 Det fanns en "stark doft av krut" när amerikanska och kinesiska diplomater träffades i Anchorage med start den 18 mars, enligt Zhao Lijian från Kinas utrikesdepartement. "Krut" är ett av de ord som Beijing använder när de vill att andra ska veta att de har krig i tankarna. På bilden: Amerikanska och kinesiska diplomater träffas på Captain Cook Hotel i Anchorage, Alaska, den 18 mars 2020. (Foto av Frederic J. Brown/Pool/AFP via Getty Images) |
Det fanns en "stark doft av krut" när amerikanska och kinesiska diplomater träffades i Anchorage med start den 18 mars. Det enligt Zhao Lijian från kinesiska utrikesdepartementet, som talade bara några timmar efter att första dagen av USA:s och Kinas förhandlingar avslutats.
"Krut" är ett av de ord som Beijing använder när de vill att andra ska veta att de har krig i tankarna.
Termen är, oroande nog, också ett särskilt känsloladdat ord som kinesiska propagandister använder när de vill jaga upp fastlandskinesiska publiker genom att påminna dem om utländsk – brittisk och vit – exploatering av Kina under Opiumkrigen på 1800-talet. Kinas kommunistparti försöker därför att piska upp en nationalistisk stämning, samla det kinesiska folket och kanske förbereda dem inför krig.
Ett mer grundläggande problem är att Beijing, med krutreferensen och annat, försöker dela upp världen med rasmässiga gränser och bilda en anti-vit koalition.
Det fanns mer än bara en krutdoft i Alaska. Utrikesdepartementets Zhao skyllde på USA-sidan för att ha överskridit den överenskomna tidsgränsen för införandet av statssekreterare Anthony Blinken och nationalsäkerhetsrådgivare Jake Sullivan. Blinken och Sullivan gick över sina tillåtna fyra minuter med ... 44 sekunder.
Partiets Global Times kallade de två presentationerna för "kraftig övertid". Utrikesdepartementets Zhao sa att detta fick den kinesiska sidan att kasta sig in i sina två presentationer, som varade i 20 minuter och 23 sekunder, långt över de tillåtna fyra minuterna.
Yang Jiechi, Kinas toppdiplomat, och hans underordnade, utrikesminister Wang Yi, läste främst ur förberedda texter. Det verkade som att en stor del av deras anmärkningar – i verkligheten en harang – hade planerats långt i förväg.
Utöver diplomaternas uppenbart inövade upprörda uttryck och Zhaos explosiva kommentarer fanns det ett tredje element i kampanjen: en propagandaexplosion mot en politik som Beijing menade var rasistisk. Huvudmålet är USA.
"Det enda Washington pratar om kretsar kring USA och vit överhöghet", konstaterade Global Times, som styrs av Partiet, i en ledarartikel den 19 mars, med hänvisning till USA:s "fåtal allierade" i regionen och deras mörkare hudtoner.
Vidare dyker det rasbaserade narrativet upp i en serie propagandaartiklar för Kommunistpartiet från den senaste tiden som indirekt porträtterar Kina som beskyddare av asiater i USA. Till exempel publicerade Global Times den 18 mars en artikel med titeln "Elite U.S. Groups Accomplices of Crimes Against Asian Americans".
Beijing har använt raskortet i Nordamerika under några års tid. Kina har till exempel försökt dela upp Kanada enligt rastillhörighet. Lu Shaye rasade till exempel mot "västerländsk egoism och vit överhöghet" under sin tid som Beijings ambassadör till Kanada. Detta i ett försök i början av 2019 att få Meng Wanzhou, CFO på Huawei Technologies frikänd av de kanadensiska myndigheterna i väntan på utlämningsförfaranden som inletts av Trumps justitiedepartement.
Yang Jiechi i Anchorage nämnde Black Lives Matter-protesterna i sitt öppningsanförande på torsdagen, och spädde därigenom på Kinas rasbaserade attacker på USA.
Kinas regim fortsätter att prata om Kinas uppgång, men nu förskjuts Beijings propagandaspår på oroväckande sätt. Regenten Xi Jinpings nya narrativ är att Kina leder "Öst". I ett historiskt tal i slutet av förra året konstaterade han att Öst är på uppgång och Väst är på nedgång."
Detta tema väcker det som kejsardömet Japan försökte göra med det ökända Greater East Asia Co-Prosperity Sphere i början av 1930-talet, ett försök att ena asiater mot vita.
Rasmässiga uppdelningar för tankarna till Samuel Huntingtons The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order. "Efter Kalla kriget är de viktigaste skillnaderna mellan folkslag inte ideologiska, politiska eller ekonomiska", skrev den framlidne Harvard-politikvetaren. "De är kulturella."
Analytiker och akademiker har kritiserat Huntingtons inflytelserika bok från 1996 hårt, men oavsett om detta verk i grund och är botten bristfälligt eller ej försöker Xi Jinping kasta om världsordningen genom att leda "Öst" i en civilisatorisk kamp med "Väst".
Mao Zedong, Xis hjälte, såg Kina leda Afrika och Asiens folk mot Väst, så Xis idé om en global uppdelning är inget nytt, men Maos efterträdare har till större delen slopat sådana rasmässigt laddade diskussioner eftersom de försökte stärka sin kommunistiska stat med västerländska pengar och teknologi.
Deng Xiaoping, Maos pragmatiska efterträdare, gav Kina rådet att "dölja förmågor, bida sin tid". Xi anser dock att Kinas tid är kommen för att han delvis känner att USA är på väg mot undergång.
Xis uppfattning om världen är motbjudande och felaktig, men amerikanerna har inte lyxen att ignorera honom. De och andra måste inse att i Xis hjärna definierar ras civilisationen, och civilisationen är världens nya splittrande linje.
Xi menar allvar. I januari sa han till sin snabbt expanderande militär att man måste vara redo att strida "vilken sekund som helst". Den månaden tog partiets centrala militärkommission makten från det civila statsrådet att skicka ut hela samhället i krig.
Militanta stater förbereder sig sällan för konflikter för att sedan vika sig. För kinesiska Kommunistpartiet finns det en doft av krut runtom i världen, eftersom Xi triggar en sammandrabbning av civilisationer – och raser.
Gordon G. Chang är författare av The Coming Collapse of China, Distinguished Senior Fellow och rådgivande styrelsemedlem vid Gatestone Institute.