 En vanlig taktik som använts av Antifa i USA och Europa är att utöva extremt våld och förstörelse av offentlig och privat egendom för att trigga polisen till en reaktion, vilken sedan "bevisar" Antifas tes om att regeringen är "fascistisk". På bilden: En seniormedborgare flyr efter att ha blivit brutalt misshandlad av medlemmar i Rose City Antifa den 29 juni 2019 i Portland, Oregon. (Foto av Moriah Ratner, Getty Images) |
Den amerikanska justitiekanslern William Barr har lagt skulden på Antifa – en militant "antifascistisk" rörelse – för det våld som har utbrutit vid George Floyd-demonstrationer runtom i USA. "Våldet som anstiftats och utövats av Antifa och andra liknande grupper i samband med kravallerna är nationell terrorism och kommer att behandlas därefter", sa han.
Barr sa också att den federala regeringen har bevis på att Antifa "kapade" legitima protester runtom i landet för att "ägna sig åt laglöshet, våldsamma kravaller, anlagda bränder, plundring av butiker och skadegörelse av offentlig egendom riktad mot poliser och oskyldiga människor, samt till och med mord på en federal agent." Tidigare hade USA:s president Donald J. Trump gett instruktioner till justitiedepartementet om att utpeka Antifa som en terrororganisation.
Akademiker och mediekanaler som sympatiserar med Antifa har hävdat att gruppen inte kan klassificeras som en terrororganisation eftersom den enligt dem är en svårdefinierad proteströrelse som saknar en centraliserad struktur. Mark Bray, en högröstad försvarare av Antifa i USA och författare av boken "Antifa: Den antifascistiska handboken", påstår att Antifa "inte är någon övergripande organisation med en befälsordning".
Empiriska och anekdotiska bevis pekar på att Antifa faktiskt har ett välfungerande nätverk, finansiering och en global närvaro. Det har en platt organisationsstruktur med tiotals, kanske till och med hundratals, lokala grupper. USA:s justitiedepartement utreder, föga överraskande, individer med kopplingar till Antifa som ett steg mot att avmaskera den bredare organisationen.
I USA är Antifas ideologi, taktik och mål, som är långt ifrån originella, nästan helt lånade från Antifagrupper i Europa, där så kallade antifascistiska grupper i en eller annan form har varit aktiva nästan helt utan avbrott i ett århundrade.
Vad är Antifa?
Antifa kan beskrivas som en transnationell upprorsrörelse som avser att omstörta, ofta med hjälp av extremt våld, den liberala demokratin, med målet att ersätta den globala kapitalismen med kommunism. Antifas uttalade mål på lång sikt, både i USA och i andra länder, är att etablera en kommunistisk världsordning. I USA är Antifas direkta mål att sätta punkt för Trumpadministrationen.
Antifas ärkefiender är bland andra polisen, som ses som en verkställare av den etablerade ordningen. En vanlig taktik som använts av Antifa i USA och Europa är att utöva extremt våld och förstörelse av offentlig och privat egendom för att sporra polisen till en reaktion, vilken sedan "bevisar" Antifas tes om att regeringen är "fascistisk".
Antifa säger sig vara emot "fascism", en term som den ofta använder som en övergripande nedsättande term mot de med motsatta politiska åsikter. Den traditionella betydelsen av "fascism" är, enligt Webster's Dictionarys definition, "ett totalitärt regeringssystem som leds av en diktator och understryker en aggressiv nationalism, militarism och ofta rasism."
Antifa använder sig av den Marxist-leninistiska definitionen av fascism som likställer den med kapitalism. "Kampen mot fascism kan bara vinnas när det kapitalistiska systemet har krossats och ett klasslöst samhälle har uppnåtts", enligt den tyska Antifagruppen, Antifaschistischer Aufbau München.
Tysklands underrättelsetjänst BfV noterade, i en särskild rapport om vänsterextremism:
"Antifas kamp mot högerextremister är en dimridå. Det sanna målet är fortfarande den ' borgerligt demokratiska staten', vilken enligt vänsterextremisterna accepterar och främjar 'fascism' som en möjlig form av styrande och bekämpar den därför inte tillräckligt. I slutändan, menar man, är 'fascismen' förankrad i de sociala och politiska strukturerna för 'kapitalism'. Därmed fokuserar vänsterextremisterna, i sina 'antifascistiska' aktiviteter, framför allt på utplånandet av det 'kapitalistiska systemet'".
