar återigen mot sina egna intressen genom att stänga ute mäktiga och rika länder som Förenade Arabemiraten och Oman. Hamas och Fatah leder sannerligen sitt folk mot ett säkert slut: isolering och extremism. Så Fatah och Hamas kan inte gå med på att betala sina arbetare, de kan inte gå med på att tillföra elektricitet på Gazaremsan, och de kan inte gå med på att tillföra medicinsk utrustning på sjukhusen där. Däremot så går de med på att skada sitt folk ännu mer. Om de fortsätter såhär så kommer dagen komma då palestinierna upptäcker att deras vänner och bröder har blivit deras största fiender.
Khaled Abu Toameh, en prisbelönt journalist baserad i Jerusalem, är en Shillman Journalism Fellow vid Gatestone Institute.