Ett år efter att Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas tillkännagav inrättandet av den palestinska "nationella samförståndsregeringen" bestående av Fatah och Hamas, står de två rivalerna lika långt från varandra som någonsin.
"Nationella samförståndsregeringen", ledd av premiärminister Rami Hamdallah, bildades efter en rad "överenskommelser" mellan Fatah och Hamas på basis av tidigare "försoningsavtal" mellan de båda sidorna.
Ett år senare är det uppenbart att "nationella samförståndsregeringen" har misslyckats med sina viktigaste mål: Återuppbyggandet av Gazaremsan, ett stopp för konflikten mellan Hamas och Fatah och förberedandet av nya president- och parlamentsval.
Fatah och Hamas kan inte skylla på någon annan än varandra avseende det senaste fiaskoförsöket att få stopp på dispyten och göra något gott för sitt folk. Den här gången kan de inte lägga skulden på Israel.
De två parterna hade en chans att samarbeta om återuppbyggnaden av Gazaremsan i efterdyningarna av förra årets militära konfrontation mellan Israel och Hamas. Det internationella samfundet erbjöd sig till och med att hjälpa till med uppdraget, men Fatah och Hamas valde att fortsätta slåss inbördes på bekostnad av palestinierna på Gaza. De två rivaliserande palestinska parterna har fortfarande inte lyckats komma överens om hur de ska överföra pengar från internationella givare till Gazaremsan.
Fatah hävdar att Hamas vill stjäla pengarna, medan Hamas anklagar Fatah och Palestinska myndighetens regering för att vilja roffa åt sig.
Efter kriget kom Fatah och Hamas överens om att Hamas-regeringen bara skulle sitta kvar i sex månader – den tid man behövde för att förbereda sig för det redan mycket försenade president- och parlamentsvalet på Västbanken och Gaza. Men "interimsregeringen" har nu suttit ett helt år, och chanserna för ett val under nuvarande omständigheter är lika med noll.
Ingen av de två sidorna tycks vara intresserad av att skicka palestinierna till valurnorna. Och de har många goda skäl för att undvika det.
För det första litar inte Fatah och Hamas på varandra, och båda parter är övertygade om att den andra kommer att försöka fuska sig till valsegern. Hur kan man ha fria och demokratiska val så länge Hamas och Fatah fortsätter att gripa och tortera varandras supportrar på Gaza och Västbanken?
För det andra är Fatah rädda att Hamas har goda chanser att vinna valet, särskilt på Västbanken. Det beror på att många palestinier fortfarande tvivlar på Abbas och Fatah, som de anklagar för att upprätthålla nära säkerhetsband med Israel. Dessutom är många palestinier desillusionerade vad gäller Fatah, eftersom regeringen misslyckats med att bekämpa ekonomisk och administrativ korruption och inte heller banat väg för framväxten av nya framtida ledare.
Det finns inte en chans att Hamas och Fatah kan lägga skulden på Israel när det gäller valet. Om de verkligen var intresserade av att anordna val, skulle de göra detta med hjälp av det internationella samfundet som man gjorde 2005 och 2006. Israel hjälpte till och med palestinierna att genomföra dessa val.
När flera Hamas-kandidater från östra Jerusalem ställde upp i parlamentsvalet i januari 2006, gjorde Israel inget för att stoppa dem. Israel öppnade till och med sina postkontor i staden så att arabiska väljare där (som har israeliska ID-kort) kunde rösta i valet.
Anklagelser från vissa palestinier och antiisraeliska grupper runt världen, om att Israel omintetgör försöken att uppnå palestinsk enighet, är grundlösa. Även om den israeliska regeringen till en början var emot "försoningen" mellan Fatah och Hamas när avtalet gjordes 2014, så har man inte stoppat den palestinske premiärministern och en del av hans ministrar från att besöka Gazaremsan och försöka genomföra överenskommelsen. Faktum är att premiärminister Hamdallah har besökt Gaza två gånger, med tillstånd från Israel att korsa gränsen vid Erez.
Nyligen tvingades tio palestinska ministrar att lämna Gazaremsan, sedan Hamas satt dem i husarrest i deras hotell och förbjudit dem att möta lokalbefolkningen. Detta trots att de kommit till Gaza för att hjälpa till att lösa problemet med att tusentals Hamas-regeringsanställda inte har fått löner på mer än ett år, och för att diskutera rekonstruktionen av Gaza.
Israel ordnade alltså Hamdallahs och hans ministrars besök på Gazaremsan, medan Hamas utvisade dem och förhindrades dem att utföra sina plikter. Om det i stället varit Israel som utvisat ministrarna från Gaza eller förhindrat dem från att komma dit, hade landet genast fördömts av det internationella samfundet för att "blockera" ansträngningarna att uppnå palestinsk enighet och återuppbygga Gazaremsan.
I dag står det helt klart att det är Fatah och Hamas, inte Israel, som bär skulden för palestiniernas situation på Gaza. Eftersom det är osannolikt att parterna kommer att lösa sina problem inom överskådlig framtid, kommer de att förvärra sitt folks situation. De bryr sig bara om sina egna intressen, samtidigt som de ljuger för världen om att allt är Israels fel. Hamas vill inte ge upp kontrollen över Gazaremsan, särskilt inte till Abbas och Palestinska myndigheten som utvisades därifrån redan 2007. Vad gäller Abbas verkar han inte vara intresserad av att återfå kontrollen över ett så problematiskt område som Gazaremsan, där majoriteten av befolkningen lever under fattigdomsgränsen och i flyktingläger. Men i stället för att vara ärliga mot sitt folk och erkänna sina misslyckanden med att förbättra folkets levnadsvillkor, fortsätter Hamas och Fatah att smutskasta varandra – och Israel.
De kampanjer som Hamas och Fatah genomför mot Israel, särskilt i det internationella samfundet, syftar till att avleda uppmärksamheten från hur de själva misslyckats med att ge folket basal service och något slags hopp.
Samtidigt som de struntar i palestiniernas situation på Gazaremsan, var Palestinska myndighetens ledare beredda att lägga stora ansträngningar och resurser på att försöka få Israel utkastat från FIFA (Internationella fotbollsförbundet). Det är som om palestinierna hade löst alla sina stora problem och allt som återstod var att hindra israeliska fotbollsspelare från att spela internationella matcher.
Hamas för sin del fortsätter att investera enorma resurser på att gräva nya tunnlar, som en förberedelse för ett nytt krig med Israel. Pengarna som läggs på tunnlar samt inköp och smuggling av vapen kunde ha hjälpt många av de familjer som förlorade sina hem i det förra kriget. Men Hamas, precis som Palestinska myndigheten, bryr sig inte om Gazapalestiniernas elände. De tänker bekämpa Israel så länge det finns en enda palestinier kvar. Och allt detta görs med hjälp av antiisraeliska regeringar runt om i världen, och grupper som BDS-rörelsen (Boycott, Divestment and Sanctions), vars enda mål är att illegalisera Israel och demonisera judar i stället för att hjälpa palestinierna.