Matthew Knouff, författare av An Outsider's Guide to Antifa: Volume II, förklarade Antifas ideologi såhär:
"Antifas grundläggande filosofi fokuserar på striden mellan tre basala krafter: fascism, rasism och kapitalism – varav samtliga är sammankopplade enligt Antifa ... med fascismen som anses vara det slutgiltiga uttrycket eller forumet för kapitalism, kapitalism som anses vara ett verktyg för förtryck och rasism som en förtryckande mekanism som relaterar till fascism."
I en uppsats, "Vad Antifa och de ursprungliga fascisterna har gemensamt", beskriver Anthony Mueller, tysk professor i ekonomi som för närvarande undervisar i Brasilien, hur Antifas militanta antikapitalism som förklär sig som antifascism blottlägger sin egen fascism:
"Efter att vänstern har tagit konceptet liberalism och förvandlat det till motsatsen till den ursprungliga betydelsen använder Antifarörelsen sig av en falsk terminologi för att dölja sin sanna agenda. Medan de kallar sig själva för 'antifascistiska' och utpekar fascismen som fienden är Antifa själva först och främst en fascistisk rörelse."
"Antifas medlemmar är inte motståndare till fascismen, utan själva dess hängivna representanter. Kommunism, socialism och fascism enas av det gemensamma antikapitalistiska och antiliberalistiska bandet."
"Antifarörelsen är en fascistisk rörelse. Fienden till denna rörelse är inte fascismen utan frihet, fred och välstånd."
Antifas ideologiska ursprung
Antifas ideologiska ursprung kan spåras tillbaka till Sovjetunionen för ungefär ett århundrade sedan. År 1921 och 1922 utvecklade Communist International (Comintern) den så kallade enade front-taktiken för att "ena de arbetande massorna genom agitation och organisering" ... "på den internationella nivån och i varje individuellt land" mot "kapitalism" och "fascism" – två termer som ofta användes.
Världens första antifascistgrupp, Arditi del Popolo (folkets tappra milis) grundades i Italien i juni 1921 för att stå emot framfarten av Benito Mussolinis Nationella fascistpartiet, vilket i sig etablerades för att förhindra en möjlig bolsjevikisk revolution på den italienska halvön. Många av gruppens 20 000 medlemmar, bestående av kommunister och anarkister, gick senare med i Internationella brigaderna under Spanska inbördeskriget (1936-39).
I Tyskland etablerade Tysklands kommunistiska parti den halvmilitära gruppen Roter Frontkämpferbund (Röda frontkämpeförbundet) i juli 1924. Gruppen förbjöds på grund av dess extrema våldsamhet. Många av de 130 000 medlemmarna fortsatte med sina aktiviteter i det dolda eller i lokala efterträdande organisationer som Kampfbund gegen den Faschismus (Kampförbund mot fascism).
I Slovenien etablerades den militanta antifascistiska rörelsen TIGR år 1927 för att motverka italieniseringen av solvenska etniska områden efter Österrike-Ungerns kollaps. Gruppen, som upplöstes år 1941, specialiserade sig på att lönnmörda italiensk polis och militär.
I Spanien grundade Kommunistpartiet Milicias Antifascistas Obreras y Campesinas (Antifascistiska arbetar- och jordbrukarmiliser), som var aktiva under 1930-talet.
Den moderna Antifarörelsen får sitt namn från en grupp vid namn Antifaschistische Aktion, grundad i maj 1932 av stalinistiska ledare av Tysklands kommunistparti. Gruppen etablerades för att bekämpa fascister, en term som partiet använde för att beskriva alla de andra prokapitalistiska politiska partierna i Tyskland. Huvudmålet med Antifaschistische Aktion var att avskaffa kapitalismen, enligt en detaljerad historia om gruppen. Gruppen, som hade över 1 500 grundande medlemmar, gick under jorden efter att nazisterna tog makten år 1933.
