Du har kanske sett hans ansikte, Raif Badawi, en ung saudisk man, kanske läst en kort artikel om honom eller de imponerande insatserna av The Independent att väcka uppmärksamhet kring hans grymma straff från flera djupt intoleranta saudiska domstolar: 1 000 piskrapp – "mycket hårda" står det i domen – som ska utdelas 50 åt gången under 20 veckor.
Raif Badawi är en 31-årig författare, bloggare och social aktivist som från sitt hem i Jeddah försiktigt försökte införa ett pyttelitet spår av upplyst tänkande för regeringen och den religiösa eliten i Saudiarabien.
Han gjorde det främst genom en webbsida och ett publikt forum kallat "Fria saudiska liberaler". Ett exempel på det han nu ska piskas till döds för lyder: "Det jag förbinder mig att göra är ... att avvisa varje förtryck i religionens namn ... ett mål som vi ska uppnå på ett fredligt och lagligt sätt."
Det är för sådana avskyvärda tankar som de saudiska myndigheterna har slagit till mot honom med en grymhet som för världen får dem att framstå som ett gäng omättliga, perversa, sadistiska, sexuella avvikare.
Raif Badawi och hans barn, före gripandet. |
Badawis liv är i stor fara. Han fängslades kort under 2008, anklagad för apostasi (att ha lämnat islam) – ett brott som medför dödsstraff i det saudiska kungadömet. Året därpå frystes hans bankkonton och han förbjöds att resa ut ur landet.
17 juni 2012 greps han igen i Jeddah, efter att ha organiserat en konferens med ämnet "en dag av liberalism". Konferensen som skulle ha ägt rum i Jeddah 7 maj förbjöds av myndigheterna. Många månader senare, 17 december 2012, ställdes han inför en tribunal i Jeddah. Det är ingen domstol i västerländsk bemärkelse, med jury, bevis, upptäckter och så vidare. De flesta saudiska domstolar är shariadomstolar som agerar efter islamisk lag och leds av präster ('ulama) som utsetts av staten. I detta fall låg anklagelserna mot Badawi utanför normerna i internationell rätt: "Upprättande av en webbsida som underminerar den allmänna säkerheten", "förlöjligande av islamiska religiösa figurer" samt "gått bortom lydnad". Några dagar senare bestämde domstolen att också gå vidare med åtalet om apostasi. Flera månader gick och 13 juli 2013 rapporterades det att Badawi hade dömts till sju års fängelse och 600 piskrapp för att ha brutit mot islamiska värderingar och propagerat för liberala tankar. Hans webbsida stängdes.
Men de saudiska domarna var inte färdiga med honom. 26 december 2013 beslöt en domare att han skulle ställas inför en högre domstol för apostasi-åtalet, och 7 maj 2014 förlängdes hans straff till totalt 1 000 piskrapp, tio års fängelse och stora böter på cirka 2,3 miljoner SEK.
För att göra det hela ännu värre följde ett annat exempel på saudisk "rättvisa". Badawis advokat Walid Abu'l-Khayr (Waleed Abulkhair) fängslades.
Abu'l-Khayr, som kommer från en prominent familj av religiösa domare och präster, hade hamnat på magasinet Forbes lista över de 100 viktigaste arabiska skribenterna på Twitter. Hans fru Samar är syster till Raif Badawi. Abu'l-Khayr hade bildat organisationen "Kontroll över mänskliga rättigheter i Saudiarabien". Han dömdes till 15 års fängelse, följt av 15 års reseförbud.
9 januari 2015 genomgick Raif Badawi den första av de planerade tjugo piskningarna: 50 piskrapp varje gång, utförda efter fredagsbönen utanför al-Jafali-moskén i Jeddah, vilken ligger mittemot utrikesdepartementet. Svårt skadad – han är diabetiker och fysiskt skör – var han nästan död innan det långa straffet var över. Läkarna rekommenderade uppskjutning, och han slapp piskas mera.
