 Den 25 september blev två personer knivhuggna och allvarligt skadade i Paris utanför Charlie Hebdos tidigare kontor, där 12 av satirtidningens redaktörer och serietecknare blev mördade år 2015. På bilden: Brandmän och ambulanspersonal evakuerar ett skadat offer från platsen för attacken. (Foto av Alain Jocard/AFP via Getty Images) |
Den 25 september blev två personer knivhuggna och allvarligt skadade i Paris utanför Charlie Hebdos tidigare kontor, där 12 av satirtidningens redaktörer och serietecknare blev mördade av extremistiska muslimer år 2015. Den misstänkta, som sitter häktad, är under utredning för terrorism.
De anklagade mördarna från attackerna år 2015 står för närvarande inför rätta i Paris.
Kort innan knivattacken, den 22 september, kom inte Charlie Hebdos HR-chef, Marika Bret, hem. Faktum är att hon inte längre har något hem. Hon blev vräkt efter allvarliga och konkreta dödshot från extremistiska muslimer. Hon bestämde sig för att göra sin "exfiltrering" offentlig för fransk underrättelsetjänst för att varna allmänheten för hotet om extremism i Frankrike.
"Jag har levt under polisskydd i nästan fem år", berättade hon för veckotidningen Le Point.
"Mina säkerhetsagenter mottog specifika och detaljerade hot. Jag hade tio minuter på mig att packa och lämna hemmet. Tio minuter för att ge upp en del av sitt liv är lite kort, och det var mycket våldsamt. Jag kommer inte att åka hem. Jag förlorar mitt hem till hatets utbrott, det hat som alltid börjar med ett hot om att ingjuta rädsla. Vi vet hur det kan sluta."
Bret hävdade också att den franska vänstern övergav "kampen för sekularism".
Från början av rättegången mot de män som anklagats för att ha begått morden på Charlie Hebdo år 2015 – och särskilt sedan den förnyade publiceringen av Muhammedkarikatyrerna – har Charlie Hebdo mottagit hot av alla slag, inklusive från al Qaeda. Säkerhetspåslaget idag på satirtidningen är enormt. "Vårt huvudkontors adress är hemlig, det finns säkerhetsgrindar överallt, bepansrade dörrar och fönster, väpnade säkerhetsagenter, vi kan knappt få in någon", sa Bret.
Idag skyddar 85 poliser Charlies journalister.
Bret har blivit ännu ett exempel på yttrandefrihetens lönnliga natur i Frankrike, Voltaires land. Den första var Robert Redeker, professor i filosofi. Den 17 september 2006 steg han upp tidigt för att skriva en artikel för Le Figaro om Europas kamp med Islam. Tre dagar senare befann han sig i ett skyddat hus och på flykt.
Förra januari yttrade Mila O., en 16-årig fransk flicka, förolämpande kommentarer om islam under en livesändning på Instagram.
"Under hennes livesändning bjöd en muslimsk pojke ut henne i kommentarsfältet, men hon nekade eftersom hon är gay. Han svarade med att anklaga henne för rasism och kalla henne för en 'smutsig lesbisk'. I en arg uppföljande video, som sändes direkt efter att hon blivit förolämpad, svarade Mila med att säga att hon 'avskyr religion'."
Mila fortsatte, och sa bland annat:
"Känner du till yttrandefriheten? Jag tvekade inte på att säga vad jag tänkte. Jag avskyr religion. Koranen är en religion baserad på hat; det finns bara hat i den. Det är vad jag tycker. Jag säger vad jag tycker ... Islam är sk*t ... Jag är inte alls rasist. Man kan inte bara vara rasistisk mot en religion ... Jag säger vad jag vill, jag säger vad jag tycker. Er religion är sk*t. Jag skulle köra upp ett finger i er guds r*vh*l ..."
Efter att hennes skolas adress publicerades på sociala medier blev hon tvingad att flytta till en annan skola, denna gång i hemlighet.
Journalisten Éric Zemmour blev attackerad flera gånger utanför sitt hem; den fransk-marockanska journalisten Zineb el Rhazouis hemadress blev också publicerad på sociala medier.
Samtidigt, till hans förtjänst, har den franska presidenten Emmanuel Macron försvarat Charlie Hebdos rätt till uttrycksfrihet. Hädelse, sa han, "är inget brott".
"Lagen är tydlig: vi har rätt att häda, att kritisera, att göra karikatyrer av religioner. Den republikanska ordningen är ingen moralisk ordning ... det som är förbjudet är att uppvigla till hat och attackera värdigheten."
