I november 2023 författade den av den brittiska regeringen särskilt utsedda poeten (så kallat Poet Laureate) Carol Ann Duffy en dikt, "We See You", som hyllade kvinnliga fotbollsspelares triumf. Kvinnors framgångar i traditionellt manliga sporter är definitivt något att hylla. Men en Poet Laureates uppgift måste också vara att spegla viktiga nutida frågor som påverkar nationen. Duffy, en hängiven feminist, genusaktivist och stöttare av de förtryckta har ännu inte adresserat den största kränkningen mot kvinnors välfärd just nu: det fruktansvärda och systematiska könsbaserade våldet som oskyldiga israeliska flickor och kvinnor utsattes för. Många våldtogs till döds, misshandlades, torterades, massakrerades, fick sina könsorgan avskurna från sina kroppar av Hamas mördare den 7 oktober 2023. Kanske kommer hon så småningom att kommentera det eller skriva en känslomässig dikt, kanske inte.
Verkligheten är att för alla förespråkare för kvinnors välfärd, särskilt när det gäller sexuellt våld, är bör det största bekymret just nu vara den terror som begåtts mot försvarslösa kvinnor i alla åldrar i form av sexuellt fördärv, tortyr och mord som utfördes av Hamas i Israel den 7 oktober.
Den moraliska förpliktelsen hos fredsälskare, och de som värderar ett mänskligt liv högt, är att stå upp mot orättvisor. Detta gäller särskilt för våldsbrott mot de försvarslösa. Därför kan man förvänta sig att kvinnorättsgrupper står upp för traumatiserade kvinnor i alla etniska och religiösa kategorier. Denna approach befästes av vinnaren av Nobels fredspris 1986, Eli Wiesel, i hans tacktal:
"Vi måste alltid välja sida. Neutralitet hjälper förtryckaren, aldrig offret. Tystnad uppmuntrar plågoanden, aldrig den plågade."
Ärkebiskop Charles Chaput påpekade att "tolerans av grav ondska i ett samhälle är i sig en form av allvarlig ondska."
I det stora hela är medborgare i många länder djupt upprörda över bristen på ett utbrett fördömande av de illdåd som med uppsåt begicks mot sårbara flickor och kvinnor i alla åldrar, från små barn till seniorer, av Hamas terrorbrigader den 7 oktober. Särskilt chockerande är västerländska feministers avstående av fördömande. Till hans förtjänst utfärdade USA:s statssekreterare Antony Blinken omedelbart ett uttalande om att Hamas våld mot israeliska kvinnor var "bortom allt jag sett". I en parallell anspelning till Wiesels princip ifrågasatte Blinken "varför länder, ledare, internationella organisationer tog så lång tid på sig att fokusera på detta." Blinken förbiser dock att Bidenadministrationens främjande av vänstervridna, nymarxistiska, identitetskonstruktioner, särskilt hos radikala feminister, kan vara en avgörande faktor.
I november 2023 rapporterades det att FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor och flickor, Reem Alsalem, trots överväldigande bevis på motsatsen, hävdade att bevisningen mot Hamas "inte var 'tydlig nog' för att berättiga ett uttalande" – på vilket Londons företrädare för offer, Claire Waxman, svarade:
"Hur kan vi tala om att eliminera våld mot kvinnor och flickor om vi med vår tystnad säger att det är acceptabelt att våldta judiska sådana?"
Däri ligger själva kärnpunkten, nämligen det utbredda hyckleriet, som tydligen utgår ifrån en övertygad antisemitism, som korsas av antisionism och extremfeministisk genusideologi.
Följande exempel visar tydligt fördomarna hos vissa kvinnogrupper när det gäller judiska och israeliska offer för sexuellt våld vid händelserna den 7 oktober:
- I två månader efter terrorattackerna den 7 oktober vägrade UN Womens enhet för kvinnors rättigheter och egenmakt att träffa en israelisk kvinnorättsgrupp, trots myndighetens lovprisande påståenden om att man var "en global förkämpe för kvinnor och flickor" och kvinnors "rätt att leva fria från våld".
- Under de sista dagarna av november 2023 utfärdade kvinnorättsgruppen UN Women till slut ett uttalande där man kritiserade de "flera fallen av könsbaserade illdåd och sexuellt våld" som begicks av Hamas den 7 oktober. Detta uttalande släpptes nästan åtta långa veckor efter händelserna och utan tvivel enbart på grund av påtryckningar från bekymrade människorättsgrupper. En kritiker av UN Women beklagade deras tystnad i ämnet: "Det verkar som att de glömde att de kämpar för alla kvinnor; och om de inte kämpar för alla kvinnor så kämpar de inte för någon."
- Den 20 november hävdar Miriam Schler, chef vid ett kriscentrum i Tel Aviv, att internationella kvinnorättsgrupper i stor mån håller tyst och "slår knut på sig själva för att berättiga grymheterna och rationalisera våldtäkt".
- Samantha Pearson, chef vid University of Albertas centrum för sexuella övergrepp "skrev under ett öppet brev som förnekade att kvinnor våldtogs av Hamas terrorister". Hon fick senare sparken från sin post.
- Storbritanniens Sisters Uncut
hävdade att anklagelserna om sexuella övergrepp mot israeliska kvinnor den 7 oktober var "islamofobiska och en rasistisk vapenisering av sexuellt våld". - USA:s National Women's Studies Association fördömde genusbaserat våld i krig generellt, men nämnde inte de sexuella övergreppen mot israeliska kvinnor.
- Som många andra framstående feminister kringgick Pramila Jayapal, USA:s representant (D-WA) och människorättsförespråkare "en fördömelse av Hamas terrorister som våldtagit israeliska kvinnor" när hon intervjuades på CNN den 3 december. Hon vägrade att rikta villkorslös kritik mot Hamas handlingar.
- En månad efter händelserna den 7 oktober firades internationella dagen för eliminering av våld mot kvinnor internt av FN. Vid olika relaterade "konferenser, rundabordssamtal och evenemang" yttrades "inte ett ord om dessa fruktansvärda handlingar som nyligen begåtts på israelisk mark, och de borde skämmas", enligt Ms Granot-Lubaton, en bekymrad demonstrant i New York. Ingen resolution gick igenom som fördömde Hamas massvåldtäkt och sexuella övergrepp mot oskyldiga kvinnor och flickor i Israel.
- Trots ett allmänt utgivet uttalande den 13 oktober 2023 av Physicians for Human Rights som återberättade fall av våldtäkt och tortyr av kvinnor den 7 oktober, både unga och gamla, förblev FN och feministiska grupper till stor del tysta i frågan.
- I början av december 2023 och på grund av israeliska krav höll FN ett möte i New York för att utreda Hamas sexualbrott. Med stort motstånd talade den före detta VD:n för Facebook, Sheryl Sandberg, tillsammans med USA:s demokratiska senator Kirsten Gillibrand, inför de samlade. Sandberg sa: "Om vi inte kan komma överens om att våldtäkt är fel så har vi accepterat det oacceptabla." Hennes kollega, senator Gillibrand, uttryckte att hon "nästan höll på att kvävas" när hon såg "hur många kvinnorättsorganisationer som valde att hålla tyst."
- Det var inte förrän den 4 mars 2024, omkring fem månader efter den 7 oktober, som FN satte ihop en rapport som erkände: "tydlig och övertygande information om sexuellt våld inklusive våldtäkt, sexuell tortyr, ondskefull, omänsklig och förnedrande behandling." Förutsägbart nog hävdade FN, i intervjuer som ägde rum i palestinska ockuperade områden på Västbanken, "ondskefulla, omänskliga och förnedrande" handlingar av IDF som "sexuellt våld i form av kroppsvisiteringar och hot om våldtäkt." Man tror att anklagelserna härstammar från konspirationsteoretikern och den virulenta antisemiten Richard Falk via hans stiftelse, Euro-Med Monitor. FN-rapportören Alsalem, från Jordanien, hävdar att anklagelserna mot de israeliska styrkorna är "någorlunda trovärdiga", men vägrar avslöja källan. I verkligheten har inga trovärdiga eller bevisade exempel på detta beteende av Israels styrkor i Gaza sedan den 7 oktober noterats av allmänheten.
