 Folket i Egypten, Tunisien, Marocko och Sudan, som gav Muslimska brödraskapet en chans att regera, upptäckte att organisationen är lika korrupt och inkompetent som de sekulära arabregimerna och statsöverhuvudena. Den här månaden blev det en förödande förlust i parlamentsvalet för Marockos styrande Islamist Development and Justice Party. På bilden: En kvinna lägger sin röst i valet i Marocko, i Rabat den 8 september 2021. (Foto av Fadel Senna/AFP via Getty Images) |
Sedan grundandet år 1928 har Muslimska brödraskapets stora motto varit "Islam är lösningen" (på alla problem). Organisationens anhängare har använt denna slogan under det senaste årtiondet för att komma till makten i ett antal länder, inklusive Egypten, Tunisien, Marocko och Sudan.
De senaste veckorna har dock visat att många araber och muslimer inte längre tror på Muslimska brödraskapets förmåga att styra eller på att "Islam är lösningen".
Som den marockanske skribenten Saeed Nashed sa: "Muslimska brödraskapet tog Marocko in i ett årtionde av mörker."
Folket i Egypten, Tunisien, Marocko och Sudan, som gav Muslimska brödraskapet en chans att regera, upptäckte att organisationen är lika korrupt och inkompetent som de sekulära arabregimerna och statsöverhuvudena.
Under de två senaste månaderna har Muslimska brödraskapet haft två stora bakslag, först i Tunisien och mer nyligen i Marocko.
Utdrivningen av Tunisiens islamistiska parti Ennahda (återkomst) från makten i juli välkomnades inte bara av tunisier, utan av många andra araber som anklagade islamisterna, mer specifikt Muslimska brödraskapet, för att skapa kaos och instabilitet i arabvärlden.
Den här månaden led Marockos styrande islamistiska Partiet för rättvisa och utveckling (PJD) av ett förkrossande nederlag i parlamentsvalet. PJD, som varit en koalitionspartner i de två tidigare regeringarna, fick bara 12 mandat av 395. För islamisterna var detta en förödmjukande förlust eftersom antalet mandat minskade från 125 till 12.
Som med islamisterna i Tunisien firar många araber nu det Muslimska brödraskapet-anslutna partiet i Marockos nedgång. Araberna menar att islamisterna bara har bidragit med korruption och elände i de länder de har styrt. Araberna säger också att de har lärt sig läxan och kommer inte att lita på islamisterna och deras "tomma ord" längre.
Nederlagets omfattning visar att de islamister som har regerat efter "arabiska våren"-perioden har misslyckats: de har inget att erbjuda utöver slagord och religiösa uttalanden.
Sami Brahem, en tunisisk islamisk forskare, kommenterade att partierna med koppling till Muslimska brödraskapet inte har lyckats producera program eller visioner för sitt folk. "De har misslyckats på alla nivåer", sa Brahem. "Detta är också ett politiskt och moraliskt misslyckande. De har slutit sig med korrupta partier."
Den libanesiska politiska analytikern Hoda Rizk påpekade att Muslimska brödraskapet försökte bevisa för beslutsfattarna i Washington att man som måttlig politisk organisation ensam kan hantera den politiska världen på ett pragmatiskt och effektivt sätt.
"De visste att Washington brydde sig mer om säkerhetsfrågan än demokrati i arabländerna, särskilt under president Obamas styre", sa Rizk. Hon tillade att islamisterna i Tunisien och Marocko visade stor pragmatism och flexibilitet, vilket hjälpte dem att bli en mer integrerad komponent i de politiska systemen i deras länder."
"Har eran med det politiska islam tagit slut i arabländer 10 år efter den arabiska våren?" frågade hon. "De anledningar som ledde till misslyckandet var utan tvivel inaktivitet och en riktig ovilja att ta över makten."
Amr Al-Shobaki, forskare vid egyptiska Al-Ahram Center for Studies, anser att det inte är möjligt att dra alla upplevelser med det politiska islam över en kam, även om det finns gemensamma nämnare för misslyckandet av deras erfarenheter i arabländer.
Al-Shobaki sa till Al-Hurra TV att en av huvudanledningarna till det muslimska brödraskapets fall är kopplat till den ideologiska komponenten för organisationens grupper, inklusive en brist på separation mellan religion och politik, deras påstådda monopol över den absoluta sanningen och deras anspråk på att representera det sanna islam.
Al-Shobaki sa att araberna "förkastade idén om förmyndarskap över dem i religionens namn, och de började skilja mellan den heliga religionen och de politiska partiernas program och förmåga att uppnå deras intressen".
Enligt den egyptiska forskaren var en av anledningarna till islamisternas misslyckande att de i efterdyningarna av den så kallade arabiska våren sa till folk att de hade försökt med det socialistiska och kapitalistiska systemet, och nu var det dags att införa det islamiska projektet för att lösa alla problem.
"Efter 10 år misslyckades dock det [islamiska] projektet och de lyckades inte lösa folks ekonomiska och sociala problem", tillade Al-Shobaki.
Marwan Shehadeh, en jordansk expert på islamiska grupper, citerades av Al-Hurra TV efter att han påpekat att anledningen till islamisternas misslyckande är en brist på politisk erfarenhet och misslyckande att omvandla sig själva från opposition till regering.
Shehadeh sa att en annan anledning till att islamisterna misslyckades var för att de antog samma politik och taktik som de regeringar och regimer de ersatte.
"[Islamist] grupperna och partierna var smittade med samma sjukdomar som andra partier led av, särskilt korruption ... De lyckades inte hantera sina länders frågor, lösa problem eller ge folket vad de har rätt till. Framför allt förberedde de inga passande kadrer för statens arbete."
