Det var en gång, långt innan nedstängningarna under covid-19, då väst låtsades vara bekymrat över saker som frihet, rätten till privatliv och farorna med övervakning och datainsamling från sina medborgare. Kinas övervakningsstat beskrevs, åtminstone offentligt, mestadels som en avskyvärd företeelse som hotade mänskliga rättigheter – inte som ett exempel att efterlikna.
Tyvärr verkar det inte längre vara fallet. I flera år har FN och World Economic Forum (WEF), lett av Klaus Schwab, i den miljömässiga hållbarhetens, energieffektivitetens, säkerhetens och bekvämlighetens namn, främjat global övervakning i form av så kallade "smarta städer". I Kina fanns det redan år 2018 över 500 smarta städer på plats.
Under covid-19-pandemin lanserade FN och WEF ett slagord: "Build back better" – ett uttryck som återanvändes av USA:s dåvarande president Joe Biden. Otaliga nationella ledare upprepade slagordet om och om igen, som små programmerade FN/WEF-robotar, medan de flesta intet ont anande medborgare inte hade någon aning om vad det egentligen betydde. Ledarna började tacka covid-19-pandemin för att den gav en unik "möjlighet att bygga upp bättre" efter den förödelse som deras egna covid-19-åtgärder – särskilt nedstängningarna – hade orsakat. Biden lanserade en "Build Back Better"-plan värd flera biljoner dollar, med "kampen mot klimatförändringar" som en av sina högsta prioriteringar, bland annat genom att bygga "smart infrastruktur".
WEF, som långt ifrån döljer sina kommunistiska ambitioner, hävdade i ett dokument att kapitalismen i sig måste "uppfinnas på nytt". Som allmänt känt verkar Schwab vara en stor beundrare av den kinesiska kommuniststaten, som han 2022 berömde som en "modell" att efterlikna. "Jag tycker att vi bör vara mycket försiktiga med att påtvinga system. Men den kinesiska modellen är utan tvekan en mycket attraktiv modell för ett stort antal länder", menade Schwab i kinesisk statlig tv.
Metoden för att "bygga upp bättre", enligt FN och WEF, är att etablera "smarta städer":
"Mer än 90 procent av covid-19-fallen har uppstått i stadsområden, som har blivit pandemins epicentrum... Nu har vi chansen att återhämta oss på ett bättre sätt genom att bygga mer motståndskraftiga, inkluderande och hållbara städer. Innovationer och teknologier såsom sakernas internet (IoT) och artificiell intelligens (AI) ger möjlighet att uppgradera urbana tjänster och uppnå större administrativ effektivitet. Konceptet 'smarta städer', som kan bidra till att stimulera inkluderande tillväxt, främja social inkludering, minska trafikstockningar, bekämpa brott, förbättra motståndskraft vid naturkatastrofer och minska utsläpp av växthusgaser, har potential som lösning på urbana problem både i utvecklingsländer och i industrialiserade länder."
Schwab jämförde "klimatförändringar" med covid-19 och kallade det till och med för "virus" i december 2024:
"Det finns nu en medvetenhet, och det är allmänt accepterat, att klimatförändringarna – om vi inte tar itu med dem – skulle kunna bli nästa stora, låt säga virus, med mycket mer skadliga och långsiktiga konsekvenser jämfört med covid-19."
På papperet framställs den smarta staden ofta som en teknologisk-utopisk välsignelse. National Geographic definierar den så här i en text riktad till barn:
"En smart stad är alltså en stad där ett system av sensorer (ofta hundratals eller tusentals) används för att samla in elektronisk data från och om människor och infrastruktur, i syfte att förbättra effektivitet och livskvalitet. Invånare och stadens anställda kan i sin tur få tillgång till appar som låter dem använda stadens tjänster, ta emot och skicka rapporter om avbrott, olyckor och brott, betala skatter, avgifter och liknande. I den smarta staden betonas energieffektivitet och hållbarhet."
I verkligheten har den smarta staden, så som den används i stor skala i Kina, mycket lite att göra med att förbättring av livskvalitet. I stället handlar det i hög grad om statlig övervakning, följt av total kontroll och övervakning av invånarna samt obegränsad insamling av deras data för användning i ett system med sociala krediter. Enligt MIT Technology Review:
"Regeringen tycks anse att alla dessa problem i viss mån hänger samman med en brist på tillit, och att tillit kan byggas genom en lösning som passar alla. På samma sätt som finansiella kreditbetyg hjälper till att bedöma en persons kreditvärdighet, menar man att någon form av 'socialt kreditbetyg' kan hjälpa människor att bedöma andras pålitlighet i andra avseenden."