- Trots rapporten har FN:s generalsekreterare António Guterres inte kallat till möte med säkerhetsrådet "för att utpeka Hamas som terrorgrupp och sanktionera dess anhängare". Utrikesministern Israel Katz svarade att Israel inte har hört "ett ord" från Guterres angående sexuellt våld som begåtts av Hamas.
- Den 6 mars 2024 hänvisade den före detta rådgivaren till president Trump, Jared Kushner, till hyckleriet hos progressiva feminister i fråga om judar och Israel. "När kvinnor våldtogs brutalt den 7 oktober höll de flesta liberala kvinnorättsgrupperna i USA tyst." Kushner underströk sedan irrationaliteten och antisemitismen hos genusideologer: "Organisationer som kämpar för HBTQ-rättigheter fördömde det land som tillåter frihet, och marscherade för en terrororganisation som straffar homosexuella människor med döden."
- Den 27 november 2023 föreslog den före detta italienska parlamentarikern Fiamma Nirenstein att den största anledningen till feministernas tystnad – och frånvaron av feministledda demonstrationer mot Hamas sexuella våld – grundar sig i ett renodlat judehat.
- Hamas djävulska hållning i sexuell terror avslöjades ytterligare den 6 mars 2024, när talesmannen Osama Hamdan förnekade sexuella övergrepp den 7 oktober mot oskyldiga kvinnor. "Den kvinna som skrev det borde få sparken", sa han, och påstod sedan att en av dem plastikopererade sig för att hon trodde att hon inte blev utsatt för sexuella övergrepp för att hon inte såg tillräckligt bra ut."
Som väntat gör radikala feministgrupper uppror mot kritiken mot deras avsaknad av fördömelse av Hamas sexuella övergrepp. En artikel som publicerades den 29 februari 2024 i Portside Magazine, av en anonym grupp, projicerade skulden på Israel:
"Israels nuvarande kampanj för att misskreditera feminister – särskilt feminister av olika etniska ursprung, arabiska feminister och judiska antisionistiska feminister – och andra som är kritiska mot den dödliga offensiven mot palestinier är förolämpande och oärlig, men det är inget nytt."
De skrev inte ett enda ord som fördömde Hamas användande av systematisk våldtäkt och stympning som terror.
I strävan efter påstådd social rättvisa verkar nutida radikala feminister uppfatta avgörande frågor som ras och genus genom en lins av "kritisk rasteori." I termer av etnicitet påstår sociala revolutionärer att västerländsk kultur är systematiskt partisk mot minoriteter. Feministerna själva är dock partiska mot judar. Typisk marxistisk revolutionspolitik dikterar att den förtryckta klassen, "arbetarna", bör omstörta mästarna, "industrins kaptener", som styr dem. För feminister gäller samma principer för genusfrågor. Ur deras solipsistiska synvinkel krävs ett omställt samhälle som ska vara mer jämställt, och därigenom förskansas en intolerant form av social rättvisa.
Marxisk klassdualistisk teori, grunden av identitetspolitik, ger till synes sina anhängare en ideologisk grund för att se palestinierna som en förtryckt klass. Denna doktrin kan vara förklaringen till den högröstade marschen den 13 oktober i Hebron med palestinska kvinnor, som ofta är alltför bekanta med våldsbrott mot kvinnor, i stöd för Hamas attacker mot israeliska kvinnor. Dessa palestinska feminister kanske identifierar sig med Hamas som sociala befriare utan hänsyn till terror som begåtts mot oskyldiga kvinnor och flickor, och förstår kanske sin egen roll i konflikten som en viktig del i stamsolidariteten. Ändå finns deras manifesterade skadeglädje över det sexuella våld som begåtts mot kvinnor av en annan tro där för alla att bevittna.
Genom att offentligt alliera sig med terrorister uppfostrar dessa palestinska kvinnor, som kanske känner skyldighet mot sitt samhälle, barn som är lika indoktrinerade som dem, och anpassar dem för en framtid av hat och våld.
Erika Bachiochi, en advokat som ställer sig kritisk till postmodernistisk feminism, noterade att de "slutgiltiga moraliska principerna" som tidigare feministiska rörelser "använde sig av för att på ett rimligt sätt kritisera" inte längre existerar. I stället är målen för nutida wokefeminister "berövade på ädla syften och i slutändan farliga."
Historikern Paul Johnson fördömde också företrädet av ideologi generellt:
"Framför allt måste vi alltid komma ihåg det som intellektuella har för vana att glömma: att människor är viktigare än begrepp och måste komma först. Det värsta av alla despotismer är idéernas hjärtlösa tyranni."
"Tidiga kvinnliga befrielserörelser, föregångare till nutidens feministiska aktivism, grundades för att proklamera kvinnors rätt till social jämlikhet. Radikal feminism, som ett smalt uttryck av den ursprungliga rörelsen, misslyckas på ett spektakulärt sätt med att exemplifiera samhällets moraliska och etiska föreskrifter. Dess förespråkare verkar prioritera narcissistiska, egocentriska identitetsideologier framför okränkbarhet, värdighet och ontologisk säkerhet för den individuella kvinnan. De harmas över vissa kategorier av kvinnor, särskilt de som inte stöttar genusideologi, såsom kvinnor som hyllar olikheter mellan könen; kvinnor som värdesätter kärnfamiljen och deras viktiga roll i att fostra den; kvinnor som förstår att civilisationen är baserad på fruns, moderns och familjens viktiga roller; och kvinnor som hyllar sin femininitet.
Dessa feminister, som finner ideologiska ursprung inom kulturell marxism, verkar gynna samhällets underdogs, som de förmodligen ser sig själva som. De höjer seger över det förtryckande etablissemanget till skyarna, oavsett om det handlar om Hamas eller någon annan revolutionär grupp. Revolutionära rörelser som resulterar i omarrangering av kulturens systematiska partiskhet mot vissa minoritetsgrupper – men inte andra – och som anses avgörande för att uppnå jämlikhet och social rättvisa ska, enligt deras åsikt, glorifieras.
Radikal feministisk ideologi riktas mot alla västerländska samhällen med de religiösa föreskrifterna som underbygger samhällets värderingar som primärt mål för utrotning. Detta är särskilt sant för det judiska folket som väktare av grundläggande värderingar och tillhandahållare av fakta – karaktärsdrag som många finner opraktiska. Som i alla exempel där utplåning av judar och deras hemland eftersträvas är det en fråga om tro, mark och historisk bevisning. Det uteslutande anspråket av alla revolutionära rörelser på legitimitet, att man utger sig för att agera i intresse av rättvisa, frihet och ekonomiska möjligheter – som med Lenins Ryssland, Maos Kina, Castros Kuba eller Chavez och Maduros Venezuela som utarmar sitt folk – gör judendomen till en viktig måltavla.
Vad annars kan man säga om dessa "befriare av världens kvinnor", dessa förkämpar för kvinnors rättigheter, dessa förmenta motståndare till könsbaserat våld, dessa skräniga feminister som påstår sig eftersträva social rättvisa, och självutnämnda förespråkare för "alla kvinnors systerskap", men ja, "We see you" och er tystnad är chockerande för alla som faktiskt bryr sig om rättvisa på riktigt.
Nils A. Haug är en författare och krönikör. Som rättegångsadvokat är han medlem i International Bar Association, National Association of Scholars, Academy of Philosophy and Letters. Efter att han dragit sig tillbaka från juridiken är hans särskilda intresseområde politisk teori som är sammankopplad med aktuella händelser. Han har en doktorsexamen i apologetisk teologi. Dr Haug är författare av Politics, Law, and Disorder in the Garden of Eden – the Quest for Identity; och Enemies of the Innocent – Life, Truth, and Meaning in a Dark Age. Hans verk har publicerats i First Things, The American Mind, Quadrant, Minding the Campus och Gatestone Institute.