 Efter att ha misslyckats katastrofalt med att förhindra Rysslands invasion av Ukraina verkar Bidenadministrationen fast besluten att spä på sitt rykte om svaghet genom att gå med på ännu en bristfällig kärnvapenaffär med Iran. På bilden: Irans chefsförhandlare inom kärnvapen, Ali Bagheri Kani, talar till media vid Palais Coburg, platsen för kärnvapenförhandlingarna, i Wien den 27 december 2021. (Foto av Alex Halada/AFP via Getty Images) |
Efter att ha misslyckats katastrofalt med att förhindra Rysslands invasion av Ukraina verkar Bidenadministrationen fast besluten att spä på sitt rykte om svaghet genom att gå med på ännu en bristfällig kärnvapenaffär med Iran.
Förhandlingarna i Wien för att återuppliva den gemensamma övergripande handlingsplanen (JCPOA), överenskommelsen från 2015 för att begränsa Irans försök att förvärva kärnvapen, sägs ha nått en slutsats, med möjligheten att ett nytt avtal skulle kunna presenteras under de kommande veckorna.
Med både iranska och västerländska tjänstemän som indikerar att en överenskommelse är nära verkar det enda hindret vara några sista minuten-krav från Ryssland på att Moskva ska beviljas sanktionslättnader för sin framtida handel med Teheran.
Som en av de undertecknande av den ursprungliga handlingsplanen som förhandlades fram av Obamaadministrationen har Ryssland varit helt involverade i de senaste förhandlingarna om att återuppliva affären, som förhandlare åt USA. Västerländska förhandlare har hävdat att Moskva stöttade Iran för att stå emot påtryckningar om eftergifter från USA.
Rysslands beslut om att invadera Ukraina har dock gjort saken svårare: Väst har svarat med att införa kraftiga sanktioner mot Moskva – sanktioner som dessutom skulle gälla för eventuella framtida handelsarrangemang mellan Ryssland och Teheran ifall ett nytt kärnvapenavtal slöts, och med att lätta sanktionerna mot Iran.
Ursprungligen menade Washington att man inte hade för avsikt att erbjuda Ryssland några sanktionslättnader. Men den ryska utrikesministern Sergey Lavrov insisterade, i ett anförande under ett besök i Teheran denna vecka, på att Moskva hade mottagit skriftliga garanter från Washington om västerländska sanktioner mot Ryssland gällande Ukraina. Anmärkningen antyder att Ryssland kan fortsätta handla med Iran trots amerikanska sanktioner.
"Vi fick skriftliga garanter", sa Lavrov. "De står i texten för avtalet själv om återupptagandet av den gemensamma övergripande handlingsplanen i det iranska kärnvapenprogrammet."
Om det är sant så är det faktum att Ryssland har garantier från Washington om att sanktionerna inte kommer att påverka deras handel med Iran ytterligare ett bevis på Bidenadministrationens desperation om att sluta ett nytt avtal med Teheran, även om det innebär att man gör motbjudande eftergifter för Irans kärnvapenaktiviteter.
De senaste bedömningarna om de framsteg Iran har gjort i sitt uranberikningsprogram – en nödvändig process i utvecklandet av kärnvapen – är sannerligen bister läsning. Efter att Iran övergav sina avtalsförpliktande åtaganden om att begränsa uranberikningen i slutet av 2020 uppskattas det nu att regimen har tillräckliga mängder berikad uran för fyra kärnvapenstridsspetsar.
Dessutom visade Irans Islamiska revolutionsgardet upp sina alltmer sofistikerade ballistiska robotar genom att skjuta upp en andra satellit i rymden i början av månaden. USA insisterar på att satellituppskjutningarna bryter mot en av FN:s säkerhetsråds resolutioner, medan underrättelseexperter anser att Irans rymdprogram används för att utveckla interkontinentala ballistiska missiler som kan bära kärnvapenstridsspetsar.
Irans ökande lager av berikad uran, tillsammans med den alltmer sofistikerade missilutvecklingen, börjar definitivt bli något som västerländska tjänstemän som deltar i Wienförhandlingarna oroar sig för, men de verkar helt enkelt inte veta vad de ska göra åt saken.
Som Corinne Kitsell, Storbritanniens permanenta representant för Internationella atomenergiorganet, påpekade tidigare denna månad:
"Iran har fortsatt framåt med sitt kärnvapenprogram genom att utveckla sitt lager av berikad uran och utföra aktiviteter som ger permanenta och irreversibla vinningar. Irans kärnvapenprogram har aldrig förr varit så här avancerat, och nu utsätts det internationella samhället för risker som saknar tidigare motstycke."
Trots detta pekar allt på att Bidenadministrationen troligtvis inte kommer att hålla Teheran ansvarigt för den flagranta ignoreringen av den gemensamma övergripande handlingsplanen, och kommer i stället att gå vidare med att säkra en ny deal oavsett.
Detta beror på att med de globala energipriserna som skjuter i taket som resultat av Ukrainakrisen är Wasingtons största prioritet nu att lätta sanktionerna mot Iran så att regimen kan börja producera olja, för att öka den globala produktionen och få ner priset på bensin och olja i USA innan det kommande kongressvalet den 8 november.
Problemet för Biden är att genom att inte ta upp det mycket verkliga hotet som Irans kärnvapenambitioner utgör så kommer han helt enkelt att presidera över en ytterligare slitning av USA:s status som global supermakt.
Bidens ovilja att inse allvaret i Irans kärnvapenambitioner har redan skapat spänningar med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, två oljeproducerande gulfstater som tidigare haft nära band med Washington. Deras missnöje med Bidenadministrationens agerande speglades i båda länders ledares ovilja att ta emot samtal från Biden för att diskutera den globala energisituationen.
Vita huset borde förstå att de två tidigare USA-allierades vägran att ens prata med Biden om en så viktig fråga som global energitillförsel är en direkt konsekvens av landets bristfälliga inställning till Iranavtalet, vilket i sin nuvarande form bara är ännu en spik i kistan på Bidens presidentskap.
Con Coughlin är Telegraph's Försvars- och utrikesredaktör och en Shillman Journalism Fellow vid Gatestone Institute.