 Italiens utrikesminister, Luigi Di Maio, välkomnade ett plan fullt av kinesisk medicinsk utrustning den 12 mars. "Vi kommer att minnas de som var nära oss i denna svåra period", sa Di Maio. Det är inte nödvändigt, kommer Kina att påminna dem om. På bilden: Di Maio visar en karta över italienska kommuner i karantän under en presskonferens i Rom, den 27 februari 2020. (Foto av Tiziana Fabi/AFP via Getty Images) |
Några dagar efter att Kina hade meddelat att man skulle skicka medicinsk utrustning till Italien visade kinesisk statlig media bilder på italienarna på balkonger och gator som applåderade till den kinesiska nationalsången. "I Rom mässade några italienare 'Grazie, Cina!' från sina balkonger med den kinesiska nationalsången i bakgrunden, & deras grannar stämde in i applåder", skrev Zhao Lijian, talesmannen för Kinas utrikesdepartement som skamligt och felaktigt nog föreslog att den amerikanska militären hade tagit med sig Covid-19 till Wuhan.
Kina framställde sig i rollen som räddare, villig att rusa fram till den sjuka italienska patientens brits.
Nu avslöjar en utredning i Financial Times att dessa filmklipp var manipulerade som en del av Beijings coronaviruspropaganda. Hashtaggarna #ThanksChina och #GoChina&Italy var dessutom genererade av botar. En rapport av Carnegie Endowment kallade Italien för "en måltavla för Kinas propaganda".
En artikel med titeln "Varför Covid-19-epidemin är så politiserad" som publicerats på Kinas ambassad i Paris hemsida hävdade att "vissa västerlänningar börjar tappa förtroendet för liberal demokrati" och "vissa [västländer] har blivit psykologiskt svaga".
Antoine Bondaz, forskare vid France's Foundation for Strategic Research, sa till Politico:
"Kina ser Europa som Västs svaga punkt. Enligt deras logik så finns Västvärlden, och i den är det USA som kommer att gå emot Kina av strukturella och ideologiska skäl, och deras europeiska allierade är de som behöver vara neutrala utifall att det blir konflikter mellan Kina och USA."
Enligt Lt. Gen (ret.) H.R. McMaster, president Donald Trumps före detta säkerhetsrådgivare, i sin nya bok Battlegrounds: The Fight to Defend the Free World, så tror kinesiska ledare "att de har en liten lucka för en strategisk möjlighet att stärka sin makt och revidera den internationella ordningen till sin fördel".
Det finns nu en enorm risk för att Italien håller på att bli "Kinas trojanska häst in i Europa".
En ledande fransk statstjänsteman, Pierre-Henri d'Argenson, skrev i Le Figaro att "Europa nu har blivit buffertzonen för konfrontationen mellan Kina och USA". Beijing valde Italien som den svaga punkten i Europa och följer sitt manus.
I april 2019 var premiärminister Giuseppe Contes italienska regering det första G7-landet som skrev under ett Memorandum för Förståelse av Kinas "Ett bälte, en väg-initiativ" under ett statsbesök av president Xi Jinping. Enligt en analys av The Economist skulle planen Ett bälte, en väg kunna överstiga Marshallhjälpen, med vilken USA återupplivade Europas härjade ekonomier.
Italien har en regeringskoalition som leds av Femstjärnerörelsen, ett extremt Kinavänligt parti, vars grundare Beppe Grillo ofta har setts på den kinesiska ambassaden i Rom. Som Europeiska utrikesrådet rapporterade, "i Italien har affärsmässiga och politiska påtryckningsgrupper för Kina varit på uppgång". Den före detta premiärministern Matteo Renzi har besökt Beijing på konferenser.
För fem år sedan köpte China National Chemical Corp Pirelli, ett 143 år gammalt italienskt företag och världens femte största däcktillverkare. En studie som publicerats av KPMG innan Pirelliaffären avslöjade att kinesiska förvärv i Italien har uppgått till 10 miljarder euro på fem år (totalt 13 miljarder euro i investeringar). En tredjedel av de utländska förvärven i Italien är kinesiska. Målet är att förvandla Italien till "Europas största destination för starkt eftertraktade investeringar från Kina".
Nu försöker Kina dominera södra Europas infrastruktur. Kina har redan fått tillstånd att driva Greklands största hamnstad, Piraeus i Aten, vilken Beijing planerar att förvandla till Europas största kommersiella hamn. Sedan började Kina projicera sin expansion i Italiens hamnar, där fyra stora hamnar också står i kö för kinesiska investeringar. Zeno D'Agostino, ordförande för Triestes norra hamn, säger att "Kina öppnar för att det känner sig starkt".
Italiens politiska eftergifter för Kina var tydliga under den dödliga första tiden av coronakrisen.
Den 21 januari bjöd Italiens kultur- och turismminister en kinesisk delegation på konsert i Santa Cecilias nationalakademi för att inleda året av italiensk-kinesisk kultur och turism. Michele Geraci, Italiens före detta undersekreterare för utveckling, var inte säker på att det var hans plats. "Är vi säkra på att vi vill göra detta?", frågade Geraci och tittade på sina kollegor. "Borde vi vara här idag?" Några dagar senare, i många italienska städer, såsom Florens och Prato, där det finns ett fäste för kinesisk tillverkning, främjade borgmästare och lokalsamhällen initiativet "krama en kines" för att bekämpa främlingsfientlighet och rasism.
