Den främsta plikten för vilken nationell ledare som helst, inklusive Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, är att skydda sitt lands gränser och hålla varje medborgare i säkerhet. Netanyahus juridiska, politiska och moraliska plikt är att se till att varje medborgare kan leva i fred, och vara fri, välmående och självständig.
Dessa målsättningar om fred, välstånd och ett säkert hemland är precis det som Israels grundare strävade efter och det som ledde till så många på varandra följande försvarskrig som startades av Israels motståndare.
Just nu står Israel oroväckande nog återigen inför en folkmordsattack av en bestämd fiende, eftersom Iran rusar framåt i utvecklingen av sitt kärnvapenprogram med ett primärt mål i åtanke: Total förintelse av Israel. "Kärnvapensituationen i Iran", informerade IDF:s vicestabschef, general Amir Baram, Israels Knesset i juli, "är som en bil med alla delarna klara – de behöver bara monteras ihop nu."
Israel befinner sig, med tanke på sin brist på strategiskt djup, i en sårbar position. "Användandet av bara en kärnvapenbomb i Israel", sa den förre iranska presidenten Akbar Rafsanjani, "kommer förstöra allt".
Att Iran önskar sig den kärnvapenkapacitet som krävs för att utplåna Israel är tyvärr inte en gissning. Det finns många indikatorer på denna avsikt. "Domedagsklockan" på Tehrans "Palestinatorg" räknar till exempel ner timmarna till Israels förintelse år 2040. I april i år avfyrade Iran själv en urskillningslös spärreld med över 300 ballistiska missiler och attackdrönare mot Israel, ett land som är mindre än staten New Jersey. Händelsen kan ha signalerat "slutet på 'strategiskt tålamod' som ersätts av direkt vedergällning mot Israel".
Sedan början av Islamiska republiken Iran 1979, under Ayatollah Ruhollah Khomeini – när "Slagordet... Död åt Amerika och död åt Israel" sågs och hördes nästan överallt" – har Iran knappast hymlat med sina folkmordsambitioner för Israel. I början av juli bekräftade Irans nyvalda president Masoud Pezeshkian återigen "Tehrans engagemang i att krossa Israel". Detta mål, tillade han, är "rotat i den Islamiska republikens grundläggande principer".
Tidigare har Irans högsta ledare, Ayatollah Ali Khamenei, spelats in när han sagt att "det är den Islamiska republiken Irans uppdrag att radera Israel från regionens karta".
"Israel", tillade han separat, "är en avskyvärd enhet i Mellanöstern som otvivelaktigt kommer att förintas".
Det finns inte mycket realistiskt hopp om att förändra Irans agenda. I mitten på juli varnade USA Iran, ännu en gång utan resultat, för att utveckla kärnvapen. Denna förmaning kom efter en rapport från mars 2024 som indikerade att "Iranska forskare ägnade sig åt datormodellering och metallurgisk forskning" – handlingar som var "relevanta för explosiv kärnvapenutveckling".
De kommer ha missiler "om exakt ett år", lovade Aziz Rashed, talesman för Irans medlöpare, huthirebellerna, den 13 juli, som kan "nå Europa eller Atlanten, så Amerikas kärnvapenmål kommer att vara inom de jemenitiska missilernas räckvidd".
Ett iranskt kärnvapen verkar mycket närmare verkligheten än folk är villiga att erkänna. Den 19 juli blev det uppenbart att omständigheterna har accelererat drastiskt. USA:s statssekreterare Antony Blinken avslöjade den 19 juli att "Iran är en eller två veckor från att producera dödligt kärnklyvbart material". Denna potentiella utveckling bör inte bara vara en kris för Israel, utan också för Väst.
Frågan är därför vad man egentligen ska göra för att förhindra en kärnvapenkatastrof som initierats av Iran, en som kan uppstå när som helst?
