 Hamas och dess allierade arbetar öppet med att exportera sin "väpnade kamp" mot Israel bortom Gazaremsan och slutligen för att ta kontroll över Västbanken. På bilden: Maskerade Hamasterrorister. (Foto av Abid Katib/Getty Images) |
Det är tydligt vid det här laget att Hamas ligger bakom några av den senaste tidens terrorattacker mot israeler på Västbanken. Dessa attacker ligger i Hamas intresse, och i deras vänner och sponsorers, särskilt den Palestinska islamiska jihadorganisationen – och Iran.
Hamas och dess allierade har en plan – och de håller den inte ens hemlig – på att exportera sin "väpnade kamp" mot Israel utöver Gazaremsan och slutligen ta kontroll över Västbanken.
Den senaste terrorattacken ägde rum den 9 december utanför bosättningen Ofta på Västbanken, öster om Ramallah. En israelisk-kanadensisk medborgare, Amichai Ish-Ran, och hans gravida fru, Shira, var bland de sju personer som skadades vid en skjutning från en bil. Barnet föddes för tidigt som resultat av terrorattacken och dog den 12 december efter att läkare hade kämpat för att rädda hans liv i nästan 72 timmar.
Hamas, som senare tog på sig ansvaret för attacken, var den första palestinska faktionen som berömde terroristerna. Än så länge har inte en enda palestinsk faktion kommit ut mot attacken, inklusive palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas regerande Fatahfaktion.
I en beskrivning av skjutningen som en "hjältemodig och kvalitativ operation" sade representanter från Hamas och flera palestinska faktioner att den visade att det palestinska "motståndet fortfarande lever på Västbanken". De uppmanade även palestinierna att "trappa upp intifadan" (revolten) mot Israel, särskilt bosättare och israeliska soldater.
"Västbanken har tagit initiativ till att motstå ockupationen", sade Hamas i ett uttalande som publicerats på Gazaremsan en kort stund efter terrorattackerna. Attacken, tillade Hamas, "kom att bekräfta vårt folks legitima rätt att motstå ockupationen i en tid då ockupationen, tillsammans med Israel, hade försökt kriminalisera vårt motstånd."
Denna hållning inom Hamas pekar på två viktiga faktorer; för det första att Hamas och dess allierade öppet arbetar med och uppmuntrar ett nytt antiisraeliskt uppror på Västbanken, och för det andra att Hamas och deras vänner har blivit stärkta av att FN:s generalförsamling inte antagit en USA-sponsrad resolution för att fördöma Hamas och andra palestinska grupper för att ha avfyrat raketer mot Israel och uppviglat till våld.
Hamas dröm om att sprida sin ideologi till alla palestinier har funnits sedan grundandet för 31 år sedan. Hamas är inte intresserat av att bara regera på Gazaremsan. Det vill ha Västbanken, Jerusalem och all mark "från [Jordan]floden till [Medel]havet". Hamas tror inte på förhandlingar eller fredliga bosättningar. Istället tror man att det enda sättet att "frigöra" muslimsk mark är via jihad. Detta mål är enligt Hamas anledningen till att man fortsätter föra en "väpnad kamp" mot Israel.
Som Hamas anger tydligt i sin stadga:
"Den Islamiska motståndsrörelsen strävar efter att höja Allahs fana över varje centimeter av Palestina, för under Islams vinge kan följare av alla religioner samexistera i trygghet när det gäller deras liv, ägodelar och rättigheter." (Artikel 6)
Hamasstadgan gör det klart och tydligt att metoderna man tror på bör användas för att lösa den israelisk-arabiska konflikten:
"Det finns ingen lösning för Palestinafrågan förutom via jihad. Initiativ, propositioner och internationella konferenser är ett slöseri med tid och en fåfäng strävan." (Artikel 13)
Hamasstadgan, som är mer relevant idag än någonsin, anger otvetydigt att rörelsen "anser att Palestinas mark är en islamisk waqf som invigts för framtida muslimska generationer fram till Domedagen. Ingen del av den bör kastas bort eller skänkas bort". (Artikel 11)
Härifrån är det enkelt att förstå varför Hamas fortsätter att hylla och berömma varje terrorattack mot Israel, oavsett om den sker på Gazaremsan, Västbanken eller innanför Israels gränser. Hamas ser dessa "heroiska och modiga operationer" som en implementering av sin ideologi om att utkämpa jihad för att "frigöra Palestinas mark." Även om terroristerna som utförde de senaste skjutningarna på Västbanken inte tillhör Hamas så är deras attacker fullt kompatibla med Hamas uttryckta mål och ambitioner, den mest prominenta av vilka ser Israel avlägsnas från kartan.
