 Dr Li Wenliang, som dog av coronaviruset den 7 februari, hade blivit tillrättavisad av den kinesiska regeringen, tillsammans med sju andra läkare, för att han varnat för utbrottet i december. Han anklagades för att ha "spridit falska rykten" och "stört den sociala ordningen", och blev tillfälligt häktad och förhörd till följd av hans tappra försök. På bilden: En vaka för Wenliang den 7 februari i Hong Kong. (Foto av Anthony Kwan/Getty Images) |
Efter nyheten om att dr Li Wenliang hade dött av coronaviruset den 7 februari öppnade folk i den centralkinesiska staden Wuhan sina fönster och grät. Andra gav sig ut på gatorna för att blåsa i visselpipor för visselblåsarens skull. Sorg och ilska, uttryckt på Kinas gator, balkonger och sociala medieplattformar har de senaste dagarna nått höjder som nästan saknar tidigare motstycke.
Li hade blivit tillrättavisad av den kinesiska regeringen, tillsammans med sju andra läkare, för att de varnat för utbrottet i december. Han anklagades för att ha "spridit falska rykten" och "stört den sociala ordningen", och blev tillfälligt häktad och förhörd samt tvingad att skriva under ett "förmaningsmeddelande" till följd av hans tappra försök. Li blev otvivelaktigt smittad av viruset när han behandlade patienter på Wuhans centrala sjukhus.
Det första officiella dödsförkunnandet, på torsdag kväll, skapade stor uppståndelse på nätet. Statens media menade då, kanske för att lugna folket, att han levde men befann sig i ett allvarligt tillstånd. När han förklarades död en andra gång möttes tillkännagivandet av uppror. Kinesiska censorer rensade upp bland miljontals sociala medieinlägg som stöttade den unge läkaren. Li var 34 år gammal.
Vissa menar att när minnet av sjukdomen bleknar i hettan av den kommande sommaren kommer det kinesiska politiska systemet kunna stå emot förändring. Tvärtom sägs nu den härjande sjukdomen kunna bli Kinas "Tjernobyl", ett mörkande av en katastrof som så småningom kan leda till regimens undergång.
Australiens premiärminister Kevin Rudd tillhör den grupp som inte tror på ett nytt Tjernobyl. "Xi har en nästan absolut politisk makt över Kinas marxistleninistiska stat", skrev han i en krönika från den 8 februari. Det är "säkert", försäkrar han oss, "att krisen, när den väl är över, inte kommer att förändra hur Kina styrs i framtiden".
Rudds argument är att Xis prioriteringar, som han kallar för "tio uppsättningar av koncentriska cirklar som strålar ut från partiets mitt", kommer att förbli desamma. Främst bland dessa prioriteringar är att upprätthålla landets politiska system. Som Rydd, nu ordförande för Asia Society Policy Institute, noterar: "Sedan han kom till makten år 2012 har Xi stärkt Kommunistpartiets grepp om makten och utvecklat en omfattande nationell agenda från vilken allt annat – inklusive inhemsk krishantering – måste följa."
Är Xi så stark? Han har krossat förväntningarna och tillskansat sig en nivå av makt som inte skådats sedan Deng Xiaoping, Maos sluga efterträdares dagar. Vissa analytiker jämför till och med hans position med självaste Maos. Politiskt sett verkar Xi ha "nio liv".
Han lägger förmodligen grunden för att låta hans motståndare, premiärminister Li Keqiang, få skulden när saker och ting går fel. Li har bland annat fått befälet i koordineringen av Beijings svar på sjukdomen.
Den 26 januari meddelade Kommunistpartiet att Li skulle vara ordförande för Kinas specialstyrka, Central Leading Small Group for Work to Counter the New Coronavirus Infection Pneumonia Epidemic. Xi har också lånat en taktik av Mao och dragit sig undan rampluset genom att i princip försvinna från officiell media under den sista veckan av januari.
Men trots Xis list finns det skäl till att han inte kan fly från sin förpliktelse. För det första medför hans stora makt ett ansvar, och han verkar inse att det finns stunder då han måste erkänna sitt företräde. I kampen mot epidemin sa Xi under ett möte den 28 januari i Beijing med Världshälsoorganisationens generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus att "jag själv har dirigerat och arrangerat arbetet".