En broschyr på tyska – "80 år av antifascistiska aktioner" (80 Jahre Antifaschistische Aktion)" – beskriver in i minsta detalj Antifarörelsens sammanhängande historiska tråd från dess ideologiska ursprung på 1920-talet till idag. Dokumentet anger:
"Antifascismen har alltid i grund och botten varit en antikapitalistisk strategi. Det är därför symbolen för Antifaschistische Aktion aldrig har förlorat sin inspirerande kraft ... Antifascismen är mer av en strategi än en ideologi."
Under efterkrigstiden dök Tysklands Antifarörelse upp igen i olika manifestationer, inklusive den radikala studentproteströrelsen under 1960-talet och vänstervridna upprorsgrupper som var aktiva under 1970- 1980- och 1990-talen.
Red Army Faction (RAF), även känd som Baader-Meinhof-ligan, var en Marxistisk urban gerillagrupp som utförde lönnmord, bombningar och kidnappningar för att skapa en revolution i Västtyskland, som gruppen karaktäriserade som en fascistisk uppskjutning av nazisteran. Under tre årtionden mördade RAF över 30 personer och skadade över 200.
Efter den kommunistiska regeringen i Östtysklands fall år 1989-90 uppdagades det att RAF hade fått utbildning, husrum och material av Stasi, den före detta kommunistregimens hemliga polis.
John Philip Jenkins, Distinguished Professor i historia vid Baylor University, beskrev gruppens taktik, som liknar den som används av Antifa idag:
"Målet för deras terrorkampanj var att trigga ett aggressivt gensvar från regeringen, som gruppmedlemmarna ansåg skulle sätta igång en bredare revolutionär rörelse."
RAF grundare Ulrike Meinhof förklarade relationen mellan den våldsamma vänstervridna extremismen och polisen: "Killen i uniform är ett svin, inte en människa. Det betyder att vi inte behöver prata med honom och det är fel att prata med dessa människor överlag. Och det går förstås bra att skjuta."
Bettina Röhl, en tysk journalist och dotter till Meinhof, hävdar att den moderna Antifarörelsen är en fortsättning på Röda armé-fraktionen. Huvudskillnaden är att till skillnad från RAF är Antifas medlemmar rädda för att avslöja sina identiteter. I en essä från juni 2020 publicerad av den schweiziska tidningen Neue Zürcher Zeitung riktade Röhl också uppmärksamhet mot det faktum att Antifa inte bara är officiellt tolererad utan får betalt av den tyska regeringen för att bekämpa partierna som står långt till höger:
"RAF idoliserade kommunistdiktaturerna i Kina, Nordkorea, Nordvietnam och Kuba, vilka förskönades av den nya vänstern som bättre länder med rätt väg till den bästa kommunismen...
"Den blomstrande vänsterradikalismen i Väst, som brutalt slår till mot öppningen av Europeiska Centralbankens högkvarter i Frankfurt, vid varje G20-möte eller varje år den 1 maj i Berlin, har uppnått den högsta nivån av etablissemang i staten, inte minst tack vare stödet av en hel del parlamentsledamoter från politiska partier, journalister och relevanta experter.
"Jämfört med RAF saknar den militanta Antifa bara framstående ansikten. Dess medlemmar döljer sina ansikten och håller sina namn hemliga av feghet. Antifa hotar konstant med våld och attacker mot politiker och poliser. Den främjar meningslös skadegörelse av egendom motsvarande stora summor. Ändå klagade parlamentsledamoten Renate Künast (De gröna) nyligen i Bundestag på att Antifagrupperna inte fått tillräckliga medel av staten under de senaste årtiondena. Hon var orolig för att de 'icke-statliga organisationerna och Antifagrupperna alltid behöver kämpa för att samla in pengar och kan bara konkludera kortsiktiga anställningskontrakt från år till år'. För detta fick hon hyllningar från Allians 90/De gröna, från vänstern och från representanter från Socialdemokraterna (SPD).
"Man kan ställa sig frågan om huruvida Antifa är som ett officiellt RAF, en terrorgrupp med pengar från staten under förevändningen att man 'bekämpar högern'."
Tysklands underrättelsetjänst BfV förklarar Antifas glorifiering av våld:
"För vänsterextremister tolkas 'kapitalism' som utlösare av krig, rasism, ekologiska katastrofer, social orättvisa och gentrifiering. 'Kapitalism' är därför mer än bara en ekonomisk ordning. Enligt den vänsterextremistiska läran avgör det den sociala och politiska formen samt visionen hos en radikal social och politisk omorganisation. Anarkistisk eller kommunistisk – parlamentarisk demokrati som ett så kallat borgerligt styre borde 'övervinnas' i vilket fall som helst."
