 FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) har förnekat sitt ansvar i dödsfallet av en treårig palestinsk pojke denna vecka från flyktinglägret Nahr al-Bared efter att libanesiska sjukhus vägrat ta emot honom för att hans föräldrar inte kunde betala för hans sjukvård. På bilden: Det palestinska flyktinglägret Wavel i Libanon som drivs av UNRWA. Bildkälla: European Civil Protection and Humanitarian Aid Operations/Flickr) |
Mohammed Majdi Wahbeh, en treårig palestinsk pojke från flyktinglägret Nahr al-Bared i norra Libanon, är det senaste offret för apartheid och diskriminerande lagar mot palestinier i arabländer.
Wahbeh dödsförklarades förra månaden efter att libanesiska sjukhus vägrade ta emot honom då hans föräldrar inte kunde betala för hans sjukvård. Enligt rapporter i libanesisk media begärde ett sjukhus att pojkens familj skulle betala 2 000 dollar för att han skulle läggas in. Pojken hade legat i koma i tre dagar innan hans död, men inget sjukhus gick med på att ta emot honom eftersom hans familj inte hade råd med omkostnaderna för hans behandling.
Den palestinska pojkens död vid sjukhusets ingång har gett upphov till raseri bland många libaneser och palestinier. Den libanesiska journalisten Dima Sadek skrev i ett Twitterinlägg riktat mot sjukvårdsministern Ghassan Husbani:
"Herr minister, som invånare ställer vi dig frågan: Varför dog en treårig pojke vid sjukhusets ingång, och vem gav order om att inte låta honom läggas in? Har inte ditt departement något ansvar? Sedan när gör en sjukdom skillnad på en palestinsk och en libanesisk pojke? Vad är din skuld i detta brott?"
Den framstående libanesiska journalisten och programledaren Neshan Der Haroutiounian publicerade ett filmklipp på sociala medier av den döda pojken som låg på sjukhussängen och en gråtande släkting i närheten som beklagar sig: "Ingen bryr sig om oss palestinier." I ett twitterinlägg som publicerades tillsammans med filmklippet skrev journalisten: "Denna palestinska pojke dog i Libanon. Han var tre år gammal."
Rabia Zayyat, en annan känd libanesisk journalist, uttryckte sitt raseri på Twitter:
"Herregud! Hur kan en pojke dö vid ingången till ett sjukhus på grund av några dollar? Om sjukhuset inte har någon barmhärtighet, kunde inte administrationen ha ringt en tjänsteman för att täcka kostnaderna istället för att lägga pengarna på en fest eller bankett? Hur kan vi fortsätta leva i ett land som inte bryr sig om mänskliga rättigheter?"
Hussein Banjak, en libanesisk invånare, uttryckte också sin ilska och avsky över pojkens dödsfall på grund av hans familjs oförmåga att betala kostnaderna för behandlingen:
"Pojken dog i mitt land, utan krig, av de utan samvete. Han dog på grund av 2 000 dollar – så mycket som en ledares slipsar kostar, så mycket som ledarens frus sko kostar, så mycket som en son till en ledares parfymflaska, en ledares handväska, medicin till en ledares hund kostar."
Det libanesiska hälsovårdsministeriet sade i ett uttalande att den palestinska pojken tidigare hade blivit inlagd på tre olika sjukhus, där en operation hade utförts i hans huvud. Enligt ministeriet hade Wahbeh lagts in på Tripoli Government Hospital den 17 december. Uttalandet fortsatte med att hans tidigare sjukvårdsräkningar hade betalats av FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA). "Han dog inne på sjukhuset", menade ministeriet som därmed nekade till att han ska ha dött vid ingången.
Ministeriets uttalande lägger skulden på UNRWA för att ha vägrat betala kostnaderna för att lägga in honom på det förra sjukhuset.
UNRWA har i sin tur nekat till skuld: representanter menade att man hade gett pojken ekonomisk och medicinsk hjälp. Enligt organisationen hade läkarna försökt flytta Wahbeh till en pediatrisk intensivvårdsavdelning på ett annat sjukhus, men fått höra att det inte fanns plats på något av Libanons sjukhus.
I protest mot pojkens död gav sig palestinierna från Nahr al-Baredlägret ut på gatorna, där de brände bildäck och blockerade vägar medan de mässade slagord som fördömde både UNRWA och libanesiska myndigheter för att de inte räddat pojkens liv.
Den palestinska pojkens tragedi var inte den första av sitt slag i Libanon. År 2011 dog även en annan palestinsk pojke, Mohammed Nabil Taha, 11, vid ingången till ett libanesiskt sjukhus efter att läkarna vägrat ta emot honom då hans föräldrar inte hade råd att betala för hans behandling.
Det senaste nederlaget är en påminnelse om den apartheid och diskriminering palestinier utsätts för i Libanon. Enligt olika människorättsorganisationer utsätts palestinier där för systematisk diskriminering i nästan varje aspekt av vardagen. De hindras från att arbeta inom de flesta yrken, inklusive sjukvård och transport.
Enligt Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingar (UNHCR):
"... juridiska förbud kvarstår när det gäller åtkomst för palestinska flyktingar till 36 liberala eller syndikerade yrken (inklusive inom medicin, jordbruk, fiske och kollektivtrafik). Dessutom rapporteras det att palestinska flyktingar i Libanon bara delvis har tillgång till den nationella försäkringskassan. För att kunna jobba måste palestinska flyktingar i Libanon skaffa ett årligt arbetstillstånd. Efter en ändring i lagen år 2001 ska palestinska flyktingar vara förhindrade från att erhålla, föra över eller ärva fastigheter i Libanon."
Som om det inte var nog påpekar även UNHCR att palestinierna i Libanon inte har tillgång till libanesiska sjukvårdstjänster och förlitar sig framför allt på UNRWA för sjukvårdstjänster, samt på välgörenhetsorganisationer och palestinska Red Crescent Society. Palestinierna nekas också tillgång till libanesiska kommunala skolor.
Libanons ledare verkar dock leva i förnekelse och ägna sig åt lurendrejeri. Istället för att erkänna att palestinierna utsätts för diskriminering och apartheid i detta arabland försöker Libanons ledare peka ett anklagande finger mot Israel. Flera libanesiska ledare, inklusive president Michel Aoun, fortsätter att anklaga Israel för att ha utövat "rasism" mot palestinier.
Dessa anklagelser representerar höjden av hyckleri i ett arabland som förnekar palestinierna de mest grundläggande rättigheterna. Genom att lägga skulden på Israel försöker ledarna av apartheidregimen i Libanon mörklägga den dåliga behandlingen och diskrimineringen mot de palestinier som bor bland dem.
Ett land som nekar en treårig pojke brådskande medicinsk behandling har inte rätt att fortsätta ljuga för världen om att de stöttar palestinierna och deras sak.
Slutgiltigen så uppstår frågan när man hör om sådana tragedier: Var är alla människorättsorganisationer och pro-Palestinagrupper från runtom i världen som låtsas oroa sig för palestiniernas lidande? Kommer de hålla tyst om försummelsen av Wabeh för att han dog i ett arabland och Israel inte hade något med hans död att göra?
Khaled Abu Toameh, en prisbelönt journalist baserad i Jerusalem, är en Shillman Journalism Fellow vid Gatestone Institute.