Många araber uttryckte stor oro över det kärnkraftsavtal som nåddes i veckan mellan Iran och världsmakterna, inklusive USA.
Arabiska ledare och statsöverhuvuden var artiga nog att inte öppet vädra sin kritik av avtalet när president Barack Obama ringde dem för att informera. Men detta har inte hindrat arabiska politiker, politiska analytiker och kolumnister som avspeglar hur regeringarna i arabvärlden tänker, från att angripa det de beskriver som "Obamas dåliga och farliga avtal med Iran".
Araberna, speciellt de som bor i Gulfstaterna, ser ramavtalet som ett tecken på amerikansk "svaghet" och grönt ljus för Iran att fortsätta sin "expansionistiska" agenda i arabvärlden. "En del arabländer motsätter sig kärnavtalet eftersom det innebär ett hot mot deras intressen", skrev den egyptiska dagstidningen Al-Wafd i en artikel med rubriken "Politiker: Obamas avtal med Iran hotar arabvärlden".
Tidningen skrev att Hani al-Jamal, en egyptisk politisk och regional forskare, säger att avtalet betyder att det internationella samfundet har accepterat Iran som kärnmakt. Han förutser att ramavtalet kommer att försätta Iran och en del arabiska länder som Saudiarabien och Egypten på kollisionskurs.
Al-Jamal råder de arabiska länder att bilda ett sunnimuslimskt Nato som kan garantera Pakistans status som kärnmakt och arabisk allierad mot det "iranska och israeliska hotet".
Jihad Odeh, en egyptisk professor i statsvetenskap sa att Obamas "prestationer är utformade för att avveckla den arabiska världen. Obama vill göra historiska bedrifter före slutet av sin mandatperiod genom att krossa al-Qaida, genom att söka närma sig Kuba och nå ett kärnavtal med Iran".
Även om Saudiarabien, som för närvarande krigar mot de Iranstödda milismännen Houthi i Jemen, "välkomnade" kärnavtalet, så har de privat uttryckt oro över det. På samma sätt har flera Gulfstater som till en början välkomnade avtalet, börjat uttrycka oro över dess återverkningar på regionen. Under de senaste månaderna har araberna varnat för Irans pågående försök att ta över deras länder.
"USA vill säkert inte se en mer kraftfull iransk hegemoni i regionen, men samtidigt verkar de inte ha något emot visst iranskt inflytande i regionen", sa Nasser Ahmed Bin Ghaith, en forskare från Förenade Arabemiraten. "Iran har försökt återta sin tidigare roll som regionens polis." Bin Ghaith menade att det är tydligt att Västs erkännande av iranskt regionalt inflytande skulle ske på bekostnad av Gulfstaterna. "Gulfstaterna borde bygga strategiska partnerskap med de regionala krafterna i Pakistan och Turkiet, som delar Gulfstaternas farhågor för Irans ambitioner i regionen", tillade han.
Som ett eko av arabernas utbredda rädsla för Irans territoriella ambitioner i Mellanöstern, uttryckte den politiske analytikern Hassan al-Barari i Qatar-tidningen Al-Sharq sitt motstånd mot eftergiftspolitiken gentemot Teheran:
"Iran har försökt intervenera i Irak, Libanon och Syrien och sett att det inte kostat något, tvärtom försöker stormakterna nå överenskommelser med Iran. Känslan i Teheran är att USA undviker militär konfrontation med iranierna och deras ombud. Gulfstaterna har lärt sina läxor från det förflutna i olika områden. Eftergiftspolitik leder bara till krig. Varje form av eftergift mot Iran leder oundvikligen till att de begär mer, förmodligen börjar lägga sig i arabländernas interna affärer och blir allt mer arroganta."
Till och med jordanierna har stämt in i kören av araber som uttrycker rädsla över Irans ökade hot mot den arabiska världen, särskilt efter kärnavtalet med USA och övriga stormakter.
Salah al-Mukhtar, en jordansk kolumnist, skrev en artikel med rubriken "Oh, araber, vakna upp – er fiende är Iran", där han anklagar USA för att underlätta Irans krig mot arabländerna.
Genom att beskriva Iran som "Österns Israel", skrev al-Mukhtar att den farligaste aspekten av ramavtalet är att det ger Iran tillåtelse att fortsätta sina "destruktiva krig" mot araberna. "Detta är ett farligt avtal, särskilt för Saudiarabien och de oppositionella krafterna i Irak och Syrien", varnade den jordanske kolumnisten. "Detta avtal förser Iran med vad landet behöver för att fortsätta sina krig och sin expansionism mot araberna: Pengar. Att lyfta sanktionerna är Amerikas sätt att backa upp farliga och direkta krig mot araberna; att lyfta sanktionerna förser också iranierna med de medel landet behöver för att fortsätta sitt persiska avancemang. USA vill dränera Saudiarabien och de arabiska Gulfstaterna som en förberedelse för att splittra dem."
Libanons engelskspråkiga tidning Daily Star uttryckte också skepsis över kärnavtalet. "Trots allt prat om att detta avtal skulle göra världen säkrare, så måste Obama nu, om han verkligen är intresserad av sitt eftermäle, särskilt i Mellanöstern, samarbeta med Iran för att uppmuntra landet att återigen bli en vanlig medlem av det internationella samfundet – inte ett land som sponsrar konflikter (direkt eller via ombud) i hela regionen", skrev tidningen i sin ledare. "Annars kommer detta avtal bara att elda på Iran i dess expansionistiska planer.
Förutom araberna har också den iranska oppositionen uttalat sig negativt om kärnavtalet.
Maryam Rajavi, en iransk politiker och ordförande för National Council of Resistance, kommenterade det så här:
En redogörelse om generaliseringar, utan den andlige ledaren Khameneis underskrift och officiella godkännande, blockerar inte Teherans väg till en atombomb, och hindrar inte heller dess inneboende bedrägeri.
Att fortsätta samtala med den religiösa fascismen i Iran – som en del av en eftergiftspolitik – kommer inte att säkra regionen och världen från hotet om kärnvapenspridning.
Att följa FNs säkerhetsråds resolutioner är det enda sättet att stoppa mullorna från att få kärnvapen.
...
Förmånlig behandling och omotiverade eftergifter från P5+1 till den minst pålitliga regimen i världen i dag, ger dem bara mer tid och förvärrar ytterligare de faror detta medför för det iranska folket, för regionen och för hela världen.