Ett rättsfall från 2007 fastslog att "i Frankrike är det möjligt att förolämpa en religion, dess figurer och symboler ... men att förolämpa de som följer en religion är förbjudet."
De franska myndigheternas tappra ord verkar dock harmlösa, bleka och matta, jämfört med det starka extremistvåldet och skrämseln.
Islamistisk fundamentalism har redan lyckats förflytta inte bara tusentals förföljda kristna – såsom Asia Bibi, som tvingats fly för sitt liv från Kanada efter att hon blivit frikänd från anklagelser om hädelse. Denna typ av extremism har också lyckats förvandla många europeiska medborgare till fångar, med folk som gömmer sig i sina egna länder, dödsdömda och tvingade att bo i hus som inte ens deras vänner och familjer känner till. Och vi har vant oss vid det!
På dagen för Irans dödsdom mot Salman Rushdie för hans roman Satansverserna togs han och hans fru, Marianne Wiggins, från deras hem i Norra London av den brittiska underrättelsetjänsten, till det första av över femtio "skyddade hus" som författaren bodde i under de nästkommande tio åren.
Den holländska parlamentarikern Geert Wilders – vars namn som nästa person att bli mördad återfanns på ett pappersark som körts in med kniv i filmskaparen Theo van Goghs kropp – har bott i skyddade hus sedan 2004. "Jag sitter i fängelse", sa han, "och de går fria".
För tio år sedan ritade en reporter från Seattle Weekly, Molly Norris, i solidaritet med de hotade skaparna av den tecknade tv-serien "South Park", en karikatyr av Muhammed. I den senaste nyhetsartikeln som handlade om henne stod det:
"Ni kanske har märkt att Molly Norris serie är utebliven i detta nummer. Det är för att det inte längre finns någon Molly ... efter inrådan av FBI:s säkerhetsspecialister kommer hon att flytta och byta namn ..."
Den danska nyhetstidningen Jyllands Posten, som först publicerade Muhammedkarikatyrer år 2005 har gett upp. Tidningen nekade till att ompublicera karikatyrerna av profeten av islam när Charlie Hebdo tryckte dem igen på sitt omslag. Redaktören som publicerade teckningarna på Jyllands Posten, Flemming Rose, eskorteras fortfarande av livvakter. "Jag beundrar verkligen Charlies mod", sa han.
"Hjältar som inte har vikit sig under hot eller våld. Tyvärr har de fått begränsat stöd. Ingen publikation i Frankrike eller Europa beter sig som Charlie. Det är därför jag tror att det i Europa finns en oskriven lag mot hädelse. Jag kritiserar inte de journalister och redaktörer som gör detta val. Vi kan inte klandra folk som, till skillnad från Charlie, inte sätter sina liv i fara. Men låt oss inte bli lurade: denna brist på mod att följa i Charlies fotspår kommer till ett pris, vi förlorar yttrandefriheten och en förrädisk form av självcensur vinner mark."
Under de senaste dagarna har Jyllands Postens nya redaktör, Jacob Nybroe, upprepat:
"Vi kommer inte att publicera dem längre. Jag bekräftade denna redaktionella linje när jag kom och fick mycket beröm. Jag må se ut som en fegis, men vi kan inte göra det."
De danska serietecknarnas namn dök upp på samma "dödslista" som Al Qaida publicerade med namnet på Charlie Hebdos chefsredaktör, Stéphane Charbonnier som mördades i massakern 2015. Den danska serietecknaren Kurt Westergaard lever bara för att han under en terrorattack mot hans hem lyckades gömma sig.
Idag har Jyllands Postens huvudkontor skottsäkra fönster, metallgaller, taggtråd och videoövervakning. Det ligger mittemot hamnen i Århus, Danmarks andra största stad, och är under bevakning dag som natt. Varje automatisk dörr, varje hiss kräver säkerhetsbricka och kod. Man går in där som om det vore ett bankvalv. En dörr öppnas och först efter att den stängs öppnas nästa dörr. Journalisterna som arbetar där går in en åt gången. "Enkelt uttryckt: yttrandefriheten ligger risigt till runt om i världen. Inklusive i Danmark, Frankrike och hela västvärlden", sa Rose. "Det är bekymmersamma tider; folk föredrar ordning och säkerhet framför frihet".
Om vi alla fortsätter att undvika att försvara våra friheter så kommer vi snart inte ha dem längre.
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.