National Geographics propaganda om fördelarna med smarta städer påminner på ett kusligt sätt om hur de kinesiska kommunisterna marknadsförde den smarta staden när konceptet fortfarande var i sin linda. Borgmästare Chen Xinfa i Karamay, en stad i Xinjiang, sade 2012:
"Informationsteknologi handlar inte bara om teknologi. Den bör integreras i alla aspekter av livet i vår stad och göra människors liv mer bekvämt. Den 'smarta staden' kan också varna stadsledare som jag för vad som behöver åtgärdas omedelbart när det gäller stadsförvaltning eller nödsituationer. För Karamay är det inte framtiden, utan något som händer redan nu."
Xinjiang är en "autonom region" i Kina där etniska uigurer var bland de första i landet att övervakas med kameror och ansiktsigenkänning dygnet runt.
Smarta städer är faktiskt en idé som härstammar från det kinesiska kommunistpartiet och etablerades av den kinesiska regeringen i dess tolfte femårsplan, som publicerades 2011.
I Kina har smarta städer medvetet utvecklats till skrämmande tyranniska mardrömmar. I många städer, inklusive Shanghai och Hangzhou, har varje distrikt ett datacentrum, känt som en så kallad "stadshjärna", som övervakar och lagrar otroliga mängder information om alla medborgare. Datan samlas in av miljontals övervakningskameror med ansiktsigenkänningsteknik, som stöds av artificiell intelligens. Alla dessa system matar in de minsta detaljerna, som om huruvida en byggarbetare bär sin hjälm på jobbet, felaktig avfallshantering och andra småförseelser. Polispatruller får tillgång till övervakningssystemen via en mobilapp, vilket gör att de kan agera omedelbart vid alla brott mot lagen.
Samma "smarta" system utvecklas överallt i Kina. Enligt Deutsche Welle "skryter kinesiska statliga medier om att polisen kan identifiera varje enskild person på gatan på bara en sekund". Kinesiska medborgare övervakas genom varje steg i sin vardag, till och med när de går in i sina egna bostadshus: Under nedstängningarna kunde polisen omedelbart reagera på alla som vågade trotsa förbudet mot att gå utomhus.
Brott leder till att en medborgare får ett lågt socialt kreditbetyg, vilket i sin tur kan leda till att de sätts på en svart lista för att resa med flygplan och höghastighetståg, förbud mot att lämna landet, nekad tillgång till tjänster och till och med att de inte får hyra en lägenhet. Detta är det kinesiska system som Schwab så öppet beundrar.
Dessa totalitära, skrämmande aspekter av smarta städer, som Schwab och WEF:s globalister verkar beundra så mycket, och deras ursprung, nämns sällan, om ens någonsin, i mainstreammedias beskrivningar av konceptet. Enligt en artikel från World Population Review 2024:
"Med den växande urbana befolkningen världen över gör smarta städer och deras teknologi det möjligt för regeringar att övervaka och förbättra de finansiella, sociala och miljömässiga aspekterna av livet för sina invånare och besökare, vilket gör livet mer njutbart, effektivt och hållbart. Offentliga och privata företag samt federala, statliga och kommunala myndigheter arbetar tillsammans för att göra smarta städer möjliga."
"Smarta städer började i Europa med tidiga användare som Barcelona och Amsterdam... I USA var San Francisco, Atlanta, New York City, Miami, Denver, Boston, Columbus, Chicago och Kansas City bland de första smarta städerna."
Inget nämns om Kina och dess mer än 500 smarta städer, eftersom det skulle kunna få människor att börja ifrågasätta planen. Bättre att låtsas att det är ett europeiskt koncept.
Mobile Magazine hävdade felaktigt år 2023 att "de 10 bästa smarta städerna som ligger i framkant för global innovation" ligger i Europa, följt av USA, och att "det för närvarande finns mer än 140 smarta städer över hela världen" – utan att alls nämna Kina och landets mer än 500 smarta städer.
År 2014, när den allmänna debatten om frågan fortfarande innehöll kritik mot Kinas smarta städer skrev US-China Business Council:
"Mer oroande är att sådana system erbjuder en aldrig tidigare skådad nivå av övervakning och kontroll av offentliga utrymmen, samt ett sätt att samla in en enorm mängd data om enskilda medborgare. Världen över är städer fortfarande i ett tidigt skede av att förstå och hantera de möjligheter dessa system kan erbjuda, och företag som arbetar med smart stadsteknologi har inte heller varit så proaktiva som de skulle kunna vara när det gäller att ta itu med frågor om integritet och dataskydd. I Kina har det knappt funnits någon offentlig diskussion om denna aspekt av visionen för smarta städer, och vissa internationella företag, som Cisco, har blivit kritiserade på hemmaplan för att ha levererat övervakningsteknik till Kina."
Idag verkar ingen oroa sig för övervakningsteknik. Det är allt en del av det "nya normala" eller, som WEF uttrycker det: "The Great Reset".
"covid-19-krisen har visat oss att våra gamla system inte längre är anpassade för det 2000-talet," sa Schwab 2020. "Kort sagt, vi behöver en stor återställning."
Enligt WEF – och, märkligt nog, miljardären Kung Charles, som var WEF:s partner i att lansera detta initiativ – behöver vi en "bättre form av kapitalism" och för detta samlar WEF "världens bästa hjärnor för att söka en bättre, rättvisare, grönare, hälsosammare planet när vi återuppbygger efter pandemin".
WEF:s roll i att driva smarta städer globalt är central. WEF leder till exempel, trots att det inte är valt av någon, 2022 G-20-initiativet för smarta städer, som de beskriver på följande sätt:
"Under ledning av World Economic Forum är G20 Global Smart Cities Alliance on Technology Governance det största globala initiativet som syftar till att säkerställa ansvarsfull och etisk användning av smart stadsteknik.
Det utvecklar, testar och implementerar globala standarder och regler för att säkerställa att data som samlas in på offentliga platser används på ett säkert och etiskt sätt, mildra potentiella risker och främja allmänhetens förtroende."
Men vem är det som övervakar övervakarna? Hela konceptet bygger på att räven vaktar hönshuset.
Den icke-valda Schwab har också en framstående plats vid G20-mötena, av anledningar som är helt oklara men som kan bero på att flera av ledarna för G20-länderna på den tiden deltog i hans Young Global Leaders-program. Många minns hur Schwab skröt i en intervju 2017 om att WEF penetrerade det politiska ledarskapet i nationalstater:
"Det vi är mycket stolta över nu, den unga generationen som premiärminister Trudeau, Argentinas president och så vidare, är att vi har penetrerat kabinetten. Så igår var jag på en mottagning för premiärminister Trudeau och jag vet att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är... faktiskt våra unga globala ledare från World Economic Forum."
Andra tidigare deltagare i Young Global Leaders inkluderar Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock, Irlands tidigare premiärminister Leo Varadkar, Nya Zeelands tidigare premiärminister Jacinda Ardern, ett antal regeringsministrar från hela världen, europeisk kunglighet samt företags- och kulturledare.
Schwab har varit tydlig med att han och hans politiska och affärsmässiga vapendragare har ett dystert, alltomfattande grepp på gång för den fria världen: total övervakning, total kontroll.
Schwabs egna årliga Davos-möten, där världens politiska, affärsmässiga och kulturella elit håller hemliga möten om världens framtid utan att ställas inför några kritiska frågor, är – uppenbarligen – inte föremål för någon form av transparens. WEF verkar vara så rädda för kritik och transparens att de har stängt av kommentarsfunktionen på sitt eget X-konto.
Valda ledare, som påstås vara i Davos för att ta hand om "folkets" intressen, fortsätter ändå att dyrka vid Schwabs altare. De flockas till hans årliga möte i januari där, förmodligen i hopp om att de, de utvalda, kommer att bli de som härskar i hans elitistiska globala politbyrå.
Kanske vill de, precis som Schwab, ha fullständig kontroll. Om något så bevisade världens ledares hantering av covid-19-pandemin, särskilt i väst, att man ivrigt ville anta Kinesiska Kommunistpartiets värderingar: extrema nedstängningar, stängning av "små" människors verksamheter samtidigt som stora butikskedjor fick hålla öppet, stängning av skolor för barn, kontroll av människors tillgång till offentliga och privata utrymmen, övervakning av deras rörelser, bötfällning för "brott" mot nedstängningarna, genomdrivande av munskydds- och vaccintvång. Vissa länder, som Australien, satte till och med människor som misstänktes ha covid-19 i karantänläger. När några av dem, som hade testat negativt för covid-19 dagen innan, försökte rymma, blev de gripna vid en närliggande polispost som satts upp för det ändamålet.
Alla dessa fundamentalt totalitära åtgärder antogs av så kallade demokratiska ledare i "hälsans" namn.
Föreställ dig vad de kommer att vara villiga att anta – å dina vägnar, förstås – i "klimatets" namn.
Robert Williams är baserad i USA.