För det andra ser det ut som att den kinesiska ekonomin, på grund av epidemin och andra anledningar, krymper – inte bara kvartal-till-kvartal utan år-till-år. Den kinesiska efterfrågan på olja är nu 20 % lägre än den var förra året vid denna tid. Många fabriker och butiker håller stängt, långt efter det kinesiska nyåret. Vårens Kantonmässa, som skulle ha ägt rum i maj, har ställts in. Flygbolag har skurit ner på resor till Kina; många rutter har stängts av på obestämd tid.
Denna nödsituation inträffar vid en tid då ekonomin, som växte ungefär 2 % innan epidemin, redan höll på att sakta ner, och vid en tid för uteblivna betalningar.
Många analytiker förväntar sig att Beijing ska stimulera ekonomin, men det fungerar bara om det finns en underliggande ekonomisk aktivitet. Med en stor del av ekonomin nedstängd finns det inte mycket att stimulera. En död ekonomi är en existentiell kris för en regim vars primära grund för legitimitet är ett fortsatt välstånd.
För det tredje kommer det kinesiska folket inte att vackla av Xis interna manövrer i Kommunistpartiet, något som blivit uppenbart efter deras reaktion på Li Wenliangs död. För det första har lokala tjänstemän avslöjat Beijing. Den 27 januari sa Zhou Xianwang, Wuhans borgmästare, i ett offentligt uttalande att han inte kunde avslöja coronavirusepidemin för allmänheten eftersom han väntade på auktorisering uppifrån. Denna anklagelse fick ingen i Beijing att framställas i god dager.
Det kinesiska folket, delvis som resultat av Zhous fingerpekande, är rasande, och till skillnad från Beijings tidigare ämbetsbrott talar man nu om fundamentala frågor och grundläggande rättigheter. Refrängen som nu hörs runtom i Kina är "vi vill ha yttrandefrihet!" Folket i detta drabbade samhälle, precis som de som söker frihet i Hongkong, har antagit den politiskt slagkraftiga sången från Les Miserables, "Do You Hear the People Sing?"
Dr Lis död kommer efter att en juridikprofessor vid Tsingua University, Xi Zhangrun, förra veckan kallade Xi Jinping för "inte särskilt smart" och bad honom att avgå. Ungefär samtidigt skrev Xu och åtta andra under ett öppet brev till Nationella folkkongressen med titeln "Rätten till yttrandefrihet börjar idag".
Djärvheten i den senaste tidens krav visar att det kinesiska folket, på grund av utbrottet, börjar tappa sin rädsla för Xi och Kommunistpartiet. Rudd och kinesiska propagandister menar att partiet kommer att överleva krisen, men när folk inte längre är rädda kan vad som helst hända.
När folk förlorar sin rädsla tror de antingen att de kan göra vad som helst, eller så bryr de sig helt enkelt inte om konsekvenserna. Det är ofta i dessa stunder som mäktiga politiska system förfaller.
Xi måste förbereda sig på försommaren, efter att viruset nått sin höjd i april och maj i stora befolkade områden utanför Hubeiprovinsen som för närvarande är epicentrum. Då kommer det kinesiska folket att diskutera vem som bär skulden.
Just nu är Xi mer fokuserad på att kontrollera det nationella narrativet än att få ett slut på sjukdomen. Kompositionen av Central Leading Small Group, som består av nio medlemmar, som beskrivs ovan, är särskilt störande. Det finns bara ett officiellt hälsoombud på tjänstgöringslistan som är full av politiska hantlangare och propagandatjänstemän. Partiets propagandakung, Wang Huning, är vice ordförande. "Att upprätthålla Xi Jinpings diktatoriska styres integritet är uppenbarligen gruppens primära fokus", sa Kinabevakaren Charles Burton från Ottawas Macdonald-Laurier Institute till Gatestone.
Xi Jinping har dock redan förlorat kampen om narrativet. Hans propagandaförsök hindrar hans förmåga att utrota sjukdomen. Hemlighetsmakeri och undanhållande av information hjälper aldrig.
Hursomhelst finns det en kvinna som inte tänker tillåta myndigheternas undanhållande av information särskilt länge. "Om de inte ger oss en förklaring så tänker vi inte ge upp", sa Lu Shuyun, mamma till dr Li Wenliang, som kräver att få veta varför Wuhanpolisen trakasserade honom medan han försökte rädda patienter.
Kan en ensam kvinna stå upp emot den mäktige Xi Jinping? I denna tävling satsar jag på mamman. Hon har trots allt 1,4 miljarder arga människor på sin sida.
Gordon G. Chang är författare av The Coming Collapse of China och en Gatestone Institute Distinguished Senior Fellow.