Hamas har goda anledningar att fira inte bara attackerna, utan vad de uppfattar som en rad "bedrifter" som de åstadkommit under de senaste veckorna. Dessa "bedrifter" inkluderar kontantbidragen från Qatar på 30 miljoner dollar som levererades till Hamas under de senaste veckorna för att man ska kunna betala löner och stipendier till tusentals av deras anställda och anhängare, samt FN:s generalförsamlings nekande till att anta anti-Hamasresolutionen. Dessa två steg har gjort att Hamasledarna kan skratta hela vägen till nästa skottlossning mot Israel.
Finansieringen från Qatar levereras till Hamas som en del av oskrivna förståelser om en vapenvila på Gazaremsan. Syftet med pengarna är att hjälpa till att lösa den humanitära krisen på Gazaremsan och förhindra ett utbrott av ännu en stor militärkonfrontation mellan Hamas och Israel. Hamas har dock än så länge inte gjort något för att stoppa våldet, som inkluderar protester varje vecka längs gränsen till Israel som började i Mars. Istället menar Hamas nu – och det finns goda anledningar till att tro på det – att demonstrationerna kommer fortsätta. Hamas menar också att man inte skulle behöva betala något "politiskt pris" för någon påstådd vapenvila.
Överenskommelsen om vapenvila mellan Hamas och Israel, som ska ha uppnåtts via medling av Qatar, Egypten och FN, gäller bara för Gazaremsan och har inget med Västbanken att göra. Därför anser Hamas at man har grönt ljus för att fortsäta avfyra och rikta terrorattacker från Västbanken utan att anklagas för att bryta mot vapenvilan.
FN, Qatar och Egypten borde ha krävt att alla avtal om vapenvila skulle inkludera Västbanken, där Hamas fortfarande har flera väpnade celler samt ett betydande stöd.
Hamasattackerna är inte bara ett hot mot israeliska civila och soldater; de underminerar även Mahmoud Abbas Västfinansierade Palestinska myndigheten. Varje "framgångsrik" attack som utförs av Hamas vinner dem alltmer popularitet på Västbanken, något Abbas och hans regering får betala för.
Medlemmar och vänner till Hamas har uppenbarligen tolkat nekandet till att anta USA-resolutionen som en uppmaning från FN och det internationella samhället att fortsätta med sitt "motstånd" mot Israel. De uppfattar USA-administrationen som en "stor bedrift" – en som tillåter palestinierna att fortsätta alla former av "motstånd" mot Israel, inklusive den "väpnade kampen". Det är därför inget sammanträffande att Hamas har kommenterat spektaklet vid FN:s generalförsamling genom att lova att fortsätta den "väpnade kampen" mot Israel.
Varje dollar och varje eftergift till Hamas fördel kommer bara att öka deras aptit på att fortsätta sin plan på att utöka sin kontroll utöver Gazaremsan. Ur Hamas synvinkel har deras plan vunnit legitimitet från FN och viktiga aktörer i regionen såsom Qatar och Egypten. Så länge Hamas känner att det marscherar i rätt riktning så kommer vi troligtvis se en ökning av väpnade attacker och andra former av våld på Västbanken.
Nu när Hamas får som det vill på Gazaremsan – miljontals dollar och inget krig med Israel – så vill det skifta fokus till Västbanken, allt med hjälp av vännerna i Teheran. Målet med detta är dubbelt: att underminera eller störta Abbas Palestinska myndigheten, orsaka allvarliga skador i Israel och hindra alla fredsplaner som läggs fram av USA:s administration. Med andra ord har Hamas och Iran nu siktet inställt på Västbanken, och det är en anledning inte bara för Israel att oroa sig, utan också för Abbas.
Khaled Abu Toameh, en prisbelönt journalist baserad i Jerusalem, är en Shillman Journalism Fellow vid Gatestone Institute.