Amin Sossi Alawi, en marockansk forskare inom geopolitiska frågor, beskrev islamisterna i Marockos förlust som "en jordbävning som kommer att sänka Muslimska brödraskapet i den islamiska världen".
Marockanernas erfarenhet med islamisterna under det senaste årtiondet, menade han, gjorde till slut att de kunde "upptäcka falskheten i de populistiska slagordens som Partiet för rättvisa och utveckling exploaterade för att infiltrera regeringen."
Den libyska skribenten Milad Omer Mezoghi skrev att även om araberna som tidigare röstat för partier med kopplingar till Muslimska brödraskapet kan ha begått ett misstag så "vet de hur man ska straffa de som gjort dem besvikna".
"Muslimska brödraskapet i Nordafrika tog inte hand om sitt folk. De utförde de mest avskyvärda av handlingar, kopplade sitt folks öde till Turkiet, importerade allt därifrån för att återuppliva Turkiets ekonomi, och som resultat tömde de sina länders kassor och gjorde sitt folk fattigt, vilket ledde till en ökning av arbetslöshet och brott ... Folket begår ibland misstag i sina val på grund av brist på klarsynthet, och för att kandidaterna har lämnat falska uppgifter, men de kommer säkerligen att korrigera sitt misstag så fort de får chansen. Det marockanska parlamentsvalet visade tydligt att den marockanska allmänheten hade gett upp hoppet om Muslimska brödraskapet."
Den saudiska skribenten och politiska analytikern Fahd Al-Shoqiran sa att Muslimska brödraskapets fall i Marocko beror på "den upprörande spridningen av korruption, vilket har gett upphov till ilska hos folket".
Han påpekade att många väljare i Marocko ser Muslimska brödraskapet som en opportunistisk organisation som använder sig av många tomma slagord för att dra nytta av regeringen så fort som möjligt.
"Detta syntes tydligt på den enorma korruptionen, misslyckandet med att bekämpa arbetslöshet och bristen på strategier för att bekämpa fattigdom. Det är välkänt att Muslimska brödraskapets organisation lyckas som opposition, men alltid misslyckas i regeringen. De är bra på att förstöra, men misslyckas med att bygga upp."
Skribenten noterade att islamisterna har misslyckats i ett antal arabländer och varnade för att om muslimerna inte lär sig av de "dödliga erfarenheterna" av Muslimska brödraskapet så kommer erfarenheten av misslyckande upprepas någon gång på några årtionden.
Al-Shoqiran fortsatte:
"Efter ett årtionde av islamisternas styre i Tunisien och Marocko har Muslimska brödraskapet bara bidragit till spridande av korruption, åsidosättande av staten och dess institutioner, samt stöld av folks liv och pengar."
Nadim Koteish, en framstående libanesisk skribent och mediepersonlighet, sa att Marockos islamister straffats hårt efter att ha suttit i regeringen i tio år utan att komma med något bra åt folket.
"Marockanerna röstade för prestation, inte för retorik", skrev han. "Den senaste tidens val i Marocko ger en möjlighet för detta land att göra sig av med islamistisk utpressning."
Den palestinska tidningsredaktören och krönikören Hafez Barghouti framförde också sin åsikt om Muslimska brödraskapets fall i Marocko.
"Muslimska brödraskapets partier har alltid hävdat att de inte haft möjligheten att styra för att implementera sina program. Men de tog över regeringen i Marocko i tio år och nådde inga framsteg för marockanerna, som bara lurades av de religiösa slagorden."
Enligt Barghouti: "historien visar att Muslimska brödraskapet är skickliga på att rasera, inte bygga upp, och bevisen pekar på att de styr utan att ge dem de styr över några andra tjänster än overkliga segrar och korruption."
Den palestinska skribenten sa att Tunisien gjorde sig av med islamisterna för att de förstörde ekonomin och "stal folkets pengar". I Marocko, tillade han, var Muslimska brödraskapet vid makten i många år – något som fick landet att hamna i en ekonomisk och social kris.
De islamistiska partierna, skrev Barghouti, tror att deras styre är rättfärdigat så länge de framför religiösa slagord. "Men de fokuserar på sina partisanintressen först och tjänar bara sina anhängare", sa han. "Det är anledningen till Muslimska brödraskapets snabba nedgång som grupp utan en historia av byggande och tolerans."
Mounir Adib, en egyptisk expert på islamistiska grupper, sa att islamisternas fall i Marocko är en spegling av organisationens kollaps i Egypten, Tunisien och andra arabländer.
"Denna undergång är inte politisk, utan istället en kollaps av gruppens ideologi, vilken har blivit oönskad i arabländer. Muslimska brödraskapets stora fall, politiskt och ideologiskt, inleddes i Egypten, sedan Sudan och till slut Marocko. På grund av deras spektakulära misslyckande i dessa länder väntas de också gå under i Libyen under de kommande parlaments- och presidentvalen."
Muslimska brödraskapets fall i ett antal arabländer betyder inte att organisationen kommer att försvinna inom den närmaste framtiden. Ändå säger araberna i dessa länder att de har fått nog av islamisterna, som har bevisat att de är oförmögna att tillgodose sitt folks intressen. Därför kvarstår frågan: Kommer västerländska apologeter för islamister också inse faktum och sluta hantera dem som om de tillhör den goda sidan som vill förbättra arabers och muslimers levnadsförhållanden
Khaled Abu Toameh är en prisbelönt journalist baserad i Jerusalem.