Under tiden satte en internationell kampanj för hans frigivning igång på allvar. Tidningar, magasin, radio och tv-stationer över hela Västvärlden rapporterade storyn på framträdande plats. Alla var överens om att straffet var grymt, inhumant och förnedrande samt att piskning är att jämställa med tortyr, vilket är olagligt enligt internationell rätt.
Kritik mot den saudiska omänskligheten kom från högsta ort i Europa och Nordamerika. Amerikanska utrikesdepartementet gjorde ett kraftfullt uttalande. Parlamentet i Quebec fördömde enhälligt straffet. Storbritanniens prins Charles, som är gammal bekant till det saudiska kungariket, tog upp frågan med den nytillträdde kung Salman, och bad om frigivning för alla samvetsfångar, bland dem Badawi och Abu'l-Khayr.
Den svenska regeringen gick så långt i sina protester mot domen att de avbröt ett vapenavtal med Saudiarabien. Sällan har saudierna fått så mycket internationell kritik som i det här fallet. En diskret reträtt och ett frisläppande av Badawi och Abu'l-Khayr hade nog lönat sig för ett land med en ny monark, omgiven av terrorism, som söker antiterrorhjälp till och med från Israel.
Men till världens upprördhet rapporterades det 7 juni att landets högsta domstol – ursprungligen tänkt att förbereda för reformer i rättsväsendet – hade fastställt Badawis dom i sin helhet. Den enda möjligheten är nu kunglig benådning. Domen är i själva verket en långsam, blodtörstig och plågsam dödsdom för en man vars enda uppsåt var att tala försiktigt men ärligt i ett land som är så bakvänt att det föredrar de övergrepp och orättvisor som var norm i 600-talets Arabien framför något annat, exempelvis nåd, från 2000-talet vars teknologi saudierna gladeligen utnyttjar.
Saudierna kan inte både ha kakan och äta upp den. På ett plan är de ivriga att delta i den moderna världen, bygga skyskrapor, finansiera universitet, utbilda vetenskapsmän och njuta av den lyx och bekvämlighet Västvärlden erbjuder dem. På ett annat plan avvisar de allt det som gör Västvärlden stark – samvetsfrihet, åsikts- och yttrandefrihet, jämställdhet för kvinnor, tolerans av andra religioner och filosofier, erkännande av internationell rätt och de mest elementära mänskliga rättigheterna.
I morgon ska regeringar, rättighetsorganisationer och vanliga medborgare mötas och planera sitt svar på detta brott mot all anständighet.
Om Raif Badawi piskas igen, och om han skulle dö, om hans fru blir änka och hans barn faderlösa – då kommer Saudiarabiens rykte, som redan är bottenlågt, sjunka så djupt ner att landet kanske aldrig återfår förtroende eller stöd från någon. Oroligheter pågår redan i landet. Det saudiska kungariket och dess extremistiska kult wahhabismen, dess prästelit och dess pompösa prinsar vet att de står inför en attack från Islamiska staten, från Iran, Jemen och runt Golfen. Unga saudier är inga idioter, trots att de är mutade och hjärntvättade. Domen från den saudiska högsta domstolen är värre än att sticka huvudet i sanden i Empty Quarter [al-rub' al khali], den stora och nästan oframkomliga öknen i Saudiarabien. Det är att erkänna en total oförmåga till förändring, trots att världen runtomkring förändras bortom kontroll.
Det som händer Badawi är också en perfekt påminnelse åt alla som hävdar att de blir "kränkta" av all "islamofobi", varför den kanske existerar, vem som bär skulden för det och att det är just sådant här beteende som rättfärdigar "islamofobin".
Alla som tänker och känner kommer att fortsätta arbeta och be för Raif Badawis frigivning och att han får komma till sin fru och sina barn i det hem i Kanada där de fick politisk asyl 2013.
Denis MacEoin är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute och tidigare lektor i arabiska och islamiska studier.