I Rom besökte Italiens president, Sergio Mattarella, en skola som har en hög andel kinesiska elever, för att motverka "diskriminering", och Nicola Zingaretti, partiledare för Demokratiska partiet, träffade den kinesiska ambassadören i Rom. Under tiden arrangerade italienska tv-kanaler provsmakningar i direktsändning av kinesiska produkter. Det var Italiens stora misstag: att bekämpa rasismen istället för viruset, som bara några dagar senare skulle ödelägga landet.
Kina har lyckats hjärntvätta den italienska allmänna opinionen. I en opinionsundersökning som publicerades den 17 april ser 50 % av italienarna Kina som en "vän" (bara 17 % av italienarna ser USA på samma vis). Och i tävlingen om den globala makt som Italien bör vara allierad till ligger Kina före USA med 36 % jämfört med 30 %.
Italiens utrikesminister, Luigi Di Maio, välkomnade ett plan fullt av kinesisk medicinsk utrustning den 12 mars. "Vi kommer att minnas de som var nära oss i denna svåra period", sa Di Maio. Det är inte nödvändigt, kommer Kina att påminna dem om.
Walter Ricciardi, rådgivare till Världshälsoorganisationen (WHO) och den italienska regeringen, twittrade "Tack Kina!".
Vi vet nu att medan den kinesiska regimen har vilselett världen om Covid-19:s smittsamhet har man samlat på sig medicinsk utrustning. Som redaktören på den tyska tidningen BILD skrev i ett brev till den kinesiska presidenten Xi:
"Jag antar att du ser det som en storslagen 'vänskap' när du nu generöst skickar ut masker till världen. Det är ingen vänskap. Jag skulle kalla det för imperialism dolt bakom ett leende – en trojansk häst."
Inte en enda italiensk minister eller statstjänsteman lade skulden på Kina för mörkläggningen av epidemin eller för att ha fått vittnen att "försvinna".
"För första gången på många år enades västländer bakom en begäran till Kina om att förklara hur Covid-19 föddes och sedan spreds", skrev Paolo Mieli i ett reportage på förstasidan av Italiens största tidning, Il Corriere della Sera. Mieli nämnde USA, Australien, Storbritannien, Frankrike och Tyskland.
"Vem är det som saknas? Italien, det enda landet i västvärlden som har tagit emot en halv miljon masker som vi fått skickade till oss (mot en avgift) från Kina med en alldeles överdriven hast."
Den världsberömda Italienska textilindustrin var ett av de stora offren för en globaliseringsexpansion som letts av kinesisk ohederlig ekonomisk dumpning. Kina reducerar nu Italien till en plats som ska hjälpa till att sprida och implementera deras agenda och vilja att styra. Som den italienska analytikern Francesco Galietti skrev, Italien kommer att bli "måltavlan för en kinesisk 'charmoffensiv', en kombination av kontanter och 'mjuk vilja', pengar och inflytande". Han noterar exemplet med Kinas folkbank:
"Den har stadigt samlat ihop insatser på över 2 procent (tröskelvärdet i Italien) i en mängd av Italiens största aktiebolag, inklusive FCA (Fiat Chrysler-gruppen), Telecom Italia och Generali Group, Italiens största försäkringsbolag."
Kina har också investerat i strategiska energientiteter såsom Eni och Enel och den italienska oljetjänstegruppen Saipem.
Denna ekonomiska penetration kommer också att få enorma säkerhetskonsekvenser. Under den första tiden av Covid-19-epidemin meddelade Italien, som lockas av löftet om en Huaweiinvestering på 3 miljarder dollar i deras telekommunikationssystem, att det inte har några planer på att stoppa kinesiska telekomfirmor som spelar en roll i landets framtida 5G-nätverk. Det är ett projekt som den amerikanska generaldirektören William P. Barr definierade som en "monumental fara".
"De geopolitiska effekterna av pandemin bör vara betydelsefulla", sa NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg. "Vissa allierade är mer sårbara för situationer där avgörande infrastruktur kan säljas" i en Kinesisk köpfest." USA:s försvarssekreterare Mark Esper har också varnat för att Kina kommer att exploatera viruset "för att främja sina egna intressen och försöka skapa en klyfta i Alliansen och i Europa."
Italien är mest sårbart för denna kinesiska offensiv. Det är ett av de mest befolkade länderna i världen och har en ekonomisk tillväxt som ligger nästan på noll. Det har också en av Europas mest instabila och sköra regeringar och en av Europas högsta coronavirusrelaterade dödssiffror – en upplevelse som en italiensk sjuksköterska jämförde med ett "världskrig".
Italien är nu Europas sjukling. På grund av den kinesiska coronaviruskrisen kommer landet att uppleva en kollaps i BNP (-9,5 %) och en explosion av sin statsskuld som ligger på 160 % av bruttonationalprodukten – den högsta sedan Andra Världskriget. Beijing vet detta och hävdar att "Italien har många ekonomiska problem, Europa befinner sig i en kris och initiativet Ett bälte, en väg är den enda globala investeringsplanen".
"Möjligheten att Europa kommer att bli ett museum eller en kulturell nöjespark för globaliseringens nyrika är inte helt uteslutet", sa den bortgångne historikern Walter Laqueur. Roms dramatiska fall skulle kunna innebära Beijings lika dramatiska uppgång. Det är en enorm varningsklocka för Väst.
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.