Strategiskt sett borde USA redan ha agerat för åratal sedan för att hindra Irans kärnvapenprogram från att vända uppochned på maktbalansen i och bortanför regionen, som Netanyahu påminde USA:s kongress förra veckan:
"I Mellanöstern står Iran bakom i princip all terrorism (...) När han grundade den Islamiska republiken lovade Ayatollay Khomeini att 'vi kommer att exportera vår revolution till hela världen. Vi kommer att exportera den islamiska revolutionen till hela världen' (...) Vilket land står i slutändan i vägen för Irans galna planer på att införa det radikala islam i hela världen? (...) Det är USA, den västerländska civilisationens väktare och världens största makt. Därför ser Iran USA som sin största fiende.
"Förra månaden (...) sa utrikesministern för Irans medlöpare, Hizbollah, följande: 'Det här är inte ett krig mot Israel. Israel (...) är bara ett verktyg. Det stora kriget, det riktiga kriget, är mot USA.'"
Att stoppa Iran är fortfarande en mycket omtvistad politisk fråga. Den nuvarande amerikanska administrationen har till stor del verkat självmordslystet motvillig till drastiska avskräckande åtgärder – och förmodligen ännu mer inför det kommande valet.
Huruvida det finns genomförbara alternativ till att USA genomför taktiska, precisionsmässiga, konventionella tillslag är ett mycket polemiskt ämne. I en artikel från juli 2024 som publicerades av Royal United Services Institute – Storbritanniens äldsta "tankesmedja" inom försvar och säkerhet – lyder rubriken "De begränsade alternativen för att hantera den iranska kärnvapenfrågan".
Resultatet av utvärderingen är att det inte finns några enkla diplomatiska medel för att förhindra Irans kärnvapenagenda. Författaren Darya Dolzikova instämmer: "De föreslagna lösningarna är bristfälliga – ingen garanterar framgång." Alternativen verkar därför begränsade till medel i stället för diskussioner.
Utöver militära åtgärder som sista utväg är det enda möjliga sättet att säkra Israels säkerhet genom en stor ökning i, och genomdrivande av, ekonomiska sanktioner och ett embargo mot Irans exporter och importer. Ett sådant program har varit framgångsrikt innan den nuvarande administrationen kom till makten år 2021. Bidenadministrationen frångick sanktionerna och tillät därigenom Iran och dess ombud att hålla världen som gisslan på det sätt de önskade. Iran, som utnyttjar USA:s undanflykter till fullo, anser att man har fria tyglar att terrorisera vilket land man vill, med Israel som nuvarande huvudmål.
Bristen på politisk vilja från Bidenadministrationen och USA:s uppenbara svaghet genom blidkande – såsom att skicka flera miljarder dollar till Iran – gör Irans tomma ord om USA:s hot förståeliga. Genom att inte följa upp med konkreta åtgärder måste USA i Irans ögon ha blivit patetiskt – precis som i Rysslands president Vladimir Putins och Kinas president Xi Jinpings ögon. Den nuvarande krisen i Mellanöstern är uppenbarligen ett resultat av ett maktvakuum – att USA i praktiken har avsagt sig rollen som den stora världsmakten genom att misslyckas med att avskräcka sina fiender.
Med hänsyn till USA:s vägran att agera handfast å sina allierades vägnar, inklusive Ukraina, tycks Israels alternativ för överlevnad begränsade. År 2020 kommenterade den ryska generalen Andrei Sterlin att "det finns inget sätt att avgöra om en inkommande ballistisk missil är utrustad med kärnvapenstridsspets eller en konventionell stridsspets. Militären måste se det som en kärnvapenattack."
Israel, Gulfstaterna, Europa och USA kommer snart inte befinna sig i en position där de kan chansa på huruvida en ballistisk missil som avfyrats från Iran är en kärnvapenattack eller inte.
Professor Eyal Zisser från Tel Aviv University belyser Israels dilemma och anser att "Israel kanske inte har något annat val" än att utföra en förebyggande attack mot "Irans kärnvapenanläggningar och Hizbollahs strategiska missillager. Hur, när och om de försöker sig på denna uppgift är upp till dem att bestämma, men klockan tickar. Ytterligare underrättelseuppgifter framkom i juli 2024 om att Iran återigen, i hemlighet, trappar upp sin produktion av ballistiska missiler. Dessa missiler kan innehålla kärnstridsspetsar. Israelerna har all anledning att oroa sig.
