I november 2024 blev Ayelet Shaked, före detta israelisk justitieminister, chockerande nog nekad inträde (något som delvis hemlighölls) i Australien där hon skulle delta i en konferens och diskutera aktuella händelser i Mellanöstern. Konferensens värd var Australia Israel & Jewish Affairs Council (AIJAC), och avsågs som ett evenemang för det judiska samfundet.
Colin Rubenstein, exekutiv chef för AIJAC, fördömde nekandet av visum som vid tillfället gjordes utan kända skäl, av den australiensiske inrikesministern Tony Burke. Enligt Rubensteins åsikt är "beslutet att neka visum till ... Shaked på grunderna att hon skulle förtala australiensarna och uppvigla till oenighet i samhället en skamlig fientlighetshandling mot en demokratisk allierad."
Att neka en före detta israelisk kabinettsminister inträde till ett västland är bara ytterligare en incident i en global rörelse för att frånta judisk-israeliska personligheter sina plattformar. I januari 2022 drog sig cirka 20 kulturverksamheter ur en dansföreställning i protest mot sponsorskap av Israels ambassad i Australien av Sydney Dance Company, som skulle presenteras på Sydneys kulturfestival. Uppträdandet var baserat på Tel Avivs Batsheva Dance Company och den israeliske koreografen Ohad Naharin och smutskastades på grund av den israelisk-judiska kopplingen.
En rapport från 2023 av Israel's National Council for Civilian Research and Development varnade för att en "inofficiell bokjott äger rum i västerländska akademier". Konsekvenserna för Israel skulle kunna bli allvarliga, enligt rapporten, eftersom denna "diskriminerande praxis skulle kunna skada ekonomin som är beroende av vetenskapliga förmågor som startup-land". Rapporten tillade:
"Sedan den 7 oktober har en slags tyst bojkott av israeliska forskare börjat, av ett aldrig tidigare skådat slag. Denna bojkott speglas i indragna inbjudningar till gemensamma konferenser, avvisade artiklar för publicering, avslag på forskningsstöd till israeliska forskare och så vidare."
Rapporten nämner åtgärder som vidtagits i mars 2022 av USA-baserade Middle East Studies Association (MESA), då akademisk bojkott mot israeliska institutioner anstiftats av BDS-rörelsen, och som godkänts av en stor majoritet av MESA-medlemmarna, men som fördömdes av granskningsgruppen Academic Engagement Agency.
Som svar på förbudet pekade MESA:s rival, Association for the Study of the Middle East and Africa (ASMEA), grundad av de framlidne professorerna Bernard Lewis och Fouad Ajami, på "dubbelmoralen i MESA:s resolution och den skada den skulle orsaka på den akademiska friheten", enligt JNS.
ASMEA-ordföranden professor Norman Stillman skrev i ett uttalande:
"Genom att godkänna denna resolution om att svartlista och bojkotta israeliska institutioner för högre utbildning har medlemmarna i MESA övergett alla förevändningar om att vara en akademisk association till fördel för att vara en organisation med ett enda politiskt mål: att ogiltigförklara Israel. Deras övergivande av de grundläggande principerna för akademisk integritet och frihet, nämligen fritt yttrande av idéer, är djupt rotat i gamla fördomar."
Medan alla försök att ogiltigförklara judisk förträfflighet på världsscenen ska fördömas helt och hållet understryks hyckleriet i västerländska, antisemitistiska och antisionistiska aktörer av händelser runt publiceringen 1988 av Salman Rushdies bok, Satansverserna. Vid en tid av enorma påtryckningar från förolämpade muslimer om att förbjuda boken var västländerna inte benägna att göra det. De hävdade, med rätta, att akademisk frihet var en del av deras grundlagbefästa tradition.
Den tidigare brittiska premiärministern Margaret Thatcher motiverade västvärldens publicering av det kontroversiella verket. "Yttrandefrihet", sa hon, "var en princip av stor betydelse" och ämnet innefattade "nationell suveränitet och internationell lag" – som inte förbjöd tryckande av texten.
Jämfört med de västerländska ledarnas hållning av att upprätthålla akademisk frihet och yttrandefrihet vid tiden för Rushdies kontroversiella bok, när det gällde att applicera sådana rättigheter till judisk-israeliska författare, akademiker, presterande, intellektuella, vetenskapsmän, forskare och liknande så ignoreras plötsligt prisade grundlagsbefästa principer – även av prestigefulla akademiska institutioner såsom University of Pennsylvania.
I september 2023, i den akademiska frihetens namn, stod University of Pennsylvania värd för "Palestine Writes Literature Festival" på sitt campus i Philadelphia, där "några av världens mest ökända antisemiter" deltog. De utvalda talarna var inte erkända "författare, akademiker eller litteraturexperter". Festivalen beskrevs av en kritiker som en "antisemitisk BDS-vänlig hatfest" som förespråkade förstörelse av den judiska staten. Föga överraskande var judisk-israeliska deltagare inte välkomna.
På liknande sätt meddelade "Palestine Festival of Literature" (Palfest), ett självutnämnt "kulturinitiativ" i oktober 2024 att "över 1000 författare hade skrivit på en litterär bojkott av Israel", enligt en rapport i Wall Street Journal.
"I ett öppet brev förklarade författarna att de inte kommer låta sina böcker översättas till hebreiska, de kommer inte bidra till israeliska tidningar och magasin, närvara vid konferenser eller högläsningar i Israel, eller arbeta med israeliska förlag och litterära agenter ... Palfest beskriver stolt sin egen ansträngning som 'den största kulturella bojkotten mot israeliska institutioner i historien".
Bland bojkottens undertecknade finns vinnare av Pulitzerpris, Nobelpristagare, MacArthur Fellows och så vidare. Kort därefter skrev ytterligare 5 000 författare under på bojkotten.
Detta är inga isolerade händelser. De är systematiska och pekar på en utbredd aggressiv global agenda för att avlägsna judiskt inflytande i den akademiska världen, inom vetenskap, teknologi och kultur. Strategin hos fiender till Israel och judar påminner om det kinesiska Kommunistpartiets mål i låt säga Taiwan: att fullständigt isolera Taiwan från världshändelser – inom alla områden: politiskt, ekonomiskt och kulturellt. I detta hade de varit framgångsrika om det inte hade varit för stödet Taiwan fått av USA och andra allierade. USA och Väst borde stå med Israel här också.
Arrogansen bakom avsikten att cancellera, upplösa, beröva och förneka djup visdom, briljans och geni från enastående män och kvinnor som har bidragit så mycket till den västerländska civilisationens etos, kultur och storhet är svår att begripa. Av alla Nobelpristagare är 22 % judiska (judar utgör 0,2 % av världsbefolkningen) och dessa inkluderar Albert Einstein, Niels Bohr (vars mamma var judisk, vilket utgjorde en risk för honom under nazieran), Eli Wiesel och Milton Friedman. Dessa anmärkningsvärda personer skulle också förnekas en plattform om de skulle finnas med på världsscenen idag.
Den riktiga förklaringen verkar vara ett djupt rotat judehat inom flera västerländska samhällen. Detta har i åratal dolts av en fasad av tolerans och sociala finesser, men nu, som Steven Spielberg säger, ligger "antisemitismen inte längre på lur, utan reser sig stolt", så som det var i Tyskland på 1930-talet.
Ari Ingel, exekutiv chef för Creative Community for Peace sa, som svar på bojkottsbrevet från oktober:
"Dessa bojkottsuppmaningar, som nu leds av medlemmar i det litterära samfundet själva, påminner om bojkotten år 1933 av judiska författare, när antisemiter brände över 25 000 böcker. Verk av judiska författare som Albert Einstein och Sigmund Freud, tillsammans med amerikanska verk av Ernest Hemingway och Helen Keller brändes. Det är dit vi är på väg igen."
Orden som yttrades av greve Stanislas de Claremont-Tonnerre, vid tiden för franska revolutionen, försöker analysera fientligheten mot det judiska folket: "Judar ska förnekas allt som nation, men beviljas allt som individer ... Existensen av en nation inom en nation är oacceptabel i vårt land." Stanislas fördömde därigenom deras existens som nation, vilket motbevisades på ett utmärkt sätt år 1948.
Journalist Daniel Greenfield notes that in the view of Western activists,
Journalisten Daniel Greenfield noterar att enligt västerländska aktivister:
"Antisemitism har alltid förutsatt att den judiska existensen skulle omdefinieras som onaturlig och konstgjord. Judar fördömdes som kolonisatörer så långt tillbaka som på faraonernas tid ... Judarna, som var semiter, hör inte hemma i Europa. Judar, som är europeiska, hör inte hemma i Israel. Judar, som är sionister, hör inte hemma i progressiva institutioner som Harvard eller Columbia. Och judar, som är ockupanter, hör inte hemma i London."
Han fortsätter: "Det handlar inte om Israel, utan om judarna." På klarspråk: kulturell och akademisk utfrysning är helt enkelt ett ompaketerat judehat.
På samma gång speglar också dessa handlingar dödskampen hos denna illvilliga konstruktion, som gynnar gruppen framför individen, känt som identitetspolitik. Det har orsakat utbredd och splittrande skada på den offentliga arenan, och nu manifesterar det sig som högljudd, irrationell ilska och fördomar under täckmantel av ett partiskt socialt rättviseanspråk mot en nation, en religion, en etnisk grupp av fredsälskande vetenskapsmän, intellektuella, forskare och kreativa genier som värderar frihet, moral, innovation och förträfflighet.
Den judiska nationen har ett gudomligt kall som innebär att upplysa världen med visdom, sanning och jämlikhet under lagen. Dessa värderingar inleddes med den mosaiska lagen som introducerade definitiva rubriker för dygd. "Det judiska folket förde in moral i världen för tusentals år sedan", påpekade Safra Catz, VD för Oracle, "och vissa människor är fortfarande arga för det".
Vid tiden för internationellt tumult behöver världen kunskap och visdom från de bästa hjärnorna och statstjänstemännen, inklusive de judiska. Det är till den västerländska civilisationen och samhällets nackdel om denna tusenåriga förträfflighet ska nekas västvärlden vid denna mörka tid av post-sanning, post-moral och spridande av barbari, särskilt i Väst.
Nils A. Haug är en författare och krönikör. Som advokat är han medlem i International Bar Association, National Association of Scholars, fakultetsmedlem vid Intercollegiate Studies Institute, Academy of Philosophy and Letters. Efter att han dragit sig tillbaka från juridiken är hans särskilda intresseområde politisk teori och etik sammankopplat med aktuella händelser. Han har en doktorsexamen i apologetisk teologi. Dr Haug är författare av Politics, Law, and Disorder in the Garden of Eden – the Quest for Identity; och Enemies of the Innocent – Life, Truth, and Meaning in a Dark Age. Hans verk har bland annat publicerats i First Things Journal, The American Mind, Quadrant, Minding the Campus, Gatestone Institute, National Association of Scholars, Israel Hayom, The James Wilson Institute (Anchoring Truths), Document Danmark och Jewish Journal.