"Av denna anledning brukar vänstervridna extremister oftast ignorera eller legitimera människorättsbrott i socialistiska eller kommunistiska diktaturer eller i stater som de redan ser som hotade av 'Väst'. Än idag rättfärdigar, hyllar och berömmer både ortodoxa kommunister och självstyrande aktivister den vänstervridna terroristorganisationen Röda armé-fraktionen eller utländska vänstervridna terrorister som 'frihetsrörelser' eller till och med 'motståndskämpar'."
Under tiden födde Anti-Fascist Action (AFA), en militant antifascistisk grupp som grundades år 1985, Antifarörelsen i USA. I Tyskland grundades Antifaschistische Aktion-Bundesweite Organisation (AABO) år 1992 för att kombinera insatserna hos mindre Antifagrupper som var utspridda över landet.
I Sverige etablerade Antifascistisk Aktion (AFA), en militant Antifagrupp som grundades år 1993, en tre årtionden lång historia av att använda extremt våld mot sina motståndare. I Frankrike är Antifagruppen L'Action antifasciste, känd för sitt starka motstånd till staten Israel.
Efter Berlinmurens fall år 1989 och kommunismens kollaps år 1990 öppnade Antifarörelsen en ny front mot neoliberal globalisering.
Attac, etablerad i Frankrike år 1989 för att främja en global skatt mot ekonomiska transaktioner, leder nu den så kallade alter-globaliseringsrörelsen som, precis som Global Justice Movement, är emot kapitalism. År 1999 var Attac närvarande i Seattle under våldsamma demonstrationer som ledde till WTO-förhandlingarnas misslyckande. Attac deltog också i antikapitalistiska demonstrationer mot G7, G20, WTO och kriget i Irak. Idag är dess associationer aktiva i 40 länder med över tusen lokala grupper och hundratals organisationer som stöttar nätverket. Attacs decentraliserade och icke-hierarkiska organisationsstruktur verkar vara den modell som tillämpas av Antifa.
I februari 2016 utvecklade Internationella kommittén för den fjärde internationalen de politiska grunderna för den globala fredsrörelsen, vilken precis som Antifa skyller militära konflikters existens på kapitalismen och den neoliberala globalismen:
"Den nya fredsrörelsen måste vara antikapitalistisk och socialistisk, eftersom det inte kan finnas någon allvarlig kamp mot kriget förutom i striden för att göra slut på finanskapitalets diktatur och det ekonomiska system som är det grundläggande skälet till militarism och krig."
I juli 2017 konvergerade över 100 000 antiglobaliserings- och Antifademonstranter i den tyska staden Hamburg för att protestera mot G20-mötet. Vänstervridna folkhoper ödelagde stadskärnan. En Antifagrupp vid namn "G20 Välkommen till helvetet" skröt om hur man lyckats mobilisera Antifagrupper från hela världen:
"Mobiliseringen inför toppmötet har varit värdefulla stunder av möten och sammarbete bland vänstergrupper och antikapitalistiska grupper och nätverk från hela Europa och världen. Vi har delat erfarenheter och kämpat tillsammans, gått på internationella möten, blivit attackerade av polisen som stöttas av militären, omorganiserat våra styrkor och slagit tillbaka. Antiglobaliseringsrörelser har ändrats, men vårt nätverk består. Vi är aktiva lokalt i våra regioner, städer, byar och skogar. Men vi strider också över gränserna."
Tysklands underrättelsetjänst tillade i en årlig rapport:
"Vänsterextremistiska strukturer försökte förändra den offentliga debatten om de våldsamma protesterna vid G20-mötet till sin fördel. Med fotografier och rapporter om förment oproportionerliga polisåtgärder under protesterna främjade de en bild av en stat som fördömde legitima protester och förstörde dem med polisvåld. Mot en sådan stat, menade de, är 'militant motstånd' inte bara legitimt utan också nödvändigt."
Del II av denna serie kommer att undersöka Antifas aktiviteter i Tyskland och USA.
Soeren Kern är Senior Fellow vid New York-baserade Gatestone Institute.