Trots att Israels ledare är väl medvetna om Irans avsikter kan USA och andra västerländska allierade inte räknas med vad gäller deltagande i begränsning av Irans framsteg mot kärnvapen. De har visat att de tydligen hellre skulle hantera situationen med ineffektiva diplomatiska "möten".
Vid NATO-toppmötet i juli 2024 betonade den israeliska utrikesministern Israel Katz hotet mot Ukraina och NATO-medlemmarna:
"De iranska drönare och missiler som angriper Ukraina och hotar NATO-medlemmar är desamma som försökt attackera Israel den 14 april. Iran är vår gemensamma fiende."
Farhad Rezaei underströk på liknande sätt krisens trängande karaktär: "En iransk bomb skulle kunna avlösa en kärnvapenkapplöpning i Mellanöstern och påskynda USA:s utträde ur regionen – en strategisk fördel för Kina" – såväl som för Iran.
Ändå har Bidenadministrationen "ingen tydlig Iran-strategi", men är däremot "villig att sluta avtal med iranierna när det passar dem", förtydligade FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Iran, den 9 juli 2024.
Som svar på en intervjufråga den 26 juni 2024, gällande Iran och en kärnvapenbomb, svarade Alan Dershowitz, professor emeritus i juridik vid Harvard Law School:
"Israel måste agera själv. Israel måste förstå att man aldrig mer kan lita på USA:s entydiga stöd. Man kan lita på en del stöd från USA, men Israel måste fatta sina egna militära och politiska beslut."
Resultatet? Israel, som i många aspekter är ensamt och tvingas agera ensidigt, kanske behöver hitta sätt att hindra Iran från att attackera med kärnvapen. Insatserna kunde inte ha varit högre för Israel – och i egenskap av den förmenta bastionen för västerländska demokratiska värderingar, för USA. "Är det krig nu mot Israel?" frågade Hizbollahs chef för utrikesrelationer, Khalil Rizk, på Al-manar TV i juni 2024. "Mitt svar är att det inte är ett krig mot Israel. Israel är bara ett verktyg. Det stora kriget, det riktiga kriget, är mot USA."
Så västvärlden väntar på USA:s och Israels nästa drag, utformade för att skydda sina folk från den potentiella katastrofen som utlovats av Irans jihadistregim.
Trots diplomatiskt misslyckande av USA för att förhindra Irans kärnvapenambitioner, och grundat på det faktum att USA med all sannolikhet inte kommer att agera militärt för att förhindra Irans kärnkraftsutbrott, kanske det kommer bli upp till Israel själv att skydda både sig själv och Väst.
"Den största tragedin för det judiska folket", konstaterade vinnaren av Nobels fredspris, Eli Wiesel, "är att de lyssnar på sina vänners löften och inte på sina fienders hot."
Israels ledare bör ta sina fienders hot på allvar och agera för att skydda både Israel och den fria världen från en potentiell nära förestående katastrof.
Nils A. Haug är en författare och krönikör. Som advokat är han medlem i International Bar Association, National Association of Scholars, fakultetsmedlem vid Intercollegiate Studies Institute, Academy of Philosophy and Letters. Efter att han dragit sig tillbaka från juridiken är hans särskilda intresseområde politisk teori som är sammankopplad med aktuella händelser. Han har en doktorsexamen i apologetisk teologi. Dr Haug är författare av Politics, Law, and Disorder in the Garden of Eden – the Quest for Identity; och Enemies of the Innocent – Life, Truth, and Meaning in a Dark Age. Hans verk har bland annat publicerats i First Things Journal, The American Mind, Quadrant, Gatestone Institute, National Association of Scholars, Anglican Mainstream, Document Danmark och